Re: Straffångar scenario (DUNE forts)
Men om personerna anses vara obekväma och kanske lite för framgångsrika i hemlandet så kanske man är orolig att de trots brist på stöd klarar av att vända situation helt om ? Jag lockas av tanken men känner samtidigt att det ska vara en något mer hopplös situation för RP.
Det
är en hopplös position för RP. Se bara till att slänga ständigt nya hinder i vägen för dem (t ex de jag tog upp i mitt förra inlägg). Deras fiender ska
inte vara inaktiva utan saboterar naturligtvis så långt som möjligt RP:nas strävanden.
Du kan dessuton göra det svårare för dina spelare genom att inte göra dem till högsta hönsen i de sabriska kolonierna. Consaber har sju öar i arkipelagen (om jag inte minns fel) - låt dem styra över en av dessa. Då har de politiska fiender på nära hand (istället för långt borta i Consaber) eftersom koloniernas guvernör naturligtvis är deras fienders handgångne man.
Andra sätt att försvåra för RP:na är att spela mycket på deras relationer med SLPs. T ex kan man lägga upp det så att RP:na inte egentligen är huvudmålet för det elaka spratt som spelats dem. Det är istället någon mäktig adelsman de är lojala mot (förmodligen en släkting) som ska misskrediteras (eftersom man inte kan angripa honom direkt) hemma i Consaber. Eftersom de tillhör hans släkt/står i hans tjänst så är deras misslyckanden också hans misslyckanden. Samtidigt kan han inte bara dumpa RP:na eftersom det skulle se illa ut inför andra släktingar/allierade. Alltså tvingas denne mäktige släkting binda upp en del resurser i att bistå RP:na. Kort sagt, RP:nas liv görs till ett helvete och de är ändå bara brickor i ett långt större spel.
Två saker ser jag alltså som huvudsaken för att spelarna och deras rollpersoner verkligen känner sig pressade.
1) Deras motståndare måste vara aktiva, proaktiva t o m, utan att det är ologiskt med tanke på den tid det tar med medeltida kommunikationer. Glöm inte heller att blanda in ’verkliga’ problem (som inte bara är ett resultat av deras motståndares manipulationer) - cirefalierna, öborna och de Sinaderiska tirakerna är reella hot. Stressa spelarna!
2) Håll hårt på att det samhälle de lever i fungerar på ett visst sätt. Trohet mot släkten/huvudmannen och ett till synes Daaktroende, hedersamt leverne är av yttersta vikt. Det är ett feodalt samhälle (om än i förändring) och det bör reflekteras i deras spelande och valmöjligheter. Att vanhedras
är något fruktansvärt, även för de med lågt i karaktärsdraget Heder, eftersom det gör att andra ’normala’ människor inte vill ha med dig att göra! Du kan därför inte heller bara dra när problemen hopar sig - RP:na har ett ansvar och det kan inte lösas genom feg flykt, inte ens en gång inför till synes övermäktiga problem.
Sen är det bara tänkt att en av RP ska vara adlig.. Och en Legio Colonan magiker med obekväma åsikter samt en intressant "Joker".
Lätt fixat. Det är adelsmannen som har den formella makten och de andra två är i hans sold eller svurna i hans tjänst (vassaler). Rätt spelat ger det också en utmärkt anledning för dem att hänga ihop, alldeles oavsett gemensamma problem. Det ger också dig som SL bättre styrmedel - en RP:s vanheder är alla RP:nas vanheder...
Appropå obekväma åsikter så finns ju även religionen som problem/påtryckningsmedel. Tänk om en av RP:na tillhör den Gamla Tron istället för Daaktron. Samtidigt är det ju sabriernas (eller iaf conriernas) plikt att ’civilisera vildarna’ och då måste ju koloniernas urinvånare frälsas i Daaks namn, eller hur? Hur ska en RP som tillhör en konkurrerande tro lösa den lilla uppgiften? Särskilt när kyrkans representanter dyker upp och undrar varför det inte görs mer för att omvända hedningarna, hmm?
/Rax, "Ona da island ina da Sun"
