Rollspel och autism

The Airborne Toxic Event said:
Vet att många inte skickar remiss då du måste ha problem som gör att du inte fungerar i vardagen för att få diagnos. Vilket är bra men också lite märkligt. Ibland är det skönare att få en "stämpel" så man har någon form av referensram. Både min flickvän och barn har autism och diagnoserna har hjälp alla att förstå sig själva och varandra bättre.
Click to expand...
Just detta jag känner och tänker vore skönt att få svart på vitt för att på nåt sätt få en större förståelse för mig själv.
 
Vad är det för psykiatri som inte vill utreda barn? låter helknäppt. Som psykolog och medmänniska blir jag riktigt upprörd. Alla över 6 år borde gå bra, säger all vetenskap.

Det ska inte behöva vara så att man måste vara hemmasittande för att få en utredning, men visst det är hårt tryck på BUP. Men jag tycker ni ska ligga på BUP och skola om ett barn har svårigheter
 
Swedish Chef said:
Vad är det för psykiatri som inte vill utreda barn? låter helknäppt.
Click to expand...
Framför allt tänker jag när man inte heller vill utreda vuxna… Så länge man har ett jobb och funkar någorlunda är man ju rätt långt ner på priolistan.

Men ja, psykiatrin behöver mer resurser. Som de flesta skola-vård-omsorgsgrejer som politiker turats om att låtsas bry sig om de senaste årtiondena.
 
Vad jag har fått förklarat för mig är att barn under årskurs 5 är svåra att utreda då de fortfarande växer i alla avseenden. När det gäller min äldsta son fick vi igenom en massa extra anpassningar genom skolan då han hade en sådan tydlig problematik att det inte gick att blunda för det. Detta var i åk2. I åk5 gjorde vi en utredning där det konstaterades att han har dyslexi. Då hade han redan fått alla anpassningar genom skolan men det var ändå skönt att få diagnosen på papper.
 
Man ska inte glömma bort att skolan inte behöver diagnoser eller liknande för att få anpassa. Något som den bör göra efter behov, och undervisande bör ha förmågan och vilja att göra så.
 
Quadrante said:
Man ska inte glömma bort att skolan inte behöver diagnoser eller liknande för att få anpassa. Något som den bör göra efter behov, och undervisande bör ha förmågan och vilja att göra så.
Click to expand...
Förmåga, vilja och resurser.

Den där sista biten brukar vara den som fallerar. Har man stora och många grupper, och väldigt mycket undervisningstid och lite planerings- och efterarbetestid, och obefintliga möjligheter att köpa in material och hjälpmedel, så uppstår vissa… begränsningar i vad som låter sig göras.

Plus då naturligtvis att systemet som vi har idag segregerar, så att vi får vissa klasser med väldigt många elever som behöver anpassning, och andra klasser på andra skolor där det kanske bara är någon enstaka.


Absolut, skolan får och bör anpassa efter behov. Tyvärr brukar det behövas diagnoser för att man ska lyckas skaka fram några resurser eller fixa andra materiella förutsättningar.
 
Quadrante said:
Man ska inte glömma bort att skolan inte behöver diagnoser eller liknande för att få anpassa. Något som den bör göra efter behov, och undervisande bör ha förmågan och vilja att göra så.
Click to expand...

Ska inte gå in för mycket på det här. De absolut flesta av mina kollegor vill, problemet är att förutsättningarna är långt ifrån optimala alla gånger. Med det sagt vet jag att det går att göra mycket med väldigt lite, men någonstans blir det en fråga om en rimlig arbetsmiljö för alla parter. Jag är övertygad om att de absolut flesta pedagoger vill och gör det bästa de kan utifrån sin förståelse, förmåga och tid de har. Sen brister vi, eller jag i vilket fall, ofta trots detta vilket tynger mig dagligen som lärare.
 
krank said:
Förmåga, vilja och resurser.

