Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

I princip allt som är intressant med medeltiden (från Fria städer, den komplicerade relationen mellan världlig och religös makt etc) relaterar till det. T.ex. klassen av ministeriales som fanns i det heliga romerska riket (som var samtidigt ofria, på nästan samma sätt som livegna, OCH del av den sociala eliten då de innehade positioner som privilegiade svurna män/kvinnor till högadeln).
Mamluker är en parallell till ministerialerna.
 
Lyssnade på ett avsnitt av podden Historia Nu och de nämnde att det var mindre (eller ingen alls) norrsken under en period på 1600-talet. Blev lite förvånad, har känt till att norrsken varierar lite med cykler (vi ser norrsken från bakgården och har koll på när den är som starkast med en app på telefonen), men har inte tänkt mig att det skulle vara någon större variation.

Men, det kan vara så att norrsken inte synts överhuvudtaget under en längre tidsintervaller (typ generationer) i stora delar av Sverige. Det har funnits många sådana minimum, t.ex. ca 1450–1550 och ca 1645–1715. Sedan har det också funnits perioder med extra mycket norrsken.

Tänk er då reaktionen hos folk när man går från en period då i princip ingen sett norrsken till en period när de är extra kraftiga. Detta har tolkats som kraftiga järtecken (vilket var vad podden handlade om).
 
Sedan kommer det alltid ett finnas ett område - hur långt norr eller söder beror på - där man sällan har norrsken men det fortfarande händer med långa intervall.
 
Angående stadsboende bönder med burskap – var dessa medlemmar av ett skrå? På vilket vis hade de möjlighet att utöva politiskt inflytande inom staden?
Medans skrån ofta hade inflytande i städerna så var detta inte ett krav för att ha inflytande, utan framför allt så försökte man påverka rådmännen. Rådmännen i sin tur valdes genom kooption (dvs rådet väljer själva in nya medlemmar) så förmågan att påverka var informell. Men allting var ju smått nog att man visste att man inte kunde ignorera borgare hur som helst (då bara huvudet för ett hushåll hade burskap så var det rätt så få faktiska borgare i en stad).

Om man tittar på t.ex. Helsingborg så har man under 1700-talet ett intressant maktspel där Petter Pihl d.y sitter som borgmästare och, med familjen Cösters stöd, styr staden maktfullkomligt (till både magistraters och borgares förtret).
 
Kom att tänka på boken Vid tidens ände av Håkan Håkansson. Ett slags monografi över Johan Bure, men också en djupdykning i stormaktstidens märkliga idévärld. Finns otroliga uppslag för rollspel i den boken, konstiga anekdoter, gamla dokument som försöker utreda omen, osv osv. Även en bra källa för riktigt flippade kopparstick.
 
Kom att tänka på boken Vid tidens ände av Håkan Håkansson. Ett slags monografi över Johan Bure, men också en djupdykning i stormaktstidens märkliga idévärld. Finns otroliga uppslag för rollspel i den boken, konstiga anekdoter, gamla dokument som försöker utreda omen, osv osv. Även en bra källa för riktigt flippade kopparstick.
Åhå! Den måste jag kolla in. Biografin om Rudbeck av David King är jättekul, bland annat just för de anledningar du beskriver.

Att få samma sak, fast med landets första runolog, riksbibliotekarie och riksantikvarie (och svensk historias fjärde mest imponerande skägg) i huvudrollen låter lovande!
 
Last edited:
Åhå! Den måste jag kolla in. Biografin om Rudbeck av David King är jättekul, bland annat just för de anledningar du beskriver.
Att få samma sak, fast med landets första runolog, riksbibliotekarie och riksantikvarie (och fjärde mest imponerande skägg) i huvudrollen låter lovande!
Fun fact: en av mina tatueringar är inspirerad av Vid tidens ände.
Fun fact 2: Boken har en roll i hur jag och min fru blev tillsammans.

tdlr: läs boken och du får en tatuering och en fru.
 
