Nekromanti Spelidé om sinnesförändring

[Sodivra]

Lite tankar bara.

Det här är guld! Jag tänker mig ett rollformulär med zonerna dragna i bågar där den djupaste zonen ligger närmast spelaren och den yttersta zonen ligger framåt, närmast "omvärlden". Man skulle kunna ha några fördefinierade noder i det innersta lagret, som "vrede", "åtrå", "sorg", "lycka" och "rädsla", eller så. Sedan kan man göra rollpersonen genom att skriva in olika saker i de olika lagren och kanske koppla dem till de här innersta noderna. Jag gillar det här med att koppla ihop noder. Dels ser det fräckt ut på formuläret och dels ger det roliga möjligheter till att "programmera" personer med hjälp av en trigger kopplad till ett beteende.

Ballt! Kanske koppla ett schema till en ny känslomässig laddning?

Jag tänker mig att planteringar sprider sig utåt i lagren. Att plantera något i lager två kommer inte att gå djupare, men det kommer att läcka ut i yttre lagret. Lager tre-grejor kommer att blöda in i lager två och styra både känslor och beteende.

Ja. Exakt. Precis.

Konceptualiserar det lite tydligare, kanske:

Lager 1: Uppmärksamhet, tankar och sinnesintryck, arbetsminne och andra exekutiva funktioner. (Uppmärksamhet kan man tänka sig som en ficklampa, vad lyser den på i detta ögonblicket?)
Lager 2: Scheman, färdigheter, autopilot, copingmekanismer.
Lager 3: Känslor, minnen, det förmedvetna, ambivalens och ovisshet, försvarsmekanismer. (Samma som copingmekanismer, fast djupare)
Lager 4: Drömmar och råa, osmälta känsloimpulser.

Om medvetet-omedvetet:

Lager 1 är vår uppmärksamhet, vårt medvetande.
Lager 2 är inte något omedvetet men det är inte heller något vi riktigt tänker på om vi inte bestämmer oss för att göra det. Prova att tänka efter exakt vad du gör när du går på restaurang eller spelar fotboll. Det kommer gå långsammare och kanske kommer du göra misstag eftersom du försöker styra processen istället för att förlita dig på den.
Lager 3 är känslostyrt där lager 2 är tankestyrt, och här finns en del manér och försvarsmekanismer som vi inte är medvetna om förrän någon pekar ut dem åt oss.
Lager 4 är omedvetet och kan bara tränga fram när vi är i suggestion, framgångsrik terapi eller i drömmar.

Kommer man kunna sätta människor i flow, hypnos, psykos, medveten närvaro och andra balla sinnestillstånd?

 

[Mannen i skogen]

Förslagsfråga: Beror psykiska störningar på att en telepat har rotat i hjärnan och inte "städat" efter sig?

Setting: Rollfigurerna går på högstadiet eller gymnasiet och är telepater.

Spoiler från Isaac Asimovs Stiftelsen.

Spoiler

I Stiftelsen-trilogin förekommer en figur som kallas för Mulan. Han kan kontrollera människor psykologiskt, och använder det för att skaffa sig själv fördelar och få folk att hjälpa honom. Den enda som han inte påverkar på det sättet är en tjej som behandlar honom med respekt även utan att han påverkar henne med sina psykologiska krafter – vilket ingen annan gjort innan. I sista änden ger det henne en stor fördel, i och med att hon är den ende som aldrig påverkats av honom.

 

[Sodivra]

Man skulle kunna ha några fördefinierade noder i det innersta lagret, som "vrede", "åtrå", "sorg", "lycka" och "rädsla", eller så.

Jag gillar också det här med att koppla ihop noder! Notera bara att känslor kan agera i alla fyra lager, och bara det som är förträngt eller obenämnt befinner sig i det undermedvetna lager 4.

Jag gillar det här, så jag skriver lite mer om det här utifrån hur psykodynamisk terapi funkar, så kan du ta det du gillar.

Låt mig presentera Peter utifrån våra fyra lager.

Sväng vänster här. Det är lite varmt, sätt på AC:n. Kom ihåg att köpa ärtor på vägen hem. Min näsa kliar.

Jag vet hur man kör bil. Jag gillar inte auktoriteter. Känslor är irrationellt och skapar problem. Logik är rationellt och löser problem. Min pappa är sträng men omtänksam.

Jag känner att Lena verkligen bryr sig om mig. Jag är orolig över att Lena inte tycker att jag kan vara känslomässigt närvarande för henne. Jag minns hur pappa brukade förhöra mig på hemläxan varje dag, och ibland blev han vansinnig och skällde ut mig när jag inte kunde. När jag möter auktoriteter så blir jag nervös och får ont i huvudet.

Jag hatar pappa. Jag vill slå pappa i huvudet med en hammare så han dör, precis som hans ord hamrade sönder mitt huvud. Jag är ett monster som vill att pappa ska dö. Jag är en hemsk människa. Jag älskar pappa. Varför älskar inte pappa mig tillbaka? En gång gav pappa mig ett stort dyrt pussel i present när han var stolt över mig, och vi var bägge så glada.

