Rollspelsprofilen: ”Ingen backstory längre än 30 ord tillför något”

Är det här vanligt? Alltså att backstoryn har någon form av dramaturgisk bana?
Jag har absolut varit med om, och hört många historier om, hur spelare lämnar in sin karaktärsbakgrund i form av ett slags novell. Min tes är att detta är beror på bakgrundtextens omfång: får spelaren inga restriktioner ökar risken att texten börjar med ett "Ett stilla regn föll över Aluwans skogsgröna kappa" och att den därefter är formulerad som en mer eller mindre färdig historia.

Det landar nog, som så mycket annat, i tycke och smak. Jag vill ha mina bakgrunder korta, överskådliga och spelbara. För jag vill vara tydlig med att jag uppskattar bakgrunder och tycker det bäddar för ett bättre spel, men jag vill att de ska innebära startskottet för ett äventyr, inte fortsättningen på en fiktivt föregångare, om du förstår hur jag tänker?
 
Jag tycker 7th sea operationaliserar rollpersonernas bakgrund till att bli spelmässigt relevant på ett ganska tacksamt sätt för både spelare och SL, dvs ger båda verktyg och syfte med utförliga bakgrundshistorier. Man får 20 frågor som man kan ställa till rollpersonen, t.ex hur skulle RP:s mor respektive far beskriva rolllpersonen. Sen kan man tillsammans med SL skapa "stories" baserat på dessa med delmål som löpet parallellt med själva huvudäventyret. Som spelare 7th sea tyckte jag det höjde spelet och äventyret(men säkert massa extrajobb för stackars SL), som SL har jag inte spellett 7th sea men använd de 20 frågorna för att hjälpa spelarna i karaktärsskapandet.
 
Jag tycker det intressanta är varför vissa tycker att en bakgrund över 30 ord är problematisk, för där finns bra poänger. Orsakerna tycks variera. Jag får uppfattningen att följande saker är det som ses som oftast ses som problematisk:

Powerfantasy
Vissa tycks skriva en bakgrund som förhärligar karaktären och förklarar hur bra hen är. En slags kronologi över karaktärens awesomeness. Med eller utan en skriven bakgrund så tror jag det kan vara ett bekymmer för en spelgrupp, jag ser det som skiljt från bakgrundens längd.

Huvudkaraktärssjuka
En del verkar skriva bakgrunder som ska etablera just den karaktären som fokus för kampanjen. Saker presenteras i bakgrunden som förväntas vara en röd tråd i den framtida kampanjen. Detta tycks även vara ett problem isolerat från hur lång bakgrunden är.

Svårläst bakgrund
Detta kan bero på flera olika saker. Personen i fråga kan vara ovan att skriva bakgrunder som lyfter fram vad hen vill, eller är grammatiskt svåra att bearbeta som läsare. Övning bör lösa det.

Spelaren kanske inte har skapat en karaktär som behöver mer än 30 ord, eller som inte behöver några alls, och att skriva mycket om ingenting är meningslöst, kvantitet skapar inte djup. Det kan vara preferens eller förmåga som ligger bakom det, i de fallen kan det vara lika bra att hålla det så kort som möjligt.

Att spelledaren inte orkar läsa bakgrunder är även något som lyfts fram. Det kan bero på oförmåga; studier har visat att många har blivit sämre att behålla fokus en längre tid i dagens samhälle, det tar för mycket energi. Det kan även bero på att spelledaren inte är intresserad av vad karaktären gjort eller hur hen fungerar. I båda fallen ligger inte problemet hos författaren.

Krav
Vissa spelare verkar kräva att spelledaren och andra spelare ska läsa bakgrunden. Jag har svårt att se varför andra spelare ska läsa någon annans bakgrund, men tycker det är rimligt att spelledaren ska göra det om karaktärens personlighet och natur har ett syfte och en plats i kampanjen. I vilket fall som helst så är krav aldrig roliga, och andra måste spendera sin tid på något som de känner att de inte kan välja bort.

