Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

  • "Isen har lagt sig i vallgraven vid Varbergs fästning, vilket antikvarien Jesper Hillbom utnyttjar för att testa sina medeltida läggar.
  • Med klädsel inspirerad av Bockstensmannen och benknotor istället för skridskor tar han sig fram över isen, om än i begränsad fart.
  • Han beskriver det som en dröm som gått i uppfyllelse."
 
  • "Isen har lagt sig i vallgraven vid Varbergs fästning, vilket antikvarien Jesper Hillbom utnyttjar för att testa sina medeltida läggar.
  • Med klädsel inspirerad av Bockstensmannen och benknotor istället för skridskor tar han sig fram över isen, om än i begränsad fart.
  • Han beskriver det som en dröm som gått i uppfyllelse."
Jesper är också en av landets bästa filurer på medeltidsmusik. Han var med i bandet Vagando en gång i tiden, och höll i Medeltidsmusikpodden med Gustav Näsman Olai. Dessutom allmänt trevlig. :)
 
Rollpersonerna färdas genom en trakt och hör många av invånarna beklaga sig över att det inte har regnat, torkan är tydlig med gulnat gräs och döda träd överallt. De kommet till en djup flodbädd med en rännil av vatten på botten. En av dem spejar inskriptioner på en sten i den gamla floden och genast börjar de försöka tyda den okända tecknen. Efter mycket huvudbry får de fram den kryptiska "Gråt om du ser mig".

Det är en hungersten från generationer sedan.
 
Carl von Line skriver väl om "vattuminskningen" och hans lärjungar sätter upp stationer för att mäta hur havsvatten försvinner
Vetenskapen diskuterade huruvida detta berodde på att jorden rotationshastighet sakta ökade, vilket skulle dra havsvatten mot ekvatorn.
 
Last edited:
Läste om Ingbo källor i Heby som har blågrönt vatten som bubblar upp.

Vattnet är ca 7 grader sommartid och troddes förut ha läkande egenskaper. Den helande förmågan skulle vara extra stark eftersom källan rann norrut.

Det skrivs att det är två källor som sammanbinds av en bäck och att bäcken utvidgar sig till ett tredje "öga". Talet tre är magiskt och kan också kopplas med trefaldigheten.

Såna här platser får mig alltid att fundera på hur folk förr i tiden uppfattade märkligheter i landskapet. Enorma mängder vatten (3000 liter per minut) som bubblar upp i en kristallklar källa måste ju sätta igång fantasin. Vilka rån/väsen bodde här?

Det får en också att fundera på frågan "Vilka äventyr kan utspelas här"? Ett par tankar:
- Bubblorna från botten kanske kan tolkas av ett orakel. Vad händer om det slutar bubbla? Eller det uppstår en jättebubbla?
- Det "tredje" ögat kan vara magiskt och livsfarligt att skåda in i. Man kan se saker som dödliga inte bör se. Någon kanske försvinner när hen tittar in i ögat?
- Kvarnen som använder sig av källornas vatten tillför helande egenskaper till mjölet. Kvarnen skyddas av en kvarngubbe, men vad händer när en mjölnardräng kissar i en av källorna? Han var kanske så full att han inte ens kommer ihåg det?

Källan har skrivits upp på listan över platser att besöka i sommar! (bilden liknar väldigt mycket en källa vi besökte i Thailand för ett år sedan, men där var vattentemperaturen ca 40 grader :) )

1772265848939.png
 
Snubblade på frågan varför många skarprättarsvärd har 1 till 4 hål i bladet längst ut (3 hål verkar vara vanligast). Det visade sig vara ett intressant mysterium som inte har något entydigt svar - vilket inte gör det mindre intressant.

OBS: Långtifrån alla skarprättarsvärd har dessa hål.

---

Bakgrund: Skarprättarsvärd (executioner sword) är ett svärd som är gjort för avrättning, inte för strid. De har oftast en avrundad ände, dvs ingen spets för stöt. I den avrundade spetsen kan man hitta dessa relativt små hål:

1772545314221.png

Det finns många teorier om dem. Jag listar en bunt i någon form av sannolikhetsordning (den mest sannolikaste först). OBS: Det är vad jag anser sannolikast, så ta det med en nya salt.

