Nekromanti [Symbaroum] Reglerna i allmänhet

Mork said:
Samtidigt, om man ska vara petig, så har anatema en varaktighet på 1 SR, om den som kastar den, vinner initiativet. Men samma besvärjelse existerar 0,5 SR om samma magiker förlorar initiativet.
Click to expand...
Men visst, spelkonstruktörerna vill premiera offensiv, före defensiv, vilket jag iof kan ifrågasätta.
 
Funkar dränerande glyf på vandöda?
"En livsföraktande vortex som suger åt sig fiendens livskraft", beskrivs den som. Men livskraft och vandöda rimmar ju inte så bra. Så frågan är om Dränerande glyf inte kan användas på vandöda, vad säger ni andra?
 
Jag tolkar "livskraft" i det här fallet som den kraft/energi som används för att en varelse ska kunna röra sig och utföra handlingar. Med andra ord hade min spelare kunnat använda dränerande glyf mot vandöda.
 
Nästa regelfråga – Stångverkan: Här står att rollpersonen får göra ett frislag på varje fiende som ”kommer in i striden”. Betyder det bokstavligt att stångverkan då är helt passivt, alltså att frislaget enbart fås om fienden angriper, men inte om spjutbäraren med stångverkan angriper?
Gäller motsvarande för egenskapen Lång?
 
Rangertheman said:
Jag tolkar "livskraft" i det här fallet som den kraft/energi som används för att en varelse ska kunna röra sig och utföra handlingar. Med andra ord hade min spelare kunnat använda dränerande glyf mot vandöda.
Click to expand...
Tack för svar. Jo, så har jag kört hittills också, men insåg sen att den kanske ska tolkas annorlunda, inte minst för att symbolismen har en kraft inriktad mot just vandöda (Fördrivande sigill). Tanken aktualiserades även när jag förberedde delen "Kejsarpalatset" i Mörkrets moder. Där stöter ju RP på mängder av vandöda, men inte någonstans skriver spelkonstruktörerna att en metod att lösa situationen vore att någon at rollpersonerna behärskar Dränerande glyf, och således bara kan sitta på murkrönet och göra slut på allesammans. För det bör ju inte vara svårt för den som behärskar Dränerande glyf.
 
Mork said:
Stångverkan: Här står att rollpersonen får göra ett frislag på varje fiende som ”kommer in i striden”. Betyder det bokstavligt att stångverkan då är helt passivt, alltså att frislaget enbart fås om fienden angriper,
Click to expand...
Det står att förmågan är reaktiv. Så ja, bara om fienden rör sig in i närstrid med rollpersonen.

Skillnaden mellan Stångverkan: gesäll och kvaliteten Långt är att man får bara göra frislag en gång per situation (om två fiender inleder närstrid, får du bara ett frislag, s. 159) medan frislagen på gesällnivån är obegränsade.

Sedan vet jag inte om "kommer in i närstrid" räknas som att fienden förflyttar sig förbi rollpersonen. Jag hade kört med det.
 
Vi skulle börja en kampanj i Symb. Direkt från start blev det regeldiskussioner och förmågor nerfades.
Spelledaren tyckte vissa kombinationer var för bra.
Det ledde direkt till en obalans mellan karaktärer så att fler förmågor fick nerfas. Diskussionen bara växte till den grad att jag började fundera på om man måste skriva om reglerna helt eller helt enkelt låta vissa kombinationer av förmågor vara så OP att de dominerar varje encounter.
Det slutade med att jag gav upp och hoppade av projektet efter tre dagar. Det var alldeles för spretigt för mig. :confused:

Som exempel: Redan första timman in på karaktärsskapandet så hamnade vi i diskussion gällande Fint+Lönnstönt (vilket känns som en uppenbar kombo).
Den attacken skulle ge, men är inte begränsad till, +2 träffa, vapenskada + övertag (1T4) + eventuella andra saker samt ett Frislag som också ger vapenskada + övertag (1T4 igen). kombinerat med stångverkan och att man har ett spjut så börjar den klyva jättar på nivå 1.
Det kändes skumt minst sagt. Men vad vet jag, jag läste bara igenom reglerna några gånger innan jag gav upp.
 
