Svärdets sång , ge mig er visdom

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,447
Location
Stockholm
En sak som hjälper mig att spelledare Svärdets sång är att lyssna på AP-poddar som Sweden Rolls och att titta på lite YouTube-filmer.

Craig Shipman har en kanal där han gjort två filmer med tips till SL, på engelska visserligen men ändå intressant och givande.


 

koraq

Swordsman
Joined
1 Jan 2016
Messages
562
Location
Uppsala
Vad är det som är orimligt, menar du? Som sagt menas inte att alla byar varit totalt isolerade från varandra, men kontakterna har varit sporadiska och få.
Det är tidsskalan som lider av elefantitis. Precis som avstånden i Trudvang har skalats upp för at bli mer episka så har tidsskalan i Svärdes Sång skalats upp för mycket. Under hundratals år hinner så mycket hända att det inte känns rimligt att kulturerna och de huvudantagonisterna som beskrivs i kampanjen inte skulle ändrats dramatisk. Det är nåt som fantasyn lider av sedan Tolkiens mångtusenåriga superhjältealver.

Jag tror många inte tänker på hur mycket som kan hända på några generationer. Man behöver inte hundratals år för att det ska bli "mer fantasy".
 

afUttermark

Swashbuckler
Joined
17 Oct 2011
Messages
2,004
För att det förstör närvarokänslan om det känns helt orimligt. Det känns mer som en riktig värld om det finns någon form av naturlagar.
Ja, jag förstår dig på ett sätt. Och på ett annat sätt så tänker jag det är ju ingen riktig värld, trollkarlar som sitterihop med spindlar, demoner som krälar i taket, lava solar i underjorden och en massa annat.
 
Joined
1 Feb 2013
Messages
666
Location
Nibiru
Det är tidsskalan som lider av elefantitis. Precis som avstånden i Trudvang har skalats upp för at bli mer episka så har tidsskalan i Svärdes Sång skalats upp för mycket. Under hundratals år hinner så mycket hända att det inte känns rimligt att kulturerna och de huvudantagonisterna som beskrivs i kampanjen inte skulle ändrats dramatisk. Det är nåt som fantasyn lider av sedan Tolkiens mångtusenåriga superhjältealver.

Jag tror många inte tänker på hur mycket som kan hända på några generationer. Man behöver inte hundratals år för att det ska bli "mer fantasy".
Ja, det där kan man ju absolut fundera kring, och ha åsikter om. Men att settingen i Svärdets sång skulle vara särskilt mycket mer orimlig än många andra fantasyvärldar (du nämner ju själv problem med både Trudvang och Tolkien), har jag lite svårt att se. :)

Sen bör man ha i åtanke att settingen i Svärdets sång är skriven för äventyrande snarare än culture gaming. Poängen med blodsdimman ur ett designperspektiv är att göra världen utanför hembyn lika okänd för rollpersonerna som för spelarna - i syfte att undvika det klassiska problemet i många fantasyspel att spelet "frontloadas" med en massa settinginfo som spelarna behöver sätta sig in i för att kunna navigera i världen. I Svärdets sång lär sig rollpersonerna om världen i samma takt som spelarna, med hjälp av sägnerna.

Sen finns det förstås andra sätt att göra det på - som i Bittermarken, som är ett nyligen koloniserat område där rollpersonerna är nykomlingar.
 

Bolongo

Herr Doktor
Joined
6 Apr 2013
Messages
4,080
Location
Göteborg
Om det är fantasi, en värld i ett annat universa varför hakar man upp sig på jordisk fakta?
Därför att man måste ha någon grund att utgå från.
Därför att ingen spelkonstruktör kan bokstavligen bygga en hel värld från grunden med helt annorlunda naturlagar, psykologi o.s.v. - det är för mycket jobb.
Så även i en fantasivärld utgår man som läsare/spelare från att allt som inte specifikt fått en alternativ förklaring kommer att fungera ungefär som i verkligheten.
 

afUttermark

Swashbuckler
Joined
17 Oct 2011
Messages
2,004
Jo, sant. Men om man redan köper att det finns drakar, lavasimmande salamandrar, odöda som drar omkring och ett gäng andra konstigheter. Varför inte bara acceptera att tiden är kaiko.
Det är ju en massa overkliga saker som man redan accepterar, eller?
 

