Spelare som avbryter ett narrativ

pellejones

Warrior
Joined
8 Aug 2000
Messages
359
Location
Sverige, Uppsala
Otroligt bra input och diskussioner här. Mycket att ta med sig. Jag har spellet sedan 1995, så en del kött på benen har jag, men det är först nu på senare år som jag lirat fantasyspel. Har spellet otroligt mycket Call of Cthulhu i mina dagar så att beskriva saker sitter i ryggmärgen.

Forbidden Lands (svärdets sång) är ju i grunden ett berättande spel, där även spelarna förväntas beskriva sina handlingar noga innan tärningar slås. Där ha drinkar måste motiveras för att få slå om tärningar en gång (pressa slaget), där ett misslyckat slag alltid ska ha ett narrativ från SL. Spelaren i fråga har också spelat Pathfinder med mig i några år, och kommer från 10 år av DnD 3.5. Så regler för handlingar och vikten av att överleva sitter djupt rotat hos honom. Han själv misstänker även att han har "vuxen-ADHD".

Efter all denna input så ska jag nog kunna lösa detta :)

Tusen tacksam!
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,223
Vill bara flika in att just monologer av skurken tycker jag är otroligt ovanliga. Jag kan nog inte komma på ett enda exempel på det på denna sidan millennieskiftet. Så det känns inte som att just det skulle vara ett problem.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,718
Location
Göteborg
Ja, jag har som sagt skjutit mig i foten som spelledare och gjort sån skit vid ett tillfälle och paranoian det väckte hos mina spelare var monumental. Ingen fick tala till punkt, spelarna litade inte på någon någonsin (det var Complete Masks of Nyarlathotep så kanske inte bara mitt fel...) och deras laglydiga investigators blev någon form av guerilla-krigare mot resten av världen. Nu kanske det inte behöver bli så illa (och jag kunde ju faktiskt bara ha pratat med dem efteråt och bett om ursäkt men ung och dum etc) men jag kan så tydligt se scenen i kampanjens första del där det hände som helt formade de kommande två årens spel.

Så: Prata om hur ni vill spela. Behandla varandra som vuxna människor. Håll de överenskommelser ni gör :)
Jag har ibland också inlett en scen med att säga "Okej, jag kommer bara att fortsätta prata här, så får ni avbryta mig när ni vill ingripa". Då är man tydlig med hur man tänker.

(Och en gång i Hantverksklubben "Jag tänker bara fortsätta att prata hela tiden, så får ni hålla er dialog och beskriva vad ni gör genom att tala över mig", vilket var rätt kul. Det var en utomdimensionell varelse som bara såg vriden och "fel" ut och det faktum att jag konstant i bakgrunden muttrade om dess förvridna och omöjliga existens medan de andra spelarna försökte fokusera blev rätt effektfullt.)
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,485
Ja, men titt som tätt har någon äventysdesigner tänkt att det är ett bra sätt att ge ledtrådar eller förklara äventyrets "varför" och då blir det problem. Det är inte bra design kan jag förvisso tycka men blir lite klurigt att lösa när BBE istället för att få ge sin information blir sprängd i luften utan att passera gå. :)
I typ alla spel med magiker så är ju ”Låt dem inte tala!” + ”Geek the mage first” = Att man inte vill höra vad de säger under några som helst omständigheter.
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,309
Location
Enköping
Vi spelar Svärdets sång en gång i veckan och har gjort det i några år nu. Ibland vill jag som SL beskriva en spännande scen inför en strid eller generellt, som kan gå till så här:

SL: "Ni ser hur oljan bubblar när en rangliga kropp växer upp ur vätskan. Skelettet fylls med svarta senor som tajtas åt runt benen..." RP1: "Jag slänger ner min fackla i oljan!" eller "jag skjuter den direkt!" eller "jag kastar min yxa!" osv.

Jag har alltså en spelare som ofta avbryter mig innan jag beskrivit färdigt saker. Allt för att få in en överaskningsattack eller liknande. Jag har alltid hanterat det med att beskriva färdigt, sedan ge initiativ, och om det passar så får han sin överraskningsattack.

