Speltimmen v13-16

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka (även om trådarna kommer en gång i månaden).
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Jag har varit otroligt dålig på det här med att spela spel som inte är Persona 5 på sistone, men…

I helgen har jag kört en timme av Earthion, en klassisk icke-bullet-hell-shmup till Sega Megadrive. Släppt 2026.

Storyn är såklart inte mycket att hänga i julgranen – hälften av jordens befolkning har emigrerat till mars, och då kommer slemma utomjordingar av oklart slag och anfaller "från månens baksida", men nu ska vi och vårt experimentella skepp besegra dem minsann.

Mekaniskt är det inga liksom radikala nyheter, men allt är ganska välgjort. Man har ett primärvapen som alltid är detsamma men som blir bättre ju fler små kristaller man plockar upp. Och så kan man ha upp till två specialvapen, som man kan byta mellan. Specialvapnen är klassiska grejer som en spreadgun, en eldkastare, missiler… Min favoritkombo är nog just spread + eldkastare; möjligen att jag byter ut eldkastaren mot en pulslaser ibland.

Det bästa är nog just det där att det inte är en bullethell. Man har en sköld som laddas upp om man låter bli att ta skada, man har en normalstor hitbox, och skärmen är inte fylld av kulor. Det finns också ett gäng svårighetsgrader. Allt jag egentligen saknar mekaniskt är att slippa börja om från stage 1 varenda gång. Så jäkla kul är inte första banan, liksom… OK, jag blir bättre på den men när man väl blivit så bra att man inte dör nå't på den så är den ju verkligen bara en tråkig transportsträcka. Sen fattar jag också att med ett spel som bara har åtta banor så behöver man ha den här sortens mekanik för att dryga ut speltiden – men jag blir mest trött.

Spelet är däremot sinnessjukt snyggt. Jag älskar ju gammal pixelart i allmänhet och välgjorda shmups i synnerhet, och här är både skepp och framför allt miljöer väldigt, väldigt snygga. Musiken är också härligt 16-bits-elektro-pepp.

Överlag ett väldigt välgjort spel i genren, och den enda anledningen till att jag inte vet om jag kommer återvända till spelet är ju den där grejen som i princip är inbyggd i genren – att man måste börja om hela tiden.

BETYG: 90

(Det är också väldigt coolt att det faktiskt också är släppt till Megadrive. Det är ingen bluff – det man köper på Steam är en ROM och en emulator-wrapper. Det kommer på riktig cartridge nån gång under 2026!)