1. Inget svärd för strid

Den förklaring jag tror mest på är att visa att det inte är ett svärd för strid. Genom att göra hål i spetsen så blir svärdet också svårare att smida om till stridsbruk. Ett skarprättarsvärd är inte ett hedersamt vapen och det kan vara ett sätt att försöka poängtera detta. Det finns dock inga egentliga belägg för detta och det går att smida om klingan ändå (men med mer jobb och eventuellt sämre resultat).

2. Folktro

Hålen skulle kunna vara där för att t.ex. släppa ut själen eller skydda skarprättaren. En möjlig tro kan t.ex. vara att man trodde att ett svärd blev mättat på själar efter att ha dödat för många och då skulle hålen kunna släppa ut själarna. Problemet är att det inte finns någon sådan berättelse/tro bevarad, men det finns liknande berättelser om hål som används för att släppa igenom själar/andar/väsen på andra föremål.

3. Upphängning

Dessa svärd var ibland menade att hängas synligt i rådssal eller något dylikt. De skulle synas och avskräcka. Det fanns en stor symbolik kring dem. Problemen med den här teorin är tre:
  • Varför fler än 1 hål? Om den här teorin stämmer så tror jag den behöver kombineras av någon av de andra teorierna för att förklara varför man valde att göra fler hål på en gång.
  • Många svärd har skidan kvar (som i bilden ovan). Varför ha en skida överhuvudtaget om man ändå tänkte förvara svärdet utan skida? Kanske användes skidan bara vid transport, men det är en lite svag förklaring.
  • Hålen ser små ut för ändamålet.

4. Balans (eller vikt)

Det finns en del teorier (speciellt på forum) om att det skulle vara för att lätta svärdet. Det tror jag är BS av högsta klass, de små hålen gör ingen skillnad på totalvikten och vikten är ändå rätt ointressant. De som är lite mer insatta påpekar att det skulle kunna vara för att ändra balansen och den teorin är möjligt. Ett skarprättarsvärd ska bara vara bra på en typ av hugg och det skulle kunna vara så att man efter att svärdet är klart justerar balanspunkten genom hålen för att få fram de bästa huggegenskaperna. Finns inga belägg för detta och jag tycker det är lite långsökt, men möjligt.

5. Ökad vikt

En annan besläktad teori är att det skulle vara för att ändra balansen genom att öka vikten längst ut med hjälp av blyinfattning. Återigen finns inga som helst belägg, men det är möjligt.


6. Dekoration/Religiös symbolik

Den här teorin har framkommit speciellt när det gäller de svärd med tre hål - treenigheten. Dock ser inte hålen ut att vara gjorda för dekoration utan snarare för något praktiskt. En del av dessa svärd är även dekorerade med snygga inläggningar/gravyrer men har sedan dessa fula hål, det stämmer inte. Men det skulle kunna vara en teori som kan kombineras med 2.

7. Ljud/vissling

En kittlande teori är att det skulle vara för att skapa ett vinande ljud. Jag ser dock inte att det ljudet skulle kunnat bli så kraftigt att en folkhop skulle ha kunnat höra det. Det finns även de som påstår att de testat och inte hört något ljud. Mer fantasy är verklighet - men klart användbart i rollspel om man så vill.

8. Blodavrinning eller undvika att svärdet suger sig fast

En skröna som liknar och kanske är baserad på att tron att blodsrännan skulle vara till för samma sak. Helt enkelt inte trovärdigt.

---

Summa summarum: Ingen vet. Och det finns ingen teori som är vore utan problem.
 
https%3A%2F%2Felbilen.se%2Fwp-content%2Fuploads%2Fsites%2F3%2F2026%2F03%2FSkateholm-fjadrar-stenaldern_illustration_Tom-Bjorklund.jpg

"Nya fynd i Skåne: Så klädde sig människor för 7 000 år sedan
av Carl Undéhn
2 mar 2026
Illustration: Tom Björklund

Exakt hur människor klädde sig på stenåldern är svårt att svara på. Särskilt många spår finns det inte att utgå ifrån. Genom det som ändå har bevarats av organiska material – till exempel i glaciärer som i fallet med 3 300 år gamla Ötzi som hittades i Alperna – vet vi att kläderna tillverkades av läder och päls.

