Nekromanti Stadskampanjen - Ett jävla meck!

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,643
Location
Värnhem, Malmö
krank said:
I städer kan man ha rockkonserter, bilskrotar, agenter, poliser, detektivfall, kloakröj, hemliga sällskap, kidnappningar, onda nekromantiker, magikerakademier, universitet, tjuvagillen, inbrott på muséer, kyrkor, underliga sekter, barer och pubar, hotell, forskningsföretag...
Och av de där elementen finns det två (onda nekromantiker och magikerakademier) som är avhängiga av att man spelar i en värld med en reell övernaturlig närvaro. De övriga skulle lika gärna kunna finnas med om man spelar i en icke-magisk miljö. Kruxet blir lite att staden är en miljö skapad av människor, som därmed följer mänskliga drifter och mänskliga sociala mönster. Så kan det även bli när det övernaturliga faktiskt läggs till som en maktfaktor -- visst, den politiska kampanjen i staden kanske innehåller en magikerakademi som en maktfaktor, men enbart om denna för in spelet på ett spår som hade varit omöjligt i en icke-magisk värld är det relevant att se den som ett fantastiskt element. Annars är det bara ett omfluffat universitet, möjligen med tillgång till tungt artilleri.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,167
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Men är fantastikelementen så himla viktiga, då? Jag menar, det måste ju gå att spela en jordnära, historisk stadskampanj i medeltida Florens och fortfarande få den totalt awesome.

Visst, sen blir allting lättare om man kan slänga in spegelvärldar, nekromantiker och vampyrintriger, men det kan ju knappast vara ett måste?

En sidogrej som också antyder att fantastikelementen i sig inte är det viktiga är följande: jag har aslätt att spelleda en stadskampanj i medeltidsfantasymiljö, men i Vampire - the Masquerades nutidsmiljö är det hart när omöjligt. Här verkar det på något vis handla om skalan på världen och dess premisser, snarare än möjligheterna fantastiken i sig erbjuder, för den enda Vampire-kampanj jag någonsin lyckats spelleda från början till slut utspelade sig i medeltida Prag. (Jag får återkomma senare med en djupare analys av det här, för det är något som bekymrar mig ganska mycket).
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Jag gillar att lira i stan, men jag håller med om att det kan kännas svårt. Det beror nog på att man lätt fastnar i dungeontänket, fast när man tänker närmare efter så är det ju trots allt inte så svårt. Som jag noterade att Han skrev så har man ju egentligen allt där. Man får liksom se staden som en "dungeon" istället.

När jag lirar i stan brukar jag dock just göra allting "stadsigt". Medan riktiga mysterier och intrigspel kan vara lite klumpigt eller missanpassat i skog och mark så passar det ypperligt i städerna.

När jag lirar stadsäventyr så brukar jag försöka tänka på stadens demografi. Vad finns det för organisationer, vad finns det för gillen, personer, hemligheter och kontraster?

Nå, hur som haver. Det vi inte har i vildmarken har vi i städerna. Vi har en stark närvaro av politik och styre, organisation och förening, handel och därav kriminalitet osv. Allt det här kan man göra något av. Och jag tror inte att det egentligen spelar så stor roll om du inte är hyperinläst på fantasystäder eller inte. Du skulle kunna ta idéer från modern tid och andra settings och peta in där, speciellt just eftersom det är fantasy och möjligheterna liksom tolkningarna är många och rätt så fria.

Gillen är bra, speciellt eftersom i princip varje bred yrkesgrupp har ett, och att de kriminella gillena är högst intressanta och dramavänliga. Spontant kan jag slänga till ett uppslag jag kom på i stunden: Nya tjuvar har kommit tills staden. De har inte gått med i gillet och de stjäl som satan utan att betala de regelrätta andelarna till gillet. Gillet mister en massa pengar, kontroll och om inte sitt territorium. Gillesmästaren är inte glad och han sänder ut några spejare. Dessa lyckas dock bara få en glimt av några få av de främmande tjuvarna och innan man vet ordet av hittar man flera av sina spejare mördade. Det ser dock inte ut som att skadorna som åsamkats gjorts av en mänsklig hand - de är makabra. Ännu en twist helt enkelt. Gillesmästaren skulle mer än gärna kontakta lönnmördargillet, som de tidigare haft nära kontakt med, om de inte vore för den hätska fejd som uppstått mellan dem. Har de kanske ett finger med i detta? Gillesmästaren vänder sig därför till RP av en eller annan anledning.