Anarchclown

Swashbuckler
Joined
24 Apr 2010
Messages
2,341
Location
Stockholm
Just att det är ensamt, att avstånden är aslånga och att det finns "Jättestora städer" med typ några tusen invånare är supersvenskt men existerar även i annan fantasy Forgotten Realms har tex avbefolkats något enormt ifrån när det släpptes för att det "känns rätt" när det egentligen är jättekonstigt. Ingen reser någonstans och ingen har kontakt för att avstånden är för långa får mig att känna att de som bor i världen inte är människor. I vår värld finns det indikationer på att australiensisk ursprungsbefolkning satte sig på sina stenåldersflottar och åkte till Sydamerika och Södra Indien (mer än 10000 FKR) mer än en gång. Det får i alla fall mig att känna att upptäckarlusta, handel och utbyte är väldigt allmängiltiga mänskliga motiv.


Det finns settings som förklarar brist på kontakt bra dock. Då jag inte läst just Svärdets Sång än så har jag dålig koll på det. Men överlag om det finns en övernaturlig fara eller något som hindrar resor så är det enklare att tänka sig att miljön funkar. Något så enkelt som troll som går runt och drämmer klubbor i huvudet på resande är tex en ganska bra förklaring till att folk är försiktiga. Människor har undvikit ställen med Tigrar och Lejon i vår värld och bara sakta chippat bort delar av där de bor. Tänk att de var intelligenta, aktivt illvilliga och hade vapen så skulle vi vara rätt mycket mer försiktiga. Vi skulle dock också då och då gå ut och försöka utrota dem eftersom även detta ligger i människans natur. Dessutom skulle detta snarare leda till större ansamlingar av människor på mindre områden än utspridda enskilda enklaver. Men fan... lite plats kan man väl ge för fiktionen?

En annan tanke är som jag tror att Magnus hintade mot är att det kanske inte är riktigt så tomt som man får känslan av? Bara för att något inte finns på kartan så behöver inte det betyda att det inte existerar alls. Om man tittar på en världskarta får man vara glad om Stockholm står med, inga andra städer i Sverige existerar. Förhoppningsvis är vi relativt överens om att man när man går ner i skalan lite så kan man faktiskt hitta flera ganska viktiga platser i Sverige som inte fick plats på den stora kartan?
 

bortom12e

Swordsman
Joined
20 Jun 2018
Messages
482
Jag tillåter bara pressade slag om spelarna kan beskriva hur de pressar i berättelsen.
Och som andra sagt, bara slå tärning när det är något som står på spel.
 

bortom12e

Swordsman
Joined
20 Jun 2018
Messages
482
Ett exempel: Spelarna kommer till en ruin där det är massa olika inhuggna dekorationer på stenarna. En frågar om han känner igen stilen. Jag låter honom slå bildning. Han misslyckas. Där skulle jag inte tillåta pressande rakt av. Hur skulle det pressas?
 

michael

geschtonkenflapped
Joined
29 Aug 2008
Messages
270
Location
Stockholm
Ett exempel: Spelarna kommer till en ruin där det är massa olika inhuggna dekorationer på stenarna. En frågar om han känner igen stilen. Jag låter honom slå bildning. Han misslyckas. Där skulle jag inte tillåta pressande rakt av. Hur skulle det pressas?
Det hade jag gjort. Varför inte? Att pressa ett slag är inte nödvändigtvis att ta ett "omtag" och försöka igen, utan kan lika gärna vara en del av samma handling fast som en form av vidareutveckling av det tidigare misslyckade tärningsslaget. Slaget är alltså inte klart, och utgången given, förrän spelaren har bestämt sig för att pressa eller inte.

Bildning är en färdighet baserad på INT, och tar han skada vid pressandet kan han exempelvis bli lätt förvirrad, kanske upprörd, omtumlad, mentalt utmattad. I regeltexten för pressandet står det "...vad det i praktiken innebär att pressa ett slag beror på vilken handling du utför. Det måste inte vara en fysisk ansträngning, utan kan lika gärna vara total mental fokusering eller en emotionell kämpainsats."

Det vill säga, rollpersonen kan tycka att symbolen känns bekant men kan inte riktigt placera den -- men med total mental fokusering (Spelaren pressar slaget) som eventuellt orsakar lätt yrsel eller uppskakning gräver han djupt i sin hjärna för att försöka komma fram till vad det kan vara för något.

Edit: är symbolen ointressant för äventyret hade jag bara gett svaret rakt ut, om möjligt med olika mängd detaljer beroende på hur högt värde RPn har i färdigheten.
 
Last edited:

Zire

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
3,001
Location
Umeå
Ett exempel: Spelarna kommer till en ruin där det är massa olika inhuggna dekorationer på stenarna. En frågar om han känner igen stilen. Jag låter honom slå bildning. Han misslyckas. Där skulle jag inte tillåta pressande rakt av. Hur skulle det pressas?
Man går igenom sina böcker efter ledtrådar, vilket såklart kan vara ansträngande och utmattande. Jag skulle nog lägga till att det tar mycket längre tid att tyda dekorationerna om spelaren beskriver att hen pressar slaget på det viset.
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Jag är tacksam för alla bra tips jag fått i tråden.

