Nekromanti Sverok i Ordfront

Re: Röd skugga över 1970-talet

Jag har varit otydlig inser jag.

A. Den dåvarande läroplanen föreskrev att skolan skulle stå för det demokratiska samhällets värderingar och ingenting annat.

b. Ingen annan anti-demokratisk rörelse skulle ha fått samma rörelsefrihet på skolan. Det fanns flera politiska schatteringar som ville införa diktatur i Sverige, men varför skulle en av dem särbehandlas på ett positivt sätt?

Nej, oboy...om man ändå varit ung på 70-talet
Click to expand...

Jag var det och det var inte kul. :gremfrown: Det var väldigt lågt i tak i samhället. Jag längtar inte tillbaks.
 
Re: Röd skugga över 1970-talet

"Jag gick i gymnasiet på 1974-78. I min skola startade en grupp elever en studiegrupp i marxism-leninism i skolans lokaler. De fick alltså rektorns godkännande för att bedriva studier i och propaganda för en rörelse som uttryckligen ville avskaffa vårt demokratiska samhälle med våld och införa en enpartidiktatur. Jepp, detta sade de rent ut."

Något sådant tror jag inte att vi kommer att få uppleva igen, i alla fall inte om inte det partipolitiska intresset kraftigt ökar ibland både vuxna och ungdomar. Jag skulle heller inte tillåta det som lärare, tycker väl egentligen inte att skolan ska ta någon ställning för eller emot olika ideologier utan försöka vara så opartisk som möjligt. Givetvis med undantag för diktaturer och politiskt förtryck.

"Det var många av oss i klassen som psykologiskt förberedde sig på en hård tid, där yttrandefrihet och religionsfrihet inte längre skulle vara självklara i Sverige, utan där liberaler och kristna istället skulle få det motigt för att de hade valt sin egen väg genom livet istället för Partiets. Kommunisterna på skolan talade om individens plikt att följa folkviljan, och blev t ex störda över min kontring att om Sverige gick in det röda förtryckets väg så skulle jag försvinna utomlands fort som tusan. (Mina danska släktingar skulle ha tagit emot mig med öppna armar.) De kallade mig "illojal"."

Nu levde jag inte under Kalla krigets glansdagar, men jag har svårt att förstå hur du kunde känna dig så pass hotad. Kanske var jag en cynisk gymnasist, men varken då eller nu hade jag särskilt stor tilltro till ungdomars reella politiska inflytande. Vare sig de är extremister på höger- eller vänsterkanten så är deras planer oftast orealistiska, rentav löjliga. Jag vill inte dissa dina upplevelser men jag har som sagt svårt att förstå din skräck för en kommunistisk revolution såhär 25-30 år senare.

"Skrämmande -- inte så att jag drömde mardömmar om det, men visst var det tungt att frihetens fiender bredde ut sig, inte bara i skolan utan i hela samhället. "

Tja, det finns mycket idag som skrämmer mig, saker som inte handlar om terrorism. Hur bistånd försnillas, folkmord som döps om för att ingen vill ta något ansvar, människor som utnyttjas som slavarbetskraft, utförsäljning av vattentillgångar, företagsflykt, läkemedelsbolag som bryr sig mer om patent än mänskligt lidande osv, osv. Många av dessa saker hämtar sin kraft i den andra änden av det politiska spektrat, nyliberalism och extremt kapitalism istället för stalinism. Vad ska man egentligen kalla den oheliga alliansen mellan Kina och diverse megaföretag ifrån västvärlden? Att protestera eller ha invändningar emot världens företagsklimat idag är också ett sätt att bli stämplad som illojal (eller för den delen som "vänsteraktivist", jag är osäker på vad det betyder men det är tydligen väldigt negativt :gremwink:), men inte av en grupp förvirrade tonåringar utan av vita, medelålders män.

Vi kan kanske skatta oss lyckliga att dina marxist-leninistiska klasskamrater inte förverkligade sin politik men det betyder inte att allt är väl i världen. Det finns andra odjur än den röda besten.
 
Re: Röd skugga över 1970-talet

Nu levde jag inte under Kalla krigets glansdagar, men jag har svårt att förstå hur du kunde känna dig så pass hotad. Kanske var jag en cynisk gymnasist, men varken då eller nu hade jag särskilt stor tilltro till ungdomars reella politiska inflytande. Vare sig de är extremister på höger- eller vänsterkanten så är deras planer oftast orealistiska, rentav löjliga. Jag vill inte dissa dina upplevelser men jag har som sagt svårt att förstå din skräck för en kommunistisk revolution såhär 25-30 år senare.
Click to expand...

