Spelare som ska spåra ur en kampanj till varje pris, vad är acceptabelt och hur hanterar man det?

RasmusL said:
Det har ibland varit nära vänner, så inte helt okomplicerat att bryta heller.
Click to expand...
Detta är värt att uppmärksamma särskilt. Jag tror faktiskt att de värsta situationerna med kampanjdestruerande spelare uppkommer just i grupper som spelat ihop länge och känner varandra väl.

I tillfälliga och nykomponerade spelgrupper tenderar de flesta uppföra sig någorlunda väl, och om någon visar sig omöjlig är det ingen större skada skedd eftersom det rör sig om en begränsad tid.

I långvariga spelgrupper är det mycket svårare att bortse från ett destruktivt beteende som pågår konsekvent över tid.
Och i en långvarig spelgrupp (som kanske också är ett kompisgäng) tar antagligen medlemmarna sin plats för given vilket minskar deras incitament att lägga band på sig. Det är ju svårt och jobbigt att i det läget utesluta en omöjlig medlem eller att själv lämna gruppen. Jag har gjort båda, så jag vet.
 
obak said:
Derailande spelare här.

Jag gör det för att jag saknar agens och för att jag inte får rollspela min karaktär.
Click to expand...
(1.) I vilken utsträckning skulle du säga att bristen på agens har varit spelledarens fel när du gjort så och (2.) när du skapade den karaktär som du känner att du inte fick rollspela, hur mycket brydde du dig då om att den skulle passa in i den kampanj som skulle spelas?
 
Organ said:
(1.) I vilken utsträckning skulle du säga att bristen på agens har varit spelledarens fel när du gjort så och (2.) när du skapade den karaktär som du känner att du inte fick rollspela, hur mycket brydde du dig då om att den skulle passa in i den kampanj som skulle spelas?
Click to expand...
3) har du först lyft dina bekymmer med spelledaren och 4) visar spelledaren frustration över förlorad prep, eller är hen med på tåget?
 
Rickard said:
Det kan också komma ur spelarfrustration också. Jag har haft spelare som gjort bisarra saker med andra spelledare men inte med mig, eftersom jag har hållit dom upptagna med saker att göra.

ADHD-folk kräver sin tid för uppmärksamhet.
Click to expand...
Vad är ADHD-folk? Eftersom jag själv har en ADHD-diagnos undrar jag vad du menar med den kommentaren?
 
Organ said:
(1.) I vilken utsträckning skulle du säga att bristen på agens har varit spelledarens fel när du gjort så och (2.) när du skapade den karaktär som du känner att du inte fick rollspela, hur mycket brydde du dig då om att den skulle passa in i den kampanj som skulle spelas?
Click to expand...
Tja, det är ju klurigt med självskattningsfrågor. Jag skulle ju säga att jag brukar påtala det först och när jag känner att jag talar för döva öron som jag börjar bråka.

Och jag tycker jag gör gubbar som passar in i kampanjerna, brukar prata med min SL om vad jag vill göra för gubbe och vad jag vill åstakomma med den.
 
verlandes. said:
3) har du först lyft dina bekymmer med spelledaren och 4) visar spelledaren frustration över förlorad prep, eller är hen med på tåget?
Click to expand...
Jodå, har nog lyft det varje gång det hänt.

Verkar varit så att sl hade prepp och ville koncentrera sig på det.
 
obak said:
Jodå, har nog lyft det varje gång det hänt.

Verkar varit så att sl hade prepp och ville koncentrera sig på det.
Click to expand...
Förstår. Det händer ju att man vill olika saker ur spel och att det kan krocka.

Sen vet jag ju av erfarenhet hur mycket tid och slit man kan lägga på prep, förstår SL:s frustration on en spelare medvetet vill göra det arbetet ogjort och värdelöst - hade själv tyckt det vore rätt respeltlöst. Men: it takes two to tango, så detta borde ju lösas utanför spelbordet (och kanske med att ni inte spelar ihop, om ni inte hittar en kompromiss).
 
Alltså, det är en balans.