Jag gillar settingen men där det brister för mig är att jag rent logiskt inte får det att gå ihop. Blodsdimman har legat i 300 år Vilket inte är såpass långt tid att muntliga sägner och förfäders berättelser skulle ha dött ut . Dessutom om det inte bedrevs bokbål i ravland så borde det ju finnas dokumenterad historia kvar .

Blodsdimman har varit lättad ett tag på den tiden hinner man upptäcka och etablera ganska mycket om man är lite lite flitig och ihärdig .Det känns liksom som att det första alla folkslag borde göra när blodsdimman lättar är att börja utforska sin omgivning and thus springa på varandra och etablera kontakter och handel och kulturella utbyten. Det borde ligga i deras intresse för deras egen överlevnad

Jag har problem att hur MYSTIKEN upptäckarandan skall uppehållas med tanke på att det tex verkar bedrivas handel , slp'n Yawims öl är vida känt osv , spelgruppen är ju inte dom ända äventyrarna och äventyrare samlas där folk har bosättningar och efter ett par öl börjar dom prata om sina fynd och äventyr . I grundboken på en av äventyrsplatserna springer gruppen in i en annan grupp äventyrare vilket tyder på att den där mystiska hemliga äventyrsplatsen uppenbart inte är så mystisk och hemlig för andra har ju uppenbart lyckats hitta dit och troligtvis andra före dom så snacket borde ju gå i ölstugorna runt om i ravland.
 

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,613
Jag tror många inte tänker på hur mycket som kan hända på några generationer. Man behöver inte hundratals år för att det ska bli "mer fantasy".
Men i isolerade samhällen utan väsentligt utbyte med andra behöver inte hända mycket alls.

Det uppenbara problemet är risken för inavel. Och att språket divergerar i olika samhällen så att man knappt förstår varandra.

Vi tittar på vår egen industrialiserade värld och tror att det händer saker i samhället bara för att det går några decennier. Det är inte normaltillståndet historiskt. Tvärt om.
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Det jag funderar på är att förlänga tiden blodsdimman legat över ravland och minska tiden den varit lättad så att precis allting är nytt och Fresh och oupptäckt eller så funderar jag på att kasta i princip allt åt helvete och göra en king maker av alltihopa. Jag behåller settingen och äventyrsplatserna och sägner och artifakter men låter spelarna komma till ravland som agenter för en utomstående maktfaktor och deras mål är att upptäcka och kartlägga ravland och inmuta det i den utomstående maktfaktorns namn
 

Zire

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
3,001
Location
Umeå
Jag har problem att hur MYSTIKEN upptäckarandan skall uppehållas med tanke på att det tex verkar bedrivas handel
Jag håller med om detta. Men det borde handla om handel med närliggande byar = viskningsleken vad det gäller nyheter längre ifrån. Dessutom får man inte glömma att Ravland numera är en farlig plats. Det är rätt hälsosamt att hålla sig kvar i byn om man är en vettig människa. Sedan kommer det alltid att finnas äventyrare som bestämmer sig för att lämna byn och handla, upptäcka, resa, förhandla etc.

Dessutom med tanke på att blodsdimman kan finnas kvar på vissa platser så kan man fundera på hur fort den lättade egentligen. Känns osannlikt att den var borta över en natt, snarare att den långsamt tunnades ut under de fem åren. Och som sagt - monster, de har härjat ostört ute i dimman i 300 år...
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,660
Location
Värnhem, Malmö
Å andra sidan, tänk dig själv hur din världsbild hade sett ut om allt du hade att gå på var muntlig tradition och några enstaka böcker från tidigt 1700-tal. Hur mycket av världen omkring dig hade du begripit? 300 år är en lång tid.
 

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,613
Jag har problem att hur MYSTIKEN upptäckarandan skall uppehållas
Jag tror man måste försöka påminna sig själv om att det här är en värld/tid där allt är rykten och berättelser. Folk sitter runt lägereldar och berättar om gamla tider - eller nya upptäckter. För varje gång blir berättelsen lite bättre, och lite mindre sann (och det spelar liksom ingen roll, för den objektiva sanningen är liksom inte vad det handlar om). Vem kan man lita på? Vem är bara en bra berättare?

Jag tror man ska försöka anstränga sig att TRO att det kan vara som världen beskrivs. Inte lägga energi på att fundera på om det är orimligt.

För vi behöver inte gå långt i vårt eget samhälle för att hitta mänskliga företeelser som vi har svårt att alls tro att det kan vara på riktigt, men de är alltjämt som de är.
 
Top