Nekromanti Religösa människor som får mig att koka

Nitpick (OT)

"Således har du en i grunden behavioristisk människosyn - "vi föds som tomma ark" myntades av den och var dess grundpelare och främsta signum."

Idén om det nyfödda barnet som en "tabula rasa" myntades väl ändå av Locke, långt innan behaviorismen fanns till? På sin tid en radikal idé, eftersom den till exempel innebar att adlig börd inte automatiskt medförde bättre egenskaper.
 
Re: Människan i systemet

(Dessutom är den typ av människor som lockas till sådana toppositioner ganska speciell IMHO!)

Och det är väl bara personer som lockas dit som har talangerna för att sköta den sortens post.

Romarnas republik hade temporära diktatorer i ett annars oligarkiskt samhälle: vid kri(g)stillstånd fick en jeppe enväldesmakt. Det var praktiskt och effektivt, men när Sulla vägrade att lämna ifrån sig makten satt de andra i med skägget i brevlådan.

Utopier som förutsätter att en liten elit ska styra samhället under en övergångsperiod har en svag punkt här: folk som är effektiva på att sköta sådana jobb på det sättet har en tendens att inte vilja lämna den ifrån sig. Dessutom måste systemet funka i mer än en generation, för det mesta.

Erik
 
Behaviorism

Idéerna levde kvar in på 1980-talet; jag mötte tankesättet första gången kring 1983. Psykologen Sven, som då var kring 40, förklarade för mig att barn föds utan personlighet och finns där först när den är observerbar för omvärlden. Sven blev observerbart störd av min vägran att hålla med. Kul att se att hans ståndpunkt empiriskt har bevisats som felaktig.
 
Re: Men Lenin då?

"Liberaler" ser jag ungefär som termen "vänster"; alltså en stor generell politisk riktning. Det du kallar liberaler verkar snarare det som generellt kallas socialliberaler (a la Mill med efterföljare).

Problemet med liberalismen i stort är, som jag ser det, att den saknar spärrar mot en utveckling som leder i riktning mot nyliberalism eller konservatism, eftersom all liberalism ger inflytande åt dem som har möjligheterna att styra denna utveckling (de kan visserligen inte bestämma vad som får sägas, men väl diktera vad som kan höras).

Vänstern har liknande problem; den saknar på många sätt spärrar mot en utveckling åt kommunism och korrumperade centralstyrda system.

Fördelen som vänstern har, ideologiskt sett, är att vänsterns maktfigurer kan röstas bort i demokratiska val (om folket bara hinner se utvecklingen innan maktpersonerna gör sig kvitt demokratin, vill säga. Det vi sett många fall av i historien är att när folket väl förstår att vänsterns ideologer ser demokratin som ett hinder, då är dessa ideologer redan tillräckligt inflytelserika för att kunna göra sig kvitt demokratin helt och hållet), medan liberalismens maktfigurer med tiden enkelt kan ställa sig över folkets demokratiska påverkan. Särskilt nu via globaliseringen.
 
Förtydligande (OT)

Idén om det nyfödda barnet som en "tabula rasa" myntades väl ändå av Locke, långt innan behaviorismen fanns till?

Stämmer; Locke var inte själv behaviorist (han var associationist, om jag minns rätt) men hans och David Humes teorier låg till grund för behaviorismen när den senare utarbetades.

--
Åke
 
Re: Men Lenin då?

"Jodå, men kan en modern kommunist ta avstånd från Lenin?"

Det är nog lättare för en modern kommunist att ta avstånd ifrån Lenin än för en som levde under Sovjetunionens glansdagar. Och trotsallt så finns det faktiskt även något som heter leninism, enligt NE (som jag upptäckte att jag kunde komma in på ifrån mitt studentkonto):

"leninism, Lenins version av marxism. Det finns nästan inte någonting av vad Lenin sagt och skrivit som inte är kontroversiellt. Diskussionen om hans arbeten började omedelbart efter hans död. Meningsmotsättningarna gäller t.o.m. något så fundamentalt som frågan om han har en sammanhållen samhällsteori eller inte.

Ser man till Lenins politiska verksamhet anser flertalet västdemokratiska forskare att han opportunistiskt tar ställning i det konkreta fallet utifrån maktsynpunkter utan att bekymra sig om några principiella överväganden. Som illustration till detta brukar man hänvisa till de uppenbara motsättningarna mellan två av hans viktigaste politiska skrifter: Vad bör göras? (1903) och Staten och revolutionen (1917). Medan den förstnämnda är helt inriktad på utformningen av ett konspiratoriskt, hårt centraliserat elitparti som skall överföra den revolutionära teorin till massorna, rekommenderar den sistnämnda i ett närmast utopiskt perspektiv ett demokratiskt system baserat på ett synnerligen utbrett folkligt deltagande inte minst i den offentliga förvaltningen, som till stor del tänks ombesörjas av vanliga medborgare."

