Nekromanti Rollspelet Viking

[krank]

Fast det är ju mer eller mindre exakt vad Neogames system gör. Uppmuntrar till att spela dramatisk vardag med mycket konfliktlir, alltså.

På vilket sätt uppmuntrar ett regelsystem där t.ex strid tar evinnerlig tid och är extremt komplicerat det där?

 

[Krille]

Själv knåpar jag fortfarande på Fimbulvinter. För närvarande ser det ut att bli ett Mouse Guard-hack.

Berätta mer!

I Fimbulvinter är världen ungefär som den beskrivs i Eddan: Midgård är en av världarna i en ask som spänner över klyftan mellan is och eld. Det är en värld där det övernaturliga nästan börjar i skogsknuten och där det jordliga bara finns i brukad mark, och motsättningen mellan wyrd, det övernaturliga, och erda, det jordliga, är direkt påtaglig.

I den här världen har Skoll slukat solen och ingen sol lyser. Som bäst blir det halvskumt mitt på dagen, och sommaren blir kortare och kortare. Snart har Fimbulvintern tagit Midgård i sitt grepp, och därefter kommer den sista förödande striden vid världens slut.

Det är inte en historisk miljö. Kulturen är mestadels en hejjans blandning av hednisk anglosaxisk och fornnordisk förkristen, med små inslag av forngermansk. Kartan behöver inte vara Nordeuropa eller England. Det är nog till och med ointressant. Det viktiga är att världen faktiskt håller på att ta slut, och den stora frågan är vad du skulle göra under de omständigheterna. Det är visserligen en hel del culture gaming, men det är mer culture gaming i en dramatisk och jobbig situation, än culture gaming i en historisk värld. Världen är sekundär. Det primära är att den går under.

Ätt och familj spelar en stor roll, och klanpolitik blir viktigt då resurserna blir färre och färre. Ska man undvika svält måste man nästan råna sina grannar. Även internt inom klanen blir det motsättningar.

Orsaken till att jag senast valde Mouse Guard (tidigare har jag kört med BRP och T10) är att konfliktsystemet funkar inte bara för strid och till och med täcker resor, terräng och årstider. Det har precis de funktioner som jag behöver utom möjligen trolldom. En viktig punkt med Mouse Guard är också ens principer och hur mycket man kan pressa mot dem innan man tvingas bryta mot dem, samt ens instinkter och hur svårt det är att övervinna dem. I just Mouse Guard blir det konflikten mellan ens plikt som musvakt och ens musiga natur; i Fimbulvinter blir det istället mellan å ena sidan överlevnad och ens plikt gentemot klan och ätt, och ens heder å den andra.

 

[Arfert]

ett detaljistiskt

Varför detaljistiskt?

Räcker det inte med att det t.ex är dödligt? Måste det vara en massa regelpill?

Det undrar jag med. Saga spelas ju ofta på "vikinga-sätt", har jag förstått av t.ex. Debracy m.fl. Och det är både regellätt och dödligt. Fast å andra sidan är det en smakfråga. Jag brukar inte gilla überdetajistiska regler, men det gör många andra.

 

[Skarpskytten]

Jag påstår inte att regelsystemet inte skulle kunna förbättras, hell, det är nästan 20 år gammalt, bara att jag tycker det redan är inne på rätt spår.

Jo, det har du säkert rätt i. Jag kan inte minnas att spelet överhuvudtaget gjorde något djupare intryck i rollspelssverige. Jag känner nästan ingen som har spelat det, det kom mitt i Vampirevågen.

Jag vill inte ha Apocalypse Wörld i Viking-edition, jag vill ha Viking som ett detaljistiskt (men modernt) rollspel. Något i stil med hur Eon IV eller nästa Neotech kommer vara, typ.

Jag tänker nog regellätt culture-gaming. Eon/Neotech har jag aldrig fattat, jag blir bara matt av alla detaljer.

 

[CapnZapp]

Min hypotes är att det är idén med spelet som folk gillar, snarare än själva spelet i sig.

Alltså tanken på att spela rollspel i vikingamiljö lockar. Inte att spela Viking specifikt.

Skulle till och med gissa att främsta anledningen folk inte aktivt ogillar systemet är att de inte spelat det...

 

[Skarpskytten]

Jo, det är väl lite det jag känner. Miljön är något begränsad kanske, men det känns tilltalande. Men det finns ingenting i systemet som lockar mig ...