Kort och gott, du kan leka med det mesta, bara du tillåter dig att leka runt ordentligt med saker och ting, och verkligen utnyttja stadens olika kontraster och vinklar. En kan kännas låst och grå, javisst, jag känner det själv ibland. Men det gäller att se möjligheterna. Släng ut alla tankar om grottkräl, och kan du inte det så gör grottkräl i stadsmiljö. krank nämner kloakröj - ja, varför inte? Min erfranhet är dessutom den att det ofta uppstår saker av sig själva rätt så ofta i en stad. Jag minns vagt, för länge sedan, då RP fått tag i en karta över vad det nu var - en skattkarta eller liknande. Den stals från dem och sedan hände något som bara hände per improvisation. Rollpersonerna lyckades spåra tjuven men de var inte så smidiga när de konfronterade denne och stadsvakten kom och arresterade dem för en rad olika brott kring störande av allmänheten, olaga vapenförsel inom stadens murar, bruk av magi på allmän plats osv. Allesammans åkte i finkan. Plötsligt växte scenariot med en rad scener som innebar: RP måste bryta ut sig själva ur fängelset, de måste sedan bryta ut tjuven ur fängelset för att få tag i sin karta - vart finns den nu?! De måste dessutom bekämpa alla konsekvenser av deras alltmer tilltagande lagbrott.

Nå, hoppas mina exempel och mitt pepp kan vara till inspiration. Högst underhållande tråd. Me like.

Edit: Nu vet jag inte huruvida du föredrar strängt färdigskrivna saker eller inte. Jag tror dock på resonemanget som nämnts kring relationskartor. Om inte annat kan de hjälpa dig att tänka till medan du skissar på din kampanj. Att bara skriva upp en rad gillen och sätta relationer mellan dem kan vara mycket givande. Eller varför inte för den delen mellan olika betydande personer. Förövrigt är jag förvånad över att inte Han själv ännu länkat sitt scenario Vargavinter i den här tråden. Jag har själv inte spelat det än men hoppas göra det inom en relativt snar framtid. Jag har dock läst det, och det är urnajs, och jag tror att det kan vara bra inspiration här.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,481
Location
Rissne
Svarte faraonen said:
Och av de där elementen finns det två (onda nekromantiker och magikerakademier) som är avhängiga av att man spelar i en värld med en reell övernaturlig närvaro. De övriga skulle lika gärna kunna finnas med om man spelar i en icke-magisk miljö. Kruxet blir lite att staden är en miljö skapad av människor, som därmed följer mänskliga drifter och mänskliga sociala mönster. Så kan det även bli när det övernaturliga faktiskt läggs till som en maktfaktor -- visst, den politiska kampanjen i staden kanske innehåller en magikerakademi som en maktfaktor, men enbart om denna för in spelet på ett spår som hade varit omöjligt i en icke-magisk värld är det relevant att se den som ett fantastiskt element. Annars är det bara ett omfluffat universitet, möjligen med tillgång till tungt artilleri.
Jag förstår inte problemet. Måste allting vara superepiskt megafantastiskt? Är det inte en fördel att ha en miljö man kan knyta an till, som man ungefär fattar hur den funkar? Blir inte kontrasten mot det mystiska lättare att få till?
 

mcwolfe

Veteran
Joined
11 Dec 2001
Messages
172
Location
Vänersborg
Svarte faraonen said:
visst, den politiska kampanjen i staden kanske innehåller en magikerakademi som en maktfaktor, men enbart om denna för in spelet på ett spår som hade varit omöjligt i en icke-magisk värld är det relevant att se den som ett fantastiskt element. Annars är det bara ett omfluffat universitet, möjligen med tillgång till tungt artilleri.
Jag måste erkänna att jag inte håller med här. Eller.. både och... hm..

