Spela för Spelandet eller för Innehållet - tidsfråga?

Faehrengaust

Swashbuckler
Joined
27 Sep 2001
Messages
2,341
Location
Uppsala
Känner att det är stor risk att bli missförstådd i den här tråden, men jag gör ett försök...

När jag skulle svara i tråden Slumphändelser – ett hyllningstal så var min första instinkt att skriva att jag är emot Slumphändelser. Men, sen började jag tänka, och kom fram till att det inte är riktigt sant. Jag är bara emot slumphändelser just nu, pga yttre omständigheter i form av speltid. Med begränsad speltid - både frekvens och per speltillfälle - så är Slumphändelser inget för mig eller vår spelgrupp. Det passar inte... just nu.

När jag funderat vidare på det så kan jag konstatera att det påverkar många av mina inställningar till rollspel överlag. Och i förlängningen påverkar det många av mina inlägg här på forumet. Min bild av vad som är "bra rollspel" (för mig) är kraftigt påverkat av de förutsättningar för spel som jag har för tillfället.

Min "rollspelskarriär" har innehållit perioder där vi spelat extremt mycket och perioder där jag inte spelat alls. Det har påverkat mitt sätt att se på rollspel och mitt sätt att tänka på vad som är "bra rollspel".

Ett tydlig observation är att:

Perioder med mycket spel har inneburit att Spelandet varit det viktiga, dvs att träffas som grupp(-er) och bara lira. Alla var så inne i rollspelsbubblan att det behövdes inte så mycket förberedelser, struktur eller något mellan speltillfällena (de kom så tätt ändå). Inga journaler behövdes eftersom alla kom ihåg allt (från i förrgår). Alla spelade så mycket så alla var kreativa och spontana. Kampanjer och spelledare avlöste varandra och levde parallellt så det var inte så viktigt att allt klaffade 100%. Spelare kom och gick i grupperna - i viss mån. Det fanns väldigt lite press på deltagarna.

Dessa väldigt sköna och avslappnade spelperioder skulle jag likna vid en musikgrupp som träffas och jammar. Det är spontant, fullt av improvisation och lekfullt.

Perioder med lite spel (som jag är inne i nu) har inneburit att Innehållet blivit det viktiga. Spelgruppen träffas sällan och korta tider så då gäller det att försöka klämma ur så mycket kvalitét som möjligt ur varje minut. Det gäller även att ha bättre struktur och stöd för alla att komma ihåg saker mellan speltillfällena. Kreativitet flödar inte på samma sätt i spelgruppen, men fokuset är högre (och även pressen). Distraktioner skalas bort och det är huvudhandlingen - den röda tråden - som träder fram i rampljuset.

Dessa fokuserade och mer koncentrerade spelperioder liknar mer när musikgruppen spelar en konsert. Det ska klaffa och varje ton ska sitta perfekt.

---

Upplever ni något liknande?

---

Det jag tar med mig av dessa tankar är att jag nog ska tänka ett varv till innan jag skriver i trådar här på forumet och inte bara svara utifrån hur vi spelar just nu utan lite bredare och mer nyanserat. Det jag ser som "bra rollspel" idag är inte samma sak som jag skulle se som "bra rollspel" om jag hade möjligheten att spela mycket mer frekvent och med längre speltillfällen. Mina åsikter färgas av min spelsituation idag.
 
Upplever ni något liknande?
Nej. Inte direkt. Visserligen spelar jag mer sällan nu men det gör oss inte direkt mer fokuserade eller neurotiska. Tvärtom är vi mer avslappnade och toleranta mot sidospår.

Tycker det är intressant att du känner ett behov av att knyta spelens värde (alltså om det är bra) till hur det passar din nuvarande situation dock.

Som jag ser det är alla spel, genrer, spelstilar och tekniker mer neutrala. De har alla för och nackdelar som passar bättre eller sämre i olika grupper, vid olika tider eller med olika förutsättningar. Det gör dem inte automatiskt dåliga vid alla andra tillfällen.