Last edited:
Synd att det blev så @dancodan

De flesta nya SL som kommer till forum och FB med förslag på en massa ändringar, brukar få rådet att spela RAW ett tag innan de ändrar något. Ett mycket gott råd! Annars är risken stor att det blir den nerf-ping-pong som du beskriver. Jag har spelat sedan slutet av 2015 och inte nerfat en enda förmåga, Visst finns det förmågor i allmänhet och kombinationer i synnerhet som är OP, men ingen av de jag spelat med tycker det är särskilt kul i längden att min-maxa. Det är självsanerande, med andra ord. Dessutom hjälper det inte att vara mega-OP i strid när man ställs inför andra utmaningar, t,ex sociala-, diplomatiska- eller kunskapsmässiga-. Det är där fokus ligger när jag spelleder Symbaroum.
 
Last edited:
Håller med Rangerman. Vi hade mer problem med reglerna i början.

Egentligen är inte graden av brutenhet som är problemet utan att reglerna ser så stridsfokuserade ut.

Jag tror att om man skrivit om "hur" förmågorna kan användas mer än vilken regelteknisk effekt i strid så skulle färre ha problem med dem.


Men ja, det finns vissa kombinationer som är bättre än andra.
Jag brukar jämföra Symbaroum med ringens brödraskap.
Gandalf är en tier (många XP)
Aragorn, Gimli och Legolas nästa
Boromir glömde viljestark och dog av korruption
Hobbitarna valde boons mer än stridsfärdigheter

Dvs gruppen är inte lika bra på att strida. Och det är ok.
Vill du min maxa så kan du....men din robusta, bärsärkande rese med järnnäve kan inte göra något åt gasten med Andeform och alternativ korrumperade attack.
Eller för den delen.....lösa problemet som kräver lite mer elegans.

Det är inte ett figurspel med ett visst antal poäng per armé....;)

Vi har i vår grupp en person som inte kan strida alls. Men den rollpersonens styrkor har gjort att vi överlevt mkt annat.

De förmågor som jag uppfattar som för starka efter något års spelande är
Lärd och hänsyn....
 
dancodan said:
kombinerat med stångverkan och att man har ett spjut
Click to expand...
Nu är väl inte det möjligt eftersom både väl Fint och Lönnstöt kräver Kort eller Precist vapen?

Men strunt samma. Ja, synd att ni stupade, speciellt som systemet inte är grejen utan kampanjen och spelvärlden. Sen kan man invända mot designfilosofin, den enda förklaringen (som man kan ogilla) är att konstruktörerna uttalat är aktivt ointresserade av optimering.

Nu kanske ni inte plockar upp det igen men en enkel lösning, som vi infört, är att helt enkelt pressa ihop skalan av skademodifieringar, +1T4 > 1, +1T6 > 2 etc. Det ändrar inte balansen mellan förmågor men gör över hela linjen mindre kraftfulla individer aningen farligare och starka inidiver lite mindre farliga.
 
Och som @THZ skriver - oavsett hur du bygger din RP finns det alltid någon typ av fiender som är helt livsfarliga för just dig.
 
Har själv gjort en stor revision av reglerna bara för att återinför en rad saker när jag insett funktionen med de ursprungliga och att en hel del faktiskt funkar. Så visst stämmer det att det tar viss tid att få grepp om dem. Men bäst är att utvärdera varje förmåga när man märker hur den fungerar, blir det urflippat får man såklart skruva. Själv har jag ändå kvar en hel del husregler. I stora drag går de ut på att att dämpa rollpersonernas skador och läkande effekter. SLP-arnas medelskador avrundar jag ofta uppåt. Lustigt nog har jag då märkt att den inte ändrar sig nämnvärt mot de skador som anges i äventyren, trots mina husregler. Resultatet har blivit mer balanserat. Rollpersonerna är ändå väldigt bra.
Exempelvis går det inte att kombinera Järnnäve och Bärsärk, med mera, mm.
 
Vi är inne i del två av törnetronen och fighterna börjar bli minst sagt swingy. Två RP får ignorera rustning, träffar de så är det gg även mot tuffingar.
 
Nu har jag bara splelett det förlovade landet med regler som skrivna, och det gick bra, bara riddaren på häst gjorde rejäl skada, men det balanserades mot de andra. Jag har haft tankar att försöka göra nån form av konvertering till Age of Shadow eller openquest med diverse förmågor som omskrivna till talanger/fördelar, men just nu ligger ett sådant projekt lite på is.
 
Utan att vara "game designer" så tror jag Symbaroum är precis vad man önskade av designen.

