Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors
- Thread starter Anchorman
- Start date
Mikael/Lollo
[skriver lite åt dig här Mårten. Hoppas det är okej]
Efter att ha gett Rutger lite utrymme att hjälpa Lunde sätter jag mig bredvid henne igen "Jag är här Lunde och förlåt, men Morgan ska inte dö. Vi hämtar honom tillsammans" Sedan suckar jag och ställer frågan jag inte vill, men måste ställa: "Rutger, vad hände på taket?"
RUTGER:
Rutger sammanfattar korthugget vad som hänt och om möjligheten att skicka några med helikoptern.
Nicky död. En våg av skuld sköljer över mig. jag såg det komma på lång väg och jag gjorde ingenting. Jag borde ha tagit tag i henne tidigare och tvingat henne att stanna upp. Men jag lät henne hållas för att hon dödade zombies så bra. Jag tittar på Lunde, som vi verkligen kommer att behöva ute på gatorna och sedan på Rutger. "Lunde borde åka med helikoptern"
[skriver lite åt dig här Mårten. Hoppas det är okej]
Efter att ha gett Rutger lite utrymme att hjälpa Lunde sätter jag mig bredvid henne igen "Jag är här Lunde och förlåt, men Morgan ska inte dö. Vi hämtar honom tillsammans" Sedan suckar jag och ställer frågan jag inte vill, men måste ställa: "Rutger, vad hände på taket?"
RUTGER:
Rutger sammanfattar korthugget vad som hänt och om möjligheten att skicka några med helikoptern.
Nicky död. En våg av skuld sköljer över mig. jag såg det komma på lång väg och jag gjorde ingenting. Jag borde ha tagit tag i henne tidigare och tvingat henne att stanna upp. Men jag lät henne hållas för att hon dödade zombies så bra. Jag tittar på Lunde, som vi verkligen kommer att behöva ute på gatorna och sedan på Rutger. "Lunde borde åka med helikoptern"
Anchorman
Swashbuckler
- Joined
- 28 Apr 2012
- Messages
- 1,891
Södra labbet: Bengt, Andrea, Jesper och Birgit
Andrea tar emot walkien, hon sitter konstigt och håller om hennes halva fot.
Bredvid Andrea står Birgit, hennes ansikte är svettigt hon hänger med huvudet och stirrar ner i golvet då och då tittar hon på skärmen som tickar ner mätaren har nu kommit ner under fyrtio minuter.
Jesper står lutad mot väggen med hagelgeväret i händerna och försöker hålla kolla på både Birgit och Andrea.
Andrea trycker på en knapp på sidan på walkie-talkien och säger följande.
Thomas, är du där?
Rösten svarar
Jag hör dig Andrea
Andrea fortsätter
Lyssna på mig, vi måste avbryta alltihop.
Hon tar ett par djupa andetag och säger sedan följande snabbt så att ingen ska hinna avbryta henne
Åk med viruset, stäng av all ström i sjukhuset ÅK NU!
Hon får ett leende på läpparna när hon säger det sista.
Andrea tar emot walkien, hon sitter konstigt och håller om hennes halva fot.
Bredvid Andrea står Birgit, hennes ansikte är svettigt hon hänger med huvudet och stirrar ner i golvet då och då tittar hon på skärmen som tickar ner mätaren har nu kommit ner under fyrtio minuter.
Jesper står lutad mot väggen med hagelgeväret i händerna och försöker hålla kolla på både Birgit och Andrea.
Andrea trycker på en knapp på sidan på walkie-talkien och säger följande.
Thomas, är du där?
Rösten svarar
Jag hör dig Andrea
Andrea fortsätter
Lyssna på mig, vi måste avbryta alltihop.
Hon tar ett par djupa andetag och säger sedan följande snabbt så att ingen ska hinna avbryta henne
Åk med viruset, stäng av all ström i sjukhuset ÅK NU!
Hon får ett leende på läpparna när hon säger det sista.
Lunde/Sam
Jag lyssnar med stigande fasa på Rutgers redogörelse över vad som hände på taket, herre gud! Men, Nicky... hon... mer av den tanken hinner jag inte formulera innan någon föreslår för Rutger att jag ska åka med helikoptern. Det känns som det är Lollos röst. Jag rycker till och tittar upp på Rutger. Min andning har inte riktigt återhämtat sig och jag verkar inte riktigt veta vilka som är runt mig.