Som spelledare och i viss mån spelare så ser jag det som en stor del av hantverket att hitta och dra ihop alla saker som passar just den här gruppen, det här formatet, eller det här tillfället.

Själv skrev jag inte något negativt i tråden om slumphändelser just för att det uttryckligen var en hyllningstråd. De saker som togs upp var också positiva saker som kan uppstå om det används rätt, och integreras i en spelstil som passar, eller för de spelledare som går igång på nostalgin. Men det finns såklart nackdelar också om de används fel eller i sammanhang där de ger resultat som de inte är riktigt avsedda för. För mig är de bra ibland, men kanske inte alltid.

Jag tror att vi kanske ibland odlar en myt om att vissa spelstilar, tekniker eller regelsystem är den slutgiltiga sanningen som alltid kommer generera det bästa spelet nånsin. När man kanske mer borde fundera på ”vilka är vi”, ”vad brukar vi gilla”, ”vad skulle vi kunna göra bättre” och framförallt ”vad är vi sugna på att spela idag”?

:t6b-5: :t6r-2:
//EvilSpook
 
Upplever ni något liknande?
Nja:
Ja, naturligvis är det enklare att ha flyt när man spelar ofta.
Nej, det påverkar inte hur jag som SL hanterar innehållet i spel.

Största skillnaden skulle jag säga är att startsträckan blir större. Mer skitsnack, mer snack om vad som hände sist, vad som hänt i våra liv etc. Men när vi väl börjar spela är det samma skit som alltid :)
 
Kan känna igen mig i att ens nuvarande situation påverkar hur man ser på vad ”spel ska vara” även om det inte direkt ser ut som du beskriver så handlar det nog mest/mycket om hur meningsfullt det är och hir mycket strötid man har att spela runt med.

Själv spelar jag mest för att det ska vara en upplevelse vilket kan komma i konflikt med dem som spelar för progression.
 
Jag tror att vi kanske ibland odlar en myt om att vissa spelstilar, tekniker eller regelsystem är den slutgiltiga sanningen som alltid kommer generera det bästa spelet nånsin. När man kanske mer borde fundera på ”vilka är vi”, ”vad brukar vi gilla”, ”vad skulle vi kunna göra bättre” och framförallt ”vad är vi sugna på att spela idag”?
Det här instämmer jag helt i. Jag kan när jag skriver på forum ha ganska extrema åsikter, men i verkligheten så svänger det ganska mycket vad det är jag vill få ut av spelet där och då. Och jag påverkas inte av att jag har fler eller färre tillfällen under en period. Snarare påverkas jag av vad jag vill utforska i stunden och få ut av spelet i stunden. Det väger tyngre för mig. Somliga verktyg blir då bättre än andra och det handlar mer om att plocka fram de verktyg som helgar ändamålet där och då.
 
Jag har till stor del gjort samma resa, men kanske gått hela varvet. "Perioder med mycket spel" var tonåren för mig. Alla i spelgruppen var kreativa, aktiva och prioriterade rollspel.

En stor del av tiden sedan nystarten 2015/2016 har ägnats av äventyr, kampanjer och rollspel som relativt långsamt bygger upp en berättelse. Spelgrupperna har varit sådana att det lätt kommer saker mellan, som gör att det i allra bästa fall blir spel varannan vecka, men ofta glesare än så. Jag håller med dig om att man känner att man vill maximera upplevelsen av berättelsen i det läget. Ett slumpmöte som tar en stor del av ett spelmöte är slöseri med tid. Någon form av spelrapport eller krönika är ett måste för att komma ihåg vad som hände förra gången.

"Perioden med lite spel" har varit, och är, kul, men också jäkligt frustrerande. När två spelmöten i rad blir avbokade är det nästan som att börja på noll igen. Saker man planerat att göra glöms bort.

