Spelare som mest vill reagera

[Zeedox]

Något jag stött på åtskilliga gånger är spelare som främst vill hänga med strömmen, och har väldigt lite intresse av att försöka uppnå något mål. Vare sig ”uppdraget” eller ett eget karaktärsmål. De brukar mer vara intresserade av att säga lite roliga repliker och spela ut vad för ”lösnäsa” deras karaktär har (om de har någon).

Beroende på spel kan detta bli något problematiskt, speciellt om upplägget är mer öppet och bjuder in spelarna att själva bestämma vad de vill göra. I en mysteriesituation brukar de vara ganska ointresserade av att ställa frågor eller plocka på sig ledtrådar, eftersom det är mer abstrakt, medan i strid brukar de i varje fall piggna till något och göra någon attack som står skriven på rollformuläret.

Finns det några bra metoder och strukturer för att låta denna typ av spelare blomma ut och ha roligt, så sitt eget sätt? Någon jag själv försöker med är att gå i tur och ordning runt bordet och fråga varje person explicit vad de gör, så att de inte blir bortglömda. Men risken är att de inte har något i åtanke.

Genom att vara duktig spelledare och konstant ge aktiva val till spelaren blir det ofta bättre, men det kan vara svårt att komma på.

Vad finns det för mer bra sätt? Är du själv en sån spelare? Hur tycker du i så fall om att få ta del av spelmötet, vad för slags rollspel är kul för dig?

 

[Rickard]

Låt dom vara sig själva. Dom har funnit sin spelstil och är nöjda med det. Låt dom vara bortglömda tills det finns en replik att leverera.

Det enda en spelledare/deltagare behöver bry sig om spelarna är om någon faktiskt klagar eller om en spelares spelstil skär sig mot övriga deltagarnas.

 

[Sömniga Isaac]

Jag tar den givna, har du frågat spelarna i fråga vad de vill ha ut av sitt spelande?

Ibland kan det vara så enkelt som att det råder olika förväntan om vad det innebär att spela rollspel. Sen ska det nog inte underskattas att ha reaktiva spelare som motvikt till proaktiva spelare. Är själv väldigt tillbakalutad spelare som har svårt att ta plats, vilket gör att jag som spelledare ofta ser att proaktiva spelare/högljudda spelare som ett problem då jag själv vet att jag som spelare tystnar med sådana spelare runt spelbordet. För jag vet inte när det är läge att komma in i spel och upplever att det är otrevligt att avbryta spelarna som tar för sig mer. Då är det trevligt med det knepet du beskriver där spelledaren styr mer aktivt och ger den tillbakadragna spelaren ett utrymme.

 

[Zeedox]

Låt dom vara sig själva. Dom har funnit sin spelstil och är nöjda med det. Låt dom vara bortglömda tills det finns en replik att leverera.

Det enda en spelledare/deltagare behöver bry sig om spelarna är om någon faktiskt klagar eller om en spelares spelstil skär sig mot övriga deltagarnas.

Där håller jag inte med, men det är en preferensfråga. Jag anser att alla deltagare bör bry sig om varandra som ett aktivt val, och att det blir mycket trevligare stämning om man försöker ta hand om varandra och samarbeta för bästa möjliga gemenskap.

 

[Zeedox]

Jag tar den givna, har du frågat spelarna i fråga vad de vill ha ut av sitt spelande?

Ibland kan det vara så enkelt som att det råder olika förväntan om vad det innebär att spela rollspel. Sen ska det nog inte underskattas att ha reaktiva spelare som motvikt till proaktiva spelare. Är själv väldigt tillbakalutad spelare som har svårt att ta plats, vilket gör att jag som spelledare ofta ser att proaktiva spelare/högljudda spelare som ett problem då jag själv vet att jag som spelare tystnar med sådana spelare runt spelbordet. För jag vet inte när det är läge att komma in i spel och upplever att det är otrevligt att avbryta spelarna som tar för sig mer. Då är det trevligt med det knepet du beskriver där spelledaren styr mer aktivt och ger den tillbakadragna spelaren ett utrymme.

Ja, absolut. Det knepiga tycker jag är när majoriteten av spelarna runt bordet är mer reaktiva. Då kan även de proaktiva bli självmedvetna och dra sig tillbaka i rädsla att de tar för mycket plats - plus att jag som deltagare ju vill höra vad just de har att säga.