Men i de flesta fall så förstör det utropet hela beskrivningen, hela känslan. I hans huvud har det säkert redan spelats ut, men jag har andra vid bordet som inte har den fantasin att själv fylla i och är därför beroende av beskrivningarna.

Vi har inte pratat om avbrotten. Men någonstans stör det mig. Han kan liksom inte rå för det för han är ganska otålig, så att ta upp det kan göra mer skada är nytta.

Hur skulle ni hantera en sådan situation?

Jag skulle ta upp det ändå. Jag personligen kör med att spelarna får avbryta när de känner att det är dags. Jag har observerat vad som fungerar med mina spelare och det är den metoden. Som spelledare strävar jag efter att allt ska fungera för alla spelare så jag försöker prata med dem när nåt uppstår, och vissa saker får skötas olika med olika spelare.

Eftersom du inte pratat med personen än så kan du även börja med att prata med de andra. Stör de sig på hans sätt? Om de gör det, fråga hur de vill att det ska lösas. Om inte, känn efter hur du känner inför alternativen att låta personen fortsätta, eller inte. Ibland är det så att folk inte riktigt kan hjälpa sättet de agerar på - som säg vid vissa symptom. Då kanske man måste låta dem hållas, eller låta dem gå, beroende på ens egna känslor och behov, eller majoriteten av spelarna.

Men kolla med de andra först, och be dem vara med i diskussionen sen när ni pratar med den som avbryter. Ta inte upp det som att sättet är fel och det är ni mot dom, utan låt det vara en diskussion om berättarsätt där alla får säga sitt så ni får höra varandras resonemang också. Förhoppningsvis, om personen förstår att de flesta vill ha det annorlunda så han kan kompromissa.

Bäst i en sån här situation tycker jag det är om ens spelare också är villiga att kompromissa. Om man inleder med att berätta att "jag berättar så här och när jag är klar, så får ni säga vad ni gör, och det är ok att säga att din rollperson började göra en viss grej vid ett visst tillfälle" och att det är så det kommer fortsätta. Avbrytande kommer inte göra från eller till. Sen kan man utvärdera efter ett spelmöte för att justera saker.

Ett händelseförlopp som beskrivs kan vara svårt att hantera. Om man kör på att man beskriver ett skelett som börjar regenerera kött, senor och grejer, då kommer handlingskraftiga personer troligtvis börja hacka och avbryta det hela. Hade man sett en sån scen på tv eller i en film där karaktärerna står och tittar på kanske man undrar varför de står och glor och inte gör nåt. Det här är ju rollspelens fördel på ett sätt, man behöver inte följa ett narrativ, man kan göra vad som är bäst.
Så när man beskriver nåt sånt här så får man vara tydlig med att det tar nån sekund, eller fastställa att rollpersonerna är så tagna av händelsen att de inte får agera.
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,465
Location
Helsingborg
För att klargöra:

a) Du kan beskriva detaljer runt omkring först. /.../ Jag skulle säga högst en, max två meningar är vad du bör säga.
I början av spelmötet brukar jag köra en mindre monolog på kanske 20 sekunder, men jag brukar lämna var rollpersonerna är till slutet av den monologen.

b) Sedan behöver du inte beskriva allting på en gång. Dela upp det till när rollpersonerna rör sig i rummet.
Detta skapar interaktivitet - precis som i ett riktigt samtal där det är bollande mellan olika deltagare.

c) Beskriv väldigt "inzoomade" detaljer så att spelarna får gissa, istället för att agera. Ge detaljer så att de får bilda sin egen uppfattning. Ett knep jag använder från Keith Johnstons Impro är att alltid beskriva en ny sak i varje mening.
Detta skapar aktivt lyssnande, då spelarna - istället för att passivt lyssna - måste ta en aktiv part i att försöka skapa sig en mental bild av hur det ser ut. Jag har inget emot att spelarna ibland säger att de inte förstår; då är det jag som brustit i att ge en helhetsbild via detaljerna, men jag brukar försöka se det lite som en dikt skriven med kishotenketsu-struktur: presentera saker som inte verkar höra samman och sedan bind ihop dem. Om spelarna inte fattar att det är ett torg, säg det rakt ut i slutet.
 
Top