Nekromanti Spelledartips till en skräcknybörjare?

Berserk

Warrior
Joined
24 May 2001
Messages
387
Location
Helsingfors, Finland
Detta är mitt första inlägg på skräckforumet, och det har ni(jag) lucka 14 att tacka för. I den var ju som ni säkert vet ett äventyr till In the Dark, som jag tog ner och printade. För att vara gratisrollspel måste jag säga att det verkar mycket välgjort, och åtm. rollformuläret imponerade på mig. :gremsmile:

Nåja, nu är det alltså mitt första skräckspel jag leder, även om jag har lett otaliga action- och fantasyspel tidigare. Hur skiljer sig skräck ifrån dessa? Musiken måste ju ha en mycket mer framstående roll som stämningsskapare, liksom ljussättningen? Am I right? Annat att tänka på? Kan ni belevade och erfarna spelledare avslöja era tips för mig, och på så sätt ge mig en genväg till lyckad spelstämning? Jag vore mycket tacksam!
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Är ju iof inte nån SL i skräckrolspel ännu, har beställt VtM... men lite tipps kan jag nog ge ändå...
2 tipps har du ge redan skrivit, musiken & ljusen.. Sen så tycker jag stället är vikigt som man spelar på är viktigt. Att man hard et skönt & bekvämt..
 

ejectXreject

Veteran
Joined
19 Nov 2002
Messages
67
Location
Katrineholm, Södermanland.
Ett bra tips generellt är att dra ut en aning på händelserna. När man slänger fiender på sina spelare i fantasy duger det ofta med "det hoppar fram sju orcher ur skogen med dragna svärd".. Vid skräck är det bättre att dra ut på det..grenar knäcks, skrapljud i betonggolvet eller liknande. Personligen har jag iaf svårt för att få till en överaskningseffekt som de använder i skräckfilmer (någonting hoppar ut och man blir rädd eftersom man inte hinner se vad det är).

Stämningshöjare behövs oftast inte så mycket mer än i "vanligt" rollspel. En skiva med Raison D'etre, Tangerine dream, Brighter death now eller något soundtrack till en skräckfilm brukar funka.
En del påstår att det blir bättre stämning om man sänker värmen i rummet, men jag tror det förstör mer än det ger..


Borde kanske läsa igenom det här och kanske skriva lite utförligare, men maten behöver ses över :gremsmile:
 

Jake Steele

Warrior
Joined
17 May 2000
Messages
389
Location
Göteborg
Re: Ett par tips

Det är svårt att ge råd om vad som är skrämmande för det är väldigt olika, det skiljer sig från grupp till grupp coh från person till person i gruppen.

Men några saker finns det ju man kan göra. Om någan av spelarna har en verkligt fobi t.ex spindlar (de kan inte se på nya Harry Potter filmen för spindalrna i den) så kan man använda det. Släng inte in jättespindlar eller invasioner av Tarantulas men låt en spindel krypa förbi framför ögonen på dem då och då.

Annars kan man generellt säga att strid inte är skrämmande. Strid innebär att man slår fram skada och kollar hur mycket KP man har kvar. Det för spelaren tillbaka från fantasin till verkligheten. Det mest skrämmande man kan få av en strid är: "Min Magnum gjorde 25 ! i skada och han brydde sig inte!!"

Strider utan tärningar då. Jag anser att det är ännu mer avtändande än strid med tärningsslag för att det är helt upp till SL hur det ska gå. Överlever du så är det för att SL vill det, dör du så var det meningen hela tiden. De tankarna finns hos spelaren även om SL inte medvetet gjort så.

Det mest skrämmande är det okända. När man inte vet vad det är, hur det ser ut, vad det kan göra. Det här är något som märks i de flesta filmer där det finns något monster. När man väl ser vad det är så gör det detsamma hur bra data effekterna och sminket är. Översatt i en rollspelssession så gör det detsamma vad det är och hur bra du som SL beskriver det.

Därför ska du bara låta spelarna ana monstret, hemskheterna. Det skymtar fram mellan träden, en rörelse fångad i ögonvrån. En lukt, ett skrapmärke. Och det finns i närheten, "det där märket var inte där när vi gick förbi förra gången"

När du väl måste beskriva monstret så var flytande, vag. Spelarnas fantasi kommer göra det 10 ggr mer skrämmande än ytterligare en mening av stämningsfull beskrivning från dig.

