Observationsdäck – Däck 1, SS Manticore
@God45 Rorsman Hampus Pike springer mot observationsutrymmet, där folk ofta sitter och tar det lugnt, stirrar ut i den stora rymden. Personer ställer sig upp, du ser blåmärken, det klagas om revben, hörsel och muttrande om "svart, svart där ute."
Den röda indikatorn vid bryggdörren blinkar fortfarande. Nödläget är aktivt – inte bara låst, utan spärrat av ett automatlås som endast triggas vid ett allvarligt skrovläckage.
Ett vakuum utanför. Bryggan kan vara exponerad. Vad som hände där inne – vad det gjorde med personalen – kan du bara föreställa dig.
Matsalen – Däck 2, SS Manticore
@Rymdhamster Säkerhetsofficer Rutger Hagman söker med stigande desperation – ett passerkort, vad som helst som kan förenkla förflyttningen mellan däcken. Kanske till och med ett sätt att ta sig ner till säkerhetsstationen, där du kan ersätta ditt förlorade kort. Bland de utspridda kropparna och det trasiga inredet hittar du till slut en död maskinist av grad 3. Kortet hänger fortfarande i snöre runt halsen. Du lossar det med en stel hand och granskar det snabbt – inte mycket behörighet, men det borde räcka för hissar och enklare system… om de fortfarande fungerar.
Du stoppar ner kortet i jackfickan innan du vänder blicken mot fönstret i matsalen. En skugga glider långsamt förbi i vakuumet. För ett ögonblick tror du att det är en del av skeppets struktur – men så rör den sig igen. Med en flytande, nästan organisk rytm.
En slemmig massa – svartgrön och klibbig – ringlar längs utsidan av skrovet, klättrande som en snigel i låggravitation. Den stannar till rakt framför fönstret… och trycker sig långsamt mot glaset. En mörk hinna breder ut sig. Du hinner knappt blinka innan du hör det:
KRRKT.
En spricka. Tunn som ett hårstrå. Men den växer. Skyddssystemet aktiveras med ett ryck. Inifrån slår metalliska sköldar ner med ett klonk runt hela matsalen – men du hör att systemet hackar. En sköld tar inte helt fäste. En annan gnisslar till innan den låser.
@Kungfetti Läkare Säv Thatcher. Här inne i matsalen är det kaotiskt men levande. De flesta besättningsmedlemmar verkar ha klarat sig – skadade, chockade, men vid liv. Dr Thatcher rör sig bland dem, fortfarande yr av hjärnskakningen, och varje skarp rörelse får synfältet att fladdra till i dubbla bilder. Migränen dunkar bakom tinningarna som ett eko från skeppets nödlarm.
En tekniker har ett ben i fel vinkel, andas stötigt genom gråten. Han behöver tas ned till sjukstugan så snart som möjligt. Men det är långt – korridoren känns plötsligt mycket längre än den brukade.
Mitt i allt kommer en annan tanke. Waen. Sjuksköterskan Waen var inte i matsalen under smällen. Säv minns svagt att hon nämnde något om att stanna kvar i sjukstugan – hon skulle uppdatera patientjournalerna innan skiftbytet. Om hon är vid liv… fanns det en chans att få hjälp. Och utrustning. Men först måste Säv ta sig dit. Med sprängande huvudvärk, utan autoinjector, och med en korridor som kanske inte är säker.
Forskningslaboratoriet – Däck 3, SS Manticore
@Arrikir Silas Blackmoore får upp passerkortet med tången. Vätskorna fräser mot metallen, men han lyckas lyfta upp det innan det lösts upp helt. Kortet är skadat, hörnet delvis smält, men kanske… kanske fungerar det fortfarande. Han vänder sig mot nödduschen, slår på strålen – och tack och lov aktiveras den. Vätskan är iskall och slår mot huden som nålar, men han kliver ut lite fuktigare och något renare, med passerkortet hårt greppat i handen.
Då hör han det. Ett dämpat klonk från arbetsbänken.
Silas vänder sig om. Ett av de inkapslade provrören har rört sig – skakat till, trots att ingen vidrört det. Röret innehåller ett organiskt prov samlat från förra expeditionens okända värld: Planet XZ-51. Tidigare var innehållet bara en slemmig, amorf massa – passiv och livlös.Nu har det dragit ihop sig till en liten, tät kula.
@Leon Astrogator Orb Leonis. Med en lätt svordom och smärtan från den stukade foten som en brännande påminnelse, lutar du dig mot hissdörrarna och trycker med hela kroppsvikten. Metallen ger långsamt vika med ett gnissel – precis tillräckligt för att du ska kunna klämma dig ut [DRIVSYSTEMFEL – SEKTOR 3]
[VAR: ARTIFICIELL GRAVITATION – OSTABIL]
Du känner det omedelbart. En konstig lätthet i kroppen – en fördröjning mellan tanke och rörelse. När du kliver ut ur hissen tar du ett steg… men fötterna lämnar golvet. Du glider genom korridoren med bara fingertopparna mot väggen som styrmedel. Några meter fram svajar du ner igen – gravitationen återvänder plötsligt med ett dunk, och du landar på golvet utanför forskningslaboratoriet med ett stön.
På panelen bredvid dörren ser du att någon är inloggad. Blackmoore. Vetenskapsforskare.
Lagret – Däck 4, SS Manticore
@Sidd Logistikofficer Devin Lafayette sitter på det kalla metallgolvet med Nyx i armarna. Hennes kropp är tung mot hans bröstkorg, och huden börjar bli kall. En bit metall har trängt djupt in i sidan på henne, blänkande röd i det flackande nödbelysningen.
Han vet det – om han drar ut det, kommer blodet att forsa. Det är redan för sent.
Hon andas inte. Inga ögonrörelser. Bara det långsamma, otäcka sipprandet av blod mot golvet, som rinner ut i tunna, mörka stråk mellan gallren. Han stirrar på henne en stund till, som om han kunde hålla henne kvar med viljan.
Men skeppet ger honom ingen ro.
DUNK.
Ett metalliskt ljud, längre bort – bortom hyllorna, i riktning mot maskinrummet. Ett nytt ljud tar vid. Ett raspande, ett gnissel – som om någon eller något försöker starta en maskin, men delarna inte vill samarbeta. Något saknas. Eller sitter fel. Sedan rycker hela golvet till under honom, som om skeppet självt drog ett sista, smärtsamt andetag.
Systemen försöker återhämta sig. Men något är fel.
Information om skeppet.
SS Manticore
underbart, en läkare behöver någon att köra med