----

I en hyfsat konfrontativ psykodynamisk terapi så hade terapeuten bringat Peters förmedvetna och omedvetna konflikt till uppmärksamhet, lager 1.

Peter kanske inte är medveten om att han är nervös har ont i huvudet när han möter auktoriteter, han har försvarsmekanismer som "Jag gillar inte auktoriteter" och "Känslor är irrationellt" som skyddar honom mot dessa obehagliga upplevelser, men han blir medveten om det när någon pekar ut det eller han får se det på film. Någon med än högre motstånd mot att uppleva känslor kanske totalt förnekar även nervositet och ångest, och sätter själva upplevelsen ända nere i lager 4.

Notera ett lager 4 är motsägelsefullt och konfliktfullt. Det finns ett skrämmande raseri (som förträngts), skuld för detta, kärlek, sorg, och även glädje. Varför är episoden med pusslet förträngt till det omedvetna, det är ju ett lyckligt minne? Jo, även lyckliga minnen kan väcka smärta, smärtan av att det inte kunde vara så jämt, smärtan av besvikelse. När man begraver hatet så begravs kärleken också, att ta känslomässigt avstånd går åt bägge hållen.

Notera också att Peters skuld får hans agressivitet mot pappa att vändas mot sig själv som straff - Istället för att pappa får en hammare i huvudet så får Peter huvudvärk när han träffar auktoriteter som påminner honom om de där läxstunderna med pappa.

Så, notera hur Peters sinne skyddar honom från smärtsamt material genom att förpassa det från lager 3 till lager 4, och genom att upprätta försvarsstrukturer och sätt att handskas med det i lager 3 och 2.

Här är en slide från mitt föredrag om intensiv psykodynamisk korttidsterapi!

Som tumregel så kanske man kan säga att taktiska försvar ligger i lager 2 (medvetna) till 3 (man är inte medveten om dem förrän någon pekar ut dem eller man ser sig själv på film), formella-repressiva försvar ligger i lager 3 och formella-regressiva ligger i lager 3 till 4. Bara som en enkel tumregel. Men det beror på, många patienter i psykiatrin är väl medvetna om de knasiga saker de gör, men det räcker inte för att sluta med beteendet.

 

[Sodivra]

Åh, och en annan grej! Våra minnen är plastiska, påverkbara. Det är därför man ska undvika ledande frågor i t. ex vittnesförhör, genom att fråga "Hade mannen en röd halsduk på sig?" så kommer personen man frågar att tro att han faktiskt hade en röd halsduk på sig! - Grovt förenklat.

Det här kan man föra in i form av att det är kladdigt att rota i det omedvetna. Lite som tidsresorna i Tillbaka till framtiden som ger oanade konsekvenser i nuet så kan man inte förutsäga vad hjärnan kommer ta till sig, och hur den kommer tolka de spår man lämnar bakom sig.

 

[Genesis]

Jag tror att jag ändå vill dela upp plan två och tre för att lättare konceptualisera det. Hur man använder minnen kontra drömmar eller färdigheter kontra planer skiljer sig rätt mycket. Jag har skissat upp ett rollformulär. Pilen är tänkt att illustrera hur känslorna går igenom alla lager, fast de undre lagren är närmare, så att säga. Jag måste se till att ha spelbarhet och användarvänlighet i åtanke när jag gör det här och inte fastna för mycket i grejor som är coola men inte så användbara i spel.

 

[Genesis]

För att förklara: jag tror inte att man vinner på att skriva egna saker i det djupaste lagret. Det kommer bara att bli svårt att spela på. Istället kan man jobba med undertryckta saker genom försvarsmekanismer.

Jag tänker mig att det finns två försvarsmekanismer man kan använda. Den ena är frysning. Om man fryser en nod så blir den fast och kan inte rubbas av en annan sinnesvrängare utom om de får ordentligt med träffar. Nackdelen är att en fryst nod inte kan behandlas normalt i personens sinne. Man kan inte bryta eller skapa nya kopplingar till noden och den är fast. Så en sinnesvrängare kan frysa minnet av mordet på hennes make (kopplat till sorg och hat), vilket gör att ingen kan ta det ifrån henne och få henne att glömma. Å andra sidan gör det att hon aldrig kan behandla det normalt och tänker på det ofta, och känslorna mattas aldrig av. Hon går igenom livet som om hennes make dödades igår.

Den andra försvarsmekanismen är döljning (ja, jag behöver bättre termer). Om man döljer en nod kan den inte ens hittas av andra sinnesvrängare. Å andra sidan blir den heller inte tillgänglig för ens eget medvetande. Den kan fortfarande kommas åt av det undermedvetna, och en dold färdighet kan komma fram i en stressad situation, ett dolt minne kan dyka upp i en flashback, och så vidare. Och eftersom det ligger där och kanske har andra kopplingar till sig kan det också påverka andra noder utan att personen förstår varför.

Vill man bryta en försvarsmekanism är det inte så enkelt. Antingen kan man låta någon sinnesvrängare göra det åt en (någon man litar på), eller så kan man lära sig den meditativa tekniken som gör att man kan ta sig in i sitt eget sinne, eller så kan man gå till en terapeut. Jag kan också tänka mig att den kan försvinna av sig självt i en extraordinär situation.