Nekromanti [Recension] Nya Coriolis

[Rymdhamster]

En tanke jag har är att även om man spelar besättning på ett skepp så betyder det inte att man behöver slåss så ofta... Jag menar, skeppet kan ju faktiskt få huvudsakligen fungera som ett mobilt hem som ger spelarna något att forma och hantera och förhålla sig till.

Aboslut, ett rymdskepp funkar jäkligt bra redan som ett strongholdsubstitut där man kan fixa till det allt eftersom. Eller bara som en praktisk plot device för att ta rollpersonerna från en plats till en annan. Allt beror ju på vad respektive spelgrupp gillar, precis som inte alla gillar att ha så mycket strid.

MEN - att man inte slåss så mycket behöver inte betyda att det saknas poäng med att ha ett utförligt system för rymdskepsstrid. Det här med "det som har flest regler gör man mest" har jag svårt att förstå överlag, faktiskt. Man kan väl ha komplexa regler som sällan används?

Well, för all del har du helt rätt. För mig handlar det lite om repetition, glömska och böket med att läsa på. Om ett spel har regler jag inte använder så ofta, så behöver de vara någorlunda enkla för att jag ska kunna komma ihåg dem mellan tillfällena de används, eller för att jag i alla fall snabbt skall kunna läsa på dem innan spelmötet. Om jag har regler jag inte använder så ofta men som är komplicerade så kommer jag antagligen inte använda mig av dem alls utan höfta till saker (något jag ju redan förklarat varför jag inte riktigt gillar att göra).

Samtidigt accepterar jag det till viss del eftersom jag är en sån där person som vill ha ett rollspel där jag kan sätta ihop vilken typ av kampanj eller typ av rollpersons som helst. I det läget kommer ju visa delar av reglerna vara viktigare än andra.

Men nånstans tycker jag att om en regelbit skall vara lite mer komplex så vill jag gärna att det ska vara rätt användbar. Här är stridsregler ett rätt bra exempel för mig; jag vill ju gärna att de är lite mer komplexa (dvs har saker som initiativ och sånt, även om jag fortfarande gillar enkla regellätta system) och även om jag gillar strid så innebär det också att jag kan använda dessa regler även till sånt som strikt talat inte är strid.

Ett initiativ- och handlingssystem kan jag använda närhelst flera försöker göra något samtidigt och det faktiskt spelar roll vem som hinner göra vad först exempelvis.

Skytteregler kan användas även när någon försöker skjuta av ett rep eller dylikt.

Och stridsreglerna i sig ger mig ofta inspiration till hur jag kan hantera andra situationer genom att byta ut stridsfärdigheter mot andra (Det är därför jag gillar iden på att "stridssystemet" är applicerbart på alla typer av konflikter, inte bara fysiska).

Om regler är komplexa, men inte används så mycket, så kommer jag troligtvis inte att använda dem helt enkelt (Såvida de inte är väldigt, väldigt häftiga regler trots deras begränsade användande så klart).

 

[CapnZapp]

typiska "ubåtsstridsregler"

Visste faktiskt inte det fanns typiska ubåtsregler...? (inte /s )

 

[CapnZapp]

Kan personligen tycka att rymdstrid tar upp alldeles för mycket plats i nya Coriolis.

Hör ni det, Ligan!

Tacka vet jag Järnringens version!!



(nu var det /s )

 

[Rymdhamster]

Visste faktiskt inte det fanns typiska ubåtsregler...? (inte /s )

Gissar att "inte /s" betyder "inte på skoj"?

Jag vet inte om det finns faktiska ubåtsregler där ute, men när det kommer till rymdstrid brukar det ofta delas upp i två typer:

Flygplansliknande strid (dog fights) där man har korta stridsrundor, jagar varandra i höga hastigheter och slänger iväg hur många skott som helst.

och

Ubåtsliknande strid där man istället har långa rundor där man smyger på varandra, försöker hitta varandra med sensorer och slutligen klämmer av ett skott om man väl får nys på motståndaren.

Star wars är ett ypperligt exempel på det första, Star Trek pendlar lite mellan de två och Coriolis tycker jag är ett exempel på det senare.

 

[Arfert]

Förstår inte problemet, det är väl bra med regler för rymdstrider? Annars kan man ju bara hoppa över dem om man inte kommer spela dylikt.

 

[Max Raven]

Har bara tittat lite snabbt på ikonkortleken och den känns lite på samma nivår som 760 Patrons till Traveller som Mongoose gav ut. Kanske mer användarvänligt. Men det är mest en känsla - det är inte som NPC deck till ex Pathfinder där man har typ ett porträtt...