"Jag slog Lollo..." viskar jag. "Förlåt mig... Skicka inte iväg mig... jag måste... hämta Morgan."
Jag lutar mig mot Rutgers axel och sluter ögonen.
"...jag slog honom... han får inte följa med... jag vill inte förlora honom... förlåt mig..."
Jag lyssnar med stigande fasa på Rutgers redogörelse över vad som hände på taket, herre gud! Men, Nicky... hon... mer av den tanken hinner jag inte formulera innan någon föreslår för Rutger att jag ska åka med helikoptern. Det känns som det är Lollos röst. Jag rycker till och tittar upp på Rutger. Min andning har inte riktigt återhämtat sig och jag verkar inte riktigt veta vilka som är runt mig.
"Jag slog Lollo..." viskar jag. "Förlåt mig... Skicka inte iväg mig... jag måste... hämta Morgan."
Jag lutar mig mot Rutgers axel och sluter ögonen.
"...jag slog honom... han får inte följa med... jag vill inte förlora honom... förlåt mig..."
Rutger
[Ok, får väl gå för den här gången
]
Jag ler för mig själv, hamnade jag mitt i en kärleksdispyt eller?
"Vi kommer inte skicka iväg dig." jag lutar mitt huvud lätt mot hennes. "Vi vill bara inte att du ska falla ihop bland oss ok. Och självklart ska vi hämta Morgon."
Jag tittar upp mot Lollo på andra sidan och får ett finurligt leende, sedan viskar jag till Lunde.
"Och så mycket du vill skydda honom verkar han vilja skydda dig, vi kan ju låta honom leka lite hjälte för hans stora egos skull. Vi kanske kan hitta en buss eller något och åka allihop. Och jag lovar, jag kommer göra allt för att få hem er tre igen."
[Ok, får väl gå för den här gången
]Jag ler för mig själv, hamnade jag mitt i en kärleksdispyt eller?
"Vi kommer inte skicka iväg dig." jag lutar mitt huvud lätt mot hennes. "Vi vill bara inte att du ska falla ihop bland oss ok. Och självklart ska vi hämta Morgon."
Jag tittar upp mot Lollo på andra sidan och får ett finurligt leende, sedan viskar jag till Lunde.
"Och så mycket du vill skydda honom verkar han vilja skydda dig, vi kan ju låta honom leka lite hjälte för hans stora egos skull. Vi kanske kan hitta en buss eller något och åka allihop. Och jag lovar, jag kommer göra allt för att få hem er tre igen."
JESPER:
Jesper ser blicken i Andreas ögon och kastar sig fram, men för sent. Hon hinner få fram sitt budskap precis innan Jespers näve träffar hennes mun och skickar hennes huvud in i väggen med en dov duns. Han tittar chockad ner på sina händers verk. Hon är allra minst utslagen för en lång stund framöver. Allra minst.
Jesper är helt stilla. Bengt och Birgit också. Han kan höra sitt hjärta slå dudun, dudun, dudun. Nej! Han har ingen tid för det här. Han tittar upp mot de andra. "Vi måste stoppa dem. Annars går allt åt helvete!" Jesper springer ut till trapphuset och ner mot de andra.
EDIT: Andrea satt fastbunden i en kontorsstol med hjul så det är egentligen svårt att tänka sig att hon kunde hålla och prata i walkien. Men gjort är gjort. Jag ändrade dock i ovanstående inlägg så att Andrea slog i väggen istället.
Jesper ser blicken i Andreas ögon och kastar sig fram, men för sent. Hon hinner få fram sitt budskap precis innan Jespers näve träffar hennes mun och skickar hennes huvud in i väggen med en dov duns. Han tittar chockad ner på sina händers verk. Hon är allra minst utslagen för en lång stund framöver. Allra minst.
Jesper är helt stilla. Bengt och Birgit också. Han kan höra sitt hjärta slå dudun, dudun, dudun. Nej! Han har ingen tid för det här. Han tittar upp mot de andra. "Vi måste stoppa dem. Annars går allt åt helvete!" Jesper springer ut till trapphuset och ner mot de andra.
