Nekromanti Rollspelens givna klassiker?

[solvebring]

Ja, litteraturen har ju sina klassiker, likaså filmens värld. Och börjar man dela in och skrapa har var kulturell och subkulturell nisch och avdelning sina klassiker. Och man stöter ofta på »Klassikerna du borde läsa» och sådana saker.

Så, rollspelens klassiker ...

Jag själv är nog just en sådan där som missat »alla» klassiker vad gäller rollspel, eller i alla fall missat att uppleva dem ordentligt. I skrivande stund snackas det CoC (... ja, alltså Call of Cthulhu) i Småpraten – ett rollspel de flesta har spelat, men som jag bara läst. ... Ja, jag äger ju faktiskt femte utgåvan av det och har läst flera HP-noveller. Nå, och medveten som jag är om detta – att jag missat en sådan självklar sak som att spela CoC – kom jag att tänka på det här med klassiker.

Så, vilka rollspel är klassiker?

Varför?

Vilka »måste» man ha spelat? Osv.

... Enligt dig då, så klart!

Shoot!

 

[Mekanurg]

Dungeons & Dragons -- Tom Bombadil
Traveller -- visade att rymden är oändlig
Runequest -- uppfann culture gaming
CoC -- vidgade vyerna till vansinnet

Detta är forntidens giganter

 

[anth]

Dungeons & Dragons -- Tom Bombadil
Traveller -- visade att rymden är oändlig
Runequest -- uppfann culture gaming
CoC -- vidgade vyerna till vansinnet

Detta är forntidens giganter

Jag är böjd att hålla med.
Möjligtvis skulle man lägga till Paranoia för comic relief.

 

[solvebring]

Dungeons & Dragons -- Tom Bombadil

Intressant definition – lust att förklara?

 

[Måns Bredelius]

Inga

och

INGA.

Nä men. Jag har spelat rollspel hur länge som helst. Samt knappt spelat några av de så kallade, ska/borde vara klassikers.

Listan på klassikers måste vara gigantisk vilket gör det näst intill omöjligt att en lista ska kunna finnas.

Har man varit med i några av svängarna och sett lite utveckling så borde man ha sett det man behöver av klassikerna.

Men om jag måste säga något rollspel. ... så ... vet jag ännu inte vilket jag ska namnge.

 

[Mekanurg]

Dungeons & Dragons -- Tom Bombadil

Intressant definition – lust att förklara?

Den äldste utan fader -- Iarwain Ben-Adar. Han som var på plats när stjärnorna tändes, som hörde det första ekollonet falla.

 

[RasmusL]

Call of Cthulhu - "CoC:s fördelar är BRP:s brister!"

Apocalypse World - Fuck the fucking fuckers

nWoD - 'cause oWoD suger

Archipelago III - Läskigt fritt, ger bra inblick i semistrukturerad friform.

InSpectres - "...och uppe i hörnet, fastklamrad i laboratoriets taklist sitter en naken zulukrigare med erigerad penis."

D&D - I mina ögon mer ett diskussionsämne än ett spel, med andra ord en given klassiker.

 

[solvebring]

Dungeons & Dragons -- Tom Bombadil

Intressant definition – lust att förklara?

Den äldste utan fader -- Iarwain Ben-Adar. Han som var på plats när stjärnorna tändes, som hörde det första ekollonet falla.

Ah, ja så klart. Trodde att du talade rent konceptsmässigt, vilket för mig inte alls gick ihop.

 

[slanfan]

D&D, för att det är en given klassiker oavsett hur man vänder på steken.

Vampire oWoD, för att det är en enorm klassiker.

Kult, För att ha spelat Kult, det farligaste svenska rollspelet!

"Något av de moderna samberättande spelen", Är det framtiden eller bara en fluga? skaffa genast en åsikt!

 

[krank]

Dungeons & Dragons -- Tom Bombadil
Traveller -- visade att rymden är oändlig
Runequest -- uppfann culture gaming
CoC -- vidgade vyerna till vansinnet

Detta är forntidens giganter

Absolut!

Lite mer i närtid skulle jag lägga till:

Vampire - Rollspelens Nintendo Wii. Öppnade helt nya målgrupper.

Honorary mentions: Star Wars d6 (cause its Star Wars), Nobilis (cause it's weird och omtalat och tärningslöst och jag vet för lite om Amber), Kult (men jag vet i ärlighetens namn inte hur stort det egentligen är utanför landets gränser).

 

[Organ]

Ok, listan kan lätt göras onödigt lång så jag ska försöka hålla mig till ett minimum. Sedan vill jag även påpeka att även om det naturligtvis är önskvärt så är det inte helt nödvändigt att faktiskt ha spelat spelen i fråga. Det räcker med att man har lite koll på reglerna, settingen (i de fall sådan finnes), historian kring spelen och dess inflytande på genren och/eller de spel som kom efter.

1. Dungeons & Dragons För att det var först och störst. Att inte ha åtminstone en grundläggande koll på D&D gör all diskussion om rollspel i allmänhet och fantasyrollspel i synnerhet ganska problematisk. Det är lite som att diskutera fantasylitteratur utan att ha läst ett ord av Tolkien eller ha minsta koll på vad hans böcker handlar om.

2. Call of Cthulhu Skräckgenrens Great Old One. För att spelet är så anti-heroiskt. Eller ja, att man förväntas spela traditionella icke-hjältar snarare, något som var unikt när det begav sig. Sedan att det är så förbaskat dödligt innebar även att ens rollfigurer faktiskt inte förväntades överleva med kropp och själ i ett stycke någon längre tid, och att det var helt ok. Det handlade snarare om att göra vägen dit så spännande och minnesvärd som möjligt. På så vis sattes fokus på berättandet av historien på ett sätt som inte gjorts tidigare. Det är i mina ögon CoCs största bidrag till rolldpelsvärlden.

