Antag en "standard fantasyvärld med magi", hur har magin påverkat din vardag som vakt, köpman, kung, bonde...?
Som skeppets kock väcks jag vid fyra glas av dagvakten och efter att ha stuvat undan sovkojen häller jag vatten i kokkärlet av lera. Jag tar fram degen som fått jäsa över natten, knådar ut med mer mjöl och lägger in bröden i ugnen, som också är av lera. Därefter pressar jag handen emot runan på ugnen och på kokkärlet, så snart vattnet kokar pytsar jag ned grynen och gröten blir klar när besättningen kommer med sina skålar och brödet när officerarna börjar bänka sig.
Som köpman grämer det mig hur mycket jag tvingades betala för tunnorna, men de besvärjelser som trollkarlen lade över dem har betalat sig många gånger om! Jag kan nu skeppa färska räkor ifrån de hamnar de är som billigast till städer tjogtals med dagsresor inlands och sälja dem för mångdubbelt för vad jag sålde dem! Med speglarna som den gnidne gamle geten också sålde mig kan jag ge enkla budskap till mina upphandlare och till mina agenter inne i landet - men framförallt få besked om priser och viktiga händelser. Jag hade aldrig tjänat så mycket pengar utan dem!
Som vaktkapten i staden är livet lätt; så snart någon är dåraktig nog att begå ett brott går jag bara till min magiker och hon frammanar i sin kristallkula scenen för brottet och vi ser snabbt vem som begått brottet och vart denne tar vägen. Finns inga gaturån eller inbrott sedan jag övertalade greven att betala hennes hutlösa löneanspråk – köpmännen betalar skatten vackert för de har inte blivit av med så mycket som en kopparslev och behöver knappt anställa vakter i sina lagerhus!
Som bonde är livet hårt och bättre blev det inte av besvärjarens hutlösa krav på betalning. De står bara där och viftar med armarna, skall de vara värt så många klingande mynt!? En borde köra hötjugan i buken på dem men de hotar alltid att förvandla en till en ödla om en inte skrapar med foten! Men kon blev frisk och vi slapp ruineras för det, men skall de där packet få kräva så vansinnigt med betalt kommer vi ruineras av dem istället! Livet är hårt!
Som skeppets kock väcks jag vid fyra glas av dagvakten och efter att ha stuvat undan sovkojen häller jag vatten i kokkärlet av lera. Jag tar fram degen som fått jäsa över natten, knådar ut med mer mjöl och lägger in bröden i ugnen, som också är av lera. Därefter pressar jag handen emot runan på ugnen och på kokkärlet, så snart vattnet kokar pytsar jag ned grynen och gröten blir klar när besättningen kommer med sina skålar och brödet när officerarna börjar bänka sig.
Som köpman grämer det mig hur mycket jag tvingades betala för tunnorna, men de besvärjelser som trollkarlen lade över dem har betalat sig många gånger om! Jag kan nu skeppa färska räkor ifrån de hamnar de är som billigast till städer tjogtals med dagsresor inlands och sälja dem för mångdubbelt för vad jag sålde dem! Med speglarna som den gnidne gamle geten också sålde mig kan jag ge enkla budskap till mina upphandlare och till mina agenter inne i landet - men framförallt få besked om priser och viktiga händelser. Jag hade aldrig tjänat så mycket pengar utan dem!
Som vaktkapten i staden är livet lätt; så snart någon är dåraktig nog att begå ett brott går jag bara till min magiker och hon frammanar i sin kristallkula scenen för brottet och vi ser snabbt vem som begått brottet och vart denne tar vägen. Finns inga gaturån eller inbrott sedan jag övertalade greven att betala hennes hutlösa löneanspråk – köpmännen betalar skatten vackert för de har inte blivit av med så mycket som en kopparslev och behöver knappt anställa vakter i sina lagerhus!
Som bonde är livet hårt och bättre blev det inte av besvärjarens hutlösa krav på betalning. De står bara där och viftar med armarna, skall de vara värt så många klingande mynt!? En borde köra hötjugan i buken på dem men de hotar alltid att förvandla en till en ödla om en inte skrapar med foten! Men kon blev frisk och vi slapp ruineras för det, men skall de där packet få kräva så vansinnigt med betalt kommer vi ruineras av dem istället! Livet är hårt!