Det handlade inte om ungdomar, utan om ett klimat som genomsyrade hela den offentliga dialogen. På tidningarnas kultursidor förespråkade bildat folk utan att skämmas att diktatur skulle vara bra för Sverige, eftersom det var bra i Kina eller Vietnam.

Nej, en kommunistisk revolution var de facto inte överhängande, men ökat förtryck kommer på så många andra sätt. Samhällsandan var sådan att centrala förbuds- och tvångsåtgärder ansågs bra. Valfrihet sågs som något suspekt eller något onödigt.

Ett bisarrt exempel var när KF beslöt att bara sälja ett visst begränsat bassortiment kläder i sina varuhus (hette Domus dåförtiden), för att det var allt som svenska folket behövde (IIRC Vinson- och Vinetta-sortimenten).

Ett annat kusligt exempel var att (s)-kvinnorna öppet förespåkade förbud mot parabolantenner, eftersom svenskarna kunde ta skada av att se annan TV än SVT:s två kanaler.

Dagis i privat regi sågs av (s) som ett övergrepp mot barnen. Iställlet var oändliga dagisköer för Svenssons att föredra.

Jag minns också en sexualpolitisk debattbok (vars namn har fallit mig ur minnet) där författaren (vars namn jag också har glömt bort), som var akademiker, förordade inrättandet av statliga bordeller för att avhjälpa den "sexuella nöden".

Synsättet var så ofta att individen var ett redskap för att förverkliga vissa socialpolitiska ambitioner. Vänsterns ståndpunkt väldigt gärna att folk med avvikande åsikter skulle hålla käft, eftersom de hade "fel".
 
Re: Röd skugga över 1970-talet

Mycket av den svenska folkhemstanken har drag av förmynderi och "staten vet bäst". Läs några rader ifrån makarna Myrdals "Kris i befolkningsfrågan" ifrån 1934 för att få en inblick i olika populära tankar och begrepp i dåtidens västvärld. Knappast något som var unikt med din bild av 70-talet med andra ord. Bristande respekt för individen är för övrigt inget renodlat vänsterproblem.

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att argumentera mot någons starka personliga upplevelser. Men jag hoppas dock att några händelser under din gymnasietid inte gjort dig blind för de nyanser som finns inom den väldigt löst definierade kategorin "vänster" och de svagheter som finns i vårt nuvarande samhälle. Eftersom vi aldrig kommer att kunna hitta en genväg till det perfekta samhället så måste vi alltid vara beredda på att lyssna, revidera och kompromissa.
 
Heh...

"Vänsterns ståndpunkt väldigt gärna att folk med avvikande åsikter skulle hålla käft, eftersom de hade "fel"."

Ungefär så som det är nu (och här?) fast tvärtom med högertankar som bas?
"Anpassa dig eller bli uthängd" verkar vara mottot.
 
Re: Röd skugga över 1970-talet

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att argumentera mot någons starka personliga upplevelser. Men jag hoppas dock att några händelser under din gymnasietid inte gjort dig blind för de nyanser som finns inom den väldigt löst definierade kategorin "vänster" och de svagheter som finns i vårt nuvarande samhälle.
Click to expand...

Nej, blind är jag inte. :gremcool: Jag bär inte ens solglasögon. :gremwink:

Jag vet att vänstern idag är något annat än de maoister och leninister som var kaxiga på 1970-talet. Nuförtiden är vänstern en väldigt spretig grupp som inkluderar allt från Frank Baude till Per Gahrton, Ebba Witt-Brattström eller Gudrun Schyman. Socialdemokraterna har släppt mycket av de repressiva storasysterattityder som fanns dåförtiden.

Alla samhällen rymmer svagheter. Det finns inget perfekt samhälle, utan vi människor är bristfälliga och allt vi skapar är därför lika bristfälligt.

Jodå, vid 46 års ålder och efter att ha levt i fyra länder på tre världsdelar och efter att ha ägnat min Lunda-tid för 22 år sedan och en stor del av min arbetstid de senaste 16 åren med att studera politik, så tror jag att jag har fått en realistisk syn på vad för slags värld vi lever i. Jag har blivit pragmatisk och kompromissar hej vilt. (Vad annars ska jag göra när jag delar bostad med hustru och tre döttrar? :gremwink: )
 
Re: Heh...

"Vems motto?"

