NYHET The One Ring 2nd på Kickstarter

Conan said:
Men för tusan berätta vad era första intryck är, och inte bara att ni fått era paket!
Click to expand...

Mitt första intryck är:

Saurons kofta, så grymt snyggt och stämningsfullt det är! Jag har ärligt känt mig ganska mätt på LotR men detta väckte upp något inom mig som jag trodde somnat in för alltid!
 
Jag inväntar mitt snart. I Sverige i alla fall, enligt Posten. Sist ut vad det verkar.
 
Conan said:
Men för tusan berätta vad era första intryck är, och inte bara att ni fått era paket!
Click to expand...

Otroligt snyggt. Klassisk stilren layout med luftig och lätt typografi.

Tapias bilder är superfina, kartorna som är lika mycket illustrationer är fina och stämningsfulla.

Blev oväntat förtjust över att det på insidan av slutet av boken hade med en färgkarta över en del av Midgård, med hexar!
 
Gurgeh said:
Enligt ett rykte är det meningen att T12:an ska vara numrerad 1-10 och ha två specialsymboler, men istället är den numrerad 2-11 och har två specialsymboler.
Click to expand...
Det snygga med att den är numrerad 2-11, är att specialsymbolerna hamnar mitt emot varandra. Det känns liksom matematiskt, geometriskt, estetiskt rätt så här.

Men jag förstår att om man vill ha T10 med två specialresultat, så funkar det inte. (bortsett från att man kan tolka 11 = 1)
 
Gurgeh said:
Enligt ett rykte är det meningen att T12:an ska vara numrerad 1-10 och ha två specialsymboler, men istället är den numrerad 2-11 och har två specialsymboler.
Click to expand...
Hade varit en schysst specialförmåga att få slå med den tärningen istället. Motsvarigheten till att slå 1T10+2 istället för 1T10 (båda med två specialresultat).
 
Vi spelar i Middle Earth, fast ett annat regelsystem. Men jag tyckte det var roligt att backa The One Ring inte minst för materialet och idéerna runt, kanske några The One Ring-regler kan bli husregler. Även om vi inte kör själva basreglerna. Nu blir jag helt klart sugen på att göra något med dessa D12or.
 
Nu har jag bläddrat igenom huvudboken (alltså inte startboxen).

Fokus är på Eriador (väster om dimmiga bergen), inte Anduin och Lake Town som den första versionen av spelet var (så fanns det såklart expansioner). Året är 2965... så det är också ett antal år senare än i den första versionen av spelet.

Jag tycker den vanliga utmaningen med rollspel den här tiden i den här del av middle earth är att det är så öde och avfolkat. Kanske lämnar denna V2 av spelet lite större utrymme för att Eriador trots allt kan vara lite befolkat här och där. För om det inte finns människor att interagera med, så finns det inte mycket "monster" heller (det finns ett rätt coolt avsnitt om "nameless things") att döma av tjockleken på det avsnittet.

Jag har allmänt känslan att version 1 av spelet innehöll mycket mer detaljerad text om allt möjligt. Denna version 2 känns avskalad, nästan minimalistisk (trots att boken är över 200 sidor).

Någon regelrätt utrustningslista finns inte. Spelarna väljer vapen och utrustning. Och jag kan heller inte se skymten av några prislistor eller myntsystem. Det är lite... speciellt. Under vintern förväntas man byta användbara föremål, och rollpersonerna har en "levnadsstandard".

Fellowship är ju något typiskt för Tolkiens böcker, och det finns både Fellowship Rating och Fellowship Phase.

Det finns ett litet avsnitt om magiska skatter, annars ingen magi. Barrow Wights kan använda 1 Hate för att ge en rollperson 3 Shadow Points. Också om man hittar magiska skatter får man Shadow Points.

