Sammanfattning av Masks of Nyarlathotep

[adrian_of_arcane_lore]

Jag tycker att historiskt vs. kosmisk skräck är ett ämne värt en egen tråd. Hade inte tänkt på att det finns (?) en så tydlig uppdelning mellan hur olika Lovecraft-spel förhåller sig till settingen. Har dock Cthulhu Dark, som jag åtminstone delvis gillar (vill ha mer setting men tycker att Wamsley skriver bra om mythos-delen).

Hur man utför en undersökning är förstås historiskt bundet (kopplat till teknisk utrustning, arkivens tillgänglighet och olika inblandade grupperingar), men också hur olika varelser interagerar med världen. Det kosmiska flätas alltså in i en viss tid, exempelvis 1920-talet. Personligen tycker jag att det är mycket intressant.

Har för övrigt just köpt Malleus Monstrorum som jag inte riktigt har tagit ställning till ännu. Men det är ju onekligen en mycket utförlig mythos-tolkning, som känns väldigt Call of Cthulhu.

Tråd

 

[Magnus Seter]

Det kanske är så att urspungsverionen ÄR den sammanfattning som @Max Raven är ute efter!

Sen är det ju så att urprungsversionen väl HAR en sån sammanfattning på två sidor som ett separat ark i boxen.

Vänta ...

...
...
...

Jag hade fel, det var fyra sidors sammanfattning.

Men när jag kollar den verkar den mest vara samma som introtexterna i den senaste versionen, fast de tar upp 20 sidor eller nått sånt.

 

[Gabrielle de Bourg]

Detta är den huvudsakliga anledningen att jag har relativt svårt för CoC. Spelar man CoC med människor som är minsta lilla historieintresserade så faller många spelmöten förr eller senare in i långdragna diskussioner om vad som fanns och inte fanns på 20-talet, vilka som levde, vad som hände i politiken och ekonomin. Under tiden sitter jag i ett hörn, uttråkad bortom all sans, och väntar på att den kosmiska skräcken skall sätta igång.

Sedan verkar det ju nästan vara en tradition i CoC produkter att fylla ut med så mycket text som möjligt just för att visa på hur väl efterforskade alla fakta är.

Jupp. Instämmer verkligen. Speciellt då jag för ofta känner att fokuset hellre blir mer "historiskt" snarare än gestaltande och personligt. Det var något jag var tacksam att vi fick in så väldigt mycket av i Lund (och varför vi behövde få med oss folk med kopplingen till staden). Visst kan man ha med när Tage Erlander och Frans G. Bengtsson var där, men det ger mycket mer att t ex få veta var man går och fikar, studentfester osv… och varför vi också försökte knyta an spelandet i det studentikosa (vilket är varför vi knöt kosmiska skräcken till det studentikosa, så det kunde gå ihop).