 

[Sömniga Isaac]

medan i strid brukar de i varje fall piggna till något och göra någon attack som står skriven på rollformuläret.

Det här är lite intressant. Jag är så att säga inte en förespråkare för strid i rollspel, men det är i strid jag blir mer aktiv i grupper där många spelare har lätt att ta för sig, vilket gör att strid då blir det roligare moment i rollspel. Orsaken är att strid har en så tydlig struktur att jag vet att här har jag något att luta mig tillbaka mot, en struktur som låter mig äga en del av rundan utan att vara orolig för att bryta in i andras utrymme. Vilket är synd, då strid inte är den del av rollspel som är mest intressant enligt mig själv.

 

[Sömniga Isaac]

Ja, absolut. Det knepiga tycker jag är när majoriteten av spelarna runt bordet är mer reaktiva. Då kan även de proaktiva bli självmedvetna och dra sig tillbaka i rädsla att de tar för mycket plats - plus att jag som deltagare ju vill höra vad just de har att säga.

Du skrev att när du frågar så är det som att spelarna kanske inte tänkt efter vad de vill göra. Hur är det med betänketiden runt spelbordet? Finns det utrymme för eftertanke, att stanna upp en stund i tystnaden och låta den andre tänka? Jag vet från mitt eget jobb att det här är något som ofta brister, vi ger inte utrymme till eftertanke och upplever att den andre inte kan/vill när det handlar om att vi inte ger utrymme då vi är rädda för tystnaden som uppstår när den andre tänker till.

 

[krank]

Låt dom vara sig själva. Dom har funnit sin spelstil och är nöjda med det. Låt dom vara bortglömda tills det finns en replik att leverera.

Det enda en spelledare/deltagare behöver bry sig om spelarna är om någon faktiskt klagar eller om en spelares spelstil skär sig mot övriga deltagarnas.

Jag håller med.

Den enda gången det här riskerar att bli ett riktigt problem är ifall gruppen bara är typ två pers – då kan det bli lite för drygt för den andre spelaren att dra lasset.

Men har man bara tre spelare så kan ju de andra två dra lasset och så länge de känner att det är OK finns egentligen inga problem.

Folk trivs kring spelbordet på olika sätt. Alla måste inte vara så himla aktiva och utåtagerande. För mig blir det lite som de där som envisas med att försöka tvinga introverta människor att "bli mer sociala". För att "alla trivs bättre om man är lite social".

 

[Zeedox]

Du skrev att när du frågar så är det som att spelarna kanske inte tänkt efter vad de vill göra. Hur är det med betänketiden runt spelbordet? Finns det utrymme för eftertanke, att stanna upp en stund i tystnaden och låta den andre tänka? Jag vet från mitt eget jobb att det här är något som ofta brister, vi ger inte utrymme till eftertanke och upplever att den andre inte kan/vill när det handlar om att vi inte ger utrymme då vi är rädda för tystnaden som uppstår när den andre tänker till.

Jag har helt klart problem med detta, då min egen läggning är att tänka genom att prata. Så jag försöker vara medveten om detta och lämna lite tid för eftertanke.

 

[Zeedox]

Jag håller med.

Den enda gången det här riskerar att bli ett riktigt problem är ifall gruppen bara är typ två pers – då kan det bli lite för drygt för den andre spelaren att dra lasset.

Men har man bara tre spelare så kan ju de andra två dra lasset och så länge de känner att det är OK finns egentligen inga problem.

Folk trivs kring spelbordet på olika sätt. Alla måste inte vara så himla aktiva och utåtagerande. För mig blir det lite som de där som envisas med att försöka tvinga introverta människor att "bli mer sociala". För att "alla trivs bättre om man är lite social".

På samma sätt trivs en del bäst när det är en blandning: som spelare och spelledare är i varje fall jag intresserad av alla som bidrar med innehåll.

Min teori är att det finns sätt att spela som gör det lättare / roligare beroende på spelarens nöje runt bordet, och att ”ge upp” och bara nöja sig med situationen som den är ger inte så mycket diskussion för en forumtråd.

 

[luddwig]

Jag har en spelare i min grupp som är helt nöjd med att bara flyta med strömmen. Han är i huvudsak med och spelar för att umgås med kompisgänget. Så har det varit sedan vi började spela rollspel tillsammans för 35 år sedan, och det har aldrig varit ett problem. Tvärtom är det bra att han inte tävlar med de mer aktiva spelarna om utrymme i diskussionen. Den är tillräcklig livlig ändå eftersom spelgruppen är så pass stor. Om han skulle sitta vid bordet och se uttråkad ut, lägga allt fokus på mobilen eller börja prata om icke spelrelaterade saker skulle jag däremot tycka att det var störande, men det gör han inte.