EDIT: Andrea satt fastbunden i en kontorsstol med hjul så det är egentligen svårt att tänka sig att hon kunde hålla och prata i walkien. Men gjort är gjort. Jag ändrade dock i ovanstående inlägg så att Andrea slog i väggen istället.
Bengt
Är inte förvånad över vad Andrea gjorde. Men hade gärna fått ett svar på hur hon såg sin egen framtid, tänkte hon sitta här för evigt? Skulle nån komma och hämta dem? Vi kommer hur som helst att lämna henne här nu. Hon kommer dö av zombiebett (för det är väl en tidsfråga innan fanskapen svämmar över hela sjukhuset) eller svält. Vi har inte råd att släpa på en fientlig krympling. Men hon tror väl att hon offrar sig för en god sak. Jag suckar, och säger till Birgit:
- Kom så går vi till de andra.
På ett plan glad att Jesper slog ut Andrea. Nu slapp jag ett obekvämt samtal om vår rätt att lämna en medmänniska att dö. Men det verkar inte vara så gott om riktiga medmänniskor i Bergsfors nu för tiden.
Jag undrar vad min drivkraft är. Min son är död, motgiftet är en utopi och mina nya vänner agerar väldigt emotionellt hela tiden. Men de är unga och har väl mer att förlora. Jag är inte rädd för att dö. Jag är för gammal för det. Men jag hoppas kunna bidra med något mer innan slutet.
Är inte förvånad över vad Andrea gjorde. Men hade gärna fått ett svar på hur hon såg sin egen framtid, tänkte hon sitta här för evigt? Skulle nån komma och hämta dem? Vi kommer hur som helst att lämna henne här nu. Hon kommer dö av zombiebett (för det är väl en tidsfråga innan fanskapen svämmar över hela sjukhuset) eller svält. Vi har inte råd att släpa på en fientlig krympling. Men hon tror väl att hon offrar sig för en god sak. Jag suckar, och säger till Birgit:
- Kom så går vi till de andra.
På ett plan glad att Jesper slog ut Andrea. Nu slapp jag ett obekvämt samtal om vår rätt att lämna en medmänniska att dö. Men det verkar inte vara så gott om riktiga medmänniskor i Bergsfors nu för tiden.
Jag undrar vad min drivkraft är. Min son är död, motgiftet är en utopi och mina nya vänner agerar väldigt emotionellt hela tiden. Men de är unga och har väl mer att förlora. Jag är inte rädd för att dö. Jag är för gammal för det. Men jag hoppas kunna bidra med något mer innan slutet.
Mårten said:Rutger
[Ok, får väl gå för den här gången
Jag ler för mig själv, hamnade jag mitt i en kärleksdispyt eller?
"Vi kommer inte skicka iväg dig." jag lutar mitt huvud lätt mot hennes. "Vi vill bara inte att du ska falla ihop bland oss ok. Och självklart ska vi hämta Morgon."
Jag tittar upp mot Lollo på andra sidan och får ett finurligt leende, sedan viskar jag till Lunde.
"Och så mycket du vill skydda honom verkar han vilja skydda dig, vi kan ju låta honom leka lite hjälte för hans stora egos skull. Vi kanske kan hitta en buss eller något och åka allihop. Och jag lovar, jag kommer göra allt för att få hem er tre igen."
"Han kommer dö... han kommer offra sig för nån skitgrej och dö därute..." Min röst är svag och jag är bara vagt medveten om männen som sitter bredvid mig.
"Han får inte offra sig för nån skitgrej... säg åt honom det... ingen får offra sig för nån skitgrej... jag kan köra buss... jag är bra på att köra buss..."
Mina ögon är fortfarande slutna, andningen börjar bli jämn igen och rösten låter sömning. Jag känner mig så trött... så trött...
"Morgan... jag måste hämta Morgan..."
Rutger
"Jag tror nog inte du är någon skitgrej" säger jag nästan tyst för mig själv men tittar upp på Lollo.