Slår man upp kommunism finner man även följande mening alldeles i slutet:

"Det är inte troligt att kommunismen, i varje fall inte i sin av Lenin präglade variant, har någon framtid för sig. Drömmen om en värld utan förtryck och kapitalistisk utsugning kommer dock inte att upphöra utan söka sig andra former."

Varken Leninismen eller Stalinismen har framtiden för sig, vill kommunismen vara ett alternativ även för det 21:a århundradet så kan det vara på sin plats med lite mer modern och aktuell teoribildning.
 
Machiavelli

:gremooo:
Jag kanske borde läsa något av Machiavelli. Hittar man hans texter på biblioteket, eller?

Gordeg
 
Re: Machiavelli

Jodå, Fursten kan du hitta på bra bibliotek. Om den inte finns inne kan du be en bibliotekarie att beställa den åt dig.
 
Re: Människan i systemet

Det är väl lite på det viset militära organisationer funkar i krig även idag. Man offrar medbestämmande och sånt för att istället vinna begränsning av hemlig information och förmåga att fatta snabba beslut, för att inte säga förmåga att fatta beslut överhuvudtaget...

Men den lösningen är liksom ett nödvändigt ont. Jag kan inte tänka mig att tex en kompanichef i alla lägen tänker bättre än alla de 100+ personerna han har under sig. Om vi snackar hela samhällen förstärks detta ytterligare. Jag tror inte på drömmen om den perfekta ledaren som alltid fattar de rätta besluten.

Gordeg
 
Re: Genus [OT]

Du menar alltså att det inte finns några skillnader mellan kvinnor och män annat än vad samhället stipulerar?

Jag avrundar det nedåt till noll, och jag vill inte förfölja vänsterhänta.

Det går inte att bevisa människors lika värde, men det går att ha som princip ändå.
 
Re: Machiavelli

dessutom finns den att köpa som POCKET! ..bl.a. på Pocketshop för en femtilapp.
 
Gör vågen (ANT)

Förr i tiden på wrnu brukade diskussioner som nämnde Hitler och Stalin vid namn ha ballat ut inom ett dygn och fått en moderatorlåsning.

Nu blir det :gremcool: :gremcool: :gremcool: :gremcool: :gremcool: istället. Fröjdoms, fröjdoms.
 
Re: Peta på näsan

"'Egentligen försökte jag peta honom lite på näsan bara. Provocera lite. Men eftersom han inte har svarat så antar jag att han i alla fall har någon skam i kroppen...'

Jag har gått vilse bland undertrådarna. Försöker du peta mig på näsan?"


Nejdå, nejdå. Din näsa är redan polerad och fin. :gremwink:
 
Re: Människan i systemet

En amrikansk statsvetare vid namn Dahl argumnterar övertygande i boken Democracy and its critics för att alla system som sätter en elit i ledningen har negativa följder för de kategorier av medborgare som inte hör till eliten.
 
Re: Men Lenin då? (OT + ANT)

...enligt NE...
Haha, det tolkade jag vid första anblicken som "Neutral Evil". Visar bara hur pigg jag är denna fredagseftermiddag :gremgrin:

/Anders (lyssnar på In Flames och tycker att det svänger)
 
Re: Men Lenin då?

Jag vet inte riktigt vad du frågar efter, så jag ber om ursäkt om jag ger ett kort och allmänt svar:

De personer som bestämmer över vårt offentliga rum och därmed över vårt åsiktsklimat, såsom mediajättar; kan inte röstas bort.

Till viss del kan man påverka dem med sin konsumtion, men om marknadsekonomin lärt oss något så är det att det inte går att upprätthålla någon utopisk "fri konkurrens". Man kan ju styra konsumtionen på en rad olika sätt så fort som man äger kontroll över det offentliga rummet (såsom att begränsa urvalet som kunderna har att välja på, eller genom att helt enkelt dränka konkurrenterna i ens egna reklamkampanjer).

Å så har vi förstås rena exempel av maktmedel såsom lobbying, kampanjpengar, köpt forskning, hot om flytt utomlands m.m, som kan utöva påtryckningar direkt på politikerna.

Via globaliseringen så har de ekonomiska maktfigurerna fått ett mycket vidare inflytande än de folkvalda politikerna, vilket leder till centralisering med allt vad det innebär av ytterligare maktlöshet.
 
Back
Top