Spelare som mest vill reagera

Gillade avsnittet i Rollspelshyllan som handlade om Shadowdark, där, som jag minns det från hur det beskrevs i avsnittet, att det står uttryckligen i spelet alla spelare agerar alltid i en satt ordning. Så först är det alltid spelare A, sen spelare B, sen C, osv, så man går alltid runt bordet och säger vad deras rollpersoner gör, oavsett om det är strid eller inte. Tydligen funkade det jätte jättebra med större spelgrupper och med barn/tonåringar, för att minska eventuellt kaos och se till att alla kommer till tals. Tänker att nåt sånt, att man spelar något med mer styrda procedurer kan hjälpa att utmana/bryta invanda mönster, hjälpa till att skapa bättre dynamik i gruppen, eller helt enkelt att det kan vara skoj att spela så ibland.
 
Med ålderns rätt har jag insett att jag inte vill spela med reaktiva spelare. Möjligen går det bra med någon enstaka spelare, som är relativt passiv men nöjd ändå, likt personen som @Rickard beskriver. Men i övrigt måste spelarna vara aktiva och helst även proaktiva, för att jag ska ha kul som spelledare.

Sedan är det så klart skillnad om jag spelleder nybörjare eller yngre spelare som inte riktigt hunnit hitta framåtdriften ännu. Då är det helt ok att jag presenterar sådant de kan reagera på.
 
Zeedox said:
Finns det några bra metoder och strukturer för att låta denna typ av spelare blomma ut och ha roligt, så sitt eget sätt?
Click to expand...
Det är fullt möjligt att de har väldigt roligt på sitt eget sätt redan, och att pusha dem till att göra mer än så kan leda till att de har mindre roligt. själv uppskattar jag att ha ett par "åskådare" i en spelgrupp, som är nöja att haka på va de aktiva spelarna hittar på. De är där och umgås med folk de gillar, lyssnar på coola påhitt, skrattar och lite skämt, och nån gång ibland får de rulla tärning. Vissa dagar är det allt jag vill ha ut av rollspel också =D

Men det kan absolut gå att hitta fler saker som intresserar dem. Pröva med olika typer av pussel och klurigheter. Både rent mentala sådana, och i form av fysiska handouts. Kanske rent av faktiska pussel.

Hade en sån spelare som visade sig älska att klura på lösningar. Men de hade inget som helst behov att vara centrum i gruppen (och var nog inte bekväm med det heller) så de var jättenöjda med att låta de andra spelarna lista ut lösningarna och föreslå dem. Men de satt där och klurade, och läste handouts, och om de andra spelarna gav upp så kunde hon lägga fram sitt förslag. Förslag som nästan alltid var rätt, eller i vart fall nära nog.

Vid ett tillfälle listade de ut hela metaplotten ungefär en fjärdedels väg in i kampanjen. De andra spelarna var skeptiska, men det visade sig vara helt korrekt.

Men den här personen tog inga egna anteckningar, utan satt mest och kladdade på pappret de hade före sig eller byggde tärningstorn medan de lyssnade på andra. Och frågor om vad som hände förra spelmötet möttes mest med blankt stirrande (tror anteckningar påminde alldeles för mycket om plugg/arbete för dem). Men om informationen fanns där i form av handouts och annat de kunde läsa och titta på, då jäklar!

Och apropå arbete; det är möjligt att det kan vara en väg att fånga deras intresse också. Inte att låta dem göra mer arbete, alltså, men om deras yrkeskunskaper kan vara direkt bidragande till spelet så kanske det får dem att gå igång lite.
 
Gerkub said:
Gillade avsnittet i Rollspelshyllan som handlade om Shadowdark, där, som jag minns det från hur det beskrevs i avsnittet, att det står uttryckligen i spelet alla spelare agerar alltid i en satt ordning. Så först är det alltid spelare A, sen spelare B, sen C, osv, så man går alltid runt bordet och säger vad deras rollpersoner gör, oavsett om det är strid eller inte. Tydligen funkade det jätte jättebra med större spelgrupper och med barn/tonåringar, för att minska eventuellt kaos och se till att alla kommer till tals. Tänker att nåt sånt, att man spelar något med mer styrda procedurer kan hjälpa att utmana/bryta invanda mönster, hjälpa till att skapa bättre dynamik i gruppen, eller helt enkelt att det kan vara skoj att spela så ibland.
Click to expand...

Jag spelar nog aldrig med en fast turordning men spelar alltid så att alla behöver säga vad deras karaktär gör innan nästa sak händer eller vad man skall säga. Så i praktiken blir det ju så att alla behöver fatta någon sorts beslut, och när alla har valt något att göra så händer nästa grej, även de mer passiva spelarna förväntas säga i vart fall någonting (även fast det är "jag följer med den personen"). Alternativet är ju att vissa spelare fattar beslut åt andra spelares karaktärer.
 