"Ok, vi försöker hitta en buss eller liknande och hämtar Morgan tillsammans. Inga gör något överilat eller försöker spela hjälte så ser vi alla till att komma tillbaka." rösten låter seriös men jag tittar lugnt mot Lollo, inte anklagande utan mer att han ska hålla med för att Lunde behöver höra att han inte ska göra något överilat när vi är ute.
"Jag tror nog inte du är någon skitgrej" säger jag nästan tyst för mig själv men tittar upp på Lollo.
"Ok, vi försöker hitta en buss eller liknande och hämtar Morgan tillsammans. Inga gör något överilat eller försöker spela hjälte så ser vi alla till att komma tillbaka." rösten låter seriös men jag tittar lugnt mot Lollo, inte anklagande utan mer att han ska hålla med för att Lunde behöver höra att han inte ska göra något överilat när vi är ute.
Mikael/Lollo
Jag har [som jag uppfattat det] det enda ljuset om man inte ska räkna Ganjas stinkpinnar och jag lyser nerför trappan. Jag står lite vid sidan av Lunde och Rutger så jag hör inte så bra vad de pratar om, men jag misstänker att det låter ungefär så här: 'Åh Rutger, Lollo är så dum med mig' och 'Så ja såja Farbror Rutger är här nu och ska ordna upp allting' Jag ville i och för sig att Rutger skulle komma och ordna upp allting, men jag blir ändå lite irriterad. Att han bara kommer och knuffar undan mig från Lunde.
Rutger: "Ok, vi försöker hitta en buss eller liknande och hämtar Morgan tillsammans. Inga gör något överilat eller försöker spela hjälte så ser vi alla till att komma tillbaka." rösten låter seriös men jag tittar lugnt mot Lollo...
Va? Är det där riktat mot mig? "Jag har väl fan inte tänkt spela..."
Daniel: Asså bussgaraget ligger ju inte allt för långt bort, några kvarter eller så.
Och så kommer Jesper nerför trappan och gapar som vanligt: "Andrea sa till killen i källaren att släcka ner allt och fly med viruset. Vi måste hindra honom"
Jag har [som jag uppfattat det] det enda ljuset om man inte ska räkna Ganjas stinkpinnar och jag lyser nerför trappan. Jag står lite vid sidan av Lunde och Rutger så jag hör inte så bra vad de pratar om, men jag misstänker att det låter ungefär så här: 'Åh Rutger, Lollo är så dum med mig' och 'Så ja såja Farbror Rutger är här nu och ska ordna upp allting' Jag ville i och för sig att Rutger skulle komma och ordna upp allting, men jag blir ändå lite irriterad. Att han bara kommer och knuffar undan mig från Lunde.
Rutger: "Ok, vi försöker hitta en buss eller liknande och hämtar Morgan tillsammans. Inga gör något överilat eller försöker spela hjälte så ser vi alla till att komma tillbaka." rösten låter seriös men jag tittar lugnt mot Lollo...
Va? Är det där riktat mot mig? "Jag har väl fan inte tänkt spela..."
Daniel: Asså bussgaraget ligger ju inte allt för långt bort, några kvarter eller så.
Och så kommer Jesper nerför trappan och gapar som vanligt: "Andrea sa till killen i källaren att släcka ner allt och fly med viruset. Vi måste hindra honom"
Bengt
Kommer ikapp övriga i trappan. De verkar prata om bussgarage. Får en kort minnesflash från en festivalturné med en illgrön folkabuss på 70-talet och ler nästan, men trycker bort tanken. Heeelt fel läge.
Jag fyller i det Jesper säger med:
- Vart han i källaren nu tänkt fly med sitt virus. Han kommer inte ut ur staden om det inte kommer en helikopter till honom också [och här kanske Bengt kan få en liten resumé av tak-läget så Feuflux slipper låtsas att han inte vet längre] och enligt den knockade skurken där uppe så finns fet fler skurkar i stadens zoo. Så gissningsvis försöker han ta sig dit, om han inte blir uppäten på vägen.
Pausar kort. Alla verkar upptagna med sina egna samtalsämne och jag känner att jag avbryter. Trycker bort den tanken ocksp och fortsätter prata:
- Det här är Birgit. Hon har tvingats jobba åt skurkarna och hennes familj sägs hållas fången vid zoo't, och om vi är intresserade av att försöka stoppa det här vansinnet borde vi nog försöka ta oss dit.
