Rollspelskritiken

Jag tycker därmed sagt att Questing Beast särskiljer sig från de rollspelsrecensenter jag pratar om. Han har välformulerade åsikter som går utöver bara att beskriva reglerna.
Ah, ja... okej'rå =D

Det kanske finns en anledning till att det typ bara är hans recensioner jag tittar på, om det inte är något särskilt jag letar efter XD
 
Som med alla typer av recensioner så tycker jag att sifferbetyg är ett jäkla aber. Överlag är recensioner som fokuserar på "hur bra" något är väldigt sällan läsvärda eller intressanta.

Så jag håller med. Jag skulle vilja se mer diskussioner om vilka kvaliteter ett verk har – inte "om det har kvalitet" så att säga. Vilka teman det har, hur det kommunicerar sina idéer, hur det passar in i en tradition, hur det formats av sin tid, och så vidare.

Jag vet i och för sig inte ens om det är recensioner jag är ute efter. Kanske mer… analyser?

Men ja, det är väldigt sällan recensioner ger mig något. De lyckas generellt inte ens med det de väl ofta anses vara till för – ge mig en insikt i huruvida jag borde köpa/konsumera verket eller inte. Regelgenomgångar skiter väl jag i, liksom, det är inte sånt som gör att jag köper spel. Jag köper spel antingen för att de är snygga eller för att de utlovar ett bra spelledarkapitel… (Eller för att de skrivits av nån jag känner)
 
Jag har massvis med rollspelsböcker jag aldrig spelat men likväl har åsikter om - ibland tillochmed välgrundade åsikter!
Så är det kanske, och även jag har åsikter om en massa saker men jag skulle inte kalla det recensioner.
 
Precis som @entomophobiac skriver så lider ju rollspelskritik av samma problem som övrig spelkritik, men i ännu större skala eftersom det inte finns någon ekonomi alls i det så allt bygger helt och hållet på ren entusiasm.

Den som recenserar rollspel gör det för att det är vad personen tycker är roligt att göra, det kommer recensera det den tycker är spännande/kul att recensera, och den kommer göra det på det sätt som denne tycker är roligt, och de kommer bara läsas av dem som tycker om att läsa just den recensionen. Ingen får betalt för det, så inga krav eller förväntningar kan ställas, det finns ingen riktig poäng att ha någon sorts seriös diskussion om vad en kvalitativ kritik faktiskt skulle innebära, det finns ingen gemensam vokabulär att utgå ifrån för hur man talar om saker där ord och begrepp har hyffsat fasta betydelser, och finns ingenting som driver på någon sådan utveckling.

Inom digitala spel så finns det lite sådant, eftersom det är en mångmiljardindustri så finns det relativt sett många personer som försörjer sig på att skriva om och kritisera de spelen, allt från youtubers som gör videoessäer till folk på universitet som gör seriösa forskningsstudier, och mängder med skrivbender som skriver dussinrecensioner och delar ut sifferbetyg på IGN. Ändå är även dataspelskritiken ofta undermålig och innehållsmässigt främst fokuserar på att beskriva hur spelet går till och sedan någon vagt uttryckt åsikt om det är "bra" eller "dåligt" följt av en siffra.

Helt enkelt, vill man se bättre rollspelskritik av den typ man själv vill läsa mer av så får man börja med att göra det själv, det kommer inte hända annars. Tyvärr kommer det bara läsas av de som också vill se den typen av kritik, men det kan ju knappast göra situationen sämre i alla fall. Skriv ett mission-statement och starta en hemsida, jag är gärna med och skriver om någon kan sköta det tekniska.

För snart tio år sedan skrev jag den här pretentiösa krönikan om typ samma sak inom datorspel.
 
Tyvärr kommer det bara läsas av de som också vill se den typen av kritik, men det kan ju knappast göra situationen sämre i alla fall. Skriv ett mission-statement och starta en hemsida, jag är gärna med och skriver om någon kan sköta det tekniska.
Finns ju en tanke om att ju fler som faktiskt applicerar seriös kritik på en konstform, desto mer seriöst kommer konstformen att uppfattas. Kritik får ett slags funktion i att hjälpa konsten itereras.
 
Finns ju en tanke om att ju fler som faktiskt applicerar seriös kritik på en konstform, desto mer seriöst kommer konstformen att uppfattas. Kritik får ett slags funktion i att hjälpa konsten itereras.

