Trail of Cthulhu: Eternal Lies

Jag tror du talar om den poängspenderande mekanismen där man betalar innan man slår tärning för att hoppa, hoja, jazza, ploja?

Det finns en till, den som går ut på att man kan köpa extra ledtrådar, icke-nödvändiga sådana.
Jag talar faktiskt om båda. Båda lider av samma problem.
 
Gårdagens sittning omfattade inte ett enda tärningsslag, men vi hade kul ändå! Sällskapet åkte runt i Los Angeles med förorter och pratade med folk. De besökte husen där den döde sektledaren och hans kumpan den försvunne religionsprofessorn bott, rotade i läggen på en skvallertidnings redaktion, åt lunch med Bela Lugosi som helst ville prata fotboll, pratade med systern till en av de döda sektmedlemmarna (stumfilmstjärna), mutade en anställd på en auktionsfirma. Nu pekar det mesta mot Pasadena, där det verkar som om sekten lever kvar ännu 1937 i form av en knarklangarliga.
 
Preppar nöjt inför torsdagens sittning. Vilka fasor kan dölja sig i den mystiske Mr. Trammels villa i Pasadena?

1789891179873.png
 
Fjärde sittningen. Sällskapet spanar på den mystiske Mr. Trammels flådiga villa utanför Pasadena. Frågar runt om en udda drog på diverse utskänkningsställen. Krigsveteranen Baker bryter sig in villan en lördagkväll och hamnar i Trammels privata boendeavdelning. Där får han se något väldigt läskigt, och flyr därifrån. Ett par morgnar senare förhör sällskapet en deltagare i Trammels "partyn" och får höra en helt otrolig historia om sexuell och ockult dekadens. Nu pratar dessa trista puritaner om dynamit. 😄
 
Nu pratar dessa trista puritaner om dynamit. 😄
"Amatörer använder hagelgevär, proffs använder dynamit."

Annars är ju pervo-kulten det bästa på den här sidan Thulsa Doom! Den enorma tungan!
 
Jag börjar bli varse skillnaderna mellan Trail, som var det andra Gumshoe-spelet som gavs ut efter Fear Itself, och senare spel vi spelat i denna familj. Stridssystemet är här t.ex. fortfarande underbart enkelt, medan det 2021 hade muterat till en kaotisk röra av undantag i Swords of the Serpentine.

Men en annan lite överraskande grej är att färdigheterna här funkar mera som besvärjelser i fantasyspel. Många har egna enkla regler, och man kan göra mycket mera med en färdighet i Trail än vad dess namn signalerar. Spelarna lär sig nu att de måste läsa färdighetsbeskrivningen för att använda en färdighet effektivt. En del av färdigheterna fungerar mera som moves i PbtA-spel, så att "Springa sin väg" är en färdighet.
 
Medan när jag testspelade detta häromåret tyckte vi det var frustrerande vagt och fullt av luckor.

Potato, potatoe, I guess... :cool:
Min invändning mot stridssystemet från 2021 i SotS är inte att det är stort, väldefinierat och har 42 simulationistiska parametrar som sitter ihop på ett stringent sätt som jag har svårt att köra i rimlig hastighet vid en sittning.

Utan att det är vagt, icke-simulationistiskt, har luckor av oklar utsträckning och är genomvuxet av narrativistiska svamphyfer från färdighetssystemet vilket gjort hela apparaten till en shoggoth.

Systemet i Trail är litet och avgränsat, vilket jag uppskattar.
 
Det här beror ju helt på att fantasyn kräver coolt och varierande heroiskt våld på ett vis Cthulhu inte gör - där räcker ”jag skjuter honom” långt. På motsvarande vis har Night’s Black Agents ett mycket mer komplext stridssystem, eftersom det måste stödja thriller-action.
 
Systemet i Trail är litet och avgränsat, vilket jag uppskattar.
Har suttit och kliat mig I huvudet över hur strid i ToC funkar överhuvudtaget. Det verkar väldigt vagt men samtidigt klånkigt.