Slutligen vill jag bara säga att det är nästintill omöjligt att ha det hemskt och skrämmande en hel spelsession. Folk kommer skämta, hämta dricka och vilja kolla på Simpsons. Det gör inte så mycket, för när det skall vara riktigt hemskt så kommer folk att förstå det och verkligen ge sig hän och de är de bitarna de kommer komma ihåg efteråt.

-örn, som mest spelar CoC när det är skräckrollspel som gäller, men det gissade ni nog
 

Zaphod_UBBT

Swordsman
Joined
25 Mar 2002
Messages
531
Titta hit, erfarna spelledare! Och ta det lugnt.

Först och främst, välkommen till skräckrollspelsforumet!
Här brukar sådana här 'enkla' frågor spåra ur och trycka iväg den ursprungliga frågan, så jag gör ett försök att motarbeta detta.

In the Dark tycker jag personligen mycket om, och jag ska nu ge dig ett tips specifikt för just detta spel.

Att skriva scenarion till In the Dark
Som du med största säkerhet vet innehåller In the Dark en hel del demoner av olika slag. De här demonerna är allt ifrån håriga bestar med långa klor till vampyrer till icke-fysiska filurer som besätter folk. (De icke-fysiska är för övrigt enklast att skrämmas med, enligt mig.) Och något som är skrämmande, väcker tankar och fördjupar en eventuell efterföljande diskussion är att koppla de här demonerna till det verkliga livet. Uttrycker jag mig oklart, blir det bara ludd när jag pratar? Låt mig förklara:

Exempel på en demon tagen ur verkliga livet som blir uppslag till ett scenario, eller kanske en hel kampanj.
Jag var ute och traskade i dundermetropolen Tingsryd häromdagen. Så mötte jag en lagom krokig dam som gick med rullator och såg jättevänlig och mycket, mycket ensam ut på trottoaren. En sån där ni vet, som ser ut som att hon har glömt vad lycka är. Ni vet vad jag menar, va? En ensam tant.
Jag, som är en nästan sjukligt medkännande och vänlig själ, hälsade solklart på damen och gav henne ett varmt leende. Och det leendet jag fick tillbaka, den blicken, berättade att hon inte hade väntat sig att någon skulle vara trevlig mot henne på hela dagen. Jag hade förgyllt hennes dag, och vetskapen om att jag gjorde det förgyllde min dag också.
Fortfarande luddigt? Här kommer det rollspelsrelaterade:
Då, när detta hände kom jag på en ny demon. En icke-fysisk sådan, nämligen ensamhetsdemonen. Det är en demon som för människor längre och längre ifrån varandra på det sociala och själsliga planet. Och som människor kan vi enkelt övervinna den genom att göra sådana saker som att hälsa på ensamma människor, fråga hur någon faktiskt känner sig, ge någon ett leende. Demonen försöker försvaga människorna genom att föra isär dem. Och människor är ju, som kanske bekant, starkast tillsammans. Nu fattar alla va?

Så där kan man göra med allt möjligt. Om man någon gång vill ha ett uppslag till In the Dark kan man helt enkelt se sig omkring i sitt vanliga liv och försöka se lite demoner i vardagstillvaron. Jag vet att Robert, som har skrivit spelet gillade idén när jag framförde den på In the Darks mailinglista. Han sa något i stil med att jag hade hittat det innersta av hans koncept. Det är en av grundtankarna med In the Dark.
Rekommenderas varmt. Sådana saker tål att tänkas på, även om man inte ska använda det till rollspel.

Vidare skulle jag kunna vräka ur mig massor med länkar till gamla trådar med generella skräcktips (och mer ingående diskussioner, för den delen).
Men jag anser att vi väntar med de gamla dundertrådarna och istället kallar på alla gamla stötar till skräckspelledare. Så kom nu alla skräckspelledare, börja från början. Ta nybörjartipsen, och EFTER det får ni gärna diskutera vidare.

Men var för helsike snälla mot nybörjaren och ge tips och en introduktion till rollspel med skräck.

Zaphod, som vet hur de här trådarna brukar bli.
 

Berserk

Warrior
Joined
24 May 2001
Messages
387
Location
Helsingfors, Finland
Det är sådant jag vill ha!

Mycket bra, det var precis sådana saker jag hade i åtanke när jag skrev mitt inlägg. Inte exakta grejer som "hur stora monstren ska vara" utan mer flummiga saker, som får mig att förstå den djupare känslan bakom skräcken. En annan typ av demon jag själv kom att tänka på såhär direkt är en sjukdomsdemon. Jag är knappast den första som har kommit på detta, men ni kanske kan hjälpa med en utvärdering? En demon som besätter en person, som insjuknar. Personen utvecklar sakta men säkert svårare symptom, missfärgningar av huden, bölder, aggressivt beteende och förtvinade lemmar. Hur ska man kunna motarbeta den demonen? Hjälper medicin?

