Tangent på diskussionen om kvinnor i historiska sammanhang

När vi pratar om fantasy, så är det ju inte bara religion, det är ju ofta faktiska aktiva gudar.

Japp, eller:
  • Förfäderssandar som stödjer en svagare grupp för att "de vet bättre".
  • Naturandar som ser en svagare grupp som bättre för alla
Man kan också tänka sig att det är t.ex. stjärntydare som har en avgörande roll i vem som ska få styra. Då kan man fundera på om det verkligen är stjärnorna eller tydarna som bestämmer i slutändan.
 
Det har dock funkat IRL. Folk tror att deras stjärntecken spelar roll...
Det finns hur många modeller för att beskriva personligheter som helst.
De uppfinner inga nya känslor, de bara paketerar dem.
 
Det finns ett problem i att vi definierar kvinnor som kvinnliga och med kvinnligt menar och begränsar det till några få egenskaper. Ofta som motsatsförhållanden till manligt. Säger inte att vi måste sluta göra det, bara att vi låser frågeställningen till och ger den en begränsad ram genom detta.
 
Det finns ett problem i att vi definierar kvinnor som kvinnliga och med kvinnligt menar och begränsar det till några få egenskaper. Ofta som motsatsförhållanden till manligt. Säger inte att vi måste sluta göra det, bara att vi låser frågeställningen till och ger den en begränsad ram genom detta.
Även det ett typiskt symptom på den ingrodda patriarkala synen – kvinnan upplevs som en negering av det manliga, eller en ofullständig man. Ett matriarkalt samhälle i en fantasyvärld hade väl sannolikt haft ett motsatt synsätt, där mannen upplevs som en ofullkomlig kvinna.
 
Även det ett typiskt symptom på den ingrodda patriarkala synen – kvinnan upplevs som en negering av det manliga, eller en ofullständig man. Ett matriarkalt samhälle i en fantasyvärld hade väl sannolikt haft ett motsatt synsätt, där mannen upplevs som en ofullkomlig kvinna.

… eller ett system där manligt/kvinnligt inte är det som definierar en fullkomlig medborgare. I alla fall var det åt det hållet jag hade tänkt ta det vidare mot, om man struntar i manligt/kvinnligt och funderar över andra halvan av grundfrågeställningen, samhällssystemet.

Samhällssystem har egenskaper och traditioner även de, vilka primerar olika egenskaper och bibehålls genom olika saker. Våld(skapital) har vi nämnt ovan, tradition och hävd nämns inte lika mycket. Sen har vi även fantasyelement som magi och gudomlig makt, eller hög ålder (alver) som kan spela in.
 
Last edited:
Det finns hur många modeller för att beskriva personligheter som helst.
De uppfinner inga nya känslor, de bara paketerar dem.
Men ditt exempel var ju "avsaknad av girighet" och att det skulle vara omöjligt att föreställa sig. Det håller jag inte alls med om. Och det är ju ordagrant ett sätt att paketera känslan girighet på. I det här fallet är det då avsaknad av känslan.

Jag har inga problem att föreställa mig avsaknad av girighet, så där föll ju ditt argument :)
 
… eller ett system där manligt/kvinnligt inte är det som definierar en fullkomlig medborgare. I alla fall var det åt det hållet jag hade tänkt ta det vidare, om man struntar i manligt/kvinnligt och funderar över andra halvan av grundfrågeställningen, samhällssystemet.

Samhällssystem har egenskaper och traditioner även de, vilka primerar olika egenskaper och bibehålls genom olika saker. Våld(skapital) har vi nämnt ovan, tradition och hävd nämns inte lika mycket. Sen har vi även fantasyelement som magi och gudomlig makt, eller hög ålder (alver) som kan spela in.
Ja, ett matriarkalt samhälle och ett jämställt samhälle är ju två olika saker.
 
Även det ett typiskt symptom på den ingrodda patriarkala synen – kvinnan upplevs som en negering av det manliga, eller en ofullständig man. Ett matriarkalt samhälle i en fantasyvärld hade väl sannolikt haft ett motsatt synsätt, där mannen upplevs som en ofullkomlig kvinna.
Men mannen ÄR ju en ofullständig kvinna (om någon nu är ofullständig).
Problemet med att ta bort skillnaderna på män och kvinnor är att man kan lika gärna ta bort män helt och hållet.
För män har inget att erbjuda (varken berättelsemässigt eller biologiskt) om män och kvinnor är lika.
Män finns bara för mångfaldens skull.

Men ditt exempel var ju "avsaknad av girighet" och att det skulle vara omöjligt att föreställa sig. Det håller jag inte alls med om. Och det är ju ordagrant ett sätt att paketera känslan girighet på. I det här fallet är det då avsaknad av känslan.

Jag har inga problem att föreställa mig avsaknad av girighet, så där föll ju ditt argument :)
Nu tar du varje exempel jag skriver och tar det bokstavligt, istället för att försöka förstå vad jag menar.
 
Problemet med att ta bort skillnaderna på män och kvinnor är att man kan lika gärna ta bort män helt och hållet.

Problemet här är väl mest vad som definieras som man och/eller manligt. Uppfyller jag de kriterierna, är jag nog manlig för att inkluderas. … eller är det andra saker som betyder mer för samhället än om någon kallas man eller kvinna. Lägger mitt vad på det senare.
 
Men mannen ÄR ju en ofullständig kvinna (om någon nu är ofullständig).
Om man inte frågar Aristoteles och de otaliga tänkare som gick i hans fotspår, som väl snarare menade att en kvinna var en man där otillräcklig utveckling resulterat i att snoppen inte ploppat ut. Naturfilosofins höjder.
 
Nu tar du varje exempel jag skriver och tar det bokstavligt, istället för att försöka förstå vad jag menar.
Hur ska man annars göra? Alla dessa exempel på oomkullrunkliga element i vårt samhälle känns ju rätt - omkullrunkliga. Det är därför vi ibland upplever paradigmskiften.
 
Back
Top