Sökes: Bra skräckregler

[Nässe]

Toppen! Det är dock inte min bild av gemene rollspelare (förstås väldigt färgat av vilka) jag har råkat spela med. Agensförlust och framför allt olika former av stunlock har alltid tagits emot dåligt, nästan oavsett spel. Mindre problem ju kortare det gäller.

Död eller annat slut på rollpersonen brukar faktiskt vara mer accepterat, intressant nog!

Ja det är spännande. Tror inte samma spelare har några som helst problem med att bli stunned D6 rundor av ett giftbett. Men reagerar hårt på att rollpersonen blir rädd och flyr i D6 rundor. Reglerna innebär konstanta agens-förluster, men det är något med det där när det mer fria spelet blir styrt, hur jag är som person, mina val.

 

[Lemur]

Ligans Alien är hyfsat bra på detta tycker jag. Man får mer och mer stress under spelets gång och det obehagliga med att ha mycket stress är att man riskerar att förlora sin agens. Dvs, det är det växande hotet om att tappa kontrollen som utgör själva skräcken.

Edit: det är alltså precis motsatt det som eftersöks i tråden, fast gjort på ett bra sätt.

 

[Genesis]

Jag tycker också mycket om agensförlust. Många av mina bästa rollspelsminnen kommer av det. Men jag är ju van att skilja mellan rollpersonens och spelarens agens. Jag kan spela en eollperson som har noll agens och bara kastas från situation till situation, helt styrd av sina känslor som jag som spelare infår bestämma, och ändå ha massor av agens som spelare. Jag kan sätta scener, jag kan hitta på vad för läskiga situationer min och andras rollperson hamnar i, jag kan spela biroller, etc. I samberättande är spelarens och rollpersonens agens frikopplade. Vi kan se det tydligt i Lovecraftesque, där huvudpersonen har extremt begränsad agens, men spelarna har massor att säga till om och deras val påverkar hela berättelsen.

Men om man har ett mer traditionellt spel så begränsas spelarens agens till att besluta om rollpersonens agerande. Med tanke på omgivningen, vad beslutar sig min rollperson för att ta sig till? Så om reglerna tar ifrån en den agensen så har man liksom inget kvar. Och därför upplevs det som negativt. Tänker jag.

 

[Nässe]

Tänker att vi här pratar om kort och specifik agensförlust, typ, de närmaste tio minuterna av det här fyratimmarspasset måste du spela din rollperson rädd. Inte, sätt dig vid sidlinjen och tilta på tills vi är klara för idag. Och det måste väl vara okej även i ett mer traditionellt spel?

Är man emot det ändå handlar det ju inte om att bli fråntagen det enda man har, för man har ju agens nästan hela tiden under de fyra timmarna, och ens egna handlingar har också lett fram till denna skrämmande situation. Är man ändå emot det handlar det väl mer om en röd linje, typ sånt här accepterar jag inte att ha med i mitt spel alls? Av ideologiska skäl, eller vad man ska kalla det. Smak. För som sagt, reglerna gör ju inskränkningar i vår agens hela tiden. Eller tänker jag fel?

 

[God45]

Vampire the Requiem 2ed har situationer där om du agerar som att du är rädd, tankekontrollerad eller förförd så får du (lite förenklat) XP. Detta i ett system där du får EXTREMT lite XP på andra sätt. Så att falla på marken och be till monstret som om det var en gud, otaktiskr fly för livet eller förråda gruppen för att rädda sitt eget skin är great! För XP!

 

[Genesis]

Vampire the Requiem 2ed har situationer där om du agerar som att du är rädd, tankekontrollerad eller förförd så får du (lite förenklat) XP. Detta i ett system där du får EXTREMT lite XP på andra sätt. Så att falla på marken och be till monstret som om det var en gud, otaktiskr fly för livet eller förråda gruppen för att rädda sitt eget skin är great! För XP!

Det här känns som en vettig väg om man vill undvika agensförlust av en eller annan anledning. Det kan ju enkelt kombineras med valfri klassisk skräcktabell om man vill. Det är upp till dig om du följer resultatet, men gör du det så får du erf.

 

[olaberg]

Jag tycker att om en spelare vill spela en figur som aldrig blir rädd så ska den få göra det.

Kanske dock inte vid samma spelbord som jag, eller inte just nu.

Men jag ser inte regler för skräckpåverkade figurer som något som begränsar spelarens agens mer än någon annan begränsande regel (som att inte ha obegränsad förmåga att slåss eller trolla).

Regler är möjliggörande begränsningar ("enabling constraints"). En tabell med begränsande skräckeffekter ger mig som spelare idéer om hur jag kan agera på ett sätt som gör det spännande och roligt.

 

[Troberg]

Det skadar inte att tänka om lite. Istället för agensförlust, tänk agensbegränsning. Vissa alternativ försvinner, vilket gör att man måste försöka reda ut det med sämre alternativ. Det plockar inte någon temporärt ur spel, det skapar en utmaning, och en "Jävlar! Jävlar! Jävlar!"-känsla. Planerna faller i bitar, och man måste improvisera.

 

[Zeedox]

Det känns som det här måste vara lite av en nyansfråga dock? Särskilt i skräckrollspel.

"Agens" handlar ju inte om att kunna göra vad som helst, trots allt. Du är ju så gott som alltid begränsad av situation, omständigheter, rollpersonens stats, etc. De flesta skräckregler brukar ha ett lager till av begränsning. Du vågar inte gå in i otäcka rummet. Du får inte konfrontera monsterslemmet. Du måste beskriva en biologisk reaktion (så funkar Unisystem; exempelvis, du kräks/kissar på dig, men fritt för dig att beskriva).

När jag spellett skräck har den här typen av ytterligare begränsningar generellt funkat rätt bra. Eller askstormen utanför fönstret som gör att ni inte kan fly. Eller att det är dålig täckning. Eller någon annan trop, som generellt accepteras för den framtvingar det otäcka.

Om däremot spelledaren går in och säger, "du lipar ihop i ett hörn och börjar be för ditt liv" som svar på när du försöker spela din rollperson... DÅ förstår jag att spelare kan surna.

Agensförlust kanske var fel ord av mig, framförallt är det "bli bortplockad från spelet i X tid" som skavt hos folk jag känner. Exakt samma frustration med andra, icke-skräck-paralyseringar, tex. om bara en rollperson blir paralyserad av ett bedövningsgift.

Om däremot spelledaren går in och säger, "du lipar ihop i ett hörn och börjar be för ditt liv" som svar på när du försöker spela din rollperson... DÅ förstår jag att spelare kan surna.

Ja, det är spel med liknande regler jag främst tänker på. Finns ett par där resultaten inte är långt från den formuleringen!