Om man t.ex går ett varv i en lite äldre stad nattetid, så är det enormt lätt (tycker åtm. jag) att tänka sig märkliga, mystiska illdåd som sker bakom stängda dörrar. För min del handlar det mycket om nyanser, detaljer.. För min del räcker det med vetskapen ATT jag förhandlar med en faktion som leds av en urgammal vampyr för att det ska kitla lite extra i mag-gropen.

Men, där är det nog också till stor del beroende på hur man är som person... jag har lätt för att bli berörd av den typen av nyanser. För mig betyder de faktiskt nånting.. andra behöver något annat för att bli berörda

/McWolfe
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Jag förstår inte problemet. Måste allting vara superepiskt megafantastiskt? Är det inte en fördel att ha en miljö man kan knyta an till, som man ungefär fattar hur den funkar? Blir inte kontrasten mot det mystiska lättare att få till?
Hm, intressanta saker ni kommer in på här. Ska bli roligt att få läsa Bobbys svar. =)

Jag kan förövrigt inte annat än att ställa mig lika konfunderat som dig, krank. Vad är egentligen problemet med att staden är mänsklig? Ju mer man förstår av den desto mer kan man ju arbeta med den. Förövrigt tror jag inte att det finns så många fantasyvärldar som kommer så långt ifrån oss själva, eftersom det nog krävs en del geni för att tänka så pass mycket outside the box.

Vad det sedan gäller det fiktiva överlag, är det inte så att det mesta egentligen just speglar oss själva. Vare sig det är zombies, vampyrer, magi eller vad det nu är så bottnar det ju i mänskliga budskap, rädslor, känslor, tankar och drömmar. Kan man egentligen komma ifrån det så länge man är människa - och är det förresten inte en del av det intressanta; igenkänningsfaktorn på olika plan?

I någon schysst dokumentär om Tolkien - minns inte vilken, möjligen på någon av extended-boxarna - talar en snubbe om just detta. Fiktionen beskylls ofta för att vara en verklighetsflykt, att man söker sig till andra världar för att få fly den mänskliga vardagen för en stund. Han menar dock, och det håller jag med om, att den mesta fiktionen egentligen är en verklighetskonfrontation. För även om det förekommer hober, trollkarlar, magi och sådant så är det så mänskligt rakt igenom. Sagan Om Ringen behandlar ju till exempel ämnen som kärlek, kamratskap, hopp, död osv.

Tja, nu kanske jag gick för långt och såg förbi Bobbys inlägg, men jag tycker att det förklarar lite av varför jag blir ställd inför det inlägget - om nu krank och jag tolkar innebörden rätt?
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,643
Location
Värnhem, Malmö
krank said:
Jag förstår inte problemet. Måste allting vara superepiskt megafantastiskt? Är det inte en fördel att ha en miljö man kan knyta an till, som man ungefär fattar hur den funkar? Blir inte kontrasten mot det mystiska lättare att få till?
Inte nödvändigtvis "superepiskt megafantastiskt". Däremot föredrar jag att alltid ha en klick av det främmande i mitt spelande -- att spela något som inte hade kunnat inträffa i verkligheten. Jag gillar när det som är naturligt för min rollperson inte är det för mig, och vice versa. Sedan hör det säkert till att jag är mer intresserad av märkliga miljöer än av politiska intriger.
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,643
Location
Värnhem, Malmö
Ymir said:
Men är fantastikelementen så himla viktiga, då? Jag menar, det måste ju gå att spela en jordnära, historisk stadskampanj i medeltida Florens och fortfarande få den totalt awesome.