Ulfhednar (úlfheðnar) betyder ungefär “vargskinnsmän”. De nämns tillsammans med Bärsärkar i skaldedikten Hrafnsmál, där de framstår som våldsamma krigare i kung Harald Hårfagers följe. Näst efter Bärsärkarna så är de det tydligaste belägget för djurkopplade krigare i den fornnordiska världen.

Hrafnsmál:

Úlfheðnar heita,
er í orrostu
blóðgar randir
ok rauða spjót.
Översatt:
De kallas ulfhednar, de som i striden blodfärgar sköldar och rödar spjut.

Modern litteratur romantiserar ofta Ulfhednar och mycket av det som skrivs är bara påhitt. Det finns väldigt lite faktiskt fakta om dem utom att de just är någon form av elitkrigare och att de fanns i Haralds följe tillsammans med bärsärkar (dock viktigt att det är en separat grupp). Termen används även som personnamn vilket kan vara förvirrande.

Men, det är ju inte svårt att finna användning för Ulfhednar i rollspel, några äventyrsfrön:

Vargskinnen i kungshallen: En ny härskare tar in ett följe ulfhednar som livvakt. Problemet är att de börjar använda sitt skyddsuppdrag för att hota bönder, kräva gåvor och skipa egen rätt.

Den döde Vandraren: En vandrare hittas sönderriven i skogen och allt pekar mot “vargmän”. Men är det verkligen ulfhednar - eller kan det vara vanliga vargar eller till och med en varulv? Eller är en av Ulfhednarna en varulv?

Odens ed: En ung krigare vill bli upptagen bland Ulfhednarna och måste genomgå en rit som hans familj fruktar ska göra honom främmande för allt mänskligt. Rollpersonerna dras in när riten går fel.

Tinget mot vargmännen: Efter ett blodigt överfall kräver fria män att kungen utlämnar sina Ulfhednar till tinget. Kungen vägrar. Nu hotar inbördesstrid, men vem vågar gå emot de fruktade krigarna som sägs kunna ändra skepnad?

Nattens ylanden: En by plågas av nattliga räder där angriparna bär vargskinn och aldrig lämnar vittnen som kan identifiera dem. Är det kungens män, fredlösa efterapare eller något ännu mörkare? Kanske finns det sju samurajer... eh, ett gäng äventyrare som kan hjälpa skydda byn?

---

Not: En tredje möjlig grupp av djurkrigare i nordisk kontext är Vildsvinskrigare. Här är dock källäget i bästa fall spekulativa eller egentligen ren fantasi. Det som finns är:
  • jǫfurr är ett ord som ska ha sitt ursprung i "galt" men används som "furste/ledare/härskare" i skaldediktningen
  • Vildsvin används som symbol för krigare, strid, aggressivitet
  • Vildsvin förekommer på hjälmar (från vendeltiden) och andra krigiska dekorationer
  • Svinfylking är en formation i strid
Så det man egentligen kan säga är att vildsvin är associerade med krig, men inte att det skulle funnits några vildsvinskrigare, men för rollspel så funkar det ju ändå.

Även Korpen är associerad med strid (främst genom Oden), men några fågelkrigare finns det inga som helst belägg för.... om vi inte räknar in att Valkyriorna är associerade med svanar... :)
 
Så det man egentligen kan säga är att vildsvin är associerade med krig, men inte att det skulle funnits några vildsvinskrigare, men för rollspel så funkar det ju ändå.

Även Korpen är associerad med strid (främst genom Oden), men några fågelkrigare finns det inga som helst belägg för.... om vi inte räknar in att Valkyriorna är associerade med svanar... :)

Korpen är möjligen en association till döden då krigande leder till döda kroppar och då blir korpen glad för att den kan äta, snarare än korpen som krigs/kraftdjur. (Se t.ex. Norna-Gesturs kväde). Korpbaneren skulle då haft samma tanke som drakhuvuden på skeppen, menade att göra motståndaren rädd snarare än att "vi har drakkrigare ombord".
Frågan är också om vildsvinen snarast står för ilska och snarstuckenhet än krig lite som du är inne på. Vi borde se vildsvinskrigare omnämnas annars.

