Stockholm efter katastrofen
En karta för postapokalyptiska spel och berättelser
Av Alexander Wramler efter synpunkter från Martin Rundkvist
drive.proton.me
När jag förberedde mig för att spelleda rollspelet Mutant År Noll i ett framtida Stockholm beslöt jag att inte använda stockholmskartan i spelets låda. Skälen var två: gatunätet finns inte med där och strandlinjen är dagens. Det ena kopplade loss kartan från det historiska Stockholm, det andra kopplade kartan alltför starkt till 2020-talet.
Som arkeolog verksam längs svenska östkusten är jag van att se strandlinjen som något föränderligt. Inlandsisen var så tung att den skapade en buckla i jordskorpan. Den bucklan rätar numera sakta ut sig, och vi har därför en halvmeter landhöjning i Stockholm per hundra år. Samtidigt smälter polarisarna nu snabbt på grund av klimatförändringen, vilket höjer den globala havsnivån. Det finns inget skäl att tro att de här båda rörelserna kommer att ta ut varandra precis och hålla dagens strandlinje konstant flera hundra år framåt, som i Mutant År Noll.
Statens Geologiska Undersökning har en strandförskjutningsmodell på nätet. Jag valde strandlinjen kring år 450 för vårt spel. Jag ville nämligen ha strandlinjen vid Kungliga Biblioteket så att våra stackars svältande mutanter i deras strandade finlandsfärja skulle ha någon jordbruksmark: dagens Humlegården. Men jag ville ändå att mina spelare skulle känna igen sig bland stadens ruiner. De stred mot en förvirrad robot i Björns trädgård. Ett hotfullt dråparträd växte i en bassäng på Kampementsbadet. Vid TV-huset hittade de bysten av Lennart Hyland, till vilken någon lämnat blodiga offergåvor.
Kartan jag gjorde till vårt spel var ful och tafflig. Men nu har Alexander Wramler gjort en snygg karta. Han är van: han är den förste som lyckats digitalisera och rektifiera stadens äldsta karta, från omkring 1620. Vi hoppas att många mutanter skall känna igen sig i vårt Stockholm efter katastrofen.
En karta för postapokalyptiska spel och berättelser
Av Alexander Wramler efter synpunkter från Martin Rundkvist
Proton Drive
Securely store, share, and access your important files and photos. Anytime, anywhere.
När jag förberedde mig för att spelleda rollspelet Mutant År Noll i ett framtida Stockholm beslöt jag att inte använda stockholmskartan i spelets låda. Skälen var två: gatunätet finns inte med där och strandlinjen är dagens. Det ena kopplade loss kartan från det historiska Stockholm, det andra kopplade kartan alltför starkt till 2020-talet.
Som arkeolog verksam längs svenska östkusten är jag van att se strandlinjen som något föränderligt. Inlandsisen var så tung att den skapade en buckla i jordskorpan. Den bucklan rätar numera sakta ut sig, och vi har därför en halvmeter landhöjning i Stockholm per hundra år. Samtidigt smälter polarisarna nu snabbt på grund av klimatförändringen, vilket höjer den globala havsnivån. Det finns inget skäl att tro att de här båda rörelserna kommer att ta ut varandra precis och hålla dagens strandlinje konstant flera hundra år framåt, som i Mutant År Noll.
Statens Geologiska Undersökning har en strandförskjutningsmodell på nätet. Jag valde strandlinjen kring år 450 för vårt spel. Jag ville nämligen ha strandlinjen vid Kungliga Biblioteket så att våra stackars svältande mutanter i deras strandade finlandsfärja skulle ha någon jordbruksmark: dagens Humlegården. Men jag ville ändå att mina spelare skulle känna igen sig bland stadens ruiner. De stred mot en förvirrad robot i Björns trädgård. Ett hotfullt dråparträd växte i en bassäng på Kampementsbadet. Vid TV-huset hittade de bysten av Lennart Hyland, till vilken någon lämnat blodiga offergåvor.
Kartan jag gjorde till vårt spel var ful och tafflig. Men nu har Alexander Wramler gjort en snygg karta. Han är van: han är den förste som lyckats digitalisera och rektifiera stadens äldsta karta, från omkring 1620. Vi hoppas att många mutanter skall känna igen sig i vårt Stockholm efter katastrofen.