Rollspel som personlighetstest

Kraftsoppa said:
Gällande ämnet dock så tror jag mig anekdotiskt se vissa mönster, att teatraliska individer gillar mer storytelling rollspelande och mer ingenjörer gillar mer att slå tärning och beräkna skada med fler modifikationer. Men teater utesluter inte ingenjör.
Click to expand...
Baserat på mina anekdotiska observationer gillar ingenjörer samberättande och drama (som till exempel jag själv), medan bibliotekarier verkar föredra mer traditionella spel. Men det är ju ett ganska litet urval. :gremgrin:

Men visst, jag har träffat personer i mitt yrkesliv som om de spelade rollspel skerligen inte skulle vara så teatraliska, och den typen av person är antagligen något vanligare bland ingenjörer än bland folk i stort. Men felmarginalerna är ju enorma. Jag tror dock att yrke korrelerar bättre med personlighet än vad val av rollspel gör.
 
Genesis said:
Baserat på mina anekdotiska observationer gillar ingenjörer samberättande och drama (som till exempel jag själv), medan bibliotekarier verkar föredra mer traditionella spel. Men det är ju ett ganska litet urval. :gremgrin:
Click to expand...
Skoj! Min upplevelse är motsatt, ingenjörer jag känner vill ha crunch och komplicerade system, medan mina bibliotekskollegor gärna vill ha rena berättarspel!
 
verlandes. said:
Skoj! Min upplevelse är motsatt, ingenjörer jag känner vill ha crunch och komplicerade system, medan mina bibliotekskollegor gärna vill ha rena berättarspel!
Click to expand...
”Jag gillar X, det är ju därför jag jobbar med det jag gör"
”Jag får X hela dagen på jobbet; när jag spelar rollspel vill jag ha något annat.”

Jag har hört båda dessa förklaringar från flera personer. Jag vet en socionom som hanterar tunga människodraman på jobbet och som älskar ångestrollspel (och finner det förlösande då det är på låtsas), och en annan som har det lika tungt på jobbet och därför vill ha gladaction och undvika känslomässigt tunga draman i spel. Jag ser helt enkelt inte mycket korrelation alls, men mitt urval är ju extremt snävt, så det går knappast att dra någon slutsats alls, egentligen.
 
Genesis said:
”Jag gillar X, det är ju därför jag jobbar med det jag gör"
”Jag får X hela dagen på jobbet; när jag spelar rollspel vill jag ha något annat.”

Jag har hört båda dessa förklaringar från flera personer. Jag vet en socionom som hanterar tunga människodraman på jobbet och som älskar ångestrollspel (och finner det förlösande då det är på låtsas), och en annan som har det lika tungt på jobbet och därför vill ha gladaction och undvika känslomässigt tunga draman i spel. Jag ser helt enkelt inte mycket korrelation alls, men mitt urval är ju extremt snävt, så det går knappast att dra någon slutsats alls, egentligen.
Click to expand...
Ja, jag tänker att samma sak gäller många andra fenomen. Är personen som åker på konvent för att träffa nya människor en öppen och social människa i allmänhet – eller är hen någon för vilket detta är det enda sammanhang som känns bekvämt och tryggt? Är personen som vill göra elaborerade planer för rollpersonerna nervöst lagd och angelägen om att täcka eventualiteter, eller tvärtom någon som är så säker på sin sak att hen självklart lägger ut texten om vad som bör göras?
 
Svarte Faraonen said:
Ja, jag tänker att samma sak gäller många andra fenomen. Är personen som åker på konvent för att träffa nya människor en öppen och social människa i allmänhet – eller är hen någon för vilket detta är det enda sammanhang som känns bekvämt och tryggt? Är personen som vill göra elaborerade planer för rollpersonerna nervöst lagd och angelägen om att täcka eventualiteter, eller tvärtom någon som är så säker på sin sak att hen självklart lägger ut texten om vad som bör göras?
Click to expand...
Jag tycker det här exemplifierar väldigt väl att personlighet relativt beteende är komplext och det finns många förklaringar till varför någon gör något visst. Det är väldigt mycket det som fundamentala attributionsfelet handlar om; drag inte slutsatser om någons personlighet utifrån dennes handlingar, det behövs mycket data för att dra den formen av slutsatser. Att säga att "personer som är på det här viset tillhör den här kategorin och det betyder att de har de här personlighetsdragen" kallas för social kategorisering – också något att vara vaksam på.

Jag tror rollspel skulle kunna vara en form av personlighetstest men inte "de som spelar krigare i D&D är på det här viset" utan snarare att skriva ett äventyr med ett antal olika scener där spelarens personlighet (troligen) kommer påverka hur de agerar i den scenen. Jag tror dock att det är väldigt svårt eftersom vi gestaltar en annan person och inte oss själva. Personlighet är dock något som är konsekvent över tid så det skulle snarare vara så att gruppen spelar samma scenario om och om igen men med olika rollpersoner, då skulle spelarens personlighet kunna vara en gemensam nämnare i hur denne rollspelar. Det är mig veterligen svårt att bedöma en persons personlighet genom observation, mig veterligen bygger alla personlighetstester på frågeformulär och självrapportering.
 
Alla som spelleder skräckrollspel gillar att ha en dominant roll i sängkammaren.
Inga undantag
 
Det är ett utmärkt test, men det måste väl finnas enklare sätt att identifiera vem som är nörd? Och då dessutom få med de nördar som inte spelar rollspel.
 
Sedan är det ju också så att vilka spel man för tillfället spelar inte bara beror på vad man själv helst skulle vilja utan också på, för att tala med Predikaren, tid och lägenhet. Jag spelade i en kort och en lång kampanj i D&D 5E de senaste åren fast jag inte gillar systemet, för att det var det som spelgruppen jag hakat på (och som jag däremot gillade) erbjöd.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top