Så är det absolut, konstformer lever i symbios med samtalen om dem, de utvecklas om omvandlas genom analys och kritiska studier.

Min poäng är att sådana samtal vi vill ha inte kommer uppstå av att vi efterfrågar dem, utan att man isåfall får leda med exempel genom att föra dem.
 
Så är det absolut, konstformer lever i symbios med samtalen om dem, de utvecklas om omvandlas genom analys och kritiska studier.

Min poäng är att sådana samtal vi vill ha inte kommer uppstå av att vi efterfrågar dem, utan att man isåfall får leda med exempel genom att föra dem.
Och tyvärr lever vi i en tid där väldigt lite görs utan yttre incitament, så eftersom det inte är lukrativt ligger det på hobbyister och eldsjälar. Det är lite en spiral nedåt, påeldat av marknadsliberalism.
 
Det är ju också i allmänhet mer sannolikt att sagda hobbyister och eldsjälar själva skriver spelmaterial än recensioner. Jag skulle till exempel inte ge mig på att skriva recensioner av svenska spel – för tänk om jag inte tycker de är bra? Jag vill liksom inte att någon ska tolka det som ”Eonförfattare dissar spel från konkurrenter”.
 
Det finns förstås olika svar på frågan "varför ser rollspelsrecensioner ut som de gör?", men åtminstone ett av svaren handlar om vad läsarna vill ha. Jag skriver inte recensioner längre, men när jag gjorde det fick jag ofta önskemål om att recensionen skulle vara mer objektiv och att sifferbetyget skulle vara logiskt härlett utifrån innehållets kvalitet och att detta skulle kunna redovisas, särskilt när olika produkter jämfördes.

"Varför fick X betyget 8/10, när Y fick 7/10?"

Där handlar det nog, tror jag, om oss som rollspelare. Vi har ju som hobby att kvantifiera verkligheten, att sätta sannolikheter på olika utfall, att utvärdera och sedan säga "så här är det". Därför tilltalas väldigt många rollspelare av "logiska och objektiva" recensioner.

Jag har sett detta även hos teknikentusiaster, där det ska räknas RAM och GHz och refresh rate, och gud vet allt, så att man kan säga "X är bättre än Y, av de här skälen" (det är nog, eller var i alla fall när jag fortfarande läste teknikrecensioner, ännu värre där).

Så rollspelskritiken ser ut som den gör, delvis för att det är så vi rollspelare vill ha det. Det är den typen av recensioner som efterfrågas, i alla fall i det stora hela. Redovisning och sifferbetyg, annars får det vara.

Så jag håller med @adrian_of_arcane_lore när han säger:

Min poäng är att sådana samtal vi vill ha inte kommer uppstå av att vi efterfrågar dem, utan att man isåfall får leda med exempel genom att föra dem.
 
Det är ju också i allmänhet mer sannolikt att sagda hobbyister och eldsjälar själva skriver spelmaterial än recensioner. Jag skulle till exempel inte ge mig på att skriva recensioner av svenska spel – för tänk om jag inte tycker de är bra? Jag vill liksom inte att någon ska tolka det som ”Eonförfattare dissar spel från konkurrenter”.
Det är i stort sett omöjligt för mig att recensera nått svenskt numera. Oavsett vad jag skriver skulle det kunna tolkas som "part i målet" eller "jäv" eller "fjäsk" eller "hugg i ryggen". :)
 
Därför tilltalas väldigt många rollspelare av "logiska och objektiva" recensioner.
Nu måste jag nästan länka till den här fullständigt objektiva recensionen av videospelet Final Fantasy XIII.

Den känns relevant för diskussionen.

Jag fattar att det finns en stor del av publiken som vill ha "logiska och objektiva" recensioner.

Hot take: den delen av publiken har fel.

Sedan måste man ju av rent ekonomiska skäl (och för att man inte orkar bråka med flodvågen) ibland göra folk som har fel glada genom att göra fel på det sätt de har fel om. Men de har fortfarande fel, och det finns inget logiskt i att efterfråga "logiska och objektiva" recensioner.
 
(För egen del har jag inga problem att recensera andra svenskars produkter. Eller ja, jag har problemet med att jag har för många bollar i luften och inte hinner, men det är också det enda.)
 