Visst, sen blir allting lättare om man kan slänga in spegelvärldar, nekromantiker och vampyrintriger, men det kan ju knappast vara ett måste?
Klart det går! Men varför spelar man då inte i medeltida Florens, som ju har fördelen av en ofantligt mycket mer detaljerad spelmiljö än någon fantasyvärld, utan i Lankhmar?
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,643
Location
Värnhem, Malmö
För att utveckla lite: det här är också skälet till att jag ogillar fantasyvärldar som innehåller direkta motsvarigheter till verkliga kulturer. Uppblandningar och liknande går bra, men om man fyller sin värld med tvådimensionella efterapningar av historiska samhällen ("här bor fantasyvikingarna, här bor fantasyromarna, här bor fantasyjapanerna...") så har man missat potentialen i en fiktiv värld.
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Ymir said:
En sidogrej som också antyder att fantastikelementen i sig inte är det viktiga är följande: jag har aslätt att spelleda en stadskampanj i medeltidsfantasymiljö, men i Vampire - the Masquerades nutidsmiljö är det hart när omöjligt. Här verkar det på något vis handla om skalan på världen och dess premisser, snarare än möjligheterna fantastiken i sig erbjuder, för den enda Vampire-kampanj jag någonsin lyckats spelleda från början till slut utspelade sig i medeltida Prag. (Jag får återkomma senare med en djupare analys av det här, för det är något som bekymrar mig ganska mycket).
Gör det, för jag fattar nog inte vad du menar, även om det låter intressant.

Förövrigt är fantasyelemten viktiga, det är ju de som gör det fantasy. Det är ju de som är kryddan och en del av stämningen. Även om nu, som jag säger ovan, fiktionen ofta speglar verkligheten så behöver den ju kryddas med sina övernaturliga inslag för att bli vad den är. Tragiska vampyrberättelser är säkert urtrevliga även om det istället skulle vara människor, men att det just handlar om vampyrer gör ju att det lägger i en extra växel och får ytterligare en touch.
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Svarte faraonen said:
För att utveckla lite: det här är också skälet till att jag ogillar fantasyvärldar som innehåller direkta motsvarigheter till verkliga kulturer. Uppblandningar och liknande går bra, men om man fyller sin värld med tvådimensionella efterapningar av historiska samhällen ("här bor fantasyvikingarna, här bor fantasyromarna, här bor fantasyjapanerna...") så har man missat potentialen i en fiktiv värld.
Det kan jag hålla med om, i viss mån, beroende på om det döljs väl eller inte och huruvida t.ex. fantasyvikingarna har en schysst twist som ändå gör dem till något eget. Fast det kommer ju ändå inte ifrån att, hur ballt och kreativt än är, så bottnar det i något igenkänningsbart någonstans - och att det i rollspel till exempel kan var gynnande om man t.ex. kan känna igen de politiska formerna nationen i fråga har.

Edit: För att göra en liknelse med någonting känt och klichéartat: Hur ser du till exempel på tolkningar kring samband mellan nazisterna och förintelse i relation till Voldemort och hans Dödsätare i kampen mot mugglare? Är det en sådan okreativ rippning eller är det kreativt och därav bara en möjlig tolkning av många?
Jag ser det själv om något ganska intressant och kreativt, och kontexterna gör det enligt mig till sitt eget, samtidigt som möjligheten till sådana tolkningar gör det extra intressant men naturligt att relatera till.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,167
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Skilj på inre och yttre element.

En fantasyvärld som är på ytan, säg pseudomedeltid, men utmärks av 1700-talsaktig byråkrati, meritokrati, dekadens, kolonialism och gryende vetenskapstänkande, då har man skapat något intressant av strukturer.

En fantasyvärld som på ytan är ett lapptäcke av stenhårda vikingar, fisförnäma romare, dekadenta araber, och naturälskande indianer, och strukturellt är anonym fantasysörja med en kung här och där och unika politiska system i varje land, helt oberoende och oinfluerade av varandra, då har man skapat något tråkigt av klichéer.

Det finns en skillnad där.
 

mcwolfe

Veteran
Joined
11 Dec 2001
Messages
172
Location
Vänersborg
solvebring said:
Ymir said:
En sidogrej som också antyder att fantastikelementen i sig inte är det viktiga är följande: jag har aslätt att spelleda en stadskampanj i medeltidsfantasymiljö, men i Vampire - the Masquerades nutidsmiljö är det hart när omöjligt. Här verkar det på något vis handla om skalan på världen och dess premisser, snarare än möjligheterna fantastiken i sig erbjuder, för den enda Vampire-kampanj jag någonsin lyckats spelleda från början till slut utspelade sig i medeltida Prag. (Jag får återkomma senare med en djupare analys av det här, för det är något som bekymrar mig ganska mycket).
Gör det, för jag fattar nog inte vad du menar, även om det låter intressant.