Bra inlägg, får direkt ideér! :)
 
Korpen är möjligen en association till döden då krigande leder till döda kroppar och då blir korpen glad för att den kan äta, snarare än korpen som krigs/kraftdjur. (Se t.ex. Norna-Gesturs kväde). Korpbaneren skulle då haft samma tanke som drakhuvuden på skeppen, menade att göra motståndaren rädd snarare än att "vi har drakkrigare ombord".

Absolut. Och även örnen och andra asfåglar har lite av samma roll.

Korpen kan också vara ett krigsomen och vittne till strid. Så den förekommer både före, under och efter strider. Men, den är ett vittne, inte en deltagare.

I rollspel så kan man så klart vrida lite på det och få till en Korpkrigare om man så vill, men egentligen så har Korpen intressantare roller att spela i ett vikingainspirerat spel.

Frågan är också om vildsvinen snarast står för ilska och snarstuckenhet än krig lite som du är inne på. Vi borde se vildsvinskrigare omnämnas annars.

Tror nog att Vildsvinet hade med krig och krigare att göra (även om jag inte tror på några vildsvinskrigare). Det främsta skälet är de hjälmdekorationer som finns, t.ex. Torslundaplåtarna (vendeltid):

1773729090123.png

Och orden "hildisvín" och "hildigǫltr" (“stridssvin” och “stridsgalt”) finns som namn eller heiti för hjälmar.

Men, det ena utesluter inte det andra, vildsvinet har säkerligen många betydelser.

---

Och, nu ska jag spåna/fantisera/extrapolera.

Vildsvin förekommer som djur hos Frej och Freja. Hos Freja är det just som Hildisvíni ("stridssvin"). Både Frej och Freja var vaner och vanerna brukar ju ses som äldre gudar än Asarna.

Och de hjälmfynd som finns är från Vendeltid, inte vikingatid. Kanske var vildsvinet närmare associerat med krig före vikingatiden.

Och det finns fler illustrationer (vargkrigare, krigare med horn, etc) av krigare som är associerade med djur från äldre tid, men man vet ju egentligen inget om dem eftersom man inte har några texter.

Torslundaplåtarna igen:
1773730031877.png

Skälet att jag spånar är för att jag tänker använda mig av det i mitt egna lilla projekt där jag kommer ta mig stor frihet att tolka in djuren i krigarkulturen :)
 
Spel i spelet kan vara kul och det finns ju massor av enkla spel man kan använda som inte kräver jättemycket träning.

Här är ett till som jag inte stött på, vilket känns lite märkligt att jag inte har. Dock nog flexibelt och enkelt att man kan använda det i de flesta historiska/fantasyspel utan att det blir märkligt. Och lättlärt och lättspelat.

 
Spel i spelet kan vara kul och det finns ju massor av enkla spel man kan använda som inte kräver jättemycket träning.

Här är ett till som jag inte stött på, vilket känns lite märkligt att jag inte har. Dock nog flexibelt och enkelt att man kan använda det i de flesta historiska/fantasyspel utan att det blir märkligt. Och lättlärt och lättspelat.

Det där är ett av spelen jag ska hålla kurs i på Medeltidsveckan i år! :)

I flera år har vi kört workshops med historiska spel, och Ludus Latrunculorum (eller bara Latrunculi) är min personliga favorit. Trots att vi inte vet exakt hur det gick till har vi tillräckligt många ledtrådar från folk som pratar om spelet för att kunna göra någorlunda klipska återskapanden.

Min personliga favorit är den Kowalski gjort, baserat främst på druid/doktorsgraven i Colchester. Men även Ulrich Schädlers långsammare variant med mycket Seega i sig är väl värd att spela.

När jag pitchar Latrunculi för spelare brukar jag kalla det för Hnefatafl med jämna lag.
 
Back
Top