Den där sista biten brukar vara den som fallerar. Har man stora och många grupper, och väldigt mycket undervisningstid och lite planerings- och efterarbetestid, och obefintliga möjligheter att köpa in material och hjälpmedel, så uppstår vissa… begränsningar i vad som låter sig göras.

Plus då naturligtvis att systemet som vi har idag segregerar, så att vi får vissa klasser med väldigt många elever som behöver anpassning, och andra klasser på andra skolor där det kanske bara är någon enstaka.


Absolut, skolan får och bör anpassa efter behov. Tyvärr brukar det behövas diagnoser för att man ska lyckas skaka fram några resurser eller fixa andra materiella förutsättningar.
Click to expand...

Du sa det helt klart mycket bättre Krank!
 
Kan väl nämna att jag undervisat från och till under de senaste 27 åren. Så jag vet förutsättningarna och prioriteringarna, lärarna är en del av både lösningen och … resurser och krav uppifrån är påtvingade begränsningar. Mer en påminnelse om att det ska inte behövas diagnoser för stöd.
 
rollspelspiraten said:
Vad jag har fått förklarat för mig är att barn under årskurs 5 är svåra att utreda då de fortfarande växer i alla avseenden. När det gäller min äldsta son fick vi igenom en massa extra anpassningar genom skolan då han hade en sådan tydlig problematik att det inte gick att blunda för det. Detta var i åk2. I åk5 gjorde vi en utredning där det konstaterades att han har dyslexi. Då hade han redan fått alla anpassningar genom skolan men det var ändå skönt att få diagnosen på papper.
Click to expand...

En svårighet är ju att diagnoserna uppstår i mötet med den sociala omgivningen (t.ex. skolan). Om vi ska ta ett egentligen enkelt exempel som dyslexi (mindre komplext än ADHD och autism) så har vi en grundläggande svårighet när det kommer till fonemisk medvetenhet, vilket visar sig framför allt i hanterandet av det skriva språket. Å andra sidan (1) varierar vår fonemiska medvetenhet hos oss alla, dyslexi eller inte, och å det tredje (2) är den manifesta läs- och skrivförmågan också en produkt av vana, tärning och skolgång, men också de krav som ställs. Idag räknar vi med att ca 25 % av alla som går ut ur grundskolan har läs- och skrivsvårigheter (när det... biologiskt borde vara 5-8 %). Detta beror dels, tror jag, på att samhället kräver (i varje fall formellt) en hög nivå av texthantering (vilket leder till att fler individer faller "utanför normen") och dels på brister i skolsystemet ( över hela brädet, från lärarutbildning, via läroplan, till huvudmannaskap och styrning).
 
rollspelspiraten said:
Vad jag har fått förklarat för mig är att barn under årskurs 5 är svåra att utreda då de fortfarande växer i alla avseenden. När det gäller min äldsta son fick vi igenom en massa extra anpassningar genom skolan då han hade en sådan tydlig problematik att det inte gick att blunda för det. Detta var i åk2. I åk5 gjorde vi en utredning där det konstaterades att han har dyslexi. Då hade han redan fått alla anpassningar genom skolan men det var ändå skönt att få diagnosen på papper.
Click to expand...
Alltså nja, en autism går att sätta på barn från 6 år. Visst det kan vara krångligt att utreda barn men det är BUPs uppgift, det är experter på det. Sen kan det vara så att om det fungerar relativt bra för barnet i fråga så nedprioriterat man, tyvärr. Skolan ska anpassa sig till barns behov men min erfarenhet säger att många skolor inte anpassar förrän man har fått en diagnos. Hoppas det löser sig för ditt barn
 
krank said:
Framför allt tänker jag när man inte heller vill utreda vuxna… Så länge man har ett jobb och funkar någorlunda är man ju rätt långt ner på priolistan.

Men ja, psykiatrin behöver mer resurser. Som de flesta skola-vård-omsorgsgrejer som politiker turats om att låtsas bry sig om de senaste årtiondena.
Click to expand...
Jo, det var någon som skrev innan att hans barn inte blev utrett, vilket jag reagerade på. Att man tvingas bortprioritera vuxna personer som har relativt god funktion kan jag förstå. De kvalificerar inte för psykiatri, men det betyder inte att lidandet är lågt.
 