Det står att varje spelmöte behöver inte vara så dramatiskt och episkt, utan det är när man samlar ihop ett längre skeende som det storslagna händer. Jag gillar det. Det känns som att hjärtat av spelet lite är att strosa runt i middle earth och ena stunden bli lite melankolisk, och andra stunden lite upplyft, av det man ser. Snarare än Hit Points, så gäller det att hantera Hope, Endurance och Shadow Points.

För övrigt tycker jag själva "regelsystemet" med attributes, stats och skills verkar föredömligt enkelt. Om det håller - i längden - har jag ingen aning om.

Jämfört med något "vanligt" fantasyrollspel så känns The One Ring, åtminstone efter en första genombläddring, mer annorlunda snarare än mer likt.

Det här var varken en recenssion eller nödvändigtvis en rättvis eller så genomtänkt beskrivning, bara lite reflektioner.
 
Jag funderade lite mer på det här med resor i Middle Earth... och resurser, Hope och Endurance. Resor sliter på Endurance. Olika rollpersoner tar på sig olika roller (Hunter, Scout, osv). Och under en resa så slår man vilken roll som "utmanas", och så kan det gå bättre eller sämre för gruppen. Mat är inget som nämns. Huntern skaffar mat, och går det dåligt för Huntern så tappar man Endurance (eller kanske Hope). Det är ganska abstrakt - och det handlar absolut inte om resurshantering (som i OSR). Givet att resor i vildmarken är ett centralt tema så kan jag tycka det är lite märkligt att det inte finns några reguljära djur (att möta/jaga) som "monster", och också lite märkligt mat har en så liten roll. Visst - hur de fick mat var inget som behandlades så mycket i Tolkiens böcker - utom för Sam och Frodo där bristen på mat och vatten var centralt. Min magkänsla är att om resande ska kännas ... påtagligt, närvarande, realistiskt, så får det inte bli för abstrakt heller.

Jag noterade en formulering om att det anses finnas dussintals byar i det glest befolkade Eriador. Så det är nog lite mindre öde än i version 1 av ToR. Jag får känslan av att version 2 är mer finstämd, lågmäld, jordnära. Mordor och Gondor är utanför kartan. Häxmästaren finns i Barrow-Downs, med stats och allt (jag är lite överraskad...lite osäker på om det är en Nazgul eller en Barrow-wight). Rohan, Moria och Carn Dum är precis i utkanten av kartan.

Nu har jag bläddrat igenom startboxen också. Om själva regelboken fokuserar på Eriador så fokuserar startboxen på The Shire. Vad jag kan förstå är året 2965 i regelboken, men i startboxen är det 2960. Oklart om det finns någon bra anledning, eller om det bara råkat bli så.

Det korta regelhäftet i startboxen är föredömligt enkelt och tydligt. Men inga regler för hur man gör en rollperson - man använder de medföljande karaktärerna. Det finns också ett häfte med 5 små äventyr kring The Shire, och ett lite tjockare häfte om The Shire. Jag får lite Agatha Christie-känsla, och några resor långt ifrån civilisationen blir det nog inte i The Shire.

Jag kan se hur ToR2 är annorlunda! Frågan är i vilket utsträckning det sätter sin prägel på upplevelsen och de berättelser som utspelar sig när man väl spelar.

Som jag nämnt på andra ställen så kör vi en Dungeon Crawl Classics-kampanj i Middle Earth. Reglerna i ToR2 om Fellowship Phase finner jag intressanta. Även reglerna för resande tror jag att jag kommer försöka använda vid väl valda tillfällen. Det finns använbara beskrivningar av platser både i Eriador och The Shire.
 
Bortsett från omslaget, finns det någon bild på någon som blåser i ett horn i boken?

Eller, blåser killen på omslaget? Hmm ser inga uppblåsta kinder… Han kanske SKA? Eller så går tankarna: ”Jag vill fan blåsa nu asså!”
E7453B7D-9685-441B-B9F9-2325E9F5D2C7.jpeg
Förresten helt rätt att hornet är centrerat i bild på omslaget - det viktigaste i hela triologin näst Härskarringen.
 
Last edited:
You must log in or register to reply here.
Back
Top