Jake Steele hade även han mycket bra tips, speciellt om det med att inte visa monstren. Fick mig att tänka på en del misslyckade filmer jag sett där det har gått precis så, filmen har varigt bra och nervpirrande, men sedan får man se monstret och luften går ur som ur en sprucken ballong. Det kommer jag att ta i beaktande. Förresten ska jag hyra någon bra skräckfilm och studera hur den är uppbyggd. Kanske ger det något.

I övrigt: Fortsätt svara! Jag känner på mig att denna diskussion kan bli riktigt bra om ni alla tar åt er av det Zaphod säger:

Så kom nu alla skräckspelledare, börja från början. Ta nybörjartipsen, och EFTER det får ni gärna diskutera vidare.
Tack för all den hjälp jag fått hittills. Mer hjälp är alltid varmt välkommen. :gremlaugh:
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Här kommer några skräckråd

Här kommer lite grejer som jag spontant kommer att tänka på. Det går att hitta en massa trevliga idéer i diverse gamla trådar på Skräckrollspelsforumet men jag orkar inte leta fram dem nu. Håll till godo:

Inlevelse
Nummer ett i skräcksammanhang är inlevelse. Det går att utsätta rollpersonerna för hur otäcka saker som helst men om spelarna lever sig in lika mycket (lite) som de gör i en tennfigur på Warhammer Fantasy Battle-brädet så kan man lika gärna lägga ner.
Hur skapar man då inlevelse? Tja, det går nog att skriva en jäkla massa om den saken men så roligt blir det inte här utan jag nöjer mig med att lite kort nämna några saker.

Rollpersonen ska ha en personlighet: Ganska självklart egentligen. Värderingar, bakgrund, motiv, relationer till andra personer, aktuell livssituation i största allmänhet e t c. Det ska inte bara vara en enhet med vissa prestationsvärden man förfogar över.

Hoppa inte över vardagslivet: OK, naturligtvis så ska de hundra timmar rollpersonen tillbringar i den lokala mataffären under ett år inte ges hundra gånger mer speltid än den enda timme som han blir jagad av en rabiessmittad varulv. Men, man får absolut inte strunta i mer vardagliga ting som händer rollpersonen. Att spela hur rollpersonen ordnar en ny bostad, går på fester m m är viktigt för att lära känna rollpersonen och dennes omgivning. En spelledarperson som man mött på i spelet ett antal gånger och haft en någotsånär normal relation till blir mer levande och betydelsefull än en plötsligt ihopsnickrad lirare som konstruerats bara för att hamna i trubbel. Dessutom så ger mer vardagligt spelande möjligheter för spelledaren att "smyga in" skräcken på ett snyggt sätt. Om man ibland spelar hur rollpersonen är på en fest utan att något livsfarligt händer så är det större chans att spelaren har garden nere den gången när han stöter på en super-pingla som senare visar sig vara en massmördande kannibal. Gör man däremot hopp i stil med "OK, det har nu gått ett år sedan du blev jagad av varulven och du befinner dig på en fest där en av damerna vill följa med dig hem"; så kommer spelaren att ana oråd lång väg (lite övertydligt exempel kanske, man va fan...)

Låt rollpersonen göra val: När spelaren själv fattar (betydelsefulla) beslut om vad rollpersonen ska göra så känner han att han styr den på ett helt annat sätt än om han bara gestaltar situationer som spelledaren mer eller mindre bestämt i förväg. Valsituationer diskuteras mer nedan...
Inlevelse handlar alltså om att få spelarna att engagera sig i rollpersonerna och känna det som de känner. Liksom det inte räcker med att ställa till elände för rollpersonerna och strunta i spelarna så kan man inte koncentrera sig enbart på att skrämma spelarna och skita i vad rollpersonerna upplever. Exempel på skräck som enbart koncentrerar sig på spelarna är om man säger till dem att någon sitter och siktar på rollpersonerna med en bössa men att de inte sett något eller att rollpersonen hittar en bok som han inte har någon anledning att vara skraj för men som spelaren vet kommer göra hans rollperson till ett nervvrak om han läser den. En sådan situation förvandlar antingen spelaren till en strategispelare som styr en figur på ett så vinnande sätt som möjligt eller till en frustrerad spelare som motvilligt gestaltar sin rollperson på ett för situationen rimligt sätt. Sånt här håller inte enligt min mening; förutom att det fungerar dåligt så är det ju rollspel det handlar om och då ska man leva sig in i en annan person. Är man enbart ute efter att se sina vänner skrika högt av rädsla finns det betydligt effektivare metoder än rollspel; t ex kan man IRL med en fet dunk HB muta några av dårarna från min gamla högstadieskola att hota spelarna med knivar och basebollsträn eller något sånt...

