D&D SV-5E i en iskall nord

Gamiel

Swashbuckler
Joined
22 Dec 2013
Messages
3,121
Location
Stockholm
För att djävlingar bokstavligt talat har minst en demon som förälder?
Och? Om vi talar om verklig folktro så ska ju kyrkan inte ha några problem med dhampyre, och man missionerar ju för sjöfolk. Och Merlin var ju halvdemon i vissa historier och han får ju inte någon bannor av kyrkan för det i de historier det tas upp som jag har läst.

Det är en referens till brittisk folklore, där älvor sägs blir bortskrämda av ljudet av kyrkklockor.
Fast det är älvor inte alver, i DnD standard är de två olika grupper
 

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,999
Location
Ett häxkräl
Och? Om vi talar om verklig folktro så ska ju kyrkan inte ha några problem med dhampyre, och man missionerar ju för sjöfolk. Och Merlin var ju halvdemon i vissa historier och han får ju inte någon bannor av kyrkan för det i de historier det tas upp som jag har läst.


Fast det är älvor inte alver, i DnD standard är de två olika grupper
Det här måste vara den mest korkade och omotiverade kritik jag blivit utsatt för under mina femton år på det här forumet.

Mitt svar blir att trådstartaren har lajkat både min ursprungspost och mitt svar på ditt första påhopp, så vi kanske kan nöja oss med det?

Jag tar oavsett och blockar dig. Livet är kort etc.
 

Gamiel

Swashbuckler
Joined
22 Dec 2013
Messages
3,121
Location
Stockholm
Oj, det där var lite kraftigare reaktion än jag förväntade mig. Min poäng var var bara att vara monsterbarn eller omänniskor inte verkar vara något som gör att kyrkan ska jaga en om vi tittar på folktro och äldre litteratur.

Jag borde kanske ha formulerat mig lite annorlunda.

Vet inte om @Skarpskytten ser det här men ber om ursäkt för att jag tycks ha varit otrevlig.
 
Last edited:

olaberg

Hero
Joined
1 Feb 2006
Messages
1,151
Location
Göteborg
Jag är lite på @Skarpskytten s linje (och tog referensen med kyrkklockorna). För att försöka mig på något slags svar, @Gamiel , så tror jag att jag vill grunda bygget mer västeuropeiskt folkloristiskt än vad standard-D&D verkar göra. Och då pratar vi keltiska och nordgermanska sagomotiv, plus de motiv som uppstått när kristendomen kommit till först kontinenten och sedan norrut.

Ett genomgående tema i äldre sagor är hur förbund sluts med ord mer än med spermier och ägg. Institutioner som fostbrödralag, att du lovar nånting till den ena eller andra makten, eller säger något smart eller korkat eller lustigt eller elakt om någon, och att det har större konsekvenser än vilka som är dina biologiska föräldrar.

Lite förenklat tycker jag mig se två motiv när jag tittar på folklore och fantasy:

1. Ett äldre förbund med naturen och dess olika makter, och småknytt och rådare som symboler för detta. Ett sätt att skapa ordning i kaoset. Kaosmakterna å sin sida manifesteras i troll och jättar, och kanske till och med drakar. Fruktsamhet och sjukdom, tur och otur, är kopplat till hur du och dina närmaste beter er hedersamt i ord och handling och respekterar alla olika förbund med detta myller.

2. Ett nyare förbund med Vite Krist som lägger de gamla makterna under sig. Här är föreställningar om vad kors och latinska bibelverser och kyrkklockors klang gör med representanter för de gamla makterna. Den nya ordningen är bättre för alla med ordning och reda och rättmätiga kungar av den sanna Gudens nåde. Äldre sagomotiv omtolkas och omformuleras till den här kristna logiken.

Jag uppfattar en hel del D&D-lore som ett försök att skapa en köttslig biologisk ordning av mycket av det som är i grunden folklore om ett idékomplex. Näcken och trollen och älvorna är i standard-D&D kanske inte manifestationer av makter och idéer, utan varelser med en viss sorts genetik. Världen är i huvudsak materialistisk, med en magisk komponent i, istället för att vara i huvudsak idealistisk när det gäller hur den är beskaffad.

Och då kan jag förstå hur både 1800-talets (efter upplysningen) sätt att hantera myterna på, och 1900-talsfantasyns sätt, lätt kan få en rasistisk slagsida. Som man kan behöva hantera genom att säga saker som att trollen kanske inte alls är onda, de har däremot en genetik och en kultur som skaver mot den mänskliga och så vidare.

Jag vill vara mer folkloristisk och idealistisk. Och prekristen. Om mytologiska varelser grundade i motiv från berättelser om Mellanösterns höggud alls finns (som djeflingar-nej-djuplingar blir, det demoniska elementet i D&D är judeokristet förgat) så är det som ett främmande element.

Edit: Djuplingar, inte djeflingar.
 
