"Riktig" kampsport

ceruleanfive said:
Man är bättre på sporten iaf. Exempelvis någon som tränat boxning i 6 månader har bättre koll på att slåss på riktigt än någon som tränat aikido i 6 år, oavsett förekomsten av bälten.
Click to expand...
Jag vet inte, jag tycker nog att det är 90 % personberoende och 10 % stil. Det finns fighters som är bättre och de som är sämre, stilarna påverkar marginellt.
 
RasmusL said:
Jag vet inte, jag tycker nog att det är 90 % personberoende och 10 % stil. Det finns fighters som är bättre och de som är sämre, stilarna påverkar marginellt.
Click to expand...
All right, då är vi helt enkelt inte överens. Eller kanske – det är ju helt olika typer personer som faktiskt utövar de olika stilarna, så på sätt och vis håller jag väl med.
 
ceruleanfive said:
Skulle någon komma till min klubb i smutsiga träningskläder skulle de skickas hem och tvätta.
Click to expand...
Nog tvättade jag mina träningskläder men jag kan inte minnas att jag någonsin behövde tvätta mina bälten. Vad jag refererade var dock den mytologi jag fått till mig om varför färggraderingarna ens dök upp, dvs att det var för att de som tränat längst hade mörkast bälte efter all tid de tränat i dammet med bältet på. Finns nog ingen sanning i det men jag gillar ändå principen.
 
RasmusL said:
Jag vet inte, jag tycker nog att det är 90 % personberoende och 10 % stil. Det finns fighters som är bättre och de som är sämre, stilarna påverkar marginellt.
Click to expand...
Jag håller inte heller med. De stilar som stresstestar sina tekniker och utövare med ordentlig sparring har ett stort övertag när det kommer till att "slåss på riktigt". Stilar med mer fokus på katas och som tränar komplicerade tekniker på medgörliga motståndare har svårt att applicera dem i en verklig situation, speciellt om det är en motståndare som är aktiv och beredd.

Sedan beror det såklart på vilka restriktioner på typen av stil och sparring också. Det finns ju Kyokushin-karate stilar där man tränar extremt hård sparring men utan slag mot ansiktet, vilket ju ställer till det när slag mot huvudet antagligen är det vanligaste attacken i en riktig fajt.

Sedan finns det såklart personer som är duktiga på att slåss oavsett vilken stil de tränar, men antagligen använder de väldigt lite tekniker ur den tränade stilen om det inte är en stil med rejäl sparring.

Jag har inte heller något svart bälte, men tränat thai- och kickboxning av och till under tjugo år, några år Submission Wrestling och BJJ (blått bälte), samt något år MMA. Har doppat tårna i Jiu-Jutsu, Escrima och JKD också, men bara för att prova på. Men sparrats en hel del med folk från vitt skilda kampsportsbakgrunder.
 
RasmusL said:
Jag vet inte, jag tycker nog att det är 90 % personberoende och 10 % stil. Det finns fighters som är bättre och de som är sämre, stilarna påverkar marginellt.
Click to expand...
Mnjaä, övar man en stil som helt enkelt inte funkar, som Aikido (som kräver att motparten samarbetar) så kan man träna den hur mycket som helst utan att lära sig slåss. Rokas som håller i USDC hade den upplevelsen. Först insåg han att Aikidon inte räckte det minsta på egen hand, sedan försökte han inkorporera den med annan kampsport, och sedan dumpade han den helt för att den inte bidrog med något alls.
 
JohanL said:
övar man en stil som helt enkelt inte funkar, som Aikido (som kräver att motparten samarbetar) så kan man träna den hur mycket som helst utan att lära sig slåss.
Click to expand...
Aikido kräver absolut inte att motparten samarbetar. Däremot lär man sig väldigt lite av att angripa, eftersom Aikido går ut på att undvika att slåss.
 
