[Spoilers] Mörkrets moder för spelledare - frågor och diskussion

En fråga till er som spelledat Mörkrets moder: Visar ni spelarna kartan över Symbar som finns som handout på s.232-233 redan i inledningen av äventyret? Alltså i samband med att de står och ser ut över området från förkastningsbranden.
 
Mork said:
En fråga till er som spelledat Mörkrets moder: Visar ni spelarna kartan över Symbar som finns som handout på s.232-233 redan i inledningen av äventyret? Alltså i samband med att de står och ser ut över området från förkastningsbranden.
Click to expand...
Inget kommit dit än, men det var min tanke.
Mycket i och för sig för att det förenklar ganska mycket...
Det hade varit coolt med en "karta" som mer en bild. Så här ser det ut från branten, typ, fast inte med fokus på det konstnärliga utan mer på att spelarna faktiskt skulle kunna använda den för att välja väg.
 
Jag kommer helt klart ge ut kartan. Jag tror det blir svårt att medla en bra bild av området annars. Ger nog ett mer följsamt spel som inte fastnat i olika tolkningar av en beskrivning då.
 
Bifur said:
Inget kommit dit än, men det var min tanke.
Mycket i och för sig för att det förenklar ganska mycket...
Det hade varit coolt med en "karta" som mer en bild. Så här ser det ut från branten, typ, fast inte med fokus på det konstnärliga utan mer på att spelarna faktiskt skulle kunna använda den för att välja väg.
Click to expand...
Jag kommer nog också att göra så, just för att det förenklar en hel del. Att jag först tvekade var att jag helst vill att de först besöker palatset. Risken är stor att de gör andra val om de har kartan framför sig. Men det löser sig, kartan är nog bästa att de får tidigt trots allt. det ger ju bättre känsla och blir intressantare så.
 
Last edited:
Styrman said:
Jag kommer helt klart ge ut kartan. Jag tror det blir svårt att medla en bra bild av området annars. Ger nog ett mer följsamt spel som inte fastnat i olika tolkningar av en beskrivning då.
Click to expand...
Ja, det underlättar en hel del. Det jag möjligen funderade på var att invänta kartan till dess att de begett sig till palatset, för det är dit jag vill att de beger sig först. När man läser beskrivningen över utsikten från förkastningsbranten, blir det nästan naturligt att rollpersonerna tar sig dit, eftersom palatset utmärker sig. Men får de kartan, så är det andra saker som kan sno intresset, som skeppet. Samtidigt är det en klar nackdel om de inte får en karta tidigt. Jag får nog subtilt påverka dem på annat sätt.
 
Vet inte om några av er andra upplevt att själva kroken för att haka upp rollpersonerna vid detta äventyr är aningen otydlig. Visst, om det bara handlar om att plundra vore det ganska lätt. Men om jag förstår saken rätt ska spelarna känna ett kall att hinna till platsen för att hindra maktgrupperingar att exploatera den eller komma över något farligt. Det känns lite för luddigt, svårfångat och för stort för ett antal personer, även om de är mäktiga. Vore en sak om de sökte något särskilt föremål eller hitta något särskilt som de vet kan påverka utvecklingen, men även om tronen är ett sådant så är det knappast något spelarna kan släpa med sig direkt genom hela Davokar. Jag skulle vilja veta hur ni har motiverat era spelare att känna att det är en självklarhet att bege sig till Symbar och i så fall, vad är målet med resan?
 
Mork said:
Men om jag förstår saken rätt ska spelarna känna ett kall att hinna till platsen för att hindra maktgrupperingar att exploatera den eller komma över något farligt.
Click to expand...

Nja, det är inte är inte nödvändigt tycker jag. Skulle säga att det funkar bra med "bara" lycksökare. De kommer ändå dras in av de andra grupperna i deras intriger väl på plats - och av dem få krokar att välja att ta tag i om de vill, som styr dem vidare.

Men ja, det funkar bäst om det finns en agenda som de har med sig från någon fraktion. Å andra sidan har det funnits många steg på vägen dit som kan skapa den anknytningen.

Mitt eget exempel: RPna har sedan Väktarens vrede tagit till åt Järnpaktens agenda, vilket förstärkts när några RP dött/pensionerats och ersatts med nya. Järnpakten är dock ingen jättebra mecenat men eftersom de ledande RPna (i meningen att de har tydligast mål på området) även ställt sig lojala med Tharaban har jag använt honom för att driva på. Han är en underskattad spelare som böckerna inte gör så mycket av - men han har givetvis ett eget intresse av att kartlägga och insamla, både för att mota Härskareden men också för att inte hamna i alltför stort underläge mot Drottningen. Övriga RP drar dessutom åt reformisthåll och de har därmed inte så mycket att invända även om de kanske struntar i Tharabans öde.
 
