Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

[Cybot]

Guild och gille är inte samma sak?

Kontinentala "guilds" var sällan uppdelade i skrån och gillen, utan bakade ihop alla funktioner i samma organisation. Så ej i Sverige, där gillen var större och bredare organisationer som dels involverade personer från flera olika skrån, dels så kunde fler personer vara medlemmar (skråna var bara för mästare och gesäller. Gillena var för hela hushållet, dvs även lärlingar, familj och tjänare)

 

[Faehrengaust]

Skrån, gillen, föreningar, brödraskap, associationer, sällskap, grupper, etc.

Termerna har förändrats och glidit in i varandra historiskt. Det är ett nutida fenomen att försöka skapa strikta kategorier.

 

[Bolongo]

Jag vill minnas att Hansan och dylika sammanslutningar av handelsmän kallas gillen även på svenska?

 

[Skarpskytten]

På tal om detta med beväpnade borgare så fungerade de senmedeltida dansk knutsgillena (förutom som socialförsäkringar) också som skytteföreningar som arrangerade så kallade papegojskjutnjngar där medlemmarna tränade sig att skjuta med allt från armborst till kanoner. Papegojyckan i Lund var ursprungligen stadens Knutsgilles skjutbana.

 

[Faehrengaust]

Skrån/gillen/whatever kunde även vara ansvarig för delar av stadsmuren.

 

[Quadrante]

Superförenklat.
Gille är en sammanslutning för en gemensam sak, och för dess medlemmar. Den är främst intresserad av medlemmarna.
Skrå är en intressesammanslutning för en gemensam sak, och för dess medlemmar med ambitionen att reglera vem som får utöva/ha tillgång till något. Även om de intresserar sig för den egna gruppen, så intresserar de sig mer för vad andra utanför den gör (med anknytning till den gemensamma saken). Skrå är på ett sätt ett gille men med ambitioner att påverka alla utanför egna gruppen (ja utöver det vanliga att påverka den egna gruppen ).

Ett festgille, anordnar en fest och bestämmer hur ... kanske även vem som får vara med.
Ett festskrå, vill vara de enda som anordnar fester och klagar över att andra anordnar fester på sätt de inte gillar.

 

[Quadrante]

Jag vill minnas att Hansan och dylika sammanslutningar av handelsmän kallas gillen även på svenska?

För de är ett gille. De reglerar inte vem som får handla eller hur man får handla. Utan har ett gemensamt intresse för hur handel sker, stöttar varandra och agerar för gemensamma intressen.

 

[Quadrante]

Jo en sak till, en till skillnad mellan gille och skrå är att den senare har ett juridiskt mandat som den förra inte har. Så om vi sluter oss samman och kämpar för en sak, eller försöker reglera utövandet av något, så gör det inte oss till ett skrå; förrän vi backas upp av någon som har makt att ge oss mandatet. Fram tills dess är vi ett gille ...

Edit. En intressant sak är att gille och gäld delar etymologiskt ursprung. Så man skulle kunna se det som att i gillet ger du för en gemensam sak eller är skyldig att bidra för att vara med i gillet. Skrå har sitt ursprung i ett skinnstycke, och ska väl ses som det dokument som legitimerar sammanslutningen och dess privilegier.

 

[Svarte Faraonen]

Gillets roll att åtminstone årligen ordna festligheter för medlemmarna kan man också se återspeglas i den samtida skånska termen ”gille” för fest.

 

[Rymdhamster]

Skrån, gillen, föreningar, brödraskap, associationer, sällskap, grupper, etc.

Termerna har förändrats och glidit in i varandra historiskt. Det är ett nutida fenomen att försöka skapa strikta kategorier.

Ah, ungefär som när folk idag försöker sätta namn på olika typer av svärd =)

 

[Bolongo]

Gillets roll att åtminstone årligen ordna festligheter för medlemmarna kan man också se återspeglas i den samtida skånska termen ”gille” för fest.

Och kanske i att mina föräldrars villa hade en gillestuga...

 

[Skarpskytten]

Och kanske i att mina föräldrars villa hade en gillestuga...

Antar att de var medlemmar i Hansan!?