Men i Skåne användes uppenbarligen även fjädrar från fåglar som utsmyckning, visar en studie från universitetet i Helsingfors som har publicerats i Springer Nature. De finska forskarna har undersökt fynd från två av gravfälten vid Skateholm i Skåne, där det finns sammanlagt 87 gravar som daterats till att vara 7 000 år gamla. Studien ingår som en del i det europeiska forskningsprojektet Animals Make Identities, där det används nya metoder för att undersöka mikroskopiska lämningar av organiskt material. Konkret handlar det om att fibrer samt rester av hår och fjädrar kan urskiljas från jordprover.

– Metoden fungerar bra. Att identifiera mikroskopiska fragment av fjädrar och hår på artnivå är dock krävande, och den här delen av analysen kan fortfarande utvecklas, säger arkeologen Tuija Kirkinen som ansvarat för studiens analyser.

Vid de två gravfälten undersöktes 35 gravar och det är första gången som metoden använts i den här skalan. Genom det kunde forskarna identifiera resterna av fler föremål än de verktyg och benrester från djur som lagts ned i gravarna.

Resultaten visar att de avlidna personerna var klädda i pälsar från mård- och kattdjur, men även i skinn från vattenfåglar. Vid huvudet kunde det identifieras spår av fjädrar från hök, örn och uggla, vilket tyder på att de avlidna burit fjäderklädda huvudbonader. Även vid de avlidnas fötter hittades rester av utsmyckningar i form av fjädrar och pälsar.

– I studien framträder fåglarnas och fjädrarnas betydelse tydligt, och informationen är mycket intressant och ny, säger professor Kristiina Mannermaa som varit projektets ledare och en av forskarna som deltog i studien."
 
Avrättning med kanon låter för osmaklig och bisarrt för att vara sannt, men människans iver att döda på spektakulära vis känner som som vanligt inga gränser.

Stötte på uttrycket Blowing from a gun och började nysta i det, vilket visade sig vara avrättning med just kanon.

Det vanligaste sättet är att en (eller flera) personer binds fast framför kanonen så att ryggen är emot mynningen. Oftast verkar man skjutit blankt skott vilket var tillräckligt, men ibland användes druvhagel eller kanonkulor. Resultatet blev riktigt slafsigt med kroppsdelar och -vätskor som spreds över ett stort område (och sedan åts upp av djur). Makabert är nog ordet som beskriver resultatet bäst.

Metoden användes hela vägen från 1500 till 1900-talet.

Det jag tycker är intressant är inte bara brutaliteten, utan symboliken. Det är inte ett straff som bara ska döda någon, det ska ses, höras och kommas ihåg. Totalförstörelsen av kroppen omöjliggör korrekt begravning för många religioner (britterna använde det t.ex. på Hinduer och Muslimer av den anledningen).

George Carter Stent (britt på 1800-talet):
The prisoner is generally tied to a gun with the upper part of the small of his back resting against the muzzle. When the gun is fired, his head is seen to go straight up into the air some forty or fifty feet; the arms fly off right and left, high up in the air, and fall at, perhaps, a hundred yards distance; the legs drop to the ground beneath the muzzle of the gun; and the body is literally blown away altogether, not a vestige being seen.

Det fanns visst även risker med metoden, både åskådare och avrättare riskerade att skadas av flygande kroppsdelar.

1772901423255.png

1772901534828.png
 
Avrättning med kanon låter för osmaklig och bisarrt för att vara sannt, men människans iver att döda på spektakulära vis känner som som vanligt inga gränser.

Stötte på uttrycket Blowing from a gun och började nysta i det, vilket visade sig vara avrättning med just kanon.
1772907468821.png Det här läste jag om i mellanstadiet i pappas gamla illustrerade klassiker (från 1962). Ena huvudpersonen har för övrigt skjutit 49 tigrar minns jag. Minns också att jag inte hade något grepp om utrotningshotade djur på den tiden...
 