Det finns förstås olika svar på frågan "varför ser rollspelsrecensioner ut som de gör?", men åtminstone ett av svaren handlar om vad läsarna vill ha. Jag skriver inte recensioner längre, men när jag gjorde det fick jag ofta önskemål om att recensionen skulle vara mer objektiv och att sifferbetyget skulle vara logiskt härlett utifrån innehållets kvalitet och att detta skulle kunna redovisas, särskilt när olika produkter jämfördes.

"Varför fick X betyget 8/10, när Y fick 7/10?"

Där handlar det nog, tror jag, om oss som rollspelare. Vi har ju som hobby att kvantifiera verkligheten, att sätta sannolikheter på olika utfall, att utvärdera och sedan säga "så här är det". Därför tilltalas väldigt många rollspelare av "logiska och objektiva" recensioner.

Exakt samma sak är det ju inom datorspel.
Min analys då (som jag skrev i min gamla krönika) är samma som den är idag, att recensioner i sig inte är ett särskilt bra format allt för kulturkritik eller analys. Det är konsumentupplysning, där är "bra eller dåligt", det är att mäta och kvantifiera, det är att fokusera på verket som en produkt. Om vi kopplar på recensionshjärnan så kopplar vi också bort massa andra sätt att se på saker och sätt att tala om dem på.

Dessutom bedömer de som läser recensioner recensionens kvalité baserat på hur de tolkar recensionens åsikt. Om en recension berömmer ett spel man tycker är bra, eller sågar ett man tycker är dåligt, så är det från läsarens perspektiv en "bra" recension (oavsett hur den gör det). Kritiserar recensionen någonting man gillar så är det en "dålig" recension.

Oftast (vart fall inom datorspel, så förmodligen inom rollspel också) när en recension "inte är objektiv" så är det ett sätt att säga "jag tycker att de du sa var fel".
 
Finns ju en tanke om att ju fler som faktiskt applicerar seriös kritik på en konstform, desto mer seriöst kommer konstformen att uppfattas.
Helt klart! Hade gärna sett ett mer nyanserat debattklimat och mer öppen kritik av spel i alla dess former. Men jag tror det skeppet har seglat i praktiken. Det är så mycket samtal idag som förs ur ett "rätt eller fel"-perspektiv att det närmast är omöjligt att faktiskt få till en dialog, och spelhobbyn är otroligt infekterad av detta. Rollspel är inget undantag.
 
Ibland tänker jag att rollspelshobbyns svårighet att nå bred kulturell status delvis beror på kritikers oförmåga att göra intressanta recensioner. Merdelen av recensioner jag ser, både i text- och videoformat, består främst av en genomgång av rollspelets regelsystem, möjligen med några adverb och adjektiv som ska indikera själva utvärderingen.

Anledningen till att Quinn's Quest så snabbt blivit populär är nog för att hans recensioner snarare handlar om vad spelen vill, hur är de att spela, vad säger de - vad är deras vibe. Inte bara ett drönande om vilka tärningar som används. Han gör ju inget som inte film- och litteraturkritiker gjort i hundra år - men varför är det så få rollspelskritiker som jobbar med att analysera spelens egenhet, snarare än att bara parafrasera deras "How to Play"-kapitel?

Bra poänger! Ett sätt att göra recensioner mer intressanta skulle kunna vara att tydligare placera in dem i kontexter. Hur förhåller sig ett visst rollspel till andra av samma typ? Det här görs ju redan men jag tänker att man skulle kunna föra diskussionen mer på idénivå. I princip alla rollspel ingår ju i både genrer och traditioner.

Vad jag har tröttnat på är de snabba och ytliga genombläddringarna på särskilt YouTube (ibland av folk som varken har läst eller spelat spelen). Där kan exempelvis papprets tjocklek eller ryggens limning få mer utrymme än den övergripande idén. Fokus ligger också ofta på om illustrationerna är snygga eller inte (en smaksak förstås). Det blir alltså ofta mycket konsumentinformation och väldigt lite reflekterande över hur spelet egentligen funkar. Och vad tanken bakom är.

Ett sätt att göra kritiken eller recenseradet mer intressant skulle också kunna vara skriva två recensioner av samma produkt - först en om den skrivna texten, och därefter en om hur den funkade i spel. Det går inte att komma ifrån att läsandet och spelandet är två helt olika upplevelser. Och det tycker jag att man kan göra till en grej. Att en del snygga och välskrivna spel kan vara oerhört tråkiga att spela tror jag att de flesta (?) håller med om. Eller tvärtom: ett riktigt fult rollspel kan vara skitkul att spela.
 
Last edited:
Back
Top