 

[Rickard]

Där håller jag inte med, men det är en preferensfråga. Jag anser att alla deltagare bör bry sig om varandra som ett aktivt val, och att det blir mycket trevligare stämning om man försöker ta hand om varandra och samarbeta för bästa möjliga gemenskap.

Fast jag har insett nyligen att det rollspel är bra på är att matcha så att alla spelare får utöva sin egen spelstil. Jag tror att över åren har ett gäng högljudda individer snackat om "spelstilar som skär sig" som om det är något vanligt förekommande och Robin D Laws skriver om att man måste tillfredsställa alla stilar under ett spelmöte.

Jag påstår att det är ett falskt ställningstagande. Det går att ha okända individer med sina säregna preferenser som sätter sig ned vid ett bord och hittar det som dom tycker är kul individuellt och kör på det för det kommer sällan i vägen för andras preferenser. Du tror på något sätt att jag säger att man inte ska bry sig om varandra: det får står för dig. Vad jag menar är att rollspel är väldigt bra på att ge utrymme så att alla får vad de tycker är kul. Problem uppstår snarare när alla förutom en har en distinkt spelstil som förhöjs, men när det gäller "soffdekorationen" som bara vill vara med? Den spelstilen synkar med allting automatiskt.

 

[Rickard]

Jag är ett stort fan av session 0, men jag tror - och detta pratas det aldrig om - att det aldrig enbart handlar om att få alla att synka, utan om att ge spelare en chans att finna sin egen spelstil i det som presenteras. Visst, ska vi spela skräck, action eller sådana genrer så krävs det ett visst mån av att kunna ha samma tankesätt, men inte när det kommer till specifikt spelstilen och vad man personligen gillar med rollspel.

 

[Zeedox]

Fast jag har insett nyligen att det rollspel är bra på är att matcha så att alla spelare får utöva sin egen spelstil. Jag tror att över åren har ett gäng högljudda individer snackat om "spelstilar som skär sig" som om det är något vanligt förekommande och Robin D Laws skriver om att man måste tillfredsställa alla stilar under ett spelmöte.

Jag påstår att det är ett falskt ställningstagande. Det går att ha okända individer med sina säregna preferenser som sätter sig ned vid ett bord och hittar det som dom tycker är kul individuellt och kör på det för det kommer sällan i vägen för andras preferenser. Du tror på något sätt att jag säger att man inte ska bry sig om varandra: det får står för dig. Vad jag menar är att rollspel är väldigt bra på att ge utrymme så att alla får vad de tycker är kul. Problem uppstår snarare när alla förutom en har en distinkt spelstil som förhöjs, men när det gäller "soffdekorationen" som bara vill vara med? Den spelstilen synkar med allting automatiskt.

Intressant, jag har rätt ofta stött på preferenser som skär sig med varandra. Du har inte den erfarenheten?

Jag tror du har rätt i sak att ofta kan spelare med ganska skilda preferenser enas runt bordet och hitta något som är intressant för just dem. Men för den delens skull finns det väl ändå saker som fungerar bättre och sämre?

 

[Zeedox]

Det enda en spelledare/deltagare behöver bry sig om spelarna är om någon faktiskt klagar eller om en spelares spelstil skär sig mot övriga deltagarnas.

Hur menade du med denna paragraf?

 

[Rickard]

Hur menade du med denna paragraf?

Jag har fått kommentarer som "Du har med strider bara pga. person X, va?", "Person Y kunde verkligen inte acceptera/förstå den här premissen av spelande när vi andra kunde" eller "Han var bara för mycket".

Då är det ett problem. Och det finns inget som man hade kunnat gjort för att undvika det. Men det du pratar om har ingenting med föregående stycke att göra. Du vill bara göra det trevligare för spelare genom att lyfta dess spelstil, så jag känner egentligen inte att jag bidrar med något i tråden.