Oldtimer said:
Aikido kräver absolut inte att motparten samarbetar. Däremot lär man sig väldigt lite av att angripa, eftersom Aikido går ut på att undvika att slåss.
Click to expand...
Aikido är ett exempel på en kampsport som har mycket mer gemensamt med bugg eller salsa än med boxning eller brottning. Och det är inget som helst fel på att gilla bugg eller salsa.
 
ceruleanfive said:
Aikido är ett exempel på en kampsport som har mycket mer gemensamt med bugg eller salsa än med boxning eller brottning. Och det är inget som helst fel på att gilla bugg eller salsa.
Click to expand...
Fjantigt och konfrontativt påstående. Har du tränat Aikido? Själv började jag 1981.

Sedan håller jag absolut med om att Aikido inte är rätt kampsport om man tänker gå ner i mörka källarvalv och kämpa mot läskiga monster där. Så om vi begränsar oss till sådana scenarior är Aikido ungefär lika användbart som salsa.
 
Jag tror inte att vi behöver bli konfrontativa här. Jag vet mycket väl att det finns mycket känslor mellan olika kampssportsstilar, särskilt om man hängivit sig åt en stil en länger tid. En sak jag dock tog till mig tidigt från min kickboxingtränare så var det när hon sade att man blir bra på det man tränar. I det fallet menade hon att min tid i gymmet inte gjorde mig bättre på kickboxing (även om den inte var bortslösad på något sätt. Styrka = Viktigt). Men jag har sedan dess breddat det. Vill du bli bra på Aikido tränar du det. Vill du bli bra på BJJ tränar du det. Vill du dock bli bra på att slåss på gatan bör du inte träna kampsport, utan istället träna på att slåss på gatan. Finns det sedan kampsporter som ligger närmre gatan är dojon, det tror jag absolut, precis som jag tror alla är medvetna om hur mycket fejk det finns i kampsportsvärlden kring vilka stilar som är bäst eller sämst.
 
Beastslayer said:
Är det här tråden där alla har svart bälte?
Click to expand...
Själv är jag typ nybörjare inom ett tio-tal olika kampsporter. Enstaka har jag hållit på med i några år men oftast har det varit att testa en termin. Skulle jag säga att jag har 20 års erfarenhet av kampsport skulle jag inte ljuga. Men det vore långt från sanningen med att om jag skulle påstå att jag var duktig i det.
Kanske jag är något bättre en någon otränad på att undvika bli hårt träffad men inte mycket mer.
 
TheDawn said:
Nog tvättade jag mina träningskläder men jag kan inte minnas att jag någonsin behövde tvätta mina bälten. Vad jag refererade var dock den mytologi jag fått till mig om varför färggraderingarna ens dök upp, dvs att det var för att de som tränat längst hade mörkast bälte efter all tid de tränat i dammet med bältet på. Finns nog ingen sanning i det men jag gillar ändå principen.
Click to expand...
Jag tror att det är en myt, jag har för mig att från början (i någon sport som började med detta, judo kanske?) så hade nybörjare vita bälten så att erfarna utförare skulle veta att de inte kan gå all in på dem. Graderingen med olika färger och sånt utvecklades senare.
 
Det finns oändliga diskussioner på nätet om vilken kampsport som är "bäst".

Jag har varit på ett par träningsläger om självförsvar med folk som slagits på gatan (men sedan "hittat rätt" i livet) och det intressanta är att de aldrig någonsin nämnde någon kampsport överhuvudtaget. Träningen bestod inte heller av de typiska teknikerna som återfinns i kampsporter utan handlade mer om mental inställning, uppmärksamhet, kroppsspråk och rörelse. Det handlade alltså mer om "scenario-träning" än tekniker och jag tror att där någonstans så ligger svaret. Det behövs inte mycket träning egentligen för att kunna slå någon eller för att brotta ner någon, men det krävs en hel del träning för att få det att funka i realistiska scenarion.