Zeedox said:
Hur får du detta att lyckas? Det är nog en ovanlighet i min rollspelskarriär.
Click to expand...

Det här fascinerar mig.

Senaste gången jag spelade med folk som hade liksom drastiskt olika agendor var nog min allra första spelgrupp; den som jag mest gick med i för att inga andra alternativ fanns (de var det första kompisgäng som alls släppte in mig och faktiskt ville hänga med mig, typ).

Men efter det har mina rollspelsgrupper i huvudsak samlats just kring vad vi ville spela. Framför allt gäller det i vuxen ålder, där jag specifikt letat spelgrupper via wrnu och liknande. Och även när jag spelat IRL har det ju varit med folk som så att säga vetat vad de ger sig in på när jag ska spelleda.

Så jag funderar mest på hur man gör för att misslyckas med det där. Min erfarenhet de senaste 20 åren eller så har nog varit av rätt uteslutande spelgrupper som drar åt ungefär samma håll.
 
krank said:
Det här fascinerar mig.

Senaste gången jag spelade med folk som hade liksom drastiskt olika agendor var nog min allra första spelgrupp; den som jag mest gick med i för att inga andra alternativ fanns (de var det första kompisgäng som alls släppte in mig och faktiskt ville hänga med mig, typ).

Men efter det har mina rollspelsgrupper i huvudsak samlats just kring vad vi ville spela. Framför allt gäller det i vuxen ålder, där jag specifikt letat spelgrupper via wrnu och liknande. Och även när jag spelat IRL har det ju varit med folk som så att säga vetat vad de ger sig in på när jag ska spelleda.

Så jag funderar mest på hur man gör för att misslyckas med det där. Min erfarenhet de senaste 20 åren eller så har nog varit av rätt uteslutande spelgrupper som drar åt ungefär samma håll.
Click to expand...
Intressant, för mig är det motsatsen. Jag har spelat avsevärt mer sedan pandemin, men i nästan alla grupper har det varit med stora olikheter i preferenser. Oavsett om det gäller hantverksgruppen, rollspellådan, eller speciellt min vanliga grupp, där vi har en bunt spelare som gillar varandra och gärna är med på spel, men egentligen har rätt olika stil.
 
En sådan här spelare i gruppen? Jättebra! Alla gillar att ha en comic relief/sidekick så om någon vill spela det är det grymt. Jag tänker inte lägga någon jobb på att fixa dem. Bygg inget för dem, lita inte på dem och tvinga dem aldrig in i strålkastarljuset.

Mer än en? Nu är det dags att hitta något de bryr sig om och använda det för att dra in dem i spelet. Älskar de barn? Ge dem barn i spelet, få dem att älska dem och sedan FUCKAR DU UPP DE BARNEN. Eller om de hatar sin hyresvärd så blir deras karaktär överfuckad av sin hyresvärd! Nu bryr de sig! bara slå mot knäna så våldsamt och så brutalt att de måste bry sig. Jag känner spelledare som är subtila och de är fegisar allihopa!

Halva gruppen eller mer? Lägg ner gruppen, plocka de bra spelarna och starta en ny grupp. Lämna dåliga referenser om någon ber om sådana.
 
God45 said:
En sådan här spelare i gruppen? Jättebra! Alla gillar att ha en comic relief/sidekick så om någon vill spela det är det grymt. Jag tänker inte lägga någon jobb på att fixa dem. Bygg inget för dem, lita inte på dem och tvinga dem aldrig in i strålkastarljuset.

Mer än en? Nu är det dags att hitta något de bryr sig om och använda det för att dra in dem i spelet. Älskar de barn? Ge dem barn i spelet, få dem att älska dem och sedan FUCKAR DU UPP DE BARNEN. Eller om de hatar sin hyresvärd så blir deras karaktär överfuckad av sin hyresvärd! Nu bryr de sig! bara slå mot knäna så våldsamt och så brutalt att de måste bry sig. Jag känner spelledare som är subtila och de är fegisar allihopa!

Halva gruppen eller mer? Lägg ner gruppen, plocka de bra spelarna och starta en ny grupp. Lämna dåliga referenser om någon ber om sådana.
Click to expand...
Nu snackar vi! Och mycket riktigt är jag en fegis!
 
Zeedox said:
Nu snackar vi! Och mycket riktigt är jag en fegis!
Click to expand...

Bara gå fullt ut ett par gånger! Det är mer effektivt om du etablerar grejen de bryr sig om med absolut brutalitet och sedan flyttar grejen de vill hämnas/fixa på så de måste jobba för det och bry sig. Ge dem INGET gratis på vägen mot grejen de vill. Om de slutar bry sig eller inte vill låtsas om det fortsätt slå på dem!
 