Förövrigt är fantasyelemten viktiga, det är ju de som gör det fantasy. Det är ju de som är kryddan och en del av stämningen. Även om nu, som jag säger ovan, fiktionen ofta speglar verkligheten så behöver den ju kryddas med sina övernaturliga inslag för att bli vad den är. Tragiska vampyrberättelser är säkert urtrevliga även om det istället skulle vara människor, men att det just handlar om vampyrer gör ju att det lägger i en extra växel och får ytterligare en touch.
.. och det är här jag skulle vilja ha en "gilla"-knapp

/McWolfe
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Ymir said:
Skilj på inre och yttre element.

En fantasyvärld som är på ytan, säg pseudomedeltid, men utmärks av 1700-talsaktig byråkrati, meritokrati, dekadens, kolonialism och gryende vetenskapstänkande, då har man skapat något intressant av strukturer.

En fantasyvärld som på ytan är ett lapptäcke av stenhårda vikingar, fisförnäma romare, dekadenta araber, och naturälskande indianer, och strukturellt är anonym fantasysörja med en kung här och där och unika politiska system i varje land, helt oberoende och oinfluerade av varandra, då har man skapat något tråkigt av klichéer.

Det finns en skillnad där.
Ah, true true. Det finns det och tja, jag håller med dig. Nå, med på noterna nu. =)
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,481
Location
Rissne
Svarte faraonen said:
Däremot föredrar jag att alltid ha en klick av det främmande i mitt
spelande -- att spela något som inte hade kunnat inträffa i
verkligheten.


Det där tangerar ett märkligt feltänk jag stöter på ibland - att
stadsäventyr eller äventyr i nutid med nödvändighet skulle behöva
handla, i sin helhet, om att spela Axel Perssons öden och äventyr på
advokatforman Berns och Röhns. Ett typiskt äventyr: Gå till ICA och köpa
mer kaffe. Jag förstår inte riktigt vartifrån det kommer. Om jag kollar
på listan jag gav, så är det kanske 3-4 saker där jag stöter på vardagligen.

Och de saker på listan som faktiskt skulle kunna hända i verkligheten, gör det för såpass få personer att det nästan inte räknas.


Hela urban fantasygenren är ju ett gigantiskt exempel på att stadsmiljö inte förhindrar fantastik - även om vi förgyller en helt vanlig stad med bara ett enda fantastiskt element (låt oss säga ett hemligt sällskap nekromantiker) så innebär ju det massor av saker som "inte kunnat hända i verkligheten".

Svarte faraonen said:
Sedan hör det säkert till att jag är mer intresserad av märkliga miljöer än av politiska intriger.
Det tror jag också, däremot. Jag är helt med på banan om det man säger är "jag gillar mäktiga/märkliga miljöer", men när man säger "stadsäventyr är alltid meckiga och tråkiga, och det finns inget fantastiskt eller coolt" så blir jag skeptisk. För det motsvarar inte min upplevelse; jag har varit med om mängder av fantastik i de märkligaste städer.

Sedan hör det säkert till att jag tycker att städer blir intressantare märkliga miljöer än tempel eller grottor. En gigantisk stad (Luna City i Mutant Chronicles) eller en stad som har två sidor (Neverwhere, Harry Potter) eller som kanske helt enkelt har en massa underliga saker som pågår mer eller mindre out in the open men som på nåt sätt lyckas undvika att bli sett för det mesta (Kraken) tycker jag känns betydligt mer fantastiska än glömda tempel etc. Varför? För att kontrasten skapar djup. För att det vardagliga och det fantastiska får spela mot varandra på ett spännande sätt.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,481
Location
Rissne
Svarte faraonen said:
Uppblandningar och liknande går bra, men om man fyller sin värld med tvådimensionella efterapningar av historiska samhällen ("här bor fantasyvikingarna, här bor fantasyromarna, här bor fantasyjapanerna...") så har man missat potentialen i en fiktiv värld.
Måste det bli tvådimensionella efterapningar? Kan det inte bli tredimensionella, djuplodande porträtt?