 

[Fjodor Pollett]

Det här med "det som har flest regler gör man mest" har jag svårt att förstå överlag, faktiskt. Man kan väl ha komplexa regler som sällan används?

Som jag ser det är det de centrala delarna, det som är spelets grej som får de mest komplexa och detaljerade reglerna.
När jag läser ett regelsystem som i stort sett består av stridsregler plus "och så pratar ni lite mellan striderna, ok?" så vet jag hur det är tänkt att spelas. Det går utmärkt att spela en hel kampanj med hovintriger men om man inte har en bra spelledare som kan agera system i stället för systemet så hade det nog passat bättre med andra regler.

 

[krank]

Som jag ser det är det de centrala delarna, det som är spelets grej som får de mest komplexa och detaljerade reglerna.
När jag läser ett regelsystem som i stort sett består av stridsregler plus "och så pratar ni lite mellan striderna, ok?" så vet jag hur det är tänkt att spelas. Det går utmärkt att spela en hel kampanj med hovintriger men om man inte har en bra spelledare som kan agera system i stället för systemet så hade det nog passat bättre med andra regler.

Så om man har ett spel som är tänkt att fokusera på något som inte mår bra av komplexa eller detaljerade regler, hur gör man då?

Eller funkar komplexa och detaljerade regler för allt?

Blir allt bättre av komplexa och detaljerade regler?

Måste det finnas regler för att SL ska få det hen behöver för att gestalta hovintriger? Måste reglerna för detektivarbete vara komplexa och detaljerade för att detektivarbete ska kunna uppta större delen av tiden kring spelbordet?

Blir regler mer hjälpsamma ju mer detaljerade och komplexa de är?

Måste de mest hjälpsamma reglerna också vara detaljerade och komplexa? Kan man inte bygga regler med maximal hjälpsamhet men som ändå är väldigt enkla och odetaljerade?

 

[CapnZapp]

Vad sägs om en egen tråd för det, Krank å kompani?

 

[Sapient]

Vi är vana vid att slå fram rollpersoner som sedan träffas utan att gruppen blir en grej - vi har aldrig gett gruppen ett namn eller så. Att ge gruppen mekaniska bonusar känns... lökigt och klatschigt, som något som man hittar i ett brädspel. Att associera skeppet med gruppen känns också en smula... tja.

Att bara få ett skepp så där rätt av känns dessutom som att man skippar en av de roligaste sakerna med sin "bil", nämligen hur det kom sig att man alls har den! Du vet själv hur du värderar saker du kämpat för högre än saker du bara fått!

Tja, jag är också mest "van" vid att slå fram RP var för sig - men det har i många fall lett till både mekaniskt och socialt obalanserade grupper, där den inre dynamiken skapar friktioner (inte av det positiva slaget) och kan lägga krokben i vägen för intrigerna om det vill sig riktigt illa.

Det finns många spel där nyttan av att - rent rekommendationsmässigt - få spelarna att göra sin grupp ihop, genom diskussion, skulle vara stor, alldeles utan att dingla eventuella bonusar framför gruppen.

Men att ge gruppen ett skepp i Coriolis säger något om hur spelet är tänkt att spela - inte som planetbundna äventyrare som så småningom kvalificerar sig för "nästa nivå" när de råkar ramla över ett skepp eller har råd att köpa ett. Då hade det behövts mer fokus på en "start-planet", med kartor och beskrivningar.

Det är inte det spelet som Coriolis är. Här finns "det göttaste" att upptäcka ute i rymden. Och det kräver ett skepp.

Visst, du kan vilja spela annorlunda - och det är helt okej. Men FL har sett till att ge spelarna möjlighet att spela det spel de tänkt, från början - inte efter ett par månaders "side quests" för att få ihop birr...

 

[CapnZapp]

Tror det är enklare än så. Tror Fria Ligan gillar kraftfulla rollpersoner med hög chans att lyckas och mycket utrustning.

Tror inte ett dyft på att det skulle vara något med Coriolis som gör att traditionella BRP-rollpersoner med lågt FV och inga prylar inte skulle kännas "Coriolisigt"

 

[Zorbeltuss]

Så för någon som inte har koll på fria ligans regler, coriolis eller mutant för fem öre, är det så hård sf som det låter på namnet, finns det några liknande drag av regler i andra spel eller är birr det mest intressanta som en recention kan ge?