Å ena sidan: Spelledaren har förberett ett scenario/en kampanj, fyllt den med innehåll och har något slags grov plan. Spelarna bör respektera detta.

Å andra sidan: Spelledaren måste ge spelarna rimligt handlingsutrymme inom denna plan.

Om spelaren tex envisas med att spela, säg, en orch, i en stadskampanj på en plats där orcher ses som fiender eller arenafoder, då är det OK för spelledaren att säga nej. Om spelaren vill spela en D&D-style fireball wizard i en kampanj där magi är ovanligt och mer rituellt typ Pendragon, där är det OK att säga nej. Om spelaren vill spela en ninja-hitman i ett "everyman horror"-scenario, då är det OK att säga nej.

Det finns en premiss för spelet, och den behöver man vara OK med om man ska spela.

Väljer man att vara med så accepterar man. Jag spelar tex inte längre D&D, för det ger mig ingenting, och då blir det varken roligt för mig eller resten av gruppen. Känner en spelare att de måste gnälla hela tiden för att de inte får spela en magiker i en värld som inte har magiker, då behöver de fråga sig varför de är med.
 
verlandes. said:
Förstår. Det händer ju att man vill olika saker ur spel och att det kan krocka.

Sen vet jag ju av erfarenhet hur mycket tid och slit man kan lägga på prep, förstår SL:s frustration on en spelare medvetet vill göra det arbetet ogjort och värdelöst - hade själv tyckt det vore rätt respeltlöst. Men: it takes two to tango, så detta borde ju lösas utanför spelbordet (och kanske med att ni inte spelar ihop, om ni inte hittar en kompromiss).
Click to expand...
Nej jag vet att det är barnsligt och fel. Men jag har också lagt ned tid och energi, skapat gubben, kommit på möten, skrivt bakgrundshistoria.
Jag vill ju egentligen bara att 1. Sl skall bekräfta att min rollperson faktiskt betyder nåt och 2. Hans bakgrund inte bara är dasspapper.

Är min gubbe lvl 20 doom wizard så tar jag fan inte skit av en världshusvärd eller stadsvakt. Jag har dräpt drakar, brottata med gudar, nedgjort arméer.

Och om han är motiverad att hitta sin mästares mördare så förväntar jag mig att spelledaren antingen bakar in en stycke mördare eller ber mig hitta en annan motivation.
 
obak said:
Nej jag vet att det är barnsligt och fel. Men jag har också lagt ned tid och energi, skapat gubben, kommit på möten, skrivt bakgrundshistoria.
Jag vill ju egentligen bara att 1. Sl skall bekräfta att min rollperson faktiskt betyder nåt och 2. Hans bakgrund inte bara är dasspapper.
Click to expand...
Låter ju som att ni är på lite olika våglängd! Prova att byta roller så att du spelleder lite, ibland kan man hitta ett mellanting.
 
obak said:
Nej jag vet att det är barnsligt och fel. Men jag har också lagt ned tid och energi, skapat gubben, kommit på möten, skrivt bakgrundshistoria.
Jag vill ju egentligen bara att 1. Sl skall bekräfta att min rollperson faktiskt betyder nåt och 2. Hans bakgrund inte bara är dasspapper.
Click to expand...
Även där är det en balans.

Ja, spelledaren ska anpassa efter karaktärerna. Nej, karaktären ska inte stjäla all spotlight.

Det är delvis därför jag kommer att köra med färdiga karaktärer (vilket det också gnälls om, trots att de kommer att ha ett dussin att välja på). Då kan jag ge alla lagomt med spotlight, jag kan ha händelser som bygger på karaktärernas bakgrund, och jag kan göra det djupare än vad jag skulle kunna göra med random karaktärer. Lägg till det att jag rent spelmässigt kan göra en balanserad grupp.
 
Maskwa said:
Tyck

Tycker personligen inte man behöver slänga sig med ADHD, autism etc för att beskriva människor och beteenden. Blir lite högstadiet med ”dampunge”.
Click to expand...
Jag ser inte ADHD som någonting negativt dock. Det får du stå för. Det är bättre att lyfta upp termer för att få förståelse.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top