Själv har jag svårt för framkrystade fantasykulturer eller raser, för de är alltid så mycket plattare än de som redan finns =)


//Krank, orker är som indianer
 

Nässe

Myrmidon
Joined
3 Jan 2006
Messages
3,607
Location
Malmö
Draugen said:
Jag tror just att den har allt är det som gör det svårt. Och dessutom så har ingen citysetting jag någonsin läst förutom WoD böcker haft bra platsbeskrivningar som ger en krokar att arbeta med.

Staden blir på något sätt ofta planlös och grå. Inte levande och rik på intriger som man vill ha det.

Jag vet egentligen inte på rak arm exakt vad som är mitt problem med fantasy städer, men jag har det inte så när jag spelleder på andra typer av platser. Så något är det ju! Och jag har snackat med många spelledare som sagt detsamma: "Fantasystäder är ett jävla sattyg att spelleda kampanjer i, varför är det så?"
Ursäkta om jag kommer in sent här och lägger mig i men jag blev så nyfiken så att jag inte kan låta bli

Det känns som om du säger "Det här är problem"

Och så får du en massa lösningar

Men när jag läser tråden så fattar jag fortfarande inte vad som är ditt problem.

och dessutom känner jag precis samma som Krank- staden är den absolut lättaste settingen- så därför kan jag liksom inte ens föreställa mig vad som är ditt problem.

Så vad händer när du spelleder i staden, förutom att det blir grått och trist?

Har du svårt med att beskriva hur det ser ut- utan att upprepa dig?
Vet spelarna inte var de ska bli av?
Slänger du in så många olika grejer att du inte vet vilken tråd du ska dra i?

Vad händer när du spelleder i staden?

(Och vad gör du när det funkar - spela på åkern?)

/ Nils

(För övrigt tycker jag att all fantasy, all fantasi är en spegling av vår verklighet- och då är det rätt konstigt att prata om "äkta" konstig fantasy och fluff-fantasy (dåliga kopior av verkliga ting). Främlingsskapet inför ngt avgörs ju av våra tidigare upplevelser och av våra tolkningar av det vi har framför oss... Prag på medeltiden är helt aliens för mig, så jävla fantasy att jag inte ens vill spela där- eftersom jag inte kan föreställa mig det Men det hör kanske inte riktigt hemma här.)
 
Joined
15 Nov 2004
Messages
3,397
Location
Maastricht
Nåväl krank, du verkar vara väldigt bekväm med att spelleda i städer och ser inget problem med dem, mer möjligheter, korrekt?

Vad är det som gör storstaden till en lättare miljö att placera dina kampanjer i än låt säga en nybyggarfront där allt är litet och det är enkelt att faktiskt hålla reda på saker och som både spelledare och spelare får man en känsla av nära kontakt med folket som lever där.

Ge mig dina bästa verktyg! :gremsmile:
 
Joined
15 Nov 2004
Messages
3,397
Location
Maastricht
Nässe said:
Men när jag läser tråden så fattar jag fortfarande inte vad som är ditt problem.
Nej, jag har förstått att jag misslyckades väldigt hårt med att få fram mitt problem och jag är nog inte riktigt säker själv på vad som faktiskt är mitt problem.

Jag har bara erfarenheten av att kampanjer som placeras i stora fantastiska städer i fantasymiljö ofta får ett väldigt statiskt och grått/dött liv. Det är inte endast när jag själv spelleder som den har tenderat att bli såhär, utan även i kampanjer där jag spelat och jag har vid många tillfällen funderat på varför det ständigt blir så?!

Jag har inga problem med att skildra miljöer eller stämningar men uppenbarligen är jag omgärdad av många (ink mig själv) som nästan går in i någon sorts paralys när det kommer till fantasystaden som setting.

Och jag pratar om megastora fantasystäder nu, städer som Chronopia och Cadwallon och andra überfeta mastodonter.

Det är något hos dessa som trots att de lämnar utrymme åt en att placera in frön gör dem ogreppbara på något vis. Svåra att handskas med och svåra att förmedla. Jag tror inte att det har att göra med att jag tycker de känns allt för främmande, för jag känner hur livet sprutar ut ur många av dessa städer när jag läser om dem.

