Nekromanti Tortyr i rollspel, bra eller dåligt?

TrookLark

Veteran
Joined
19 Mar 2004
Messages
7
Location
St Hult
Hur är det ingentligen med tortyr i rollspel. Är det bra eller dåligt... Om man tittar på D&D världen finns det mängder med papper om just tortyr (inkl. olika värden och priser). Och Stormbringer känns som om man inte upplevt fullt ut om man inte sett alternativt utfört torty (Dr. Munter...). Jag tycker inte att det är något fel med det men hur tycker ni? :gremlaugh:

(Skriv gärna om andra rollspel som har ett mera utabetat tortyrsystem.)
 

Warduke

Warrior
Joined
14 Jun 2000
Messages
297
Location
Enköping
Tortyr i D&D? Jag har en del D&D-material men det närmaste jag kan komma nåt om tortyr så är det att det finns tortyrkammare här och var i vissa grottor, slott och liknande och det var ju inte direkt ovanligt i den tid som spelet försöker efterlikna. Jag har inte sett nåt system för det dock.
Och till D&D finns det vad? 20 världar? 30? Beror på hur man räknar förstås, men bara de som getts ut som egna miljöer lär ju vara ungefär så många. Vilken menar du som D&D-världen?

Stormbringer har jag ingen koll på. Och av de andra spelen jag har så kan jag inte komma på nåt med tortyr i sig heller.

Om tortyr i rollspel är bra? Tja, det är bättre än i verkligheten. Det beror också på vilken typ av stämning och bild man vill måla upp av samhället. Det är en typisk sån sak som klassas som ont så när man vill måla upp hur ond nån är så kan man göra det känt att denne torterar folk.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Enda gången som jag har kört något tortyrscenario så tog en spelare mycket illa upp. Inte den spelare vars rollperson råkade ut för tortyren, utan en kille som flytt från Chile efter att ha råkat ut för tortyr där. Han mådde fysiskt illa av att höra det, då han associerade så oerhört starkt med sina egna upplevelser i Chile.

Sedan dess är jag MYCKET försiktig med tortyr i rollspel.
 

Muggas

Hero
Joined
16 Nov 2001
Messages
1,015
Location
Stockholm
Enda gången som jag har kört något tortyrscenario så tog en spelare mycket illa upp. Inte den spelare vars rollperson råkade ut för tortyren, utan en kille som flytt från Chile efter att ha råkat ut för tortyr där.

Aj, vilken otur! Om det var under ett konvent antar jag att det är svårt att veta var man ska dra gränserna...

Annars tycker jag att man nog ska känna sina medspelare väldigt väl innan man blir detaljistisk i någon skildring av våld och/eller förtryck, åtminstone då man går in för att spela "seriöst" (alltså inget humorrollspelande eller "gladvåld"). Överhuvudtaget är jag försiktig med detaljer vad gäller t ex tortyr i rollspel, utan nöjer mig med att berätta att det skett, eller beskriver det mer översiktligt. Allmänna konsekvenser och följder av vad som skett är för mig mer intressant än detaljistiskt frossande i vad som sker under en utdragen tortyr (utan att fördöma andras spelstil).
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Jag gillar inte när rollpersonerna utsätts för eller blir utsatta för tortyr, mest för att det inte riktigt fungerar spelmässigt för mig. Det kan göras till en komisk happening, dock, i en rå Reservoir Dogs-stämning. Att låta spelarna få upppleva hur deras fiender utsätter folk för grym tortyr var jag däremot mycket förtjust i under gymnasietiden. Särskilt sexuell tortyr, långvarig systematisk tortyr på barn eller tekniskt avancerad tortyr (särskilt häftpistoler var vanliga i mina Kultäventyr). Det är lite billigt dock; man utmålar fienden i så hemska färger att man inte behöver känna någon sympati för dem när man får ett läge att besegra dem med våld.

Nu för tiden är det just det där sista som stör mig. Det blir för enkelt att ha en "ond" motståndare som man slipper känna medlidande med. Det är en barnslig världssyn. Så numera är det viktigare för mig att få skurkarna att framstå som sympatiska i någon mån.

Den tortyr som fortfarande finns är mer avskalad. Något som jag tycker är jättehemskt i verkligheten är tanken på att bli slagen med en öppen handflata över örat. Trycket blir helt outhärdligt till slut, och de historier jag hört om den typen av behandlingar får mig att rysa skitan. Slag på fotsulorna verkar ohemult läbbiga också. Om rollpersonernas arbetsgivare använder den typen av metoder för att få fram information som rollpersonerna behöver... då hamnar spelet i en rysligt obehaglig atmosfär som jag tycker är intressant. Då tortyren är så utdragen så kan den inte spelas igenom, utan jag nöjer mig att berätta om den i så sparsmakade medel som möjligt. Rollpersonerna får inte bevittna tortyren personligen, enbart höra historier om den eller dra sina egna slutsatser. Det blir värre då.

