Det händer jhu som bekant ibland att spelgruppen inte blir helt balanserad. Låt oss säga att vi har en spoling till riddare med 17 i STY och nåt likande i tålighet som dessutom har haft förmånen att faktiskt kunna skaffa sig 14 i riddarträning.
Han kommer att kunna piska mattan med de flesta ofrälse skurkar å dyl. Hans spelkamrat, herr Fegus Stackarius, en handelsman, som inte ens kan slåss, kommer att bli mattsopad av samma skurkar.
För att hitta en motståndare som är riddaren värdig en "match" måste han/hon/den vara av minst samma kaliber som riddaren själv. Eller oxo ett flertal mindre farliga typer...typ fulla sjömän eller dyl.
Problemet är då att handelsmannen ALDRIG kommer att ha en chans om han nu skulle känna för att försöka slåss.
För att göra det hela ännu tydligare......vi lägger även till Frakk-Thrukken Bonka....som är ett 2 meter högt monster med ett chockvärde på mer än jag vågar fantisera om. För att spelaren skall få en "utmaning" som inte känns för tam eller enkel krävs en fiende som är ohyggligt farlig. Detta kommer dock att vara på tok för svårt för riddaren för att inte tala om omöjligt för handelsmannen.
En lösning på problemet är jhu att de angrips av flera olika fiender där de svårare fajtas med Thruken och riddaren och nån halvmesig typ ger sig på handelsmannen. Men det känns så j*vla tamt och orealistiskt.
Eftersom jag alltid försöker att rollspela mina SLP och fattar beslut och handlingar efter deras attribut och FV så slutar det oftast med att de farligaste RP blir angripna först eller inte alls.
Jag skulle gärna se hur ni andra ser på problemet och kommer med lite lösningar på hur ni brukar göra.....
.