Samhällsomstörtande magi?

lupmet

lupmet

Hero
Joined
19 Feb 2014
Messages
1,006
Location
Göborg
Antag en "standard fantasyvärld med magi", hur har magin påverkat din vardag som vakt, köpman, kung, bonde...?

Som skeppets kock väcks jag vid fyra glas av dagvakten och efter att ha stuvat undan sovkojen häller jag vatten i kokkärlet av lera. Jag tar fram degen som fått jäsa över natten, knådar ut med mer mjöl och lägger in bröden i ugnen, som också är av lera. Därefter pressar jag handen emot runan på ugnen och på kokkärlet, så snart vattnet kokar pytsar jag ned grynen och gröten blir klar när besättningen kommer med sina skålar och brödet när officerarna börjar bänka sig.

Som köpman grämer det mig hur mycket jag tvingades betala för tunnorna, men de besvärjelser som trollkarlen lade över dem har betalat sig många gånger om! Jag kan nu skeppa färska räkor ifrån de hamnar de är som billigast till städer tjogtals med dagsresor inlands och sälja dem för mångdubbelt för vad jag sålde dem! Med speglarna som den gnidne gamle geten också sålde mig kan jag ge enkla budskap till mina upphandlare och till mina agenter inne i landet - men framförallt få besked om priser och viktiga händelser. Jag hade aldrig tjänat så mycket pengar utan dem!

Som vaktkapten i staden är livet lätt; så snart någon är dåraktig nog att begå ett brott går jag bara till min magiker och hon frammanar i sin kristallkula scenen för brottet och vi ser snabbt vem som begått brottet och vart denne tar vägen. Finns inga gaturån eller inbrott sedan jag övertalade greven att betala hennes hutlösa löneanspråk – köpmännen betalar skatten vackert för de har inte blivit av med så mycket som en kopparslev och behöver knappt anställa vakter i sina lagerhus!

Som bonde är livet hårt och bättre blev det inte av besvärjarens hutlösa krav på betalning. De står bara där och viftar med armarna, skall de vara värt så många klingande mynt!? En borde köra hötjugan i buken på dem men de hotar alltid att förvandla en till en ödla om en inte skrapar med foten! Men kon blev frisk och vi slapp ruineras för det, men skall de där packet få kräva så vansinnigt med betalt kommer vi ruineras av dem istället! Livet är hårt!
 
Jag som begravningsförättare måste nu skriva multipla tal för varje person jag begraver. Det är ju fint när familj och vänner kommer över pengar och kan återuppväcka sin döde anhörige, men jag då? Döden kommer ändå för oss alla, utom vissa förstås, så så småningom hannar de här igen. Vad ska jag säga då, om jag redan klämt ut mig helt på första dödsfallet? Dra skämt på deras bekostnad känns ju lite över gränsen ändå. Men med vissa sk "äventyrare" som kommer hit då och då är det mer som att deras kumpaner bara använder mig som en värdhusvärd att parkera sin vän hos medan han sover ruset av sig.
 
Som härskare har jag säkerställt min och mitt harems fertilitet på magisk väg så att jag formligen spottar ur mig legitima arvtagare. Baksidan är att det nu finns så många tronpretendenter i riket att snart sagt varje grusbonde har rätt till kronan (eftersom vi hållit på så här sedan Alda den yngres dagar). Enda lösningen är att döda alla. Alla! Så det är vad jag har gjort, med fruktansvärd dödsbringande magi! Nu är det bara jag kvar...
 
Jag som ungmagiker direkt från akademin hade förväntat mig ett bättre jobb, men detta betalar i alla fall hyran. Varje dag står jag vid processkaret och kastar Fnorgas förbättrade sockerutgjutelse på lassen av förädlade rovor som kommer in. Sedan priset på återhämtningsdryck sjunkit förväntas jag ta två varje glas, och jag avundas inte helaren som måste ta hand om alla dessa magåkommor man får av detta.
 
Som förälskad person misstänker jag genast kärleksmagi. Det är ju så alla blir kära dessa dagar, det vet ju alla. Inte konstigt eftersom man för en spottstyver kan köpa förhäxningar. Hmm, känslorna försvann ju mer jag tänkte på det, måste ha varit en misslyckad förhäxning.