Problemet
Det tycks som om längden på bakgrunden inte är det huvudsakliga problemet, utan hur en karaktär skapas, power fantasy, hur mycket inflytande spelare vill ha över kampanjen, förmåga att förklara, skriva och läsa, samt de krav som folk i vissa fall känner att de belastas med.

I mina ögon är det för enkelt att säga att en bakgrund längre, eller kortare, än 30 ord är meningslös. Mycket tyder på att det uppfattade problemet om bakgrunder är effektbaserad, inte fokuserad på orsakerna om varför. Om det här är något som någon skulle vara intresserad av att ändra på för sin spelgrupp så är det helt enkelt inte längden som bör vara i fokus, där finns kanske inte svaret på varför bakgrunder uppfattats sakna värde.
 
Tillägg till Kranks excellenta inlägg ovan:

Det är två helt olika saker om det är spelaren eller SL som skriver bakgrunden.

Spelaren: Det blir mycket för SL att hålla reda på, och en dålig bakgrund kan spåra ur saker totalt. Men, är den bra, och framtagen i samförstånd med SL, go for it.

SL: Med färdiga karaktärer, anpassade för scenariot/kampanjen, så är en lång bakgrund skriven av SL inte ett problem. Den är en del av världsbeskrivningen. Dessutom, ärligt talat, har SL lagt jobb på att förbereda en massa stuff, så är det helt rimligt att kräva att spelarna läser en halv sida om sin karaktär för en oneshot, eller 1-2 sidor för en lång kampanj. Det är en nivå av engagemang man har rätt att förvänta sig.

Att prata om dessa två som om de är samma sak, med samma problem, blir väldigt konstigt. Det blir som när folk säger att hundar är farliga, och inte skiljer på en misskött überstürmbannpinscher och en dumsnäll floofenbollenhund.
 
Jag tycker alltså att rollpersonerna koncept och drivkrafter är väldigt viktiga, särskilt i spel. Att skriva prosa om rollpersonens historia bidrar sällan, eller aldrig, till att kommunicera detta till SL, medspelare eller hålla det i minnet själv
 
Jag tycker alltså att rollpersonerna koncept och drivkrafter är väldigt viktiga, särskilt i spel. Att skriva prosa om rollpersonens historia bidrar sällan, eller aldrig, till att kommunicera detta till SL, medspelare eller hålla det i minnet själv
Detta är min linje också. Sen, som några har påpekat, så får ju naturligtvis en spelare brodera ut hur mycket hen vill (i prosa, konst eller limmerick), så länge det är för hens egna nöjes skull. Sånt kan ju verkligen hjälpa en att connecta med sin rollperson.
 
Jag tror många här skulle bli vansinnig att ha mig som SL eftersom jag ofta belönar karaktärers dagböcker eller journaler i spel med lite XP. Jag uppmuntrar aktivt att spelare utvecklar karaktärens egen tankevärld på ett konkret sätt.
För att förtydliga: jag utgår bara från mig själv och hur jag vill ha det när jag spelleder. Har absolut noll åsikter om hur andra gör och vad som är kul runt deras bord - och hade en SL uppmuntrat mig till att aktivt skriva prosa så hade jag nog tyckt det var hur kul som helst!
 
Om en spelare har en viktig bakgrundsidé så får de gärna förmedla det i ord snarare än i text.

Och gärna till hela gruppen snarare än bara till SL.

Och helst att vi skapar alla rollpersonerna bakgrund tillsammans och i en slags iterativt process än att spelaren sitter själv på kammaren och författar.
 
Att prata om dessa två som om de är samma sak, med samma problem, blir väldigt konstigt. Det blir som när folk säger att hundar är farliga, och inte skiljer på en misskött überstürmbannpinscher och en dumsnäll floofenbollenhund.

Sidonotis för ordningens skull: Dåligt exempel. I sak är floofenbollhundar farligare än döds-hundarna. De "snälla" hundarna må inte bita ihjäl folk, men toppar statistiken kring allvarliga skador (fallskador med hospitalisering t.ex.), icke-dödliga bettskador och allt det där andra som inte skapar rubriker.
Så jo, hundar är farliga och beror på samma problem. Att hundar som inte tränas är farliga. :)
 
Back
Top