Okej jag känner till lite om alla tre, men det är mest hörsägen och jag tyckte väl att läsa en recentionstråd vore ganska bra att få svar på om det vore intressant för mig, nu känner jag mig mest som jag bläddrat igenom en sju sidors elevatorpitch för någon som redan äger produkten. ;P

/Luna Lovegood

 

[Staffan]

Tror det är enklare än så. Tror Fria Ligan gillar kraftfulla rollpersoner med hög chans att lyckas och mycket utrustning.

"Hög chans att lyckas" vet jag inte om jag håller med om sååå mycket. En nybörjare i Coriolis har typ 5-6 tärningar i saker hen är "hygglig" på (som mest 8). För att lyckas ska man slå 6:or på T6:or - sex tärningar ger en chans på 67% att få en "träff", och då har man knappt lyckats (för att lyckas galant ska man ha tre träffar).

Du kan visserligen slå om alla tärningar som inte visar 6:or om du ber till Ikonerna, vilket ökar exempelchansen ovan till 87%, men det har konsekvenser i form av att SL får "mörkerpoäng" som hen kan använda för att jävlas med rollpersonerna på olika sätt (lite samma tänk som i Mutant år 0, men i stället för att man riskerar omedelbar skada när man pressar sig så garanterar man konsekvenser någon gång i framtiden).

För att jämföra med Chronicles of Darkness, som har ungefär samma skala på grundegenskaper och färdigheter (upp till 5, även om antalet är avsevärt färre) så slår man där T10 i stället, där 8-9 är en träff och 10 är träff + slå en tärning till. Det get dubbelt så många träffar per tärning som i Coriolis, och chansen att få minst en träff på 6 tärningar (återigen, hyggligt kompetent men inte specialiserad) blir 88%.

 

[Rymdhamster]

och jag tyckte väl att läsa en recentionstråd vore ganska bra att få svar på om det vore intressant för mig, nu känner jag mig mest som jag bläddrat igenom en sju sidors elevatorpitch för någon som redan äger produkten. ;P

Haha, ja jag är inte nån professionell recensent. Jag tyckte det var tillräckligt viktigt för alla att veta att jag, som ogillar alla ligans tidigare spel (ur systemsynpunkt), och älskade gamla coriolis, tyckte att det här nya spelet var tillräckligt bra för att lägga 600 pix på det

Så för någon som inte har koll på fria ligans regler, coriolis eller mutant för fem öre, är det så hård sf som det låter på namnet, finns det några liknande drag av regler i andra spel eller är birr det mest intressanta som en recention kan ge?

Coriolis är inte hårt för fem öre. Vi har magiska krafter (begränsade, men ändå), rymdmonster, laserpistoler, artificiell gravitation och antigrav.

För mig är Coriolis nedtonad rymdopera, eller kanske rent av rymdnoir, och det här tycker jag gäller regler såväl som spelvärld.

Regelsystemet bygger på tärningspölar, ett fåtal grundegenskaper samt ett litet antal ganska breda färdigheter. Den stora individualiseringen av rollpersoner sker via olika förmågor som kan ge bonusar på tärningsslag eller låta en göra speciella grejer eller använda nya krafter.

Det är väldigt, väldigt likt MÅ0, men utan slumpmoment (som mutationerna var) i karaktärsskapandet och vad som är riktigt viktigt; inte den automatiska nednötning av rollpersoner som MÅ0 hade. I Coriolis är en rollperson tänkt att hänga med ett bra tag som det känns.

Mm... tanken är att man ska spela en skeppsbesättning (alá Firefly/serenity), men spelet känns i övrigt ganska fritt. Det försöker inte direkt styra en mot att spela någon speciell typ av kampanjer. Man kan själv välja om man vill fokusera på skräck, scifiaction, rymdutforskning, arkeologi, politik, handel eller allt på samma gång.

Ta Disneys Aladin, men tänk att Agraba är en rymdstation, dela ut lite skjutvapen, låt Necronomicon finnas för beskådan i den begränsade avdelningen på biblioteket och låt Lovecrafts monstrum ligga på lur, gömda i mörkret mellan stjärnorna.

 

[nyvinter]

Haha, ja jag är inte nån professionell recensent. Jag tyckte det var tillräckligt viktigt för alla att veta att jag, som ogillar alla ligans tidigare spel (ur systemsynpunkt), och älskade gamla coriolis, tyckte att det här nya spelet var tillräckligt bra för att lägga 600 pix på det


Coriolis är inte hårt för fem öre. Vi har magiska krafter (begränsade, men ändå), rymdmonster, laserpistoler, artificiell gravitation och antigrav.