Man ville bort från:
1. Du slår på monstret för 17e gången, du gör 11 i skada, den är nu allvarligt skadad men ännu inte död
2. Runda 34 och fienden parerar din attack ännu en gång
3. Du gör 1 i skada, 99 kvar innan monstret bryr sig.


Jag tror (detta är min personliga uppfattning) att man är ute efter, designmässigt, att strider skall vara korta och dödliga.


Det fungerar men är väldigt farligt och svårt att balansera för SL då striderna kan vara TPK efter två rundor om man inte är van, eller bossen dog i runda ett.....

Men det går att lösa om man går bort från "alla rum är sin egen värld". Varför slås man mot 4 mobs i detta rum medan det finns 4 till i rummet brevid som inte bryr sig (vilket är vanligt i DnD moduler)
Låt RP möta 1 svårare och 4 svaga mobs som sedan får förstärkning varje runda......på så sätt kan man hantera "farligheten"

Symbaroum har svårare med "big bad boss" strider....


Men som sagt, Symbaroum är inte striderna eller stridsreglerna, det är miljön....och den är farlig. Låt rollpersonerna vara på en plats där de tar 1t4 korruption per tidsenhet......de flesta RP kommer att springa där ifrån.....i skräck....
 
Arrikir said:
Nu har jag bara splelett det förlovade landet med regler som skrivna, och det gick bra, bara riddaren på häst gjorde rejäl skada, men det balanserades mot de andra. Jag har haft tankar att försöka göra nån form av konvertering till Age of Shadow eller openquest med diverse förmågor som omskrivna till talanger/fördelar, men just nu ligger ett sådant projekt lite på is.
Click to expand...
Ett förslag kan vara att göra så att rustningar inte skyddar för mycket minimiskada. Om din RP har en rustning som skyddar T8+1 (mästarsmidd) och så har du en förmåga som ytterligare ökar skyddet med T4, så istället för att skyddet blir T8+T4+1, så blir det T12+1. Minimiskadan minskar från 3 till 2 och plötsligt blir även ett svärd i en stadsvakts hand ett vapen som kan göra skada. Själv avrundar jag även skadorna för SLP till det högre värdet väldigt ofta, vilket höjer skadan för ett medeltungt vapen som gör T8 till 5.
Sträva efter en tärning så långt det går när det gäller rustningsabsorbering. Undantag finns alltid, själv gör jag inte det gällande exvis Överlevnadsinstinkt som ger +T4 i skydd. Men så är det främst svartalfer som har den också.
 
RasmusL said:
Vi är inne i del två av törnetronen och fighterna börjar bli minst sagt swingy. Två RP får ignorera rustning, träffar de så är det gg även mot tuffingar.
Click to expand...
Har ändrat Tvåhandskraft för rollpersoner. rustning ignoreras inte utan en T8 rustningspoäng penetreras, alternativt 4 (spelaren väljer). Då begränsas förmågan och blir mer balanserad, anser jag. Däremot är den helt enligt grundreglerna gällande SLP:are. Orsaken är att de ju gör medelsnittsskada.
Husregel som funkar för oss.
 
Rickard said:
Det står att förmågan är reaktiv. Så ja, bara om fienden rör sig in i närstrid med rollpersonen.

Skillnaden mellan Stångverkan: gesäll och kvaliteten Långt är att man får bara göra frislag en gång per situation (om två fiender inleder närstrid, får du bara ett frislag, s. 159) medan frislagen på gesällnivån är obegränsade.

Sedan vet jag inte om "kommer in i närstrid" räknas som att fienden förflyttar sig förbi rollpersonen. Jag hade kört med det.
Click to expand...

Ett alternativ är att köra exakt som du anger ovan gällande Stångverkan, men låta egenskapen Lång även ge anfallaren ett frislag vid attack mot en fiende. Grundreglerna är skrivna så att det kan tolkas så.
 
Ang OP och husreglande har jag märkt att viss som skriver om rusande skada och attacker ibland glömmer att man bara kan använda en aktiv förmåga i taget. Och att vissa förmågor bara gäller först attacken i en runda. Vi kör utan modifikationer, endast några egna förmågor och fördelar som vi försökt balansera efter de i böckerna. Har bara en spelare hittills som min maxat sin båge. De andra köper mer förmågor för att utveckla karaktären. Symbaroum är nog fel spel om man Play to win.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top