Allmänhetens. När det "kom fram" att Lars Ohly var kommunist var det ett fruktansvärt härjande och folk som tyckte det var skandalöst. Han "tvingades" att vara tyst.
Här på forumet verkar det vara otvivelaktigt att demokrati och högerstyre är det Enda Rätta och alla som säger emot avfärdas som vänsterkiddies även om vi alla vet att om 500 år kommer folk skratta åt demokratin eftersom de kommit på något bättre. Och för att komma till det bättre krävs diskussion.

"Här flammar ju debatten muntert. :gremsmile:"

Förlåt, det var inte meningen att det skulle uppfattas som flame, verkligen inte. Jag bara tycker att man ska se nyktert på saken. "Fantatism" är inte bra åt något håll och som Denis Diderot sa "Från fanatism till barbari är det bara ett steg."
 
Re: Röd skugga över 1970-talet

Ett bisarrt exempel var när KF beslöt att bara sälja ett visst begränsat bassortiment kläder i sina varuhus (hette Domus dåförtiden), för att det var allt som svenska folket behövde
Click to expand...

Jag vet inte om jag tycker att dagens sexualisering av unga flickor är sååå mycket bättre, ärligt talat... Man undrar vad valfriheten egentligen är värd när tjejer kan klä sig hur de vill men ändå säger "jag måste ha den här! Alla andra tjejer..." osv. Nu för tiden är det högern som talar om särskilda regler för klädseln på skolor... Kanske har Walium rätt i att nästa kollektivismvåg kommer från högerhållet? När Persson föreslog att det offentliga rummet var en demokratisk (och därmed politisk) angelägenhet så möttes han av en helt galet stor våg av kritik och bla bla Stalin bla bla. Jag tyckte att det var det vettigaste han sagt på länge. Varför skall det bara vara idioterna i SL's styrelse som bestämmer vad för reklam som får visas i tunnelbanan, och inte vi passagerare? Antingen ska det inte finnas någon censur alls, eller så skall vi allihopa få bestämma, tycker jag. Jag gillar inte att den som tjänar pengar på reklamen skall ha mer kontroll över den än vi som blir utsatta för den. Det är inte demokratiskt i min mening.

Ett annat kusligt exempel var att (s)-kvinnorna öppet förespåkade förbud mot parabolantenner, eftersom svenskarna kunde ta skada av att se annan TV än SVT:s två kanaler.
Click to expand...
Idag sker samma sak fast utan att konsumenterna har möjlighet att påverka det demokratiskt. Tidningar klarar sig inte på läsare, vad de behöver är annonsörer. Så de tidningar som annonsörerna vill att folket ska läsa, de får vi läsa. Resten läggs ned. Det finns inte alltid något samband på antalet läsare och antalet annonsörer, så tidningar kan alltså läggas ner mot konsumenternas alla möjligheter att ha tidningen kvar. s-kvinnorna var tvungna att framföra sitt förslag demokratiskt och öppet, idag sker det i det fördolda och utan att folket kan invända.

Jag minns också en sexualpolitisk debattbok (vars namn har fallit mig ur minnet) där författaren (vars namn jag också har glömt bort), som var akademiker, förordade inrättandet av statliga bordeller för att avhjälpa den "sexuella nöden".
Click to expand...

Idag kommer liknande argument från opinionsbildare på högerkanten. Tydligen är det fler fattiga människor som "vill" arbeta som prostituerade (och som då får skylla sig själva!), för själva viljan kan det ju inte vara något fel på.

Jag gissar alltså att idiotin är konstant, men att den ömsar politiskt skinn vid jämna mellanrum.

Men hu! Det var många läbbiga exempel du tog upp. Bra att sån't inte glöms.
 
Re: Heh...

Förlåt, det var inte meningen att det skulle uppfattas som flame, verkligen inte. Jag bara tycker att man ska se nyktert på saken. "Fantatism" är inte bra åt något håll och som Denis Diderot sa "Från fanatism till barbari är det bara ett steg."
Click to expand...

Jag håller med.

Här är du och jag överens. :gremsmile:
Kul och märkligt. :gremwink:
 
Journalistik

Idag sker samma sak fast utan att konsumenterna har möjlighet att påverka det demokratiskt. Tidningar klarar sig inte på läsare, vad de behöver är annonsörer. Så de tidningar som annonsörerna vill att folket ska läsa, de får vi läsa. Resten läggs ned. Det finns inte alltid något samband på antalet läsare och antalet annonsörer, så tidningar kan alltså läggas ner mot konsumenternas alla möjligheter att ha tidningen kvar. s-kvinnorna var tvungna att framföra sitt förslag demokratiskt och öppet, idag sker det i det fördolda och utan att folket kan invända.
Click to expand...