För mig är Coriolis nedtonad rymdopera, eller kanske rent av rymdnoir, och det här tycker jag gäller regler såväl som spelvärld.

Det här och vad som skrevs tidigare i tråden fick mig att förbanna att jag inte hade råd att vara med på kickstartern.

 

[CapnZapp]

"Hög chans att lyckas" vet jag inte om jag håller med om sååå mycket.

För att jämföra med Chronicles of Darkness

För att jämföra med BRP som Mutant eller Drakar, eller vad sägs om WFRP, där man lätt kan börja med 30%... och då är man bra i det...

 

[CapnZapp]

är det så hård sf som det låter på namnet

Coriolis är inte hårt för fem öre.

Det viktiga, för mig, är om spelet är hårt kallt och själlöst som exempelvis Traveller, där vänstra hjärnhalvan tagit över fullständigt. Det handlar bara om teknik och siffror och kalla analytiska bedömningar, medan färgstarka personligheter, känslor och svagheter lyser helt med sin frånvaro.

Och Coriolis är inte det.

Huruvida ett spel är hårt eller mjukt i den klassiska benämningen skiter jag i, sålänge vi inte pratar psykedelika eller ren magi.

Och Coriolis är inte det heller.

Vilket gör Coriolis till något rätt unikt - nämligen ett sci-fi spel som jag verkligen gillar.

 

[Rymdhamster]

Nu har jag äntligen fått mina lortiga vantar på spelet i fråga i FYSISK form! Jag beställde ju grundbox+ikonkortlek+SL-skärm för ett tag sedan.

Grundboxen
Innehåller i böckerna har jag ju redan pratat lite om. Men jag kan säga att jäklar vad fina de faktiska böckerna är! Det är lite struktur på vad det än är som täcker pärmarna, nästan som att det vore tyg men jag tror att det bara är papper med lite ytskikt. Oavsett så känns och ser det jättesnyggt ut, text och bild är tryckt i lite relief... känslan är fantastik!

Lådan de kommer i är stor, och det finns lite extra utrymme i den för att stoppa ner SL-skärmen i den om man skaffar den också (eller annars har man plats för ett antecknignsblock).

Besättningskorten och skepsplanerna känns lite tunna och fladdriga i materialet, men de är jäkligt snygga och jag gissar att det här var frågan om en ren avvägning mellan papperskvalitet och pris. Jag ska kolla vad det finns för lamineringsallternativ dels för att skydda dem och även för att ge dem lite mer styrsel.

Markörerna som medföljer känns bra. Man får med två uppsättningar karaktärsmarkörer (en uppsättning i grönt och en i blått) och lite prylar till skeppsstrid men som man nog kan använda för att representera en hel bunt olika grejer.

Jag är lite orolig för att lådan kommer ta stryk rätt fort om man försöker sig på att använda den för faktisk transport av spelet. Böckerna väger lite, SL-skärmen lika så. Jag föreslår att den endast används för att hålla ihop saker i bokhyllan och att man i övrigt tittar på något annat transportskydd.

Jag tycker ju generellt sett att nästan 500 spänn är för dyrt för ett rollspel, men i det här fallet tycker jag nog att det ändå känns berättigat, på något sätt. Det är en fin och välfylld box!

SL-skärmen
Den här är jag lite kluven till på något sätt. Det känns definitivt som en kvalitetsskärm! Tjock kartong i panelerna och gångjärnen känns stadiga. Står bra gör den också. Men sammtidigt är den liten (fyra paneler, förvisso, men i stående A-5-format, typ). Jag känner inte att jag får den täckning jag vill ha när jag försöker använda den som SL-skärm, och texten blir så liten att jag har svårt att läsa den. Å andra sidan verkar ju Fria ligan vara av åsikten att man inte ska förbereda äventyr utan improvisera allting (en punkt jag inte alls håller med dem om) så jag antar att den här skärmen egentligen bara är designad för att dölja enstaka tärningsslag och för att man diskret skall kunna dra ett par ikonkort.

Lyckligtvis har jag i princip helt slutat använda SL-skärmar som SL-skärmar utan betraktar dem istället som praktiska snabbreferenshäften, och då är varken bristen på insynsskydd och textstorlek något problem. Och tabellerna i den tycker jag är riktigt bra! Jag tror de innehåller ungefär allting jag känner behov av under merparten av det vanliga spelandet (vapentabeller, stats för olika typ-SLPer, stridsdata så som handlingar och avståndskategorier etc, samt en snabb-SLP-generator.