Jag har stort självförtroende som spelledare, men stadskampanjer får mig att känna hur nackhåret reser sig och jag vet på förhand att det inte kommer att bli bra. Det är kankse där mitt problem ligger? Vad vet jag!
 

Nässe

Myrmidon
Joined
3 Jan 2006
Messages
3,607
Location
Malmö
Draugen said:
Nässe said:
Men när jag läser tråden så fattar jag fortfarande inte vad som är ditt problem.
Nej, jag har förstått att jag misslyckades väldigt hårt med att få fram mitt problem och jag är nog inte riktigt säker själv på vad som faktiskt är mitt problem.

Jag har bara erfarenheten av att kampanjer som placeras i stora fantastiska städer i fantasymiljö ofta får ett väldigt statiskt och grått/dött liv. Det är inte endast när jag själv spelleder som den har tenderat att bli såhär, utan även i kampanjer där jag spelat och jag har vid många tillfällen funderat på varför det ständigt blir så?!

Jag har inga problem med att skildra miljöer eller stämningar men uppenbarligen är jag omgärdad av många (ink mig själv) som nästan går in i någon sorts paralys när det kommer till fantasystaden som setting.

Och jag pratar om megastora fantasystäder nu, städer som Chronopia och Cadwallon och andra überfeta mastodonter.

Det är något hos dessa som trots att de lämnar utrymme åt en att placera in frön gör dem ogreppbara på något vis. Svåra att handskas med och svåra att förmedla. Jag tror inte att det har att göra med att jag tycker de känns allt för främmande, för jag känner hur livet sprutar ut ur många av dessa städer när jag läser om dem.

Jag har stort självförtroende som spelledare, men stadskampanjer får mig att känna hur nackhåret reser sig och jag vet på förhand att det inte kommer att bli bra. Det är kankse där mitt problem ligger? Vad vet jag!
Kan det handla om att du försöker omfatta för mycket på en gång- spela HELA staden på en gång?

En tanka då (om det skulle vara ditt problem)- är att spela precis som vanligt. Tänk att ni börjar i ett värdshus. Spela klart alla intriger och äventyr där innan ni går ut på gatan. Spela äventyren på gatan. Gå vidare till torget sen. (Bildligt talat alltså...)

När jag börjar köra i en stad så känenr vi i spelgruppen till två-tre namngivna ställen (som vi ofta väljer/ skapar tillsammans) med ett par personer- vi spelar med dessa och kör igenom dessa tills de är välbekanta och "färdiga". Då slänger man in ett ställe till, ytterligare ett ställe till, några personer till osv.

Så att det blir precis som att börja i en by, spela klart den- röra sig till den lite större byn etc. Man kan ersätta byn med ett kvarter. man kan också tänka sig ett fåtal ställen som är utspridda över hela stden men som SLP är man hela tiden oerhört "snål" med att kasta in nya platser och personer. Självklart kommer spelarna att dra in nya saker ("Vi går till biblioteket och kollar- visst måste det finnas ett bibliotek?") Man väljer då som SL att antingen hanetra det som en icke-namngiven plats ("Slå varsitt slag för Biblioteksuknskap") och sen fortsätta där man var tidigare eller att göra denna plats till en ny namngiven Äventyrsplats och beskriva platsen och planera in äventyr där och köra igenom den ordentligt. Men man undviker att samla på sig en barlast av namngivna halv-beskrivna ospelade platser och personer.

Skillnaden mellan det här och att på landsbygden spela en by och sen nästa by är så klart att det på "åkrarna" runt stadens by finns en massa liv och röresle, det händer saker i staden runt omkring. Men det blir då bara kulisser. man kan i folks berättelser och i vad rollpersonerna ser plantera frön inför framtiden. "Har ni hört talas om att det är upplopp i hamnkvarteren?" Kulissen skapar förväntan om framtiden, och hjälp till SL att hitta saker att bygga vidare på- när gruppen är mogen att gå vidare.

Men man ger sig inte vidare förrän den här lilla byn med just de här femton SLPs är "färdigspelade". Självklart återanvänder man SLPs och personer- men man bygger bilden av staden gradvis. precis som i vilken annan setting som helst.

Låter det som ett bra svar på ditt problem?

/ Nils
 
Top