Såsom varande journalist till yrket, kan jag glädja dig med att fullt så illa är det inte. Det är snarare så att annonsörerna flockas till de tidningar som har många läsare. Annonsörerna har inte heller inflytande över redaktionens inre arbete.
 
Vänster och vänster

"Här på forumet verkar det vara otvivelaktigt att demokrati och högerstyre är det Enda Rätta och alla som säger emot avfärdas som vänsterkiddies"

Nja. I en demokrati har man möjlighet att välja mellan högerstyre och vänsterstyre. Det har man inte i en diktatur. Så kan man ha en vänsterdemokrati? Klart man kan. Jag skulle inte tycka om det, så jag skulle garanterat rösta höger i nästa val.

Kruxet var liksom att de där vänsterkidsen på sjuttiotalet inte förespråkade en vänsterdemokrati, utan en vänsterdiktatur. Däri ligger problemet.
 
Re: Journalistik

Såsom varande journalist till yrket, kan jag glädja dig med att fullt så illa är det inte.
Click to expand...

Det finns fall där det har hänt. Darling, till exempel. De hade många läsare, men antog kanske en för alternativ approach för annonsörernas tycke. Dessa tyckte väl att det var mer lockande att annonsera i en tidning som inte kritiserade mainstreamprodukter.

Annonsörer har en jättelik makt, om än en osynlig, indirekt sådan. De sitter förstås inte med i redaktionerna och påverkar tidningarna direkt, men genom att få alla andra tidningar än deras egna att försvinna så påverkar de ju ändå urvalet och det allmäna medvetandet (varpå förmågan att kritisera försvinner. Känner man bara till den vision som annonsörernas tidningar förser en med så är det inte så lätt att vara ifrågasättande). När det gäller Darling spelar det inte så stor roll; det var bara en populärkulturell blaska, men det kommer nog att bre ut sig skall du se.

Nu är det bland annat stort att man betalar för hyllplatser i butikerna. Det är den nya reklamen; man betalar inte för att övertyga konsumenterna (då kan de fortfarande välja bort dig) utan man betalar för att de bara skall kunna välja just dina produkter.

---

Det här är exempel som visar på att konsumenterna inte längre är kunder. Konsumenterna har istället gått och blivit "produkten", och för den betalar annonsörerna. Annonsörerna är alltså "kunden", och all makt som kunden har i ett liberalt utopia faller alltså åt annonsörerna - inte konsumenterna. Tidningar behöver egentligen inte läsare, vad de behöver är annonsörer. (De hör förstås ihop på sätt och vis, men det är inte riktigt så enkelt att det ena ger det andra (det håller allt mer på att bli så att det andra ger det ena))

Vi har bara sett början på den här utvecklingen (jag har dock hört skräckhistorier om att nästan alla livsmedelsprodukter i Sverige mer eller mindre kommer från en och samma lilla klick av producenter, och att alla varumärken vi har att välja bland bara är ett skengalleri där pengarna till slut tillfaller ett och samma företag oavsett vad vi än väljer. Det tror jag iofs inte alls på, men om det så vore, då är jag säker på att vi ändå inget skulle märka) än så länge, och personligen är jag mest rädd över hur medierna utvecklas, eftersom de är en så viktig demokratiinstitution.
 
Re: Journalistik

Tidningar behöver egentligen inte läsare, vad de behöver är annonsörer.
Click to expand...

Tidningar måste ha läsare. Det är deras existensberättigande -- även "i ett liberalt utopia"*. Om ingen läste Strålskyddsnytt så skulle jag bli utan jobb i morgon. Journalistik handlar bland annat om att göra sådana tidningar som folk vill läsa. Danska Jyllands-Posten är ett pangexempel på detta: en blaska som satsar på kvalitet och raskt växer sig större och större.

*En oxymoron. Liberaler tror inte på utopia. Sådana illusioner hör hemma hos libertarianer och kommunister
 
Re: Tidskrifters existensberättigande

Men, vad Rising säger är ju att Darling hade läsare, den föll bara inte annonsörerna i smaken. Det är klart att tidningar behöver sina läsare, men det är ju en helt annan sak. Darling-fallet visar att reklammogulernas makt fortfarande är en väsentlig faktor i sammanhanget; en beklagligt stor sådan därtill.