Möjligen känner jag att storleken är ett problem eftersom det blir svårt att använda den som underlag att slå tärningar på om man sitter nedsjunken i en fotölj utan bord inom bekvämt räckhåll. Ooo, och en till riktigt dålig sak: utsidan är jättesnygg, men de har klämt dit copywrighttext och sånt bjäffs i väldigt kontrastrik vit text på ett ganska framträdande direkt på framsidan. Det ser _riktigt_ smaklöst ut. Förutom placeringen av den texten skulle jag säga att skärmen håller _sjukt_ hög kvalitet för ett lågt pris, och alla andra klagomål jag har känner jag är rent smakmässiga sådanna. Men den där texten hade kunnat placerats mycket bättre.

Som en fotnot så tror jag att den är designad så när man viker ihop den så får man plats med karaktärsbladsblocket och skeppsblocket innuti den som extra förvaring. Snyggt!

Ikonkortleken
Well, till att börja med verkar de ha Benedict Cumberbatch iförd full Coriolismundering på utsidan av paketet. Det är ett stort plus!

Okej, utöver det. Korten är lite tunnare än vad jag hade önskat, men det är inte så illa och om man sleavar dem (jag kommer att sleava dem) tror jag att de kommer att bli alldeles utmärkta.

Först och främst finns det en uppsättning kort med ikonerna. Fyra kort för varje ikon i olika färger där varje färg dessutom representarar en "företeelse" eller vad man ska kalla det (de är: en person eller varelse, ett ting eller en kropp, en känsla eller ett möte, mörker eller undergång). Tanken är alltså att man ska kunna slumpa fram lite inspiration till scenarion och grejer. Det känns helt okej. Jag tror jag mest kommer att använda den här leken för att slumpa fram en ikon som så att säga får ge ton åt pågående situation om jag behöver lite vägledning.

Sen har vi några SLP-kort också. De har en bild på ena sidan tillsammans med en titel (Diplomat, befäl, gängmedlem etc...) och på andra sidan har man ett faktiskt namn plus passande stats. De är inte alls upplagda som jag hade velat ha dem. Men de är okej. Jag kommer antagligen ta kopior på sidan med stats, sedan sätta sleaves med ogenomskinlig baksida på alla kort så jag bara ser bilden, och sen stoppa ner kopiorna i liknande sleaves och ha som en separat lek vid sidan av så jag kan slumpa fram en bild som inspiration till en SLPs yttre och sen en "arketyp" som beskriver vad SLPn är egentligen.

Eller nått sånt i alla fall. Det känns i alla fall som en rätt användbar lek, och jag tycker återigen att priset (i alla fall det jag betalade) är helt okej för vad man får för det. Jag kommer absolut att dra fram den när jag behöver lite inspiration.

Sammanfattning
Kort och gått, jag känner mig väldigt nöjd med vad jag har fått för vad jag betalade (jag köpte från Collectors points, de hade lite bättre priser än allternativen). Det här är ett spel jag gladeligen kommer ha i bokhyllan och förhoppningsvis spela inom inte allt för länge (och fram tills att jag faktiskt får spela det kommar jag plocka fram det stup i kvarten för att bläddra i böckerna!).

 

[Rymdhamster]

Eftersom jag är hemma och är sjuk istället för att umgås med vänner och spela brädspel så har jag suttit och lekt med ikonkortleken idag.

Jag drog ett porträtt, sen drog jag ett kort som fick definiera yrke, och slutligen ett ikonkort för att ge inspiration till sinnestillstånd/motiv etc...

Det gav dels en bunt ganska typiska SLP:er så som den charmige rymdskeppspiloten som smugglar droger åt syndikatet eller undercoveragenten som egentligen är beredd att göra vad som helst för birr.

Men jag fick även en del rätt spännande men intressanta resultat så som skådespelaren iförd full krigarmunderingar, viftandes med svärdet och reciterandes sina repliker på ett av torgen Coriolis under en drogpsykos. Ooo, och jag råkade slumpa fram en SLP som exakt var Lawrence av Arabien från filmen jag nyligen såg =) Mycket roligt!

Men som jag skrev tidigare behöver jag definitivt kopiera ena sidan på SLP-korten så jag kan dela upp dem i två separata lekar. Eller eventuellt köpa en extra kortlek om jag visar mig vara för lat.