Det finns ingen verklig kärlek i världen längre, bara misstänksamhet och anklagelser.
 
Har inget bra exempel själv. Men Eberron som spelvärld har ju som en ingångsparameter vad som händer om relativt billig och säker magi kan användas på lite mer industriell skala. Jag tycker det är en intressant tanke att ha med i världsbygget snarare än hur det är i de flesta andra där man struntar i att det finns magiker som ganska enkelt kan återskapa saker som teleportation över kontinenter.

Om man funderar i de här banorna kan det vara värt att kolla på. Finns säkert andra spel som dykt ner i det här på liknande sätt.

Cog.
 
Om magin fanns där från början så är den inte samhällsomstörtande, lika lite som ett kraftigt snöfall i januari i Haparanda.
 
cogitare said:
Har inget bra exempel själv. Men Eberron som spelvärld har ju som en ingångsparameter vad som händer om relativt billig och säker magi kan användas på lite mer industriell skala. Jag tycker det är en intressant tanke att ha med i världsbygget snarare än hur det är i de flesta andra där man struntar i att det finns magiker som ganska enkelt kan återskapa saker som teleportation över kontinenter.

Om man funderar i de här banorna kan det vara värt att kolla på. Finns säkert andra spel som dykt ner i det här på liknande sätt.

Cog.
Click to expand...
Jag gillar idén, kan vara värt att titta på. Den premissen var egentligen hela bakgrunden till tråden, hur skulle en fantasyvärld egentligen se ut om det fanns magi? De flesta världsbyggen inför magi utan att ta konsekvensen av det.

Som fattig och kriminell är det motigt, vaktkaptenen ser ju precis allt jag gör, men med lite list kan man lura dem. Vi klär oss alla alltid precis likadant och utnyttjar att magin är dyr – de har inte råd att följa våra spår hur länge som helst i sina speglar och kristallkulor. Vi rör oss runt, runt efter en stöt i minst en timme innan vi ger oss av till våra tillhåll. Vi har under flera månader planerat lönnmordet på borgmästarens magiker; fyra olika "kryddor" som var för sig är ofarliga men som tillsammans är ett dödligt gift, varje lagt i sin egen maträtt av olika kockar. Det kommer ta flera dagar innan magikern får några symptom, det kommer vara omöjligt för dem att spåra det. Sedan kommer vi plundra stan blind. Men sedan kommer vi betala en magiker bra för magi som stoppar vaktkaptenens magi! Vi kommer bli rika!
 
Som magiker kan jag leva bra på bara några minuters arbete var dag, men det är lite frustrerande att varje gång jag skall tala med någon kung, greve eller köpman försöker de få mig att hålla i ett järnföremål. Sist försökte en klient ge mig en ring av järn och insisterade nervöst att jag skulle "prova den med en gång och se om den passade". Snart kommer någon av dem att vakna som en ödla! Men det kommer att döda min affärsrörelse! Får dock erkänna att greven höll det elegantast, vi stor i hans salong och han serverade vin i järnpokaler och inget bord i närheten at ställa ifrån sig den tunga pokalen. Vinet var väl valt för det tog inte så mycket smak av järnet.
 
När jag var liten berättade min farfar att hans pappa hade haft djur som kallades kor. De ska visst ha gett ifrån sig en underbar dryck som kallades mjölk. Sen var det någon som började tillverka dragare som mjölkharar, pukor och bjäror som kunde hämta mjölk från grannarnas kor. Det var visst jobbigt att mata och ta hand om dessa kreatur så min farfars far åt upp korna och skaffade i stället ett par bjäror. Snart gjorde grannarna likadant. Så småningom åt alla upp sina kor och skaffade bjäror i stället, men då fanns ingen mjölk kvar att hämta. Så nu finns varken kor eller mjölk kvar.

Men, jag tror det bara är strunt. Inte kan det ha funnits några kor inte. Låter som sagor.

Nä, nu ska jag gå och se om min spiritus har dragit hem lite silver. Blev av med mina mynt förra veckan, tror det var den där Johansson som skickade sin spiritus på mig den jäveln.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top