Sedan, ja, en tidning måste ha läsare, självfallet, men vilka är dessa läsare? Kan tidningen inte ha existensberättigande även om den vänder sig till en smal nisch av intresserade, och därmed inte är riktigt kommersiellt gångbar? Det finns massor av sådana tidningar i Sverige idag - fackförbundstidningar, föreningstidningar, akademiska och museala skrifter som Saxo och annat, till exempel. För att inte tala om Sverox, som finansieras helt med statliga anslag. Alla tidningar läses av någon; rätten att existera bör inte berövas dem enbart för att de inte läses av tillräckligt stora och breda massor för att annonsörer och mediamoguler ska bli nöjda. Det borde finnas utrymme också för mycket nischade tidskrifter och obskyrt akademiskt jox; allt för samhällets kulturella mångfald.

- Ymir, eller?
 
Re: Tidskrifters existensberättigande

Jag har svårt att uttala mig om Darling, eftersom jag är helt okunnig om denna fd tidskrift.

Det borde finnas utrymme också för mycket nischade tidskrifter och obskyrt akademiskt jox; allt för samhällets kulturella mångfald.
Click to expand...

Ja och så är det i Sverige.
 
Re: Journalistik

Tidningar måste ha läsare.
Click to expand...

Jo, jo, rent tekniskt måste en tidning förstås ha en massa saker; distributionskanaler, någon som skriver i tidningen, osv. Vad jag menar är att en tidning med fler annonsörer än läsare (någon annan än jag som får Östermalmsnytt och Vi i Vasastan i brevlådan?) klarar sig bättre än en tidning med många läsare som har brist på annonsörer (Darling, till exempel). Läsare är inte heller alltid tillräckligt. Galago är ett bra exempel, en tidning där till och med chefredaktören skrivit en ledare i svart och vitt där han uppmanat läsarna att inte bara köpa tidningen på pressbyrån utan börja prenumerera, för att tidningen annars inte skulle kunna gå runt.

(De löste knipan tillfälligt den gången genom att hitta annonsören Svenskt Papper och trycka tidningen så att den kunde fungera som ett reklammaterial för företaget. Återigen - en annonsör räddade skivan. Tidningen hade inget problem med antalet läsare)

Liberaler tror inte på utopia
Click to expand...

Jodå. Eller hur definierar du en utopi? Jag tycker att det räcker med att konstatera ändamål som alla blir nöjda av för att man ska ha en utopi. Liberalismens "alla tjänar på konkurrens!" "välfärd sprids!" (okej, den hör väl till nyliberalerna) och idén om den fria marknaden kan ju ses som typiska utopier. Den fria marknaden är ju en typisk utopisk tankekonstruktion.
 
Re: Tidskrifters existensberättigande

Jag har svårt att uttala mig om Darling, eftersom jag är helt okunnig om denna fd tidskrift.
Click to expand...

Snöa inte in på tidningen i sig, utan se till principen (det enda du behöver veta är att det inte var läsarna som svek tidningen, utan annonsörerna). Det räcker alltså inte med att ha läsare. Det finns det massor av sidor på nätet som kan vittna om. Många av dem har haft mångdubbelt fler besökare än sidor som kan betalas av annonsörer, men lades alltså ändå ner efter en tid.

Ja och så är det i Sverige.
Click to expand...

Fast... Nu gör du ju som s-kvinnorna: "Vi har allt vi behöver, det finns ingen anledning att önska sig något mer". Jag har lyssnat igenom alla reklamradiokanaler jag kan få in, och om det är "samhällets kulturella mångfald" så är jag en häst.
 
Pengarna styr, vad nytt under himlen?

Japp. Mekanurg har rätt att Statens Kulturråd understödjer och supportar de kulturella magazinen i Sverige. Ett av kraven för att man skall få stöd är att det är såpass ointressant för annonsörer att annonsera i magazinet, att det inte skulle kunna bära sig. Då får man om man uppfyller de andra kraven stöd från SK så man kan ge ut sin nischade kulturtidsskrift.

Naturligtvis kan man förbättra det, men man skall inte ignorera att det finns.

En parallell till hur kapitalet styr mediasfären är ju Bonniers som i praktiken har kontrollerat magazinbranschen i Sverige då de kontroller de två distributörsbolag som finns i Sverige. Utan distributionskontrakt med något av dem så har det i praktiken varit omöjligt komma ut i affärer så man kan sälja till slutkund. Fråga Johan Ehrenberg på ETC om detta. Nu har dock Dagens ETC fått statligt presstöd om 2MKR per år, efter 13 års kamp om jag minns nyhetsnotisen korrekt.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top