Standard fantasy yrken/klasser/raser

Vilka av dessa yrken/klasser/raser tar dig ur känslan eller får dig att känna att vi inte längre bef


  • Total voters
    52
En observation är ju att vi är många som har svårt för munken/samurajen - kanske för att den faller utanför vår eurocentriska fantasytradition. Finns det en problematik här, måntro? En samuraj är ju inte konstigare än en riddare, men ändå ~känner~ jag att den inte passar i min fantasyvärld.
 
En observation är ju att vi är många som har svårt för munken/samurajen - kanske för att den faller utanför vår eurocentriska fantasytradition. Finns det en problematik här, måntro? En samuraj är ju inte konstigare än en riddare, men ändå ~känner~ jag att den inte passar i min fantasyvärld.
Munken är dock, av de som de facto fått röster, just nu på delad sistaplats att röstas bort. Så det blir väl lite fel att säga att "många har svårt för munken"... sen kanske vi som har det är mer högjudda i det ;)
EDIT: Delad NÄST sista plats
 
En observation är ju att vi är många som har svårt för munken/samurajen - kanske för att den faller utanför vår eurocentriska fantasytradition. Finns det en problematik här, måntro? En samuraj är ju inte konstigare än en riddare, men ändå ~känner~ jag att den inte passar i min fantasyvärld.
Jag tänker att en faktor som påverkar att något känns främmande är när det benämns med ett tydligt låneord som också ramar in en rätt snäv arketyp. Låt oss ta ordet "riddare" som exempel. Även om detta är ett medeltida inlån från tyskan är det helt och hållet naturaliserat i det svenska språket. Detta innebär också att ordet kan användas i rätt olika bemärkelser. När vi hör om "jediriddare" accepterar vi att de är en sorts riddare, trots att de visuellt inte korresponderar mot den konventionella riddarbilden – de har inga hästar, lansar, rustningar, etc. Ordet "samuraj", däremot, är ett mycket senare låneord – de flesta av oss registrerar det som ett tydligt inlån från japanskan. Detta gör också att vår bild av hur en samuraj måste vara är snävare än den av en riddare, mycket tydligare kopplad till våra föreställningar om historisk japansk kultur. Samma sak händer med andra ord som är nyare inlån i svenskan och fortfarande upplevs främmande: man har snävare ramar för hur man beskriver en sultan eller raja än en kung, en druid eller schaman än en präst, och så vidare. Så när vi har med dessa ord ger de en tydligare känsla av "det här är en pastisch på en jordisk kultur".
 
En observation är ju att vi är många som har svårt för munken/samurajen - kanske för att den faller utanför vår eurocentriska fantasytradition. Finns det en problematik här, måntro? En samuraj är ju inte konstigare än en riddare, men ändå ~känner~ jag att den inte passar i min fantasyvärld.
Om en samurai dyker upp i en i övrigt generisk fantasivärld baserad på Tolkien-arvet så passar han inte in eftersom institutionerna som gör att han platsar där saknas. Samma sak om en robot eller revolverman dyker upp.

Om fantasyvärlden ändras så att det finns shogunat och samurajiga hederskodexar så passar samurajen in, men då kallar vi det inte för standardfantasy längre eftersom världen inte längre lika tydligt bygger på tolkienarvet. En revolverman platsar om det finns möjlighet till tillverkning av ammunition, men då kallar jag det antagligen nån typ av industrirevolutionsfantasy. En robot funkar om vi har automatisering, men om världen speglar det slutar vi också kalla det standardfantasy.

Så jag tycker inte att det är så konstigt att det är ett eurocentriskt perspektiv på vad vi kallar för standardfantasy. Med tanke på att ordet ”standardfantasy” verkar läsas nedvärderande (i de här trådarna i alla fall) är det nog inte så problematiskt heller.
 
Om en samurai dyker upp i en i övrigt generisk fantasivärld baserad på Tolkien-arvet så passar han inte in eftersom institutionerna som gör att han platsar där saknas. Samma sak om en robot eller revolverman dyker upp.

Om fantasyvärlden ändras så att det finns shogunat och samurajiga hederskodexar så passar samurajen in, men då kallar vi det inte för standardfantasy längre eftersom världen inte längre lika tydligt bygger på tolkienarvet. En revolverman platsar om det finns möjlighet till tillverkning av ammunition, men då kallar jag det antagligen nån typ av industrirevolutionsfantasy. En robot funkar om vi har automatisering, men om världen speglar det slutar vi också kalla det standardfantasy.

Så jag tycker inte att det är så konstigt att det är ett eurocentriskt perspektiv på vad vi kallar för standardfantasy. Med tanke på att ordet ”standardfantasy” verkar läsas nedvärderande (i de här trådarna i alla fall) är det nog inte så problematiskt heller.
Frågan är då vid vilken punkt en adlig krigare blir en samuraj? Om man har en klass av krigaradel med liknande normer och ideal, likartad beväpning (lätt krökta svärd, dekorerade hjälmar och lamellrustning) och liknande, men kallar dem "riddare" eller liknande istället för samurajer, är det då störande?
 