Inser att jag låtit lite barsk, och när jag ser Lunde så blir jag än mer förlägen.
- Umm... tycker jag då. Vad tycker ni?
Kommer ikapp övriga i trappan. De verkar prata om bussgarage. Får en kort minnesflash från en festivalturné med en illgrön folkabuss på 70-talet och ler nästan, men trycker bort tanken. Heeelt fel läge.
Jag fyller i det Jesper säger med:
- Vart han i källaren nu tänkt fly med sitt virus. Han kommer inte ut ur staden om det inte kommer en helikopter till honom också [och här kanske Bengt kan få en liten resumé av tak-läget så Feuflux slipper låtsas att han inte vet längre] och enligt den knockade skurken där uppe så finns fet fler skurkar i stadens zoo. Så gissningsvis försöker han ta sig dit, om han inte blir uppäten på vägen.
Pausar kort. Alla verkar upptagna med sina egna samtalsämne och jag känner att jag avbryter. Trycker bort den tanken ocksp och fortsätter prata:
- Det här är Birgit. Hon har tvingats jobba åt skurkarna och hennes familj sägs hållas fången vid zoo't, och om vi är intresserade av att försöka stoppa det här vansinnet borde vi nog försöka ta oss dit.
Inser att jag låtit lite barsk, och när jag ser Lunde så blir jag än mer förlägen.
- Umm... tycker jag då. Vad tycker ni?
Anchorman
Swashbuckler
- Joined
- 28 Apr 2012
- Messages
- 1,891
Allihop
Det enda ljus som fanns var ljuset på den sjuttonde våningen, nu släcks även det och sjukhuset täcks av ett mörker.
Någon högst upp i trapphuset ropar ner.
Rutger! Sista chansen nu är det någon som ska med?
Rutger känner igen rösten som hans före detta kompanjon Nitro.
Det enda ljus som fanns var ljuset på den sjuttonde våningen, nu släcks även det och sjukhuset täcks av ett mörker.
Någon högst upp i trapphuset ropar ner.
Rutger! Sista chansen nu är det någon som ska med?
Rutger känner igen rösten som hans före detta kompanjon Nitro.
Björn den gode
Swashbuckler
Mormor Ganja
Ser inte mycket men hör hur det har kommit en åtminstone mogen herre, tycker att hon känner igen rösten men kan inte riktigt placera den.
"- Det här är Birgit. Hon har tvingats jobba åt skurkarna och hennes familj sägs hållas fången vid zoo't, och om vi är intresserade av att försöka stoppa det här vansinnet borde vi nog försöka ta oss dit.
Inser att jag låtit lite barsk, och när jag ser Lunde så blir jag än mer förlägen.
- Umm... tycker jag då. Vad tycker ni? "
Jag tycker det låter vettigt, lika gärna som att vara kvar här.
"Rutger! Sista chansen nu är det någon som ska med?"
Pratar sen sådär återigen inte till någon särskild.
"Va? Vad menar han hade vi inte bestämt att Anna, och Nicola skulle åka med?"
Ser inte mycket men hör hur det har kommit en åtminstone mogen herre, tycker att hon känner igen rösten men kan inte riktigt placera den.
"- Det här är Birgit. Hon har tvingats jobba åt skurkarna och hennes familj sägs hållas fången vid zoo't, och om vi är intresserade av att försöka stoppa det här vansinnet borde vi nog försöka ta oss dit.
Inser att jag låtit lite barsk, och när jag ser Lunde så blir jag än mer förlägen.
- Umm... tycker jag då. Vad tycker ni? "
Jag tycker det låter vettigt, lika gärna som att vara kvar här.
"Rutger! Sista chansen nu är det någon som ska med?"
Pratar sen sådär återigen inte till någon särskild.
"Va? Vad menar han hade vi inte bestämt att Anna, och Nicola skulle åka med?"
Lunde/Sam
Jag lyfter på huvudet och ser mig omkring i det mörka trapphuset. Det är fullt med folk, överallt. Var kom alla ifrån?