Annars har jag gått ifrån tortyr och gått mer in på förnedring. Gärna sparsmakad sådan. Jag läste någon bokrecension där en manlig auktoritär karaktär hade bett en späd kvinna att spela för honom på cello, och han ville inte höra på hennes protester när hon försökte förklara att hon nyss hade börjat lära sig spela och inte var särskilt duktig. Så, hon börjar spela, och det låter förstås fördjävligt, och hon rodnar och skäms medan han... vad vet jag? Får stånd, antar jag. I vilket fall som helst (jag har glömt vad boken hette) så fann jag den där beskrivningen som både eggande och otäck på en och samma gång, att något så vardagligt ändå kunde bli så laddat. Så jag är mer inne på sån't för tillfället. Förnedring är en så oerhört mycket mer verbal ritual än tortyr.
 

Hellectrician

Veteran
Joined
29 Aug 2003
Messages
152
Location
Lapplands Väsby
Jag är böjd att hålla med Krillmeister här. Jag har nämligen råkat ut för samma sak som SL (att en spelare tog illa upp pga egna erfarenheter). Sen dess brukar jag försöka undvika att "spela ut" tortyren/förhöret... Eller iallafall hålla mig från att förfalla till detaljism.
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Book of Vile Darkness av Monte Cook har lite material om tortyr - det är det enda jag kan komma på.

För övrigt så har ju WotC förbjudit övervåld i d20-licensen.
(jag antar att man får räkna tortyr som övervåld)
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
En tunn linje...

Urgghh, det där är lite av en svår fråga...
För min del så skulle det inte kännas rätt att ha med trortyr i rollspel... Det finns bätre saker att få fram saker som t. ex locka med pengar eller något liknande fenomen...
Det känns som det kan bli så fel om man har med tortyr. MenMen i slutändan är det vad var & en känner & var ens gränser ligger...
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Hmm, jo, vi spelade en Melniboné-kampanj (eller kampanj och kampanj, det blev bara en session i alla fall :gremwink:, men en kampanj var i vilket fall planerad och skissad) som inte alls blev vad jag hade förväntat mig. Då jag egentligen inte gav rollpersonerna något slags uppdrag mer än lät en av dem skymta Melnibonés undergång i en dröm som spelöppning struntade de glatt i alla mina planer och idéer och bestämde sig för att pyssla med sådant melnibonéer gör bäst istället, och en av spelarna spelade en tortyrkonstnär. Jag valde dock att inte gå in på de exakta detaljerna om själva tortyren, utan det handlade mer om vilka hans offer var och sådant.

Det var på det hela taget intressant att se hur dekadenta mina spelare var så fort de fick chansen.

Jag har inga problem med att låta tortyr vara en del av ett scenario, men jag skulle nog inte beskriva tillvägagångssättet noggrant. Jag har helt enkelt inte mage till det.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
9,916
Location
The Culture
Jag svarar: Nja!

Tortyr gör sig nog bäst om man lämnar det mesta av den till spelarnas fantasi. De kan garanterat tänka sig mycket vidrigare saker än man som spelledare är beredd att beskriva. Tortyr är knappast något viktigt element i de flesta spel eller kampanjer, det kan däremot råka dyka upp när alltför övernitiska rollpersoner försöker pressa information ur någon. Själv har jag aldrig utsatt några rollpersoner för tortyr när jag varit spelledare; det är helt enkelt inget jag går igång på speciellt mycket.

Däremot råkar jag ha en kort regler för det i Millennium, men den finns mest där för att det blev en naturlig följd av att skriva regler för förhör; det är inget som jag uppmuntrar några spelare att låta sina rollpersoner ägna sig åt.

/tobias
 

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
Spelarnas hjärta måste ligga i scenen

Om inte spelarna verkligen uppskattar en dramatiskt korrekt tortyrscen (vilket jag på ett fånigt sätt har upptäckt att vissa verkligen inte gör) så ska man absolut inte genomföra den! Spelarna kan ta väldigt illa upp även fast du som SL bara menar gott och vill åstadkomma en tät scen. Så prata med dina spelare noggrannt innan för att ta reda på huruvida de skulle uppskatta/acceptera tortyrscener i äventyren eller ej. I samma veva så kan man fråga vad folk tycker om andra kontroversiella/känsliga ämnen som Våldtäkt, intensiv skräck, Sex, etc.