Mitt eget exempel: RPna har sedan Väktarens vrede tagit till åt Järnpaktens agenda, vilket förstärkts när några RP dött/pensionerats och ersatts med nya. Järnpakten är dock ingen jättebra mecenat men eftersom de ledande RPna (i meningen att de har tydligast mål på området) även ställt sig lojala med Tharaban har jag använt honom för att driva på. Han är en underskattad spelare som böckerna inte gör så mycket av - men han har givetvis ett eget intresse av att kartlägga och insamla, både för att mota Härskareden men också för att inte hamna i alltför stort underläge mot Drottningen. Övriga RP drar dessutom åt reformisthåll och de har därmed inte så mycket att invända även om de kanske struntar i Tharabans öde.
[/QUOTE]

Min spelargrupp har också lojaliteter som jag nog får involvera, men det blir då också naturligt att dessa finansierar expeditionen. Blir märkligt om RP själva ska göra det om mäktiga falanger driver på. Kanske får jag plantera in olika motiv för olika personer beroende på deras bakgrunder.
 
Mork said:
Min spelargrupp har också lojaliteter som jag nog får involvera, men det blir då också naturligt att dessa finansierar expeditionen. Blir märkligt om RP själva ska göra det om mäktiga falanger driver på. Kanske får jag plantera in olika motiv för olika personer beroende på deras bakgrunder.
Click to expand...

Jo. Får de kan ju fortfarande kräva att RPna också satsar. Min grupp har till och från hade lite tumme med Nattbäcka så de övertalade honom att bli en partner. Hans kunskap och gratis licens (hyfsat värdefull) mot en fet andel. Resten fick de betala själva.
 
Fråga: Hur många doser örtkurer, motgift och livselixir tycker ni är rimligt att rollpersonerna får med sig på sin expedition till Symbar? Någon som kan berätta hur många era spelare kom över?
 
Nu har mina spelare tagit sig igenom skogen och nått Symbar så jag tänkte göra en summering.

Resan genom Davokar blev på många vis så utdragen och utmanande som förväntat. Vi körde en variant den föreslagna metodiken där jag hade en egengjord tabell som jag slog på för varje dag med utfallen: inget, ruin, terräng, fiende eller möte. Så varje dag innehöll bara en möjlig utmaning (och vissa av tabellerna kan ju ge resultatet inget händer). För min del kändes det som en vettig kompromiss - ganska stor chans till faror men ändå en del plats för transportsträckor som kan glidas över snabbare. Resan tog ändå säkert 5 eller 6 pass (vissa väldigt korta i och för sig). Det samt att ändå hantera varje dag som åtminstone någon kort scen + att bokföra utrustning och ha koll på hur mycket gruppen klarade av att bära med sig etc. gav en trevlig känsla av att ha kämpat sig fram och verkligen uträttat något. Dessutom blev spelarna rätt chockade eftersom de trodde Symbar skulle vara något annat. Vi lämnade dem på förkastningsbranten där de står och tittar ut över staden.
  • Det är vettigt att preppa ett gäng utmaningar/fiender på olika nivåer så att de blir intressanta när de händer. En självklarhet kanske men till skillnad från de andra utfallen på tabellerna ger de inte så mycket (ruiner är väl samma men de hade vi inga till slut)
  • Missöden funkar väldigt bra och ger mycket kul input. En del av av dem är ganska elaka men roliga.
  • Spelarna valde den snabbaste och farligaste vägen längs Maglomor. Det föreslagna mötet med trollhärskaren blev väldigt bra och slutade med att de gav sig ner i underjorden för att bekämpa styggelsen i utbyte mot fri passage. Å andra sidan fick jag inte till mötet med arakerna. Eller det blev en ok spännande strid och så men det där men att de skulle ta gisslan kom inte riktigt i spel och jag kände inte att jag lyckades förmedla något av dem som folk med en agenda. Kanske borde jag tagit en annan ingång till mötet.
Hur som helst ska det bli riktigt kul att ta sig an Symbar nu, speciellt som mitt skuggspel rullar på och ger mig otroligt mycket kul input som jag aldrig hade kunnat tänka fram själv.
 