Zeedox said:
Något jag stött på åtskilliga gånger är spelare som främst vill hänga med strömmen, och har väldigt lite intresse av att försöka uppnå något mål. Vare sig ”uppdraget” eller ett eget karaktärsmål. De brukar mer vara intresserade av att säga lite roliga repliker och spela ut vad för ”lösnäsa” deras karaktär har (om de har någon).

Beroende på spel kan detta bli något problematiskt, speciellt om upplägget är mer öppet och bjuder in spelarna att själva bestämma vad de vill göra. I en mysteriesituation brukar de vara ganska ointresserade av att ställa frågor eller plocka på sig ledtrådar, eftersom det är mer abstrakt, medan i strid brukar de i varje fall piggna till något och göra någon attack som står skriven på rollformuläret.

Finns det några bra metoder och strukturer för att låta denna typ av spelare blomma ut och ha roligt, så sitt eget sätt? Någon jag själv försöker med är att gå i tur och ordning runt bordet och fråga varje person explicit vad de gör, så att de inte blir bortglömda. Men risken är att de inte har något i åtanke.

Genom att vara duktig spelledare och konstant ge aktiva val till spelaren blir det ofta bättre, men det kan vara svårt att komma på.

Vad finns det för mer bra sätt? Är du själv en sån spelare? Hur tycker du i så fall om att få ta del av spelmötet, vad för slags rollspel är kul för dig?
Click to expand...
Men de vill spela rollspel?

Glömmer aldrig universitetskompisen som undrade om tvn kunde stå på medan vi spelade.

Vill de kanske hellre se på film men följer majoriteten. Pratar de om film de vill se under pågående spelpass?
 
Beror på svar så som många gånger....
Det finns spelare som är helt nöjda med att sitta med. De som ser rollspel som ett socialt umgänge för hänga med kompisar. Om det är rollspel eller titta på film spelar mindre roll.
Sen finns det de som kanske vill spela mer men inte kommit igång med hur. De kan man hjälpa på traven. En teknik som lyckades för mig på en spelare var att fokusera på just deras karaktär någon gång under sessionen. Efter etablerat första kontakten med spelaren så kan man sen öka trycket och göra det fler gånger per session. På så sätt blev spelaren mer bekväm med sin rollperson och att ta egna beslut.
 
Zeedox said:
Hur får du detta att lyckas? Det är nog en ovanlighet i min rollspelskarriär.
Click to expand...

Jag tror perspektivet är kvar vid att någon är kompetent och lyckas med detta. SL som projektledare och underhållare. Ser det inte som att jag lyckas med något alls utan att man lyckas som grupp. Jag tänker mer att rollspel är en kreativ aktivitet vi gör tillsammans, som alla sådana så har vi olika ingångar till dem. Ibland är skillnaderna sådana som förstärker aktiviteten och gör den spännande och intressant, ibland är det för stora skillnader så det blir slitningar och konflikter (inte nödvändigtvis mellan de inblandade utan mer i aktiviteten i sig, det blir inget flow, aktiviteten blir lidande…). Jag skulle ju inte säga till dig ”ska vi starta ett band?” utan att få en motfråga ”kool, vad tänker du vi ska spela?” Om nu vilken musik det rörde sig om eller hur vi tänkt spela på något sätt var oklart. Så på samma sätt ”ok, ska vi spela rollspel x? Det kräver att vi har karaktärer som agerar och vill saker, så inga mähän som bara står och dreglar och väntar på att få en order eller prompting ok?” Vi har ju då satt vissa förväntningar som vi kan bedöma hur vi agerar utifrån. Fullföljde vi vad vi satte som förväntningar?
 
Last edited:
Zeedox said:
Vad finns det för mer bra sätt? Är du själv en sån spelare? Hur tycker du i så fall om att få ta del av spelmötet, vad för slags rollspel är kul för dig?
Click to expand...
Helt ärligt hade jag nog inte spelat rollspel om det här var en norm. För mig är det mer som @Christoffer beskriver det, just att aktiviteten i gruppen är lite hela grejen. Måste jag dra i folk för att få dem att göra saker så tappar jag mitt nöje och då kan vi spela brädspel istället.
 
Min skräckälskande fru, som hade noll erfarenhet (eller intresse) av rollspel, ville en dag vara med efter att ha tjuvlyssnat när vi spelade Call of Cthulhu, och hon var (och är) den mest proaktiva spelaren vid mitt bord. Hon är asbra på att låta sin rollperson köra ett "amen jag känner en kille som vet sånt här, vi kan kontakta honom" och liksom driva på utredningarna (hon är bara med när vi kör skräck eftersom hon hyser en enorm motvilja mot fantasy).
 