Rutger: "Ok, vi försöker hitta en buss eller liknande och hämtar Morgan tillsammans. Inga gör något överilat eller försöker spela hjälte så ser vi alla till att komma tillbaka."
Lollo: "Jag har väl fan inte tänkt spela..."
Danne: "Asså bussgaraget ligger ju inte allt för långt bort, några kvarter eller så."
Jesper: "Andrea sa till killen i källaren att släcka ner allt och fly med viruset. Vi måste hindra honom"
Bengt: "Vart han i källaren nu tänkt fly med sitt virus. Han kommer inte ut ur staden om det inte kommer en helikopter till honom också [och här kanske Bengt kan få en liten resumé av tak-läget så Feuflux slipper låtsas att han inte vet längre] och enligt den knockade skurken där uppe så finns fet fler skurkar i stadens zoo. Så gissningsvis försöker han ta sig dit, om han inte blir uppäten på vägen.
Det här är Birgit. Hon har tvingats jobba åt skurkarna och hennes familj sägs hållas fången vid zoo't, och om vi är intresserade av att försöka stoppa det här vansinnet borde vi nog försöka ta oss dit.
Umm... tycker jag då. Vad tycker ni?"
Någon som ropar: "Rutger! Sista chansen nu är det någon som ska med?"
Felicia: "Va? Vad menar han hade vi inte bestämt att Anna, och Nicola skulle åka med?"
För mycket information! Vad händer egentligen? Vem fan är Andrea? Vad är det för prat om Zoo? Och vem ska med vart? Det slår mig som en blixt. Helikoptern! Någon ska med helikoptern! Lollo vill att jag åker. Jag kan inte åka! Jag måste hämta Morgan! Han är arg för att jag slog honom... fan, jag slog honom. Jag kan inte titta på honom. Skammen bränner i mig och jag kan inte riktigt tänka klart. Men jag vet att jag inte kan åka.
"Jesper!" Säger jag högt. "Jesper borde åka. Han har viruset i sig men är immun. Jesper..."
Jag reser mig upp och går upp för trappan från där hans röst kom ifrån. Lite skakig men beslutsam. Jag kan inte åka! Jesper tar tag i mig och jag tittar upp på honom, sväljer hårt.
"Dom behöver fortsätta jobba med ett botemedel... Du måste åka... Du är nyckeln till allt det här."
Jag snyftar till och slår armarna om honom, han kramar mig tillbaka.
Jesper: "Lunde, jag..."
Jag skakar på huvudet och backar ifrån honom ett par steg.
"Vi måste tänka på våra familjer, Jesper. Vi måste rädda dom som finns kvar. Sigurd är där ute, ett botemedel är allt som kan rädda honom. Det måste du göra, han är din familj. Jag, jag måste hämta min morbror, han är min familj. Och sen hämtar vi Berits familj och ser till att överleva natten. Okej?"
Jesper nickar, slår armarna om mig.
"Gå nu..." Viskar jag. "Ta med dig Erdan och Steve... Jag tar hand om Axel..."
Jesper skickar över sitt vapen i händerna på Axel och vänder. Jag ser hans svarta siluett gå upp för trappan och känner hur något går sönder inom mig. Jag slår armarna om kroppen och sjunker ned på ett trappsteg, darrar.
Axel: "Ehm... Rutger, kan du be din kompis att försöka se från helikoptern om något fordon lämnar sjukan? Och vart det tar vägen? Kanske bra att få ut den informationen till den andra militären..."
Jag lyfter på huvudet och ser mig omkring i det mörka trapphuset. Det är fullt med folk, överallt. Var kom alla ifrån?
Rutger: "Ok, vi försöker hitta en buss eller liknande och hämtar Morgan tillsammans. Inga gör något överilat eller försöker spela hjälte så ser vi alla till att komma tillbaka."
Lollo: "Jag har väl fan inte tänkt spela..."
Danne: "Asså bussgaraget ligger ju inte allt för långt bort, några kvarter eller så."