/Naug, som gärna har med tortyrscener, sex och lite av det andra i sina rollspel.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,591
Sedan dess är jag MYCKET försiktig med tortyr i rollspel.
Japp, jag håller med Krille här. Tortyr (och relaterade ämnen som tex sexuella övergrepp, och även vanlig hederlig sex) bör användas med stor försiktighet och ömdöme. Sånt går att använda, tex för att hemska upp en skurk, men man bör vara försiktig.

Mitt råd är att börja försiktigt och noga ge akt på spelarnas reaktioner. Funkar det inte måste man vara beredd att backa undan direkt.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Mitt råd är att börja försiktigt och noga ge akt på spelarnas reaktioner. Funkar det inte måste man vara beredd att backa undan direkt.
Det låter lite väl farligt, tycker jag. Jag gjorde på ett helt annat sätt i ett gammalt konvent: Jag skrev en varningslapp som inte gick att missa när man skulle anmäla sig, och där stod precis vad spelet innehöll för inslag som kunde vara känsliga för vissa spelare.

När jag spelleder kan jag förlora mig själv lite i själva beskrivningarna, och jag kan mycket enkelt missa nyanser i spelarnas ansiktsuttryck och kroppsspråk. Därför tyckte jag det var bättre att lägga korten på bordet redan innan.

Det kan ju vara så att det är svårt att ändra i äventyret på stående fot också. Eller att en spelare beskriver hur han torterar en person i ett förhör och missar att en av medspelarna tar illa vid sig. Tusen saker kan gå snett.
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,704
Location
Värnhem, Malmö
Det kan användas, även om jag inte anser att man behöver vara så extremt detaljistisk. Jag tycker det är mer stil i att få en person att bli vansinnig utan kröka ett hårstrå på dennes hjässa. Försök med det nästa gång, även om den gode Trook nog skulle avfärda sådant som "fjanterier". :gremwink:
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,591
Det låter lite väl farligt, tycker jag.
Jag formulerade mig otydligt. Jag menade inte att man börjar med de små tumskruvarna innan man kommer in på de stora tortyrverktygen, jag syftade på hur man beskriver det och hur långt man går.

Man kan tex börja med att man beskriver hur en annan fånge blir slagen av vakterna, bara övergripande, utan att gå in på detaljer. Om spelarna reagerar positivt på det (det lät väldigt konstigt, men ni förstår nog vad jag menar) så kan man berätta hur en fånge blir ivägsläpad och kommer tillbaka sönderlagen och medvetslös. Funkar det kanske de ser när nästa fånge blir torterad, men även då skulle jag välja att hålla det övergripande, utan detaljer, mer fokusera på hur äcklade och rädda de känner sig än på vad som egentligen händer. Om jag går in på detaljer så är det oftast vad som är på väg att hända i ett läge där spelarna fortfarande kan stoppa det.

Längre än så skulle jag nog inte gå. Jag gör ingen Ymir och frossar i det.
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
Jag har en sådan där "Live by the Bible"-tumskruv, och den brukar ibland hamna på spelbordet och ivrigt experimenteras med. Folk blir alltid lika förvånade när de märker hur tunn gränsen mellan behagligt tryck och dj*vligt ont är.

Så visst är det kul med tortyr i rollspel! :gremgrin:
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Tja, tortyr är vidrigt och bästa sättet att illustrera det är att beskriva hur det går till när någon blir torterad istället för att bara snabbspola förbi det. Och då menar jag inte att man ska frossa i specifika detaljer eller utsätta spelare som inte klarar av det för ingående beskrivningar. Men man ska inte heller sticka under stol med att det faktiskt är vidrigt. Dock är det så att min i övrigt tämligen välutvecklade fantasi är rätt begränsad när det gäller olika former av psykisk och fysisk tortyr. För ett par spelmöten sedan råkade mina spelare hamna i klorna på en konkurrerande maffiafamilj. Deras ledare blev då utsatt för sofistikerat våld vilket i det här fallet betydde att han fick alla tänder utslagna, armar och ben brutna och ansiktet intryckt. På den nivån brukar tortyren ligga de få gånger den faktiskt förekommer.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,591
Hela min spelledarstill är ju psykisk tortyr för spelarna
Hm, jag trodde det var vår spelstil som var psykisk tortyr för spelledaren...
 

TrookLark

Veteran
Joined
19 Mar 2004
Messages
7
Location
St Hult
Många bra inlägg (tackar :gremwink:). Jag själv har inget imot tortyr, varken att bli utsatt för eller uföra tortyr (i rollspel!). Det värsta är att man kommer fram till vilken akut skadad psykisk fantasi man har!
 
Top