Jag är inte så förtjust i AD&D:s uppsättning men de skapades ju för länge sen. På 90-talet var det väl inget jag reagerade särskilt starkt på och det fanns i spelsystemen på den tiden ofta en uppsättning udda sekundära värden beräknade från grundegenskaperna. Så även i AD&D. Bend Bars/Lift Gates med flera.
3E var bättre med Fort/Ref/Will men när summorna räknades ihop på lite högre levlar kunde det skilja väldigt mycket mellan bra och dåliga Saves. Det är enligt min mening inte önskvärt med slag som någon i gruppen inte kan lyckas med samtidigt som någon annan inte kan misslyckas.
4E behöll triaden från 3E vilket var bra, fast nu som försvarsvärden istället. Funkade bra, men möjligheten att påverka sina motståndsvärden var ganska liten. De tickade helt enkelt bara upp med level, de väntade grundegenskapshöjningarna, och en "neck slot"-pryl. Dessutom blev det problem om hjältarna av någon anledning skulle fajtas eller interagera med något av mycket högre eller lägre level än de själva.
5E gjorde helt rätt när de införde bounded accuracy. (Dvs att spannet för den totala modifikationen till slaget, oavsett level, inte ska bli större än D20-tärningen. I teorin iaf.) Därmed kom de undan problemet 3:an och 4:an hade med alltför stora skillnader mellan höga och låga värden.
Men jag är inte så förtjust i uppsättningen av Saves i 5E. Det finns tre som används oftare (Dex, Con, Wis) och tre som används mer sällan (Str, Int, Cha) och det är inte elegant.
Och det är ett problem att hjältarna oftast inte blir bättre på de Saves de inte är proficient i, medan svårighetsgraderna de slår mot inte tar hänsyn till detta utan fortsätter stiga med högre levlar. Det finns visserligen en Feat som ger Proficiency i ytterligare ett Save men det är kostsamt...
Min favoritlösning skulle vara Fort/Ref/Will som i 3E och 4E men med bounded accuracy som i 5E, och bättre möjligheter att göra något åt ett lågt värde.