Kampsporter är väldigt inriktade på teknik vilket är naturligt i en sport. Men, det är inte tekniken som är det viktigaste när det blir på riktigt utan det är den mentala delen. Att ställa sig i en perfekt gard om man står mot någon med kniv är inte det smartaste man kan göra. Det är bättre att vara i rörelse, prata på rätt sätt och hålla koll på kniven. Allt för att få ett övertag (man tar initiativet), både fysiskt och mentalt. Kampsporter tränar (normalt) inte på det eftersom de utgår från ett reglerat sportsammanhang (ring, matta, etc).

Även de flesta "gatuslagsmål" är sportifierade. Två killar (oftast killar) muckar i fyllan, knuffar på varandra och sedan ryker de ihop. Det följer en ritual, dvs regler. I det sammanhanget kan vissa kampsporter ligga nära till hands. Men situationen är helt annan om någon kommer med en kniv och har för avsikt att ha ihjäl motståndaren, då försvinner reglerna helt.

Jag förmodar och hoppas att polisens och militärens träning är bättre, men jag har dålig koll på det. Men jag tänker mig att de borde träna mer utifrån vettiga scenarion och försöka få till en realistisk känsla.
 
Faehrengaust said:
Även de flesta "gatuslagsmål" är sportifierade. Två killar (oftast killar) muckar i fyllan, knuffar på varandra och sedan ryker de ihop. Det följer en ritual, dvs regler. I det sammanhanget kan vissa kampsporter ligga nära till hands.
Click to expand...
Det här var (förutom fyllan) kontexten för Gracie Jiu-jitsu - visserligen gatuslagsmål, men under ordnade, duell-liknande former.
 
Apropå påståendet ovan att motparten måste samarbeta för att Aikido skall fungera, kan man ibland få den uppfattningen när man tittar på viss träning där Uke (angriparen) inte är så erfaren och dessutom är rädd för smärta.

Som exempel kan man se tekniken nikyo (ett armbågslås) där man utsätts för påtaglig smärta om man inte ger efter. En del Uke är så rädda för den smärtan att de skjunker ner på golvet innan man knappt har börjat på tekniken. Och för en åskådare ser det ju tramsigt ut.

Men jag lovar att om jag sätter en nikyo på någon, och den personen kämpar emot med full kraft, kommer den armbågsleden att vara historia. Därför tränar vi på att bara kämpa emot lagom. :p
 
Zire said:
Jag tror att det är en myt, jag har för mig att från början (i någon sport som började med detta, judo kanske?) så hade nybörjare vita bälten så att erfarna utförare skulle veta att de inte kan gå all in på dem. Graderingen med olika färger och sånt utvecklades senare.
Click to expand...

Systemet med olikfärgade bälten inom kampsport infördes i slutet av 1800-talet av Jigoro Kano, grundaren av judo. I början var det bara vita bälten (för nybörjare och studenter) och svarta bälten (för lärare och mästare).
Att använda en massa olika färger för olika grader lär ha införts först på 1930 eller 1940 talet.
 
erikt said:
Systemet med olikfärgade bälten inom kampsport infördes i slutet av 1800-talet av Jigoro Kano, grundaren av judo. I början var det bara vita bälten (för nybörjare och studenter) och svarta bälten (för lärare och mästare).
Att använda en massa olika färger för olika grader lär ha införts först på 1930 eller 1940 talet.
Click to expand...
Och vissa, som Aikido, införde det aldrig.
 
Faehrengaust said:
Jag förmodar och hoppas att polisens och militärens träning är bättre, men jag har dålig koll på det. Men jag tänker mig att de borde träna mer utifrån vettiga scenarion och försöka få till en realistisk känsla.
Click to expand...
Militär har en helt annan sorts träning, som ofta utgår från att man har en kniv eller en gevärspipa.

Till dem som brukar vara bäst på att faktiskt slåss i yrket hör utkastare och fängelsevakter/psyksjukhusorderlies.

(Och medan aikido av allt att döma är helt utan värde i en verklig fajt mot vettigt motstånd, säger många utkastare att låsen är användbara när man ska få ut någon ur lokalen med minimalt med scen.)
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top