Efter cirka tio 3-4-timmarsspelmöten är gruppen framme vid Symbar. Ska bli kul att köra igång på riktigt. Men precis som jag misstänkte var det svårt att få dem dit jag helst ville från början – till palatset. Utifrån överblicksbeskrivningen och placeringen på nedgångarna från platån är sannolikheten stor att de beger sig till andra platser, men så får det bli.
Några råd till spelledare som ännu inte kört igång:
Låt färden till Symbar verkligen kännas som en färd genom Davokar. Många krokar finns i Monsterkodex, värt att läsa igenom. Det som finns förberett i äventyret är blir lite för lite för att presentera Davokar, tycker jag.
Det kan också vara värt att skapa fler detaljerade beskrivningar av alla de vackra kartor som finns. Här tycker jag generellt att äventyrsskaparna också hade kunnat anstränga sig lite mer för att skapa några fler detaljerade rum med föremål och varelser (Jag vet att detta tar tid och segar upp utgivningstakten, men ett par rum ytterligare per komplex, vore inte för mycket begärt). Att gå runt i 100 kala rum blir enerverande till slut, eller kräver att SL fyller hela äventyret. Som tur är har mina spelare bara hunnit söka sig igenom ett komplex, hittat föremål lite här och var, enligt tabellerna, men det saknas några detaljbeskrivningar i varje komplex. Det kan vara värt att ägna tid åt det som SL innan man kör igång.

I övrigt tycker jag att de stora penseldragen är intressanta, det blir kul spel i slutänden. Mina spelare har nu tagit sig igenom hela kampanjen fram till Mörkrets moder och börjar bli väldigt bra (även om jag infört många husregler för att dämpa rollpersonernas skador och läkande effekter). Så många kommer att dö under Mörkrets moder, det får bli så, men tillräckligt många frön har såtts i kampanjen för att nya karaktärer ska kunna ta vid där gamla föll.
 
Min spelgrupp har tagit en längre paus. Covid och vissa andra saker. Förhoppningsvis blir det uppstart i höst igen. Vi är fortfarande i davokar. Så ett tag kvar till vi når fram till Symbar. Men berätta gärna hur det gick för er där. Känner att det lätt kan bli rörigt. Mycket att hålla reda på.
 
Någon seriös SL som ansträngt sig att göra rumsbeskrivningar för ”avslutningskomplexet” i Mörkrets moder och vill dela med sig? Ska själv göra ett ryck, men lite inspiration är aldrig fel.
 
Mork said:
Någon seriös SL som ansträngt sig att göra rumsbeskrivningar för ”avslutningskomplexet” i Mörkrets moder och vill dela med sig? Ska själv göra ett ryck, men lite inspiration är aldrig fel.
Click to expand...
Nu har jag snabbt skrivit ihop några rumsbeskrivningar (på arbetstid!). Återkommer med dessa när jag hunnit spelleda klart. Kanske finns det någon som får användning av dem.
 
Så var det dags för slutscen i ”kammaren” (ja, slutscen är det kanske inte, men möjligen ...). I vart fall stundar en svår strid, rollpersonerna vet inte om de ska fly eller fäkta mot väktaren. Tre av åtta rollpersoner har dukat under, fler lär det möjligen bli. Fyra grupperingar finns representerade på plats. Den stora frågan är om de ska strida eller låta andra göra det och vad de ska gör sen, om väktaren dör? Deras uppdrag är ju något luddigt. Men äventyret slutar ju egentligen inte här, RP kan välja att hålla sig kvar så länge de vill och plundra med fler uppdykande faror, innan en allt annat än enkel hemresa tar vid. Vet inte hur ni andra känner, men vi har spelat med samma karaktärer i stort sett under hela kampanjen, vilket innefattar alla utgivna äventyr hittills. Även om kommande delar vinner på att vissa ur gruppen överlever, så känns det lite fräscht med en helt ny grupp efter detta. Hur gick det för er andra, överlevde era rollpersoner Mörkrets moder?
 
Vi har (för nu i alla fall) givit upp Symbaroum efter Yndaros....
 
Vi kampanj har haft något slags längre uppehåll av logistika skäl (vilket några av mina fantastiska skuggspelare här inne märkt). Hoppas vi får till en träff i december men därefter blir det kanske ett lite mer organiserat uppehåll tills en spelare kan vara med i planeringen igen.

Men annars är vi ungefär halvvägs igenom äventyrslandskapet. På det stora hela har det fungerat bra och varit spännande och suggestivt för spelarna. Att ha skuggspelare har också varit otroligt givande för mig som SL och gjort det hela mycket mer dynamiskt än vad jag hade kunnat skapa själv. Vet inte hur mycket spelarna märker men det är åtminstone roligt för mig.
 
Last edited:
Någon som kan berätta vad som hände er grupp i akt 1? Har svårt o preppa den. Ska precis avsluta i Köttet buret och sedan börja med MM.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top