3 Vampire För att det visade att man kunde göra annat än att slå ihjäl monster och ta deras prylar. Eller, ja det var knappast det rollspel gick ut på även innan Vampire. Men det andra var en bieffekt, något som uppstod vid sidan om, när folk tröttnade på att samla guld och xp. Med Vampire fick vi plötsligt ett spel där intrigerande och själva rollspelandet, allt enligt spelet själv, var själva huvudgrejen.

4. Drakar och demoner Detta endast för att vi befinner oss i Sverige. DoD är det svenska rolldpelandets år noll. Att inte ha koll på det gör det omöjligt att förstå varför svenskar är så påverkade av BRP. Utan DoD-koll så förstår man inte varför många, nästan de flesta t o m, svenska rollspel ser ut som de gör. Och det oavsett ifall man varit inspirerad av eller velat fjärma sig från DoD.

Sedan finns det säkert något indie-spel som förtjänar att finnas med på listan men då jag har ytterst dålig koll på sådana så överlåter jag åt någon annan att ta den biten.

/Anders

 

[Jocke]

Mutant Undergångens Arvtagare

Men säger ni nu hur kan något svenskt och nytt vara en livsviktig klassiker som man bara inte får missa?


Det är ett rollspel som genom ett loranga-mazarin-och-dartanjang perspektiv behandlar klasskamp, främlingsfientlighet och att gömma sin homosexualitet.

Ett spel där det susar i säven djuren möter fascismen - en värld som trotts att den har börjat om från noll gör exakt samma vansinniga saker som vi redan har gjort i det här landet (eller Europa i alla fall).

Det knasiga i att inte känna igen en kaffebryggare och att prata pilsnerfilms-slang ger medel för spelarna att behandla våra historiska trauman, samtidigt som vi letar fornfynd i Möken eller undersöker en gammal enklav i Musközonen.

Det gör inte de tidigare versionerna av spelet, och det verkar inte heller vara vad M:0 handlar om.

Dessutom är bilderna sjukt snygga.

 

[chrull]

Dungeons & Dragons och Call of Cthulhu är de enda klassikerna. Inga andra spel kan mäta sig med dem när vi pratar om klassikerstatus.
Men om jag skulle gissa så är det nog Warhammer och Vampire som kommer närmast.

Om 40 år kommer ingen prata om spel som Apocalypse World eller Paranoia annat än som fotnötter. D&D och CoC kommer däremot fortfarande spelas för fullt.

 

[Krille]

Drakar&Demoner.

Det är därför vi har en livskraftig rollspelshobby i Sverige. Det är vårt Tom Bombadill, helt enkelt.

 

[Dundersnoken]

Hej,

Bra fråga...

Givna: Dungeons & Dragons, Call of Cthulhu, Vampire: the Masquerade
-Därför att de funnits länge och kommer finnas minst lika länge till, är en ständig del av många diskussioner och nästan allt i mainstreamväg kommer jämföras med dessa 3 produkter

Kanske: Cyberpunk 2020, WoD i övrigt, MERP, Ars Magica, Star Wars D6, Conspiracy X, All Flesh Must Be Eaten, Traveler, Runequest, 7 Seas, Warhammer
-Därför att de vidgat hobbyn för evigt och inspirerat mig till fantastisk rollspel, men flera av dem kommer glömmas bort och många har redan konkurerats ut av bättre

Hedersomnämnande: Gurps settingmoduler
-För att de saknar motstycke

SE Given: Mutant undergångens arvtagare
-Inget utgivet på svenska har någonsin kommit i närheten av denna gedigna, roliga och ofta välskrivna produktserie

SE Kanske: Drakar och Demoner -91 och tidigare, Kult
-Kanske som sagt, viktigt studieobjekt om inte. Har iaf givit mig många många timmar av spel

SE Hedersomnämnande: Operation Fallen Reich
-Fast enbart för karaktärsgenereringen 'Life Board' som är det roligaste sättet att bygga gubbe på någonsin

 

[Ögat]

word!

 

[TomasFriaLigan_UBBT]

det verkar inte heller vara vad M:0 handlar om.

Sant. M0, som sig bör för en ny version av spelet, utforskar andra teman. Det viktigaste, tror jag, är barndom kontra vuxenskap: Våra föräldrar har lämnat en skitvärld åt oss, nu är ansvaret vårt - vad gör vi med den?

 

[Arfert]

Dungeons & Dragons och Call of Cthulhu är de enda klassikerna.

Du glömde Runequest och Traveller.

..sen tycker jag att ett rollspel måste vara minst 30 år för att vara klassiker.. Sen blir de bara me too eller moderna..

 

[God45]

D&D, Call of Cthulhu, Warhammer fantasy roleplay och Vampire: The masquerade.

 

[Genesis]

Från ett indieperspektiv, då.

Sorcerer: Tom Bombadill
PTA: För att alla pratar om PTA. Uppfann Fan Mail.
Universalis: För att det är en helt egen genre.
Polaris: Omdefinierade hur rollspel fungerar på så många olika sätt.

Själv har jag spelat Sorcerer och Polaris, men inte PTA eller Universalis. Sorcerer och Polaris är väl sådär. Inte så förtjust i något av dem. Eller, Polaris är helt okej. Men båda är odiskutabelt klassiker.