Jag har på annat ställe kommenterat att om 7e utgåvan är att gå efter så är kampanjen utnämnd till bästa kampanj av två skäl:
1) Standardnivån för kampanjer är nere någonstans i helvetet.
Jag har inte någon jättelista över kampanjer som jag läst igenom från pärm till pärm utan att också ha spelat, men min känsla/mitt intryck är lite såhär:
När det kommer till kampanjer som sträcker sig över hundratals sidor och ofta flera volymer, så finns det inget i Masks som iaf
jag kan identifiera som tydligt mycket sämre skrivet/konstruerat/uppdelat än motsvarande material till andra spel/system. Kan ju självklart bero på att det var ett tag sedan jag läste den, men av vad jag minns så har den varken färre eller fler problem på det planet än saker som
Impossible Landscapes eller
Sylfens vrede. Det är stora textvolymer där mycket behöver bearbetas och redas ut av SL innan det kan komma till spel, jag vet inte hur
The Enemy Within eller
The Curse of Stradh är exempelvis, men har varken fått intrycket eller läst att de skall vara bättre (och någon recensent bör ju ha läst alltihop tänker man).
Med det sagt, jag vet att den typen av megaprodukter blivit (eller i vart fall varit) jävligt poppis och jag vet också att
sidantal säljer på rollspelsmarknaden. Publiken har belönat textbloat med sina plånböcker, precis som de belönat 3+ timmars utdragna biofilmer om superhjältar och datorspel med 100+ timmars "content". Om det beror på att det är vad publiken faktiskt vill ha, eller om de som
inte gillar den grejen helt enkelt har skrämts iväg och sökt sig annorstädes vet jag inte, men det är oavsett där vi hamnat.
Med det sagt, jag gillar inte den grejen alls. Jag är helt övertygad om att Masks of Nyarlathotep hade kunnat vara på 100-200 sidor utan att tappa någonting alls av värde. Den nuvarande mega-versionen är dels ett led i den typen av design/produktfilosofi som det gått lite inflation i, och dels lite som ett "svar" på den 700+ sidor tjocka
Masks of Nyarlathotep Companion som kommit i en handfull olika utgåvor.
Så korta svaret är nog:
Det är nog standarden som är väldigt låg, men jag tror inte det är unikt för varken Masks eller CoC.
Själv leder jag just nu
Another Bug Hunt till Mothership, och vi har som grupp fått ut mer kampanj av de 44 sidorna än vad jag fått av mångdubbelt sidantal på flera år i både Call of Cthulhu och andra rollspel.
2) Folk som spelleder kampanjen har spellett så mycket Call of Cthulhu som har samma nivå att de är så pass vana att kompensera att de inte märker när de gör omvända saltomortaler genom sex brinnande ringar för att köra kampanjen.
Ja, detta är en stor faktor.
Folk som vant sig vid att rollspelsmaterial är hundratals sidor löptext, och att "korta äventyr" ändå är 50+ sidor, och att spela
någonting alls kräver lika många (eller fler) timmar prepparbete innan det kommer till spelbordet, både är vana vid och gillar att det är så. Då är att sitta och reda ut de stora kampanjerna, ta enorma mängder anteckningar etc inte en bugg, utan en feature. Det blir ju en överlevnadsbias, nästan de enda som faktiskt kommer köpa och spelleda Masks of Nyarlathotep (och därför också recensera den och rekommendera den till andra) är ju de som
gillar att det är två böcker på totalt nästan 700 sidor, och som gillar att sitta många timmar på kammaren och läsa och förbereda materialet.
Har dessa sedan gjort samma sak mängder med gånger förut har de ju en rutin och ett upplägg för hur de tar sig an den typen av material, och har inkorporerat det som ett sätt att utöva rollspelshobbyn på.
Jag höll på så jättemycket förr, men tröttnade.