Du nämnde förresten ljus och musik. Visst går det att mixtra med det men lägg inte ner för mycket energi. Att plocka fram rätt CD så fort det blir spännande för att visa på stämningen får ofta motsatt effekt. För att inte bryta inlevelsen ska kan koncentrera sig på att gardera sig mot sådant som bryter stämningen. Stäng av mobiltelefoner, släng ut pratglada föräldrar/sällskapssökande sambo e t c. Musik får i första hand funktionen att den kan få bort fokus från störande ljud från grannar, tvättmaskin m m och dämpat ljus kan göra att folk inte ser de skitiga kalsingarna på golvet eller den trista läxboken som ligger där och pajar stämningen.

Skräcken söker upp rollpersonen
Det klassiska "äventyrarkonceptet" med rollpersoner som villigt kastar sig in i farligheter passar dåligt i skräck. En rollperson som får 500 silvermynt för att bege sig till något gammalt tempel och klå upp zombies är helt enkelt inte en skrämd person. I skräck handlar det istället om att låta äventyret eller otäckheterna söka upp rollpersonen. Det ska vara vem han är (t ex en vampyr som andra vampyrer ser som ett livsfarligt hot), vad han gjort (t ex gjort sig skyldig till mord och hans gamla offer kan inte få frid i själen utan förföljer honom), var han befinner sig (på en öde ö som visar sig inte alls vara öde...) eller vad någon annan bestämt sig för angående honom (Dracula som tycker att rollpersonen, och endast rollpersonen, på ett mycket sympatiskt sätt påminner om hans gamla fjälla) som ska skapa problemen. Det ska inte finnas någon möjlighet att dra sig ur och överlåta problemen på någon annan.

Lura rollpersonerna att söka upp skräcken
Ännu trevligare än när skräcken söker upp rollpersonerna är när rollpersonerna själva sätter sig i klaveret. De ska tycka att de har total kontroll på läget, spelledaren kanske lägger ut lite fällor som lurar dem att bli säkra och övermodiga och då plötsligt så visar det sig att gjort något de inte alls borde gjort. Sånt som "klå upp zombies"-exemplet ovan fungerar inte eftersom det är så uppenbart att spelledaren här har läbbigheter på gång och initiativet kommer från honom. Det ska istället vara rollpersonerna som är den aktiva parten så att spelarna upplever att det är de själva som satt sig i klistret när det sedan går snett. T ex så spelade en polare en maffiakille som gjorde lysande affärer och bestämde sig för att "bara" röja en konkurrent ur vägen och därmed kunna få monopol på stadens vapenhandel. Den lilla övermodigheten kostade mer än den smakade; framförallt för oss andra som blev övertalade att hjälpa till och plötsligt fann att vår tanke att hjälpa en vän förvandlades till dödligt hot. Vi hade helt oss själva att skylla för problemen och frågan "varför var jag så jäkla korkad att jag...?" ville inte sluta att dunka i huvudet.

Valsituationer
Som redan nämnts i de tidigare styckena så är valsituationer viktigt i skräcksammanhang (de är i o f s trevliga överhuvudtaget i rollspel). Dels för inlevelsens skull och dels för att skapa skräcksituationer. För att krydda valsituationerna får de gärna ske under stress och/eller press. Stress är vad det låter som - ingen extra betänketid som inte rollpersonen har. Typ "OK, mr X kastar svärdet mot hamnbassängen och flyr från platsen. Vad gör du? Vi kör realtid...". Ska rollpersonen kasta sig mot vattnet för att plocka svärdet innan det hinner sjunka till botten? Springa efter mr X? Ta hand om sin blödande kompis? För varje sekund han tänker hinner mr X några meter till, svärdet sjunker djupare ner i vattnet o s v.
Press handlar om att det inte finns något "noll-alternativ" eller "feg-alternativ". Det går inte eller är en dålig lösning att göra ingenting, ställa sig i någon "pax-ruta" eller dylikt. Typ: "Diskussionen mellan din läromästare Y och din vän Z blir alltmer upprörd. Z drar sitt svärd, Y gör detsamma och de bryr sig inte om dig när du vädjar åt dem att sluta. Istället skriker de båda att hjälper du mig inte nu så är du inte min vän". Ska rollpersonen hoppa in och hjälpa Z? Eller X? Eller inget av det med den sannolika påföljden att den som segrar tycker att man är en skitstövel som passivt såg på när han slogs för sitt liv?

