Mutant Snygg ny stockholmskarta till Mutant År Noll

[mrund]

Stockholm efter katastrofen
En karta för postapokalyptiska spel och berättelser
Av Alexander Wramler efter synpunkter från Martin Rundkvist

Proton Drive

Securely store, share, and access your important files and photos. Anytime, anywhere.

drive.proton.me

När jag förberedde mig för att spelleda rollspelet Mutant År Noll i ett framtida Stockholm beslöt jag att inte använda stockholmskartan i spelets låda. Skälen var två: gatunätet finns inte med där och strandlinjen är dagens. Det ena kopplade loss kartan från det historiska Stockholm, det andra kopplade kartan alltför starkt till 2020-talet.

Som arkeolog verksam längs svenska östkusten är jag van att se strandlinjen som något föränderligt. Inlandsisen var så tung att den skapade en buckla i jordskorpan. Den bucklan rätar numera sakta ut sig, och vi har därför en halvmeter landhöjning i Stockholm per hundra år. Samtidigt smälter polarisarna nu snabbt på grund av klimatförändringen, vilket höjer den globala havsnivån. Det finns inget skäl att tro att de här båda rörelserna kommer att ta ut varandra precis och hålla dagens strandlinje konstant flera hundra år framåt, som i Mutant År Noll.

Statens Geologiska Undersökning har en strandförskjutningsmodell på nätet. Jag valde strandlinjen kring år 450 för vårt spel. Jag ville nämligen ha strandlinjen vid Kungliga Biblioteket så att våra stackars svältande mutanter i deras strandade finlandsfärja skulle ha någon jordbruksmark: dagens Humlegården. Men jag ville ändå att mina spelare skulle känna igen sig bland stadens ruiner. De stred mot en förvirrad robot i Björns trädgård. Ett hotfullt dråparträd växte i en bassäng på Kampementsbadet. Vid TV-huset hittade de bysten av Lennart Hyland, till vilken någon lämnat blodiga offergåvor.

Kartan jag gjorde till vårt spel var ful och tafflig. Men nu har Alexander Wramler gjort en snygg karta. Han är van: han är den förste som lyckats digitalisera och rektifiera stadens äldsta karta, från omkring 1620. Vi hoppas att många mutanter skall känna igen sig i vårt Stockholm efter katastrofen.

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag tycker definitivt att man kan göra som ni har gjort och förhålla sig självständigt och kreativt till de zoner som beskrivs i Mutant År Noll. Det gäller förstås även de zoner jag själv beskrev - Malmö-Köpenhamn (Staden vid skrotsundet?), Musközonen och havszonen (på Kickstarter kallad Nordsjözonen). Idén med dem var, åtminstone som jag minns dem, att presentera olika koncept för att förhålla sig till topografin.

Flera av de här idéerna fördes sedan över till de översatta versionerna. Jag tror exempelvis att Manhattan (var det väl?) blev översvämmat, precis som Malmö-Köpenhamn. Men det var antagligen också en del ändrades och lades till. Jag har inte koll på alla versioner (exempelvis inte de tyska eller brasilianska översättningarna, som jag aldrig har haft möjlighet att ta del av).

Zonerna var, som bekant, en form av sandboxigt hexkräl. Jag föreslog på ett ganska tidigt stadium att även vägarna (hej Mad Max) skulle kunna fungera som en sorts sandboxar. Det jag då tänkte mig var särskilda väguppdrag (bränsletransporter), väggrupperingar (bl.a. mc-gäng, truckers, vägrövare, nomader och vägpoliser) och vägsektorer (bränsledepåer, garage, karavanläger, motell, vägtunnlar, gränsposteringar etc). Det blev inget av det i det utgivna materialet (helt okej, alla idéer får inte plats), men det finns förstås inget som hindrar att ni som läser det här använder något eller flera av dessa uppslag.