På senare tid har jag valt rollspel där den övergripande berättelsen egentligen är rätt oviktig, där de enskilda händelserna är det som spelarna pratar om efteråt. De enskilda rollpersonerna är inte heller så viktiga, utan den största konsekvensen av att en spelare uteblir är att hen missar det som händer under just det spelmötet. Hen kan hoppa rakt in i nästa spelmöte utan ett långt återberättande. Spelgruppen får alltid något gjort under spelmötet.
 
Jag har nog aldrig någonsin varit med om att rollspelandet "inte behövt så mycket förberedelser". Det som skiljer mitt spelledande nu från mitt spelledande när jag började mot slutet av högstadiet är att jag 1) har mer tid på mig och 2) är bättre på att lägga förberedelsetiden på rätt saker.

Det där spontana och avslappnade spelandet har jag nog aldrig varit med om. Och jag har nog också alltid haft fokus på innehållet. Om vi inte ska fokusera på innehållet så gör vi väl något annat? Typ spelar brädspel eller bara hänger och pratar strunt. Sedan finns det ju typ inget som heter "avslappnad social situation" för mig; alla sociala situationer innefattar en spänning, ett mått av ångest, en permanent motor av "gör jag fel nu?".

"Improvisation" och "lekfullt" går inte heller ihop för mig. Improvisation är svårt och alltid ångestladdat och jobbigt. Numera kan jag parera det som SL genom rätt förberedelser (som medger flexibilitet för spelarna men sällan innebär att jag som SL behöver få panik).


Men ja, nä, jag har nog gillat mer eller mindre samma grejer hela tiden. Jag har blivit bättre på att sätta ord på det, bättre på att förbereda för det, bättre på att parera mina egna tillkortakommanden och bättre på att spela på mina eventuella styrkor. Men vad jag varit ute efter eller velat fokusera på har inte ändrats speciellt mycket. Tror jag.
 
Jag förstår inte varför det måste vara ett motsatspar i dessa? När jag spelar är det mycket spelande med mycket innehåll. Jag har speedrunnat Svavelvinter på fem spelmöten och detta genom att trycka in massivt med information i varje spelmöte.

Jag har delgivit mina speedrunning-tekniker i länken nedan men kan ge delge några punkter från den:
  • Smidigare system
  • Uppdatera saker online mellan spelmöten. Upprepa viktiga saker!
  • Spela flera äventyr samtidigt
  • Slå samman element i äventyren.
  • Ge ut all information!
 
Last edited:
Det viktiga är inte heller att försöka bli klar med äventyret eller få dom att följa linan, utan när jag kör flera äventyr samtidigt är det upp till spelarna att välja riktningen. Om det går lång tid mellan spelmöten så ger det mig tid att vara ännu mer hänsynslös till hur jag skippar preppen, för då har jag rejält med tid för att fixa ihop vad spelarna har råkat skapa för situationer så att det blir en koherent historia.

I värsta fall: retconna.
 
Nej. Inte direkt. Visserligen spelar jag mer sällan nu men det gör oss inte direkt mer fokuserade eller neurotiska. Tvärtom är vi mer avslappnade och toleranta mot sidospår.

Bara för att klargöra så upplever vi inget neurotiskt i vårt spelande :)

Däremot fokuserat. Med press menar jag att det finns en större önskan/förväntan på spelmötena eftersom de är så pass få - men det är långt ifrån något neurotiskt.

Tycker det är intressant att du känner ett behov av att knyta spelens värde (alltså om det är bra) till hur det passar din nuvarande situation dock.

Du missförstår, så antagligen förklarar jag dåligt. Jag känner inget som helst behov.

Vad jag gör är en observation av ett undermedvetet beteende från min egen sida. Spontant värderar jag saker och ting utifrån nuvarande situation i stället för att tänka lite bredare. Inget konstigt egentligen, så gör vi med allt i livet, men ändå något man kan ta i beaktande förrän man kommer med (starka) åsikter.

