Själva spelmekaniken minns jag egentligen inget av, det bisarra är idén om vad en karaktär är.
Så här: du måste ha grundboken för att skapa en slags mall för din karaktär. Men det är allt grundboken gör, den ger dig ett skelett för en rollperson. Du måste sedan gå till en setting-bok för att utrusta de benen med kött, så att säga, ge din karaktär färdigheter etc. som passar till just den miljön. Sedan är det meningen att du skall återanvända samma skelett varje gång det skall spelas i en en ny setting. Eller för den delen även om du tänker göra en ny RP i samma setting.
Allting bygger alltså på två premisser:
1) Alla rollspelare vill i grunden spela samma gubbe hela tiden. Antagligen en lätt förklädd version av en själv.
2) Alla rollspelare älskar att hoppa mellan olika genrer och spelvärldar från kampanj till kampanj.
Vilken marknadsundersökning gjorde de egentligen som ledde dem till att tro att detta var sant?