Jesper: "Andrea sa till killen i källaren att släcka ner allt och fly med viruset. Vi måste hindra honom"
Bengt: "Vart han i källaren nu tänkt fly med sitt virus. Han kommer inte ut ur staden om det inte kommer en helikopter till honom också [och här kanske Bengt kan få en liten resumé av tak-läget så Feuflux slipper låtsas att han inte vet längre] och enligt den knockade skurken där uppe så finns fet fler skurkar i stadens zoo. Så gissningsvis försöker han ta sig dit, om han inte blir uppäten på vägen.
Det här är Birgit. Hon har tvingats jobba åt skurkarna och hennes familj sägs hållas fången vid zoo't, och om vi är intresserade av att försöka stoppa det här vansinnet borde vi nog försöka ta oss dit.
Umm... tycker jag då. Vad tycker ni?"
Någon som ropar: "Rutger! Sista chansen nu är det någon som ska med?"
Felicia: "Va? Vad menar han hade vi inte bestämt att Anna, och Nicola skulle åka med?"
För mycket information! Vad händer egentligen? Vem fan är Andrea? Vad är det för prat om Zoo? Och vem ska med vart? Det slår mig som en blixt. Helikoptern! Någon ska med helikoptern! Lollo vill att jag åker. Jag kan inte åka! Jag måste hämta Morgan! Han är arg för att jag slog honom... fan, jag slog honom. Jag kan inte titta på honom. Skammen bränner i mig och jag kan inte riktigt tänka klart. Men jag vet att jag inte kan åka.
"Jesper!" Säger jag högt. "Jesper borde åka. Han har viruset i sig men är immun. Jesper..."
Jag reser mig upp och går upp för trappan från där hans röst kom ifrån. Lite skakig men beslutsam. Jag kan inte åka! Jesper tar tag i mig och jag tittar upp på honom, sväljer hårt.
"Dom behöver fortsätta jobba med ett botemedel... Du måste åka... Du är nyckeln till allt det här."
Jag snyftar till och slår armarna om honom, han kramar mig tillbaka.
Jesper: "Lunde, jag..."
Jag skakar på huvudet och backar ifrån honom ett par steg.
"Vi måste tänka på våra familjer, Jesper. Vi måste rädda dom som finns kvar. Sigurd är där ute, ett botemedel är allt som kan rädda honom. Det måste du göra, han är din familj. Jag, jag måste hämta min morbror, han är min familj. Och sen hämtar vi Berits familj och ser till att överleva natten. Okej?"
Jesper nickar, slår armarna om mig.
"Gå nu..." Viskar jag. "Ta med dig Erdan och Steve... Jag tar hand om Axel..."
Jesper skickar över sitt vapen i händerna på Axel och vänder. Jag ser hans svarta siluett gå upp för trappan och känner hur något går sönder inom mig. Jag slår armarna om kroppen och sjunker ned på ett trappsteg, darrar.
Axel: "Ehm... Rutger, kan du be din kompis att försöka se från helikoptern om något fordon lämnar sjukan? Och vart det tar vägen? Kanske bra att få ut den informationen till den andra militären..."
Rutger
Axel: "Ehm... Rutger, kan du be din kompis att försöka se från helikoptern om något fordon lämnar sjukan? Och vart det tar vägen? Kanske bra att få ut den informationen till den andra militären..."
Jag nickar åt Axel och följer med Jesper upp för trapporna.
Allt ståhej i trappan har fått Erdan Steve och Mohammed att komma ut i trapphuset och kollar vad som står på. De får en snabb beskrivning och Mohammed säger att Erdan och Steve kan ta de sista platserna i helikoptern om de vill och de följer med upp till Nitro.
Jag förklarar om situationen med att någon kommer försöka smita med viruset från skjuhuset och Nitro säger att de ska försöka hålla utkik. Han försöker få med mig en sista gång men jag säger att jag kan inte lämna de andra. Dessutom kan det vara bra att ha någon på insidan säger jag med ett leende.
Nitro och de andra går mot helikoptern och själv står jag vid dörren och ser så de kommer iväg.
Axel: "Ehm... Rutger, kan du be din kompis att försöka se från helikoptern om något fordon lämnar sjukan? Och vart det tar vägen? Kanske bra att få ut den informationen till den andra militären..."
Jag nickar åt Axel och följer med Jesper upp för trapporna.
