Spelare som ska spåra ur en kampanj till varje pris, vad är acceptabelt och hur hanterar man det?

obak said:
Nej, är utbränd på spelledande sedan många år tillbaka. Men nu har jag gnällt klart om hur synd det är om lilla mig.
Click to expand...
På tal om rollpersonens bakgrund har denna tråd en hel del intressanta (och motsatta) åsikter. Jag är i lägret "rollpersonens bakgrund är främst för spelarens egna nöje".

Thread 'Rollspelsprofilen: ”Ingen backstory längre än 30 ord tillför något”' http://www.rollspel.nu/threads/roll...kstory-längre-än-30-ord-tillför-något”.87415/
 
verlandes. said:
På tal om rollpersonens bakgrund har denna tråd en hel del intressanta (och motsatta) åsikter. Jag är i lägret "rollpersonens bakgrund är främst för spelarens egna nöje".

Thread 'Rollspelsprofilen: ”Ingen backstory längre än 30 ord tillför något”' http://www.rollspel.nu/threads/rollspelsprofilen-”ingen-backstory-längre-än-30-ord-tillför-något”.87415/
Click to expand...
Intressant, ja, jag vet inte ritkigt hur jag känner i frågan.

Ibland är det kul att skriva en bakgrund, då vill man ju gärna att den faktiskt används, jag vill ju dela med mig men också känna att min karaktär inte bara är en farkost för spelledarens historia, bakgrund och att använda den har med samberättande att göra.

Men, varje gubbe har ju inte bakgrund, ibland är man bara en tjomme som vaknar 05, går till jobbet, dricker kaffe, kommer hem till en ensam lägenhet och går ochh lägger sig direkt.

Det jag kan störa mig på är när man frågar "Vad skall vi göra i det här spelet?"
"-vad ni vill, ni kan göra allt!"
"-coolt, jag skall göra en gubbe som driver vingård!"

eller
"-Ni kan göra vad ni vill, men det finns konsekvenser!"
vilket jag tolkar som:
"- världen kommer svara på hur ni agerar och ni har makt att omforma den"

Så jag har en föreställning vad det betyder men vad SL menade var :"konsekvensen är att din gubbe kan dö".

Appropå att deraila, ibland känner man ju sig motarbetad av SL, inte av SLP. Då blir jag tjurig.
SL presenterar ett problem; Spelarna föreslår en oväntad lösning; SL skjuter ned lösningen (på ett sätt jag tolkar som godtyckligt).

Ex: Spelarna har tillfångatagit en onding.(Vilket var oväntat, Sl antog att ondingarna skulle nedgöras).
Spelarna vill förhöra ondingen, "-vem jobbar du för?!"
Sl säger att ondingen vägrar tala.
En av spelarna: "-Jag har telepatisk förmåga, jag läser hans tankar, han måste ju veta nåt om sin chef!"
SL kan nu inte bara ge en lite bit information utan istället så dras hela scenen ut i en irriterande omgång av '20 frågor'.
"Börjar din chefs namn på A?, B?, C?..."
 
Last edited:
obak said:
Ex: Spelarna har tillfångatagit en onding.(Vilket var oväntat, Sl antog att ondingarna skulle nedgöras).
Spelarna vill förhöra ondingen, "-vem jobbar du för?!"
Sl säger att ondingen vägrar tala.
En av spelarna: "-Jag har telepatisk förmåga, jag läser hans tankar, han måste ju veta nåt om sin chef!"
SL kan nu inte bara ge en lite bit information utan istället så dras hela scenen ut i en irriterande omgång av '20 frågor'.
"Börjar din chefs namn på A?, B?, C?..."
Click to expand...
Mmmm, detta låter ju som ett rätt tråkigt spelledarskap. Spelares finurlighet är ju ett av spelledarens stora nöjen, tänker jag.