Frågan är då vid vilken punkt en adlig krigare blir en samuraj? Om man har en klass av krigaradel med liknande normer och ideal, likartad beväpning (lätt krökta svärd, dekorerade hjälmar och lamellrustning) och liknande, men kallar dem "riddare" eller liknande istället för samurajer, är det då störande?
Ja, det är ju svårt att svara generellt på. Man kommer läsa utifrån sina egna referensramar och ha individuella gränser för när det skär sig.

Att välja att kalla någon för samurai istället för riddare innebär ju att man kommunicerar sakerna du listar redan i ordvalet. Om man undviker ordet samurai så kanske det också skär sig mindre eftersom du då blir tvungen att förankra hederskodexen och hjälmarnas utseende i världen, vilket gör att det inte längre stör (men kanske slutar vara standardfantasy)
 
Min tanke med samurajen är att så länge hen bara seglat in från ”någon annanstans” som i Delicious in Dungeon eller Baldur’s Gate 1 så känns det inte konstigt.
 
En observation är ju att vi är många som har svårt för munken/samurajen - kanske för att den faller utanför vår eurocentriska fantasytradition. Finns det en problematik här, måntro? En samuraj är ju inte konstigare än en riddare, men ändå ~känner~ jag att den inte passar i min fantasyvärld.

Så länge det inte passar din värld är det väl ganska oproblematiskt. Upphöjs det till att de facto inte passar i fantasy och man (generellt uttryckt) anser det inte får förekomma börjar det bli mer problematiskt emm.

Gissningsvis har det med var man kommer från och vilken fantasy-tradition man kommer från. Är man från Japan kanske man mer ser samurajer och/eller ninjor som rimlig del av fantasy så som "vår" fantasy bygger på någon bastardiserad riddarsaga eller kanske mer traditionella nordiska sagor (huldror, näcken, vittror etc). Och än fler varianter finns runt om i världen.

Allt kan ju täckas av fantasy som jag ser det men man är kanske mer van vid olika delar av dem och gör det till sitt fantasy. Samt att Tolkiens ande vilar tungt över västerländsk fantasy (i brist på bättre uttryck...).

Edit: Lite klargörande i första stycket

Cog.
 
För min del är det solklara valet Samurajen då hen redan är satt, hen är redan klar. En samuraj är en samuraj, hen klär sig som samurajer gör, för sig som samurajer gör och allt därtill. Alla de andra kan utformas på så många sätt att det går att jobba med dessa på ett sätt som inte funkar med samurajen...för min del.
 
Jag är lite förvånad över att Revolverman känns så fel för folk med tanke på hur stort Dark Tower är i epic fantasy genren.
Min första tanke när jag läste revolverman var Star-Lord från Marvel.
Legendary_Star-Lord_Vol_1_1_Textless_791x.jpg
 
Men vänta, är frågan epic dark fantasy som Dark Tower, eller är det D&D fantasy, eller är det DoD fantasy? Eller är det standard-fantasy?

Alla de ger helt olika svar för mig :)

Jag vet bättre än att ge mig in i den där definitions frågan som aldrig slutar och som började på 50-talet 🤣 Det som står i startposten gäller.
 
Jag vet bättre än att ge mig in i den där definitions frågan som aldrig slutar och som började på 50-talet 🤣 Det som står i startposten gäller.
Oh ja, den läxan har man lärt sig här. 😅 😅

Jo absolut, jag försökte bara exemplifiera min första post i tråden. Att för min del är det så mycket lättare att anpassa alla de andra yrkena kontra samurajen. Ett annat exempel då, Percival de Rolo från Vox Machina. En i min värld självklar revolverman.
images
 
Jag vet bättre än att ge mig in i den där definitions frågan som aldrig slutar och som började på 50-talet 🤣 Det som står i startposten gäller.
På 50-talet? Decennier innan Dark Tower, D&D eller DoD skrivits. Imponerande framsynt definitionsfråga ;)

Jag följer Rollspelsverkets rekommendationer och utgår från att du menar Drakar och Demoner Expert (1987) när du skriver standard, och svarar därefter. Så samuraj ja, krigarmunk nej :)
 
Snart uppe i 10 sittningen Daggerheart och tycker mig se försök att knöka in alla de här uppstassade sakerna i Fantasy-settingen (dock ej Isekai).
Vi har kul å jag skulle kalla det Fantasy.
Dock ej ”standard” och egentligen inte min tekopp.
(Häxdoktor, kampsports munk, maskerad hämnare ok för mig)
 
Jag följer Rollspelsverkets rekommendationer och utgår från att du menar Drakar och Demoner Expert (1987) när du skriver standard, och svarar därefter. Så samuraj ja, krigarmunk nej :)
Samurajer finns ju illustrerad in Expert, så varför stör de?
 
Back
Top