Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

[Faehrengaust]

Vi skämtade nyligen i min rollspelsgrupp om att i en spelares Dark Ages Vampire kampanj som pågår just nu så tränade spelarna sina soldaters Willpower stat (så att de inte skulle bli galna av att se varulvarna de behövde kriga mot) genom att just rida hästar mot dem och beordra dem att stå kvar tills soldaterna lyckades göra det.

Det förekom historiskt, men inte så mycket som man skulle kunna tro.

Man hade flera sätt att försöka få infanteri ståndaktigt nog för att stå emot (hotet av) en kavallerichock:

• Veteraner! De som en gång överlevt ett slag hade mycket lättare att våga stå kvar. Om man placerade veteraner på ett smart sätt så stärkte de moralen.
• Bra underbefäl.
• Djup formation. Det är svårt att fly om man har flera led bakom sig. Det är svårt rent fysiskt (det är trångt!) och även moraliskt.
• Tät formation. Fysisk kontakt gjorde det svårt att vända om och fly.
• Skapa brödraskap. Det är lätt att överge okända, men inte att överge kompisar. De välkända schweiziska legoknektarna med pikar stod i led där alla kom från samma by eller samma gille.
• Man tränade med mycket ljud - trummor, skott, etc. - så att ljudet av hovarna inte skulle skrämmas (det låter skitmycket när en bunt hästar rider mot en).
• Exercis i oändlighet. Allt skulle vara automatiserat. Infanteristen skulle vara en robot - inte en tänkande varelse.
• Fanor och andra symboler placerades strategiskt och man skapade ett symboliskt värde för dessa. Fanan skulle inte överges!
• Straff för feghet.

Trotts detta så vek sig även de bästa infanteristerna när de blev tillräckligt hårt pressade - eller hade tagit tillräckligt med förluster.

Ett annat problem var att senare infanteri ofta avlossade sina musköter alldeles för tidigt när de utsattes för kavallerianfall. Då har skotten ingen effekt och det inser även infanteriet och då sätter skräcken in ännu mer - fan, vi har skjutit men de kommer ändå!

---

Omvänt så är det inte heller lätt att träna kavalleriet att göra ett perfekt anfall mot infanteri. Det är en jäkla massa hästar som ska rida i tät formation mot en mur av spjut (och vika av i sista stunden om muren står fast). Det är inte lätt!

Hästar tränades för att springa på saker - höbalar, bollar, etc. - så att de inte skulle vara rädda för en människa som stod i vägen. De tränades också för att utstå ljuden på slagfältet - och även lukterna av t.ex krut och blod. Hästar är växtätare och väldigt flyktbenägna så det är ingen lätt uppgift att träna dem för ett slagfält. Det finns video-klipp på nätet som visar hur man tränar moderna polishästar om man är intresserad.

Sen är det även så att hästen känner av ryttarens känslor. Om ryttaren är rädd så blir hästen rädd - vilket är ett problem för en modern nervös tävlingsryttare. Så ryttaren skulle inte bara vara en mästare på att rida och duglig på att slåss (det är sekundärt) utan även helst orädd. Det som dock kan rädda den oerfarna och rädda ryttaren är att hästar är flockdjur, så om det sitter en veteran längst fram och leder anfallet så går det bättre för hela gruppen.

---

Undrar hur det skulle kännas att stå där med spjutet när det kommer ett anstormande troll? Eller varför inte en drake?

 

[EvilSpook]

Jag läser ”Den hemliga alliansen” av Kari Poutiainen och slås lite av hur den italienska maffian är otroligt rituella/traditionella i sina tillvägagångssätt.

Det var så ända in i modern tid och kanske särskilt under ”Anni di piombo” (åren av bly - slutet av 60-talet till början av 80-talet).

Det var framförallt tre större maffior som alla samordnades under ett gemensamt ”råd” - Cupolan. De stora organisationerna var Cosa Nostra på Sicilien, Ndrangheta i Kalabrien och Camorra i Campania och Neapel.

När någon behövde mördas följdes vissa steg.

- En maffiaboss ”beställde” mordet, men uttalade aldrig att det var fråga om ett mord. Man nämnde det i termer som att man hade ”bekymmer med en person”.

- Den som tog på sig jobbet hade generellt sätt fria händer att utföra dådet på sitt eget sätt.

- Maffiabossen som beställt mordet agerar sedan väldigt vänligt mot offret. De kunde omfamna eller kyssa personen, och säga saker som att de ”tänker på honom” och att ”den är nära maffiabossens hjärta”. En tydlig signal för de som är insatta.

- Om det var känsligt eller om man ville skicka en signal så såg man till att kroppen försvann helt. Det kallas ”Lupara bianca” (Vitt hagelgevär). Där ordet vitt indikerar att inget blod lämnas kvar. Efter mordet tas kroppen om hand (ofta löste man upp den i ett syrabad och spred ut över odlingsmark t.ex.).

- Efter mordet skickar maffiabossen direkt kondoleanser till offrets familj. Det första kondoleanserna som kommit fram och den första kransen som läggs på kistan är från den maffiaboss som beställt dådet.

- Om gärningsmännen åker fast så pratar de inte alls med polis, åklagare eller andra myndigheter. Att inte tjalla är en hederssak och kallas Omerta. De lägre mafiosona (Soldato) räknar med att deras maffiaboss ska få dem frisläppta, eller att de har någon form av beskydd.

- Om de inte släpps eller skyddas inom rimlig tid, så insåg de att de kanske offrats av sina bossar. Antingen för att de hamnat i onåd, men mer sannolikt för att de vet nåt som kan skada högre uppsatta personer. De kan då välja att berätta det de vet för polisen, det var väldigt fördelaktigt att ha hållhakar på viktiga personer. En tjallare kallas ”pentito”.

- Den förväntade livslängden för en pentito var extremt kort. Italien införde vittnesskyddsprogram väldigt sent (kanske på 90-talet?), men även efter det gjorde korruptionen att det var osannolikt att du skulle överleva i Italien. Det säkraste var att fly landet (ofta till diktaturer i Europa (Spanien/Grekland), eller till Sydamerika.

Väldigt mycket handlar det om att de som redan vet, ska förstå sammanhangen. Men att de viktigaste personerna inte ska kunna knytas till dåden. Samtidigt som de som utreder brotten ska förstå att deras liv och karriärer är i riskzonen om de kommer för nära sanningen.

Det är viktigt att ha kontakter högt upp, men inte missbruka dem i onödan, så att man blir en belastning för någon med makt och inflytande


//EvilSpook