För övrigt anser jag att "man kan göra vad man vill i rollspel" är en rätt dålig sägning, särskilt när den ges till folk som är nya till hobbyn. Liksom, det kan vara tekniskt sett sant, men jag tycker sällan det är poängen med spelet och det kräver en sorts tillit (och gärna erfarenhet från både SL och spelare) för att få det att kännas fritt. Jag brukar parafrasera om det till något slags "du styr över hur din rollperson reagerar på och interagerar med spelvärlden"-variant.
 
obak said:
Ibland är det kul att skriva en bakgrund, då vill man ju gärna att den faktiskt används, jag vill ju dela med mig men också känna att min karaktär inte bara är en farkost för spelledarens historia, bakgrund och att använda den har med samberättande att göra.
Click to expand...
Min poäng är mer att det känns mer "värdefullt" om det som är relevant vid spelbordet är det som händer i spel. Vem din rollperson är nu och hur hen utvecklas under kampanjen, snarare än en bakgrundshistoria som kokats upp före speltillfället.

Men nu rör vi oss i OT-land!
 
Kan vi lämna karaktärsbakgrund och ADHD utanför diskussionen?

obak said:
Appropå att deraila, ibland känner man ju sig motarbetad av SL, inte av SLP. Då blir jag tjurig.
SL presenterar ett problem; Spelarna föreslår en oväntad lösning; SL skjuter ned lösningen (på ett sätt jag tolkar som godtyckligt).

Ex: Spelarna har tillfångatagit en onding.(Vilket var oväntat, Sl antog att ondingarna skulle nedgöras).
Spelarna vill förhöra ondingen, "-vem jobbar du för?!"
Sl säger att ondingen vägrar tala.
En av spelarna: "-Jag har telepatisk förmåga, jag läser hans tankar, han måste ju veta nåt om sin chef!"
SL kan nu inte bara ge en lite bit information utan istället så dras hela scenen ut i en irriterande omgång av '20 frågor'.
"Börjar din chefs namn på A?, B?, C?..."
Click to expand...
Jag tillämpar:

"MacGyver planning department": Om de har en plan som på någon nivå har någon känsla av rimlighet, även om den inte är riktigt realistisk, så låter jag den funka.

"Points for effort": Om de vimsat omkring länge nog och börjar få slut på idéer, så serverar jag någon ledtråd (eventuellt med en prislapp).

Annan grej med karaktärer som gör att jag föredrar färdiga:

"Let the characters be experts": Istället för "Jag är aningen bättre än ni på det här...", så blir det "This is my thing, hold my beer!"
 
Jag skulle säga till spelaren en gång, och om han eller hon fortsatte skulle jag säga att vederbörande inte var välkommen längre.

Men jag spelar bara med folk jag redan känner väl, och ingen jag känner beter sig på det sättet.
 
Mikl said:
Jag tror faktiskt att de värsta situationerna med kampanjdestruerande spelare uppkommer just i grupper som spelat ihop länge och känner varandra väl.
Click to expand...
Håller med om detta. Speciellt eftersom sånt här kan skilja sig rätt mycket mellan kampanj och kampanj. Folk man spelat med förut, och har en förutfattad uppfattning om hur de kommer agera, men som spelar helt annorlunda i nästa spel.
 
Troberg said:
Kan vi lämna karaktärsbakgrund och ADHD utanför diskussionen?


Jag tillämpar:

"MacGyver planning department": Om de har en plan som på någon nivå har någon känsla av rimlighet, även om den inte är riktigt realistisk, så låter jag den funka.

"Points for effort": Om de vimsat omkring länge nog och börjar få slut på idéer, så serverar jag någon ledtråd (eventuellt med en prislapp).

Annan grej med karaktärer som gör att jag föredrar färdiga:

"Let the characters be experts": Istället för "Jag är aningen bättre än ni på det här...", så blir det "This is my thing, hold my beer!"
Click to expand...
Ja, efter att ha rannsakat mig så tror jag nog mina utbrott beror på att jag inte känner mig sedd som spelare.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top