Speltimmen v11–24 2025

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka (även om trådarna kommer en gång i månaden).
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Det finns inte många grejer som kan få mig att köpa ett spel direkt när det kommit ut, men – Kathy Rain 2: Soothsayer? Mer Kathy Rain? You betcha. Första spelet är ett av de bättre peka-klickaspelen jag spelat.

Hittills finns mycket att gilla i tvåan. Jag är direkt inne i storyn och vill ha mer; jag kommer helt säkert spela vidare under kommande veckan. Jag har redan en anteckningsblocks-sida med anteckningar om seriemördaroffer och när de dött, efter Kathys vända till stadsbiblioteket och dess mikrofilm-maskin… Spel som får mig att göra anteckningar och läsa en massa text är alltid uppskattade. =)

Men ok, ja. Huvudpersonen är Kathy Rain, privatsnok. Året är ett noir:igt 1998 och för att undvika att vräkas ger hon sig ut för att lösa fallet med seriemördaren The Soothsayer, och håva in belöningen som borgmästaren utlovat efter att en berömd författare blev det senaste offret. Det är väldigt traditionellt och välgjort pixelart-peka-klicka – snyggt som fan, och flera rimliga moderna QOL-grejer finns (knapp för att visa hotspots t.ex, och man kan dubbelklicka på exits för att snabbt komma till dem). Däremot inget inbyggt hints-system (bra! Såna är för mycket frestelse för mig).

Det finns egentligen mest ett par grejer med huvudpersonen som inte riktigt funkar för mig. Och det är verkligen nitpick. Dels är det väldigt svårt att köpa när spelet försöker sälja in henne som "rough", bakfull, alkis, "ser ut som fan efter igår" osv. När karaktärsporträttet visar nån som är typ fotomodellsnygg och perfekt sminkad. Överlag; om spelet försöker få mig att tro att Kathy spenderat månader med supande och skörlevnad så borde någon talat om det för den som gjorde grafiken. Men OK, jag kan suspenda min disbelief. Lite svårare har jag för antydan att Kathy tydligen tar kokain? Jag menar okej, det gjorde Sherlock Holmes också, men spelet är ganska blasé med det och verkar se det som något man helt enkelt gör när man är en festare.

Kanske är det bara jag som är (och alltid varit) väldigt naiv och så, men jag kanske helt enkelt underskattar hur normaliserat knarkande är? En snabb googlesökning säger att 12% av alla amerikaner testat koks någon gång i livet. Det är en… oroande hög siffra.

Nåja. Bra spel. Jag ska spela vidare.

BETYG: 95

(Jag borde egentligen spela igenom director's cut-versionen också, men vi får se om/när det blir)

 

[krank]

Jag har tagit en liten paus i mitt Kathy Rain-spelande för att köra 84 minuter av The Thaumaturge.

Det här är ett turbaserat rollspel som utspelar sig i Polen 1905, fast med demoner och grejer. Man spelar en "thaumaturg", en magiker som kan känna av föremåls historia genom att röra vid dem och som kan jaga "salutors", ett slags demoner som attraheras av människors "flaws". Det jag sett av spelet hittills är att man springer runt och kollar på föremål som ens thaumaturg-sinne säger är speciella, sen drar huvudpersonen "slutsatser" som låser upp nya dialogval med SLP:er vilket i sin tur låser upp nya platser att åka till. Ibland blir det strid, och då är det ganska Final Fantasy:igt, fast mest FFX dvs inga element av timing alls.

I teorin låter det här som ett ganska bra spel, utom att miljön inte greppar tag i mig, röstskådespeleriet som bäst kan beskrivas som "blandat" och systemet för att gå stundtals är extremt frustrerande. Det är nämligen väldigt oklart vilka delar av miljön man kan klicka på och gå till och klickar man nånstans dit man inte får gå så händer ingenting. Så… väldigt mycket frustrerat klickande, framför allt när man försöker gå till något som ligger i utkanten av det klickbara området.

Jag hade också gärna sett mer Sherlock Holmes-inslag i ledtrådspusslandet och slutledningsdragandet. Nu sker lite för mycket automatiskt.