Ovanstående blev antagligen en jäkla soppa med mina snabbt ihoptafflade exempel som inte alls anknyter till In The Dark men hoppas det gav något i a f. Har inte spelat In The Dark så det är svårt att komma på vad som kan vara bra att tänka på just där i skräckhänseende.

Arcana
 

ejectXreject

Veteran
Joined
19 Nov 2002
Messages
67
Location
Katrineholm, Södermanland.
Re: CMI? [ANT]

Bland mycket annat, ja :gremsmile:
Musiken som släpps på CMI är oftast ganska bra till rollspel, och allt innehåller inte sång (vilket är en fördel vid rollspel).
Däremot är husguden Aphex Twin, men jag har inte hittat något rollspel där hans musik passar :gremwink:
 

Ghoulz

Swordsman
Joined
27 Jan 2002
Messages
496
Location
Handen
Sjukdomsdemoner...

...är inte så nytt. En bra idé, så pass bra att alla traditioner jag kommer på på rak arm innehåller någon form av sjukdomsdemoner. Jämför klassisk kristen handpåläggning. En exorcism borde vara ett annat alternativ. Kanske ett offer till rätt förfadersande (kinesisk tradition). Kanske kan man utöva byteshandle med demonen (ett riktigt bra äventyr skulle kanske innehålla att skaffa ett alternativt offer att erbjuda demonen...). Spelade faktiskt ett mycket intressant scenario på StockCon ett år (-97?) där rollpersonerna visade sig vara sjuka i HIV och på väg mot AIDS i rask takt. Deras enda utväg blev att söka en magisk lösning på sitt problem och vi lyckades (efter många om och men) uppfinna och genomföra en ritual som helade oss. Det var iofs Kult som verkar vara ett betydligt bättre spel än In the Dark (efter vad jag har läst, Kult är väldigt nihilistiskt medan In the Dark känns moralistiskt). Observera att det är min åsikt, gäller mig och min spelargrupp och inte direkt kan översättas till alla sammanhang. men om du vill ha riktigt mörker och en grå, hänsynslös värld bör du kolla upp Kult.

Som sagt - inte en dålig idé trots att det inte är originellt. Men här har du egentligen hela mitt koncept när det gäller att konstruera äventyr - stjäl. Snor man tillräckligt mycket kan man framstå som helt egen. Utmärkta källor att sno saker från är skräckfilmer (även om man som bekant ska undvika att visa upp monster för ofta - kanske ska de aldrig synas), romaner (där inte bara "skräck" och "fantasy" kan utgöra material - årets nobelpristagare Imre Kertezs romaner om förintelsen lär vara rätt obehagliga utan det som traditionellt ses som skräckelement), myter (sjukdomsdemoner t.ex. - men även spökhistorier från "verkligheten" och klassiska folksagor kan ge bra idéer) osv. Inspiration finns överallt. Det gäller bara att öppna sig.

Den tillfälliga stämningen och miljön i spelgruppen är också oändligt viktig. Den klarar skräckspelledaren sig inte utan. Enligt den klassiska devisen bör man ju känna sig själv, men för oss spelledare gäller nog främst att känna våra spelare. Att spelleda är egentligen (enl. mig) mer att REAGERA än leda. Man måste inte förutse alla spelarnas drag, men man bör kunna möta dem och vara flexibel nog att låta storyn komma främst. Det kan låta svårt, men jag tror att det är lätt om man bara spelar. Målet är att ha kul, alltid ha kul. Inte ens att skrämmas, utan ha kul. Att man spelar skräckrollspel innebär antagligen att man tycker att skräck kan vara kul. Det måste hela tiden vara målet. Och smaken är som bekant delad. Ge publiken (spelargruppen) vad de vill ha och du kommer lösa allt.
 

ejectXreject

Veteran
Joined
19 Nov 2002
Messages
67
Location
Katrineholm, Södermanland.
Re: Kult? (helt OT)

Jag antar att du syftar på att Aphex twin är bra till Kult?
Mja. Kanske. Ärligt talat har jag aldrig provat.. Till Kult kör vi nästan uteslutande med en särskild Tangerine Dreams skiva (titeln har jag glömt bort) eller skräckfilmsmusik..