Last edited:

olaberg

Hero
Joined
1 Feb 2006
Messages
1,151
Location
Göteborg
Min poäng var var bara att vara monsterbarn eller omänniskor inte verkar vara något som gör att kyrkan ska jaga en om vi tittar på folktro och äldre litteratur.
Min uppfattning är precis tvärtom.

Och i det här världsbygget tänker jag utgå från det.
 

Gerkub

Gelékub
Joined
8 Mar 2021
Messages
1,332

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,999
Location
Ett häxkräl
Oj, det där var lite kraftigare reaktion än jag förväntade mig. Min poäng var var bara att vara monsterbarn eller omänniskor inte verkar vara något som gör att kyrkan ska jaga en om vi tittar på folktro och äldre litteratur.

Jag borde kanske ha formulerat mig lite annorlunda.

Vet inte om @Skarpskytten ser det här men ber om ursäkt för att jag tycks ha varit otrevlig.
Jag är nyfiken och principlös, så jag läste din post. Tack, jag avblockar dig igen. Sorry för att jag högg tillbaka som jag gjorde, det var onödigt hårda ord. Om jag surnar på dig igen ska jag träna mig i den svåra konsten att bara inte svara, man har ju den rätten.

Åter till ämnet.

@olaberg DnD kommer med vissa metafysiska antaganden, varav ett är att gudarna finns. Det funkar rätt dåligt med en värld där olika religoner finns och konkurrerar med varandra, och har konkurrerande anspråk kring världens beskaffenhet. Både kristendomens och hedendoms anspråk på hur världen är beskaffad och hur folk bör tro och handla kan trots allt inte bägge vara rätt. Men i DnD har deras präster samma sorts makt, en ljuspräst av Vite Krist har samma krafter som en av Balder, men den senare är enligt den förra en demondyrkare som kommer att brinna i helvetet. Fast när de dör kommer de enligt DnDs metafysik träffas i samma eftervärld …

Hur tänker du kring detta?
 
Last edited:

Gamiel

Swashbuckler
Joined
22 Dec 2013
Messages
3,121
Location
Stockholm
Undrar samma sak som @Skarpskytten

Som jag förstod dina tidigare inlägg så tänkte du att de nordiska bara skulle ha druider, in klerker, va? Något jag undrar över då är varför ha kristendom eller en derivat av den alls i bakgrunden? Religionskamp är ju inte något som är en del av de grejer som du har nämnt som inspiration. Eller har jag missat något?
 

olaberg

Hero
Joined
1 Feb 2006
Messages
1,151
Location
Göteborg
Undrar samma sak som @Skarpskytten

Som jag förstod dina tidigare inlägg så tänkte du att de nordiska bara skulle ha druider, in klerker, va? Något jag undrar över då är varför ha kristendom eller en derivat av den alls i bakgrunden? Religionskamp är ju inte något som är en del av de grejer som du har nämnt som inspiration. Eller har jag missat något?
Om de finns så är de ett främmande element.
 

olaberg

Hero
Joined
1 Feb 2006
Messages
1,151
Location
Göteborg
@olaberg DnD kommer med vissa metafysiska antaganden, varav ett är att gudarna finns.
[/QUOTE]

Jag vet inte. Jag vill göra en tweak på D&Ds metafysik som passar det folkloristiska.

En variant jag lutar åt är att väven är vävd på olika sätt i universum. I Tassemark gäller särskilda regler.

Man kan till exempel tänka sig att häruppe gäller kampen mellan kaos och ordning. Väven längre söderut är mer vävd runt kampen mellan ont och gott.

Men polyteismen/panteismen är mer objektivt sann äveni den här D&D-världen än monoteismen. Möjligtvis att de olika makterna är betvingade av en mycket kraftfull höggud.
 

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,999
Location
Ett häxkräl
@olaberg DnD kommer med vissa metafysiska antaganden, varav ett är att gudarna finns.

Man kan till exempel tänka sig att häruppe gäller kampen mellan kaos och ordning. Väven längre söderut är mer vävd runt kampen mellan ont och gott.
Jag tänkte exakt samma tanke när jag skrev min fråga!

Sen vet jag inte hur väl det flyger med DnDs metafysik i praktiken ... Men, visst, tänker vi Njals saga eller Röde Orm, så är väl väldigt många av karaktärerna där LN, N eller CN. Eller?
 

olaberg

Hero
Joined
1 Feb 2006
Messages
1,151
Location
Göteborg
Jag tänkte exakt samma tanke när jag skrev min fråga!

Sen vet jag inte hur väl det flyger med DnDs metafysik i praktiken ... Men, visst, tänker vi Njals saga eller Röde Orm, så är väl väldigt många av karaktärerna där LN, N eller CN. Eller?
Den klassiska D&D-synen på åskådningar är ju kaos vs ordning (efter förlaga i litteraturen som väl säkert sneglat på religionshistorien). Känns mer indoeuropeiskt/fornnördiskt än ont/gott.

Ont och gott är en fråga om praktikaliteter. Ära och heder är väl viktigare? Vad säger ätten? Just nu?
 
Top