Om vi säger att person nr 1 skjuter mot person nr 2 .

Nr 1 har 8 i Firearms. Lägger 2 poäng och rullar 1d6+2 = 6. En träff då 3+ räcker för att träffa. Hade person 2 haft Athletics på 8+ hade det behövts 4+ för att träffa honom.

Nr 2 har Scuffling 10. Lägger 3 poäng och slår 1d6+3 och får 5. Lyckas på 4+(tror jag).

Men här blir jag förvirrad för reglerna verkar göra gällande att det här är en Contest, vilket jag fattar som fortsätter tills det finns en klar vinnare. Vilket avgörs i det här fallet om person 1 lyckas träffa person 2. Så kommer dessa två personer alltså fortsätta rulla slag och spendera poäng mot varandra tills en förlorar/misslyckas, innan man kan gå vidare till att nästa person i rundan ska kunna börja agera? Är varje slag person 1 slår ett nytt skott? Eller blir Contest här bara en ren abstraktion som inte motsvarar riktigt vad som händer i världen?

Eller är det att person 1 skjuter och träffar. Person 2 lyckas med sitt slag för Scuffling, och där är det slut, gå vidare i turordningen till nästa kombatant?
 
Last edited:
Har suttit och kliat mig I huvudet över hur strid i ToC funkar ... reglerna verkar göra gällande att det här är en Contest
Du har rätt, det här är jättedumt formulerat. Hite börjar med att förklara hur en Contest funkar, t.ex. när man jagar någon. Sedan påstår han att strid är en Contest, men lägger genast in reservationen att det inte funkar riktigt likadant.

En vanlig Contest avgörs när en av deltagarna misslyckas med sitt färdighetsslag. En strid avgörs när alla på ena sidan i striden har ramlat ihop eller sprungit sin väg, precis som i alla rollspel sedan 1974.

Så för att förstå stridsreglerna måste man ignorera påståendet om att strid liknar en Contest.
 
Du har rätt, det här är jättedumt formulerat. Hite börjar med att förklara hur en Contest funkar, t.ex. när man jagar någon. Sedan påstår han att strid är en Contest, men lägger genast in reservationen att det inte funkar riktigt likadant.

En vanlig Contest avgörs när en av deltagarna misslyckas med sitt färdighetsslag. En strid avgörs när alla på ena sidan i striden har ramlat ihop eller sprungit sin väg, precis som i alla rollspel sedan 1974.

Så för att förstå stridsreglerna måste man ignorera påståendet om att strid liknar en Contest.
Tackar för klargörande.
 
Last edited:
Vi ägnade den femte sittningen mest åt att två av RP:na (en privatdetektiv, en f.d. soldat) bröt sig in i sektledarens villa en andra gång och plundrade hans bibliotek och arbetsrum på intressanta papper, böcker m.m. Detta försvårades av att det fanns en läskig men stationär varelse i arbetsrummet som försökte dels slicka på dem, dels övertyga dem med magiskt tal om att de borde släppa allt och kasta loss i total drogad perversion. Frestande, kan man tycka.

Därefter förhörde de vakten de hade kloroformerat och rövat bort. Och så funderade de över sektledarens tokiga bokmanus som de norpat. Jag vill inte säga något här om vad det står i manuset, men ni kan få veta i alla fall att den fläckiga och klippiga pappersbunten luktar tydligt av rökelse och otvättade könsorgan.

Det finns en rad tecken på att sektens medlemmar är oense om vem de egentligen dyrkar, och att ledningen eventuellt lurat vissa medlemmar i fråga om det. Spelarna uttryckte en tanke som jag själv tänkt om detta: ”Vad spelar det för roll vilket namn de använder på sin forntida rymdgud, när vi inte har någon vidare kunskap alls om rymdgudar? Glörf, Gflurp eller Nöbbölöölb, tre olika eller samma, vem bryr sig?”
 
Back
Top