Personligen har jag dock svårt att inte trumma med eller sitta still till AT så det kanske är bäst vi låter bli att prova :gremlaugh:
 

chrull

Stockholm Kartell
Joined
17 May 2000
Messages
8,418
Re: Kult? (helt OT)

eftersom Richard gör sin musik som han gör den så har jag svårt att tänka mig att den duger till något rollspel. Vissa spår skulle säkert funka till spel som Violence eller riktigt störda scener i Vampire.
Eller i alla nutidsspel/fraamtid där det är möjligt att någon i spelet spelar Aphex Twin

När musiken inte längre är i takt brukar folk reagera. Och det är ju inte det man är ute efter med musiken till rollspelandet.

Givetvis passar all musik han har gjort under de olika namnen bra till knarkande rollpersoners erfarenheter :gremlaugh:

chrull
 

Sutekh-Nacht

Veteran
Joined
2 Dec 2002
Messages
23
Re: Kult? (helt OT)

In Slaughter Natives?

Brian Lustmord?

MZ.412?

Allt sammans smask både till KULT och till VtM! :gremlaugh:

MVH & LPH / J
 

Korpen

Hero
Joined
4 Jun 2002
Messages
1,207
Location
Stockholm
Re: Här kommer några skräckråd

Skulle vilja göra lite tillägg:
Undvik Strid
Strider innebär att RP har ett hot som de kan se, och därmed bekämpa, de känner sig inte hjälplösa. En viss känsla av hjälplöshet eller utsatthet kan vara mkt skrämande.

Detaljer
Var nog med detaljer och småsaker. Det är ofta rätt lätt att skrämas med helt normala och ofarliga saker. ett exempel:
RP, går ut till bilen, när han står i dörren hör han att den gamla klockan inte orkar slå, den behöver dras upp en gång om dagen, och han har glömt det, rp rycker på axlarna och beger sig till jobbet eller vart det var han var påväg. (en timme, för splearna, inte RP senare) Rp sitter i soffan, äter popcorn och tittat på tv, klockan är 10 på kvälllen, och den gamla klockan slår mkt riktigt tio slag...

En annan favorit är att toapapperet är slut...
Små vardagliga detaljer som inte är rigtigt som de borde vara är alltså väldigt bra för att bygga upp en känsla av skräck.
 

ejectXreject

Veteran
Joined
19 Nov 2002
Messages
67
Location
Katrineholm, Södermanland.
Re: Kult? (helt OT)

Violence har vi spelat med Whitehouse och SPK (slogun! :gremcool:). Jag vet inte om det var något särskilt med just den kombinationen, men det blev galet...

Om man kör knarkande rollpersoner har vi en tendens att sätta på Jeffersons Airplane - White rabbit. Det å andra sidan brukar sluta oseriöst och med många referenser till feta människor som vill ta livet av sig i badkar.....
 

chrull

Stockholm Kartell
Joined
17 May 2000
Messages
8,418
Re: Kult? (helt OT)

Det är extremt svårt att inte referara till feta suicidala "doktorer" i badkar när man hör den låten.

when white rabbit peaks.
Och såfort man är igång där så har vi snart fiskarstövlar och ödlesvansar på oss också.
Alltså. Do not go there.

Hm. sen borde man ju göra upp en liten serie med låtar för olika knarksorter. och kombinationer av dem. Herregud. det skulle bli helt sjukt.


Violence har väl en tendens att bli galet av sig självt? Slänger man på namn som Whitehouse och SPK får man skylle sig själv :gremlaugh:

chrull
 

chrull

Stockholm Kartell
Joined
17 May 2000
Messages
8,418
Re: Kult? (helt OT)

jag antar att ni inte har en spelgrupp beståendes av fjolliga toreadorer? :gremlaugh: :gremlaugh:
 

ejectXreject

Veteran
Joined
19 Nov 2002
Messages
67
Location
Katrineholm, Södermanland.
Re: Kult? (helt OT)

Hasch: Jeffersons airplane - White rabbit
Ecstasy: Infected mushroom - Bust-a-move
Meskalin: Rotterdam terror corps - There is only one terror
Alkohol blandat med freon: Merzbow - 1930

Något liknande?
 
Top