Man kunde tro att de dyra och lyxiga duellpistolerna skulle vara bra pistoler. I själva verket var det motsatsen som gällde - eftersom bägge duellerade med pistolerna ur en uppsättning, hade man allt intresse av att se till att duellpistolerna hade kort räckvidd och inte var träffsäkra. T.ex. hade de inte räffling (räffling sågs som osportslig, till och med) och en låg krutladdning, till den grad att även på 15 stegs håll var det bara i runt 15% av duellerna som någon alls blev träffad, och dödsrisken var 5-7% per duell. Detta var avsevärt mycket mindre farligt än duell med värja (med en dödlighet runt 20%, och framför allt, där den skickligare fäktaren kunde avsiktligt ta ihjäl motståndaren även när det var till första blodet).

Man kan till och med börja ifrågasätta tillförlitligheten, eftersom misfires ofta kunde vara tillräckliga för att duellen skulle ses som avslutad och hedern återställd.
 
Eh. Duellpistoler var inte räfflade (det var i princip aldrig pistoler på den tiden. Det var viktigare att de laddades snabbt och minie ball var ännu inte uppfunnen), men de hade en hel del features som gjorde dem dyra. Tittar man på duellpistoler från tidigt 1800-tal så hade de ofta extra hög precision i avtryckaren och de levererades alltid i identiska par (som skulle vara likvärdiga på alla sätt). Det krävde en bra vapensmed för att göra ett par duellpistoler.

Att dödligheten var så låg berodde snarare på att duellanterna sällan siktade särskilt noggrant och det fanns inte, till skillnad från duell med svärd, något krav på att någon skulle sårad för att äran skulle vara tillfredsställd.
 
Vad jag vet så var de flesta duellpistoler bra pistoler med den tidens mått mätt.

Det fanns dock regler för att de inte skulle vara räfflade och det kunde finnas regler om maximal piplängd.

Vidare fanns det ofta regler om att man inte fick ta om siktet (dvs man fick bara fälla ner, sikta och skjuta, inte ta upp armen och börja om). Man fick heller inte ha något stöd.

Att duellanterna ofta missade var inget konstigt, det fanns flera skäl till det:
  • Även om pistolerna var bra, så kan de inte jämföras med moderna pistoler i träffsäkerhet
  • Nerver, nerver, nerver. Det är en helt absurd situation som man antagligen gått och bävat för under lång tid.
  • Ovilja att faktiskt skjuta på en människa. Ingen behövde träffas för att äran skulle vara återställd så det fanns inget måste att faktiskt försöka träffa.

Men, med det sagt så verkar reglerna om slätborrade pipor och piplängd vara till för att undvika för hög precision. Antagligen som svar på att duellerna med tiden blev för dödliga när vapnen blev bättre. Det var egentligen inte önskvärt att duellanter skulle dö.

---

Kort: Duellpistoler var oftast av hög kvalité och hade en hög precision inom ramarna för rådande regelverk (som i många fall motverkade hög precision).
 
  • Nerver, nerver, nerver. Det är en helt absurd situation som man antagligen gått och bävat för under lång tid.
  • Ovilja att faktiskt skjuta på en människa. Ingen behövde träffas för att äran skulle vara återställd så det fanns inget måste att faktiskt försöka träffa.
Vilket duelleringsscenen i Ratataa eller The Staffan Stolle Story visar.
 
Vad jag vet så var de flesta duellpistoler bra pistoler med den tidens mått mätt.
Bra på sin specifika grej, som var att helst inte ta kål på folk (eftersom ägaren kunde vara en av dem), och helst missa. Samtidigt som det hantverksmässiga och dekorativa utförandet inom detta förstås var högt.

Rent generellt handlade mycket kring duellerandet om att få ned dödligheten. Längre avstånd (klagar verkligen någon om man bestämmer sig för 20 steg hellre än 15?), kanske till och med extra långa kliv... ibland rena konspirationer som att sekonderna säger till vardera parten om att man är överens om att missa.

(En av sakerna med dueller är att de kunde vara som ibland dagens hedersmord, något ingen inblandad egentligen ville, utan något man tvingas till av yttre tryck.)
 
Back
Top