Jag tror att vi kanske ibland odlar en myt om att vissa spelstilar, tekniker eller regelsystem är den slutgiltiga sanningen som alltid kommer generera det bästa spelet nånsin. När man kanske mer borde fundera på ”vilka är vi”, ”vad brukar vi gilla”, ”vad skulle vi kunna göra bättre” och framförallt ”vad är vi sugna på att spela idag”?

Medhåll.
 
Upplever ni något liknande?
Jo. Delvis i alla fall. Jag spelar en del men att spela ofta med samma grupp i samma spel är mindre vanligt. Efter alla schema-justeringar och inställda pass pga sjukdom etc. är 10-15 pass på ett år ganska bra. Och eftersom det generellt finns en vilja att bytta spel med jämna mellanrum är det också en ganska vanlig kampanjram. Sen har jag svårt att ta ställning till om det påverkar vår spelstil jättemycket, men det gör det viktigare att ha ett slags gemensamt mål och en idé om vad spelet är på väg och lägger ett större ansvar på alla att försöka tänka efter kring vilken sorts spår som är intressanta att driva i spel.
 
Jag förstår inte varför det måste vara ett motsatspar i dessa?

Det behöver det inte vara. Det var en observation - inte en regel eller princip - utifrån mina personliga erfarenheter.

Det har redan i tråden tydligt framkommit att andra har annorlunda (eller saknar) personliga observationer. Det beror säkert mycket på ens egen personlighet.

Det är intressant att höra hur andra upplever det.
 
Jo. Delvis i alla fall. Jag spelar en del men att spela ofta med samma grupp i samma spel är mindre vanligt. Efter alla schema-justeringar och inställda pass pga sjukdom etc. är 10-15 pass på ett år ganska bra. Och eftersom det generellt finns en vilja att bytta spel med jämna mellanrum är det också en ganska vanlig kampanjram. Sen har jag svårt att ta ställning till om det påverkar vår spelstil jättemycket, men det gör det viktigare att ha ett slags gemensamt mål och en idé om vad spelet är på väg och lägger ett större ansvar på alla att försöka tänka efter kring vilken sorts spår som är intressanta att driva i spel.

Och där kommer jag att tänka på att valet av spel har blivit mycket viktigare när man spelar mer sällan. Det blir en större investering eftersom den förbrukar en sällsynt resurs - speltid.

När man har gott om speltid så testade man olika spel hej vilt.

Men detta skiljer sig säkert också mellan olika personer.

Till saken hör även att jag och vår spelgrupp alltid vill spela kampanjer, inte enstaka äventyr. Det påverkar tankesättet.
 
Jag läser absolut forumet olika beroende på hur mitt egna spelande ser ut!

Symbaroum-trådar var jätteintressanta under perioden jag spelledde det.
Trådar om indiespelande är spännande i anslutning till att jag kör något sådant one-shot. Och ointressanta när jag är mitt i en tradkampanj.
Diskussion om spelledartips är mer värdefulla under en period då jag är gruppens SL.

Spelen jag just nu spelar påverkar vilka trådar jag upplever som intressanta, och skulle jag inte spela alls skulle det påverka ganska mycket.
 
När man har gott om speltid så testade man olika spel hej vilt.

Men detta skiljer sig säkert också mellan olika personer.
Så klart. Jag skulle dock säga att många I mina grupper läser folk fler spel än vi hinner spela och är relativt villiga att lära sig nya, så det påverkar inte så mycket. Men visst kan det ibland uppstå trösklar i relation till förväntad speltid som gör att vissa spel ibland väljs bort.
 
Jag tror att vi kanske ibland odlar en myt om att vissa spelstilar, tekniker eller regelsystem är den slutgiltiga sanningen som alltid kommer generera det bästa spelet nånsin. När man kanske mer borde fundera på ”vilka är vi”, ”vad brukar vi gilla”, ”vad skulle vi kunna göra bättre” och framförallt ”vad är vi sugna på att spela idag”?
Det här! Så mycket det här!
 
Back
Top