 

[Quadrante]

Känns lättare att se Hansan som ett förbund än en organisation.

 

[obak]

Tanken var väl att man inte skulle konkurrera, vilket går stick i stäv med dagens tänk.
Skrået kunde reglera sånt som ex. hur många spikar det skulle vara per sko, så att alla skor som tillverkades i staden var någorlunda likvärdiga.

Stabilitet var viktigare än vinst.

 

[JohanL]

Tanken var väl att man inte skulle konkurrera, vilket går stick i stäv med dagens tänk.
Skrået kunde reglera sånt som ex. hur många spikar det skulle vara per sko, så att alla skor som tillverkades i staden var någorlunda likvärdiga.

Stabilitet var viktigare än vinst.

Det blir också bättre vinst om inte andra kan starta upp konkurrerande verksamheter. Att hålla utbudet måttligt för att hålla uppe priserna var det absolut viktigaste.

Inte konstigt att det hämmar produktivitet och effektivisering - det är meningen. Det är också därför som den industriella revolutionen knäcker skråna överallt.

 

[Quadrante]

En annan bieffekt är att delarna flyttas runt mellan olika aktörer/verkstäder/hantverkare. Klingan smids hos smeden, men sätts samman hos svärdsfejaren, med delar från andra.

 

[Svarte Faraonen]

En annan bieffekt är att delarna flyttas runt mellan olika aktörer/verkstäder/hantverkare. Klingan smids hos smeden, men sätts samman hos svärdsfejaren, med delar från andra.

Vilket visserligen inte är vidare annorlunda från många moderna produktionskedjor, med skillnaden att i dessa kan de olika stegen ske i olika länder.

Jag tycker inte vidare mycket om den historieskrivning där skråna framställs som en form av rent negativ, innovationshämmande institution som enbart gynnade de involverade hantverkarna och inga andra. Skråmonopolet innebar också att man idkade kvalitetskontroll och såg till att hantverk höll en viss standard. Seden med gesällvandringar, där den som slutfört sitt lärlingskap kunde vandra runt till flera olika läromästare i olika städer och lära sig från dessa, innebar också en kunskapsspridning och ett system för vidareutbildning. Det västerländska universitetssystemet kommer ursprungligen från samma sorts sammanslutningar, med samma tänkta funktion.

Sedan bör det nämnas att en hel del skråväsenden med tiden kom att bli allt mer orienterade mot att konservera vissa familjers maktposition. Lärlingar som inte hade de rätta familjebanden kom i vissa fall att mer eller mindre permanent hållas kvar i sitt lärlingskap, vilket i praktiken gjorde dem till billig arbetskraft. Ett exempel på en tidig, grotesk protest mot detta kan man läsa om i Den stora kattmassakern av Robert Darnton, en kulturhistorisk klassiker.

 

[Faehrengaust]

Skråna hade många fördelar:

• Socialt skyddsnät. Änkor, barn och sjuka och skadade togs hand om.
• Upprätthållandet av kvalité. Ett garanti för att varorna som såldes hade en viss nivå av kvalité.
• Reglering av utbildningen. De såg till att lärjungar inte kunde utnyttjas hur som helst och att de faktiskt lärde sig ett yrke.
• Politisk röst åt medlemmarna. De var en viktig motpol mot adeln och andra makthavare.
• De deltog aktivt i stadens styre och förvaltning.
• De bevakade och spred kunskap (bland sina egna medlemmar)

De var långt ifrån bara konservativa monopolskapare (även om de var lite av det också).

 

[JohanL]

Det västerländska universitetssystemet kommer ursprungligen från samma sorts sammanslutningar, med samma tänkta funktion.

En sak många missar är hur olika det kunde se ut - en del universitet var sammanslutningar av lärare, andra av studenter (som i Bologna).

 

[Svarte Faraonen]

En sak många missar är hur olika det kunde se ut - en del universitet var sammanslutningar av lärare, andra av studenter (som i Bologna).

Ja, vilket också hade kopplingar till studentdemografin. Juriststudenterna i Bologna var generellt sett äldre och mer stadda vid kassa än till exempel studenterna i Paris, så de kunde etablera ett universitet där lärarna var studentkorporationens anställda.