Jag kan dock säga att jag tror inte på spotlight-ögonblick. Det är ett konstlat försök att försöka få alla att vara lika värda. Alla är inte lika "värda" vid spelbordet ... och det är OK. Vissa tar mer plats (jag menar: rollspel har det inbyggt i och med spelledarrollen). Så länge dom inte tar mer plats till kostnad av andra spelare, för då är det ett problem. Men i detta fall: spelarna kommer att hitta sina egna spotlight-ögonblick, om de får chansen att träda fram då och då. Det är något att främja runt spelbordet (på gott och ont*).

*ont, eftersom blyga spelare kan bli ännu blygare om allt fokus riktas mot dom varje gång dom säger något.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Jag anser ju den som spelar rollspel är den som har absolut störst ansvar för sin egen upplevelse.
Har man inte kul när man spelar så kan det bero på en mängd saker, men i slutändan är man själv den som fattar alla avgörande beslut angående hur man förhåller sig till spelet.

Det handlar om allt ifrån att välja vilka man spelar med, till vad som spelas och hur man förhåller sig till det som spelas. Jag som SL har mitt kul när jag får rigga situationer och potentialer och sedan låta spelarna ta ansvar för att härja runt i det, trycka på knappar och förstöra saker, sedan när spelarna har satt igång massa händelseförlopp så spinner jag vidare på det. Jag förväntar mig alltså att spelare som kommer till mig har en vilja att agera och hitta på saker*, och om de inte vill det så passar kanske inte min SL stil dem och då får de själva besluta om de vill fortsätta ha mig som SL eller gå vidare till en annan grupp. Kanske testar de att spela utanför sina invanda preferenser och upptäcker att det är tillräckligt kul för att fortsätta (jag tror ju på människors förmåga att lära sig nya saker) eller så är det inget för dem.

Jag har nog alltid i gruppen haft en eller ett par spelare som tagit en mycket mer passiv eller försiktig roll, som inte rotat runt så mycket, men det har alltid också funnits spelare som är betydligt mer aktiva och fått saker att hända ändå, och då har den mer passiva kunnat flyta med. Jag antar ju att dessa ändå har haft roligt, eftersom de vart kvar i gruppen, men har de inte haft det så är det faktiskt upp till dem att göra en förändring.

Min främsta upplevelse är att folk hittar sina preferenser i gruppen, att folk generellt inte går runt med stenhårda och superspecifika preferenser som de vill få tillfredsställda för att ens ha lite roligt, utan att man läser av rummet, hittar den gemensamma stämningen och anpassar sig efter det. Rollspel är ju trots allt först och främst en social aktivitet och en umgängesform.

*Vilket jag såklart också alltid berättar när det kommer en ny spelare. Min "pitch" är ganska enkel "Du får spela hur du vill, det finns inga krav eller förväntningar på "skådespeleri" eller att du alltid måste prata i karaktär eller att man inte får göra små inspel eller så, men ingenting kommer liksom "serveras", vad som händer beror på vad era karaktärer gör och ni driver händelseutvecklingen".

 

[Quadrante]

Om spelgruppens sammanhållning är ett delmål, spendera tid på det.

 

[Girighet]

Beroende på spel kan detta bli något problematiskt, speciellt om upplägget är mer öppet och bjuder in spelarna att själva bestämma vad de vill göra.

I min primära spelgrupp är det ganska avslappnat och "hänga" stämning.
Jag har försökt introducera Fate och andra system där spelarna måste vara mer delaktiga och skapande men det har inte fungerat. De föredrar när det är rälsat.
Jag tror inte att det går att ändra folks spelsätt, utan man behöver anpassa spelet till gruppen om man vill ha med spelarna.

 

[Christoffer]

Svaret är väl så enkelt som att spela med spelare som vill spela samma sak som du själv? Sen tror jag inte ett dyft på att en spelare har en spelstil som är lite en sanning wrnu slänger sig med, spelet är ju aktiviteten och som sådan är det ju spelet för dikterar ”detta är vad vi gör”. Och vi är nog fler än bara jag som gillar olika ingångar till detta och inte bara vill lyssna på maiden om och om och om igen. Sen kan det ju vara viktigt att tydliggöra att ikväll ska vi inte lyssna på maiden utan ikväll ska vi göra det här, så alla är med på vad att det inte bara är samma gamla number of the beast vi ska sjunga på. Men gå inte till ”en bra spelledare löser det” för det är ju inte så att vi kan lösa det hela med att någon ska vara ”bra” om andra inte ens är intresserade av aktiviteten spelet vill att vi ska engagera oss i.