Det här är inte ett dåligt spel, men jag är rätt osugen på att återvända till det så länge jag har en massa annat som är mycket bättre. Något Expedition 33 är det här inte, och inte heller något Shin Megami Tensei IV.

BETYG: 85+

 

[krank]

"11-24"? Borde såklart ha varit 21-24. Oh well.

Jag spelade Deus Ex: Human Revolution för några år sen. Då nämnde jag att jag borde spela Deus Ex: Human Revolution Director's Cut nån gång också. Så nu har jag gjort det.

Det är väldigt oklart vad som är nytt.

Jag är fortfarande rätt osugen på att spela vidare.

BETYG: 85

 

[krank]

Jag har spelat 66 minuter av gamla goa Command & Conquer. Patchat för att funka i windows 11 (nåja, jag får spela det exakt en gång per omstart av datorn iaf) men helt oremastrat i övrigt.

Så. Klassiskt RTS; en av de två franchises mer eller mindre startade och dominerade RTS-boomen på 90-talet. Den andra var då War/Starcraft. Det finns två kampanjer – en för de amerikansk-kodade supergoda världspoliserna GDI och en för de superonda terrorist-kultist-kommunisterna Brotherhood of Nod. Plotmässigt är det just ingenting att hänga i julgranen – när det begav sig var det jättecoolt att de hade snygga datorrenderade mellansekvenser och dessutom körde med greenscreenade riktiga skådisar och FMV-sekvenser. Och med "riktiga skådisar" menar jag alltså att det var människor snarare än något datorritat; några skådespelartalanger är det ju inte direkt. Snarare är serien känd för att vara väldigt… campy. Men människorna i filmsekvenserna verkar ta sig själva på stort allvar…

Nå, grafiken är jättesnygg; jag gillar pixelart och allt är väldigt tydligt och så. Spelmässigt har tiden sprungit ifrån spelet – man saknar sånt som möjlighet att sätta waypoints, ha konstruktions-köer och skapa battlegroups. Eller bara kunna panorera kartan med pilar eller wasd. Det är helt enkelt rätt klumpigt.

Däremot är ju också svårighetsgraden anpassad efter de klumpiga kontrollerna, så it works out.

Jag är inte supersugen på att spela vidare, det är jag inte. Dels för klumpigheten, men kanske mest för att jag verkligen inte känner att jag bryr mig nämnvärt om konflikten mellan GDI och Nod. Det vore kul att klara spelet en gång bara för att kunna säga att man gjort det, men… nä, livet är för kort.

BETYG: 85+

 

[krank]

Jag gar nu också spelat 72 minuter av original-Red Alert.

Det är typ samma spel… förutom att de använder en tidrese-grej för att se till så man slåss mot sovjet istället för Nod. Vad jag kan avgöra görs ingenting mer intressant med tidsresegrejen; den finns bara där för att spelskaparna ville ha ett varmt kallt krig med tt högteknologiskt sovjet på ena sidan. Sen verkar storyn (åtminstone såhär i början) mest vara standard militärgrejs. Oj oj, nu har ondingarna den här biten land. Oj oj, nu måste vi stoppa dem härborta. Riveting stuff.

Men, det är åtminstone högre upplösning den här gången och lite fler QoL-grejer. Är battlegroups nya? Jag tror det. Men fortfarande inga waypoints eller produktionsköer. Jag gillar heller inte det här med att man i C&C-spelen inte kan skala upp sin produktion – det enda som verkar hända när man bygger två baracker är att man har en kvar om den ena förstörs.

Nej, jag föredrar nog Starcraft, jag.

BETYG: 85+

Vem den där Lört är och varför man ska rädda honom har jag aldrig lyckats räkna ut…

 

[krank]

…och så tar vi väl 76 minuter av Tiberian Sun också.

Klar uppgradering – dels är det snyggare än tidigare spel såklart, men nu har vi byggköer och lite andra QoL-grejer. Det verkar också åtminstone just nu som att storyn kommer att vara lite mer spännande än bara en militärkampanj den här gången, vilket bådar gott. Skulle jag spela vidare på något av de här tre spelen så vore det Tiberian Sun.

BETYG: 90−