Lite reflektioner.

Det är inget problem att ha spelare som tar för sig mindre i en grupp! Som många nämnt kan det snarare vara ett problem att försöka tvinga in dem i spel på olika sätt, ibland gillar spelare bara att luta sig tillbaka och följa med i resan. De njuter av berättelsen som tar form runt spelbordet och rätt vad det är så kommer det komma tillfällen där de naturligt blir mer aktiva för de känner att de kan bidra mer i den situation som är.

Spelare som vill spela ut sin rollperson, säga lite roliga saker och hänga med gruppen ska inte underskattas! De kan lätta upp stämningen och bidra till att minska på spänningen i gruppen. Deras mer lättsamma inställning kan till och med leda till intressanta konsekvenser som gruppen måste hantera. Problemet uppstår först om gruppen tycker det är jobbigt och gör att spelbordet känner missnöje.

Spelare känner sig inte bekväma av att tvingas in i en roll de inte trivs i. Den tillbakalutade spelaren kan känna sig pressad om den tvingas in i hetluften och därmed känna att dennes nöje med hobbyn utmanas. Låt istället alla ta den plats de känner att de vill ta runt spelbordet, det är sällan ett problem för spelaren i fråga utan mer att problem vi väljer att se för att vi tolkar spelbordet utifrån vad vi finner kul och givande. Vi kanske är den högljudde spelaren som tar plats och driver på saker framåt och därför tror att den tillbakalutade spelaren har tråkigt och är utanför. Jag som är mer tillbakalutad som spelare älskar den högljudde spelaren, för de skapar rörelse i spel som jag sedan kan fundera och reagera på. Det blir en symbios i spelstilar, inte ett problem.

Strukturer - ska vi få alla att tala, skapa rutiner. Det är lite som möten, finns anledning att det skapats rutiner för möten och olika strukturer och ritualer. Det beror inte på att majoriteten av mötesdeltagare är tysta utan kul idéer, det beror på att vi vet att somliga röster försvinner om vi inte har strukturer. Handlar det om rädsla för att vissa inte får komma till tals, studera mötestekniker och snacka om det som grupp. Det är en gruppaktivitet, och i slutet bär gruppen ett gemensamt ansvar för vad som sker under rollspelet. Det är inte spelledarens ansvar att underhålla, det är på sin höjd spelledarens ansvar att vara den som gör att saker går framåt om saker hamnar i ett stillestånd under en regel diskussion till exempel.
 
Sömniga Isaac said:
Spelare känner sig inte bekväma av att tvingas in i en roll de inte trivs i. Den tillbakalutade spelaren kan känna sig pressad om den tvingas in i hetluften och därmed känna att dennes nöje med hobbyn utmanas. Låt istället alla ta den plats de känner att de vill ta runt spelbordet, det är sällan ett problem för spelaren i fråga utan mer att problem vi väljer att se för att vi tolkar spelbordet utifrån vad vi finner kul och givande.
Click to expand...

Ja, det kan definitivt bli ett dåligt utfall av att tvinga ut en ovillig person i rampljuset och jag har sett det hända.
Anekdotiskt har jag haft samma upplevelse som flera andra pratat om här, att det inte verkar vara den tillbakadragna spelaren som har problem utan andra som ogillar passivitet från någon i gruppen.
Jag tror inte att det funkar att försöka lära en tillbakadragen spelare att ta för sig mer (men någon som börjar på det sättet kanske självmant börjar ta för sig efter ett tag om det inte handlade om spelstil utan om att bli varm i kläderna). En mer genomförbar lösning är antagligen att de som stör sig på att någon är passiv jobbar på sin acceptans. Förutsatt att krocken mellan spelstilar är på rimlig nivå, förstås.
 
God45 said:
Bara gå fullt ut ett par gånger! Det är mer effektivt om du etablerar grejen de bryr sig om med absolut brutalitet och sedan flyttar grejen de vill hämnas/fixa på så de måste jobba för det och bry sig. Ge dem INGET gratis på vägen mot grejen de vill. Om de slutar bry sig eller inte vill låtsas om det fortsätt slå på dem!
Click to expand...
Trixet där är att du förutsätter att det finns något de bryr sig om. :) Sen vet jag att det finns många som checkar ut om spelet är så kontinuerligt är så brutalt och ”oförlåtande”, inte minst jag själv!

Men i varje fall nice med förslag! Och att fortsätta slå är ju mer och mer saker att reagera på! Så om en spelare tex vill ha en cool cooling som inte rörs i ryggen av någon form av hemskhet, får de då massor av tillfällen att utöva den cooligheten. Någon mer skämtsam kan dra en Snurre Sprätt, och så vidare.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top