Rickard said:
Du är i gott sällskap. Det är många i den här hobbyn med autism och/eller ADHD.
Click to expand...

Det är även mitt intryck. Jag undrar vad det beror på. Kanske ger rollspel personer med dessa diagnoser utrymme att (ofta ostört) fördjupa sig i detaljer och system? Rollspelen blir då en skyddad frizon, en form av lösning i tillvaron som kanske inte är så enkel att hitta på andra sätt. Det är i alla fall min gissning.
 
Last edited:
Oscar Silferstjerna said:
Det är även mitt intryck. Jag undrar vad det beror på. Kanske ger rollspel personer med dessa diagnoser utrymme att (ofta ostört) fördjupa sig i detaljer och system? Rollspelen blir då en skyddad frizon, en form av lösning i tillvaron som kanske inte är så enkel att hitta på andra sätt.
Click to expand...
Jag har läst eller sett någonstans (vill jag minnas) att spelhobbyn (kort/bräd/roll/figur/tv/dataspel) är den hobby där det figurerar mest personer med neuropsykologisk funktionsvariation.

Det väcker ju en intressant frågeställning, vad är det som lockar folk som är på spektrummet till hobbyn.
 
En sak jag tror lockar är att det är ett sammanhang för tydligt kodifierad social interaktion. Jag har alltid haft svårt i sociala sammanhang som t ex fikarummet eller en fest. När är det ok att prata och när ska man vara tyst? Vad ska man prata om? Sånt här gör det svårt för mig att agera. Men om vi istället för ett löst samtal sätter oss och spelar brädspel, då är det helt plötsligt tydligt när jag får agera (på min tur) och när jag ska vänta (på de andra spelarnas tur). Eftersom att vi alla deltar i samma brädspelsparti så har vi också någonting gemensamt att diskutera medan vi spelar (själva brädspelspartiet). Och vips så kan jag plötsligt vara social som vem som helst.

Übereil
 
Übereil said:
En sak jag tror lockar är att det är ett sammanhang för tydligt kodifierad social interaktion. Jag har alltid haft svårt i sociala sammanhang som t ex fikarummet eller en fest. När är det ok att prata och när ska man vara tyst? Vad ska man prata om? Sånt här gör det svårt för mig att agera. Men om vi istället för ett löst samtal sätter oss och spelar brädspel, då är det helt plötsligt tydligt när jag får agera (på min tur) och när jag ska vänta (på de andra spelarnas tur). Eftersom att vi alla deltar i samma brädspelsparti så har vi också någonting gemensamt att diskutera medan vi spelar (själva brädspelspartiet). Och vips så kan jag plötsligt vara social som vem som helst.

Übereil
Click to expand...
Tror du är inne på något här. Det finns när det kommer till visa typer av spel klara sociala förhållningsregler så som du beskriver att nu får du agera och prata och nu skall du vara tyst för nu är det olles tur samt att spelar man tex brädspel så vet man vad som förväntas av en och hur man bör uppföra sig inom spelets ramar vilket kanske kan ses som en trygghet för folk på spektrummet
 
Swedish Chef said:
Alltså nja, en autism går att sätta på barn från 6 år. Visst det kan vara krångligt att utreda barn men det är BUPs uppgift, det är experter på det. Sen kan det vara så att om det fungerar relativt bra för barnet i fråga så nedprioriterat man, tyvärr. Skolan ska anpassa sig till barns behov men min erfarenhet säger att många skolor inte anpassar förrän man har fått en diagnos. Hoppas det löser sig för ditt barn
Click to expand...
Vi har fått bra hjälp från skolan för vår äldsta son. Han får den stöttning han behöver och han har rätt till de hjälpmedel som han är i behov av. Detta fick vi redan innan han fick sin diagnos.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top