Allt ståhej i trappan har fått Erdan Steve och Mohammed att komma ut i trapphuset och kollar vad som står på. De får en snabb beskrivning och Mohammed säger att Erdan och Steve kan ta de sista platserna i helikoptern om de vill och de följer med upp till Nitro.
Jag förklarar om situationen med att någon kommer försöka smita med viruset från skjuhuset och Nitro säger att de ska försöka hålla utkik. Han försöker få med mig en sista gång men jag säger att jag kan inte lämna de andra. Dessutom kan det vara bra att ha någon på insidan säger jag med ett leende.
Nitro och de andra går mot helikoptern och själv står jag vid dörren och ser så de kommer iväg.
Mikael/Lollo
Jag slår mig ner bredvid Lunde och lägger en arm om henne. Jag sitter tyst en stund, sedan säger jag med låg röst: "Lugn. Vi ska inte spela hjältar. Vi ska röra oss som tjuvar i natten därute, vi ska vara tysta som möss med ninjaträning. Lunde, vi ska hitta Morgan och vi ska ta oss ut från den här staden. Jag lovar!"
Jag slår mig ner bredvid Lunde och lägger en arm om henne. Jag sitter tyst en stund, sedan säger jag med låg röst: "Lugn. Vi ska inte spela hjältar. Vi ska röra oss som tjuvar i natten därute, vi ska vara tysta som möss med ninjaträning. Lunde, vi ska hitta Morgan och vi ska ta oss ut från den här staden. Jag lovar!"
Lunde/Sam
Lollo: "Lugn. Vi ska inte spela hjältar. Vi ska röra oss som tjuvar i natten därute, vi ska vara tysta som möss med ninjaträning. Lunde, vi ska hitta Morgan och vi ska ta oss ut från den här staden. Jag lovar!"
Jag nickar, lägger en hand på hans ben och lutar mig lite mot honom. Pillar på en söm i hans byxor.
"Förlåt att jag slog dig... jag... det... förlåt..."
Lollo: "Lugn. Vi ska inte spela hjältar. Vi ska röra oss som tjuvar i natten därute, vi ska vara tysta som möss med ninjaträning. Lunde, vi ska hitta Morgan och vi ska ta oss ut från den här staden. Jag lovar!"
Jag nickar, lägger en hand på hans ben och lutar mig lite mot honom. Pillar på en söm i hans byxor.
"Förlåt att jag slog dig... jag... det... förlåt..."
Mikael/Lollo
Som på given signal, när Lunde ber om ursäkt för slaget, kommer en våg av yrsel över mig. Jag är fortfarande inte helt hundra efter att Jimmy klippte mig över den andra tinningen. Jag väntar tills det har passerat så pass att jag klarar ett leende "Det är lugnt. Förlåta och vända andra kinden till är vad vi kristna är bäst på. Så du kan göra precis vad du vill med mig..."
Som på given signal, när Lunde ber om ursäkt för slaget, kommer en våg av yrsel över mig. Jag är fortfarande inte helt hundra efter att Jimmy klippte mig över den andra tinningen. Jag väntar tills det har passerat så pass att jag klarar ett leende "Det är lugnt. Förlåta och vända andra kinden till är vad vi kristna är bäst på. Så du kan göra precis vad du vill med mig..."
Lunde/Sam
Lollo: "Det är lugnt. Förlåta och vända andra kinden till är vad vi kristna är bäst på. Så du kan göra precis vad du vill med mig..."
Jag lyfter på huvudet och tittar på Lollo med bekymrad blick.
"Du har inte slagit mig som den kristna typen. Lite ödmjukhet skulle inte skada..."
Jag skakar på huvudet och ler, tittar ner på mina händer.
"Och... utmana mig inte."
Lollo: "Det är lugnt. Förlåta och vända andra kinden till är vad vi kristna är bäst på. Så du kan göra precis vad du vill med mig..."
Jag lyfter på huvudet och tittar på Lollo med bekymrad blick.
"Du har inte slagit mig som den kristna typen. Lite ödmjukhet skulle inte skada..."
Jag skakar på huvudet och ler, tittar ner på mina händer.
"Och... utmana mig inte."