Nekromanti [Recensera ett rollspel som inte finns!] RECENSIONER

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,263
I den här tråden skrivs recensioner av rollspel som inte finns, men kanske borde göra det.

De deltagande har tilldelats en titel från den här tråden: (https://www.rollspel.nu/threads/71333) och tävlar om en GothKorv på nästa GothCon. Flest gilla på sin recension en vecka efter att alla recensioner publicerats vinner det åtråvärda priset, som delas ut någon gång i kön till GothMojen när vi råkas.
 
Last edited:

Vicotnik

Den onde
Staff member
Joined
28 Mar 2004
Messages
4,310
Recension av "Bland Värmlänningar och Kannibaler" utgivet av förlaget High Castle.

Jag måste säga att det här rollspelet förvånade mig en hel del. Att dömma av titlen på spelet så hade jag förväntat mig något som skulle kunna ha publiserats i Sinkadus. Men då jag fick den dryga hundra sidor tjocka boken i händerna så var det en bok av god kvalitet. På omslaget av boken ser man två ansikten i profil skrikandes på varandra, där de rätt så tydligt kan se skillnaden mellan de två. I bakgrunden så kan man skymta en tjärn omgiven av en tjock skog.

I spelet så förväntas man ta rollen som så kallade Preppers, då spelet utspelar efter en stor katastrof som slagit ut samhället. Detta har drivit stora delar av befolkningen till kanebalism då många inte vet hur man finner mat utanför matvarubutikerna. Bland er som såg detta komma och hunnit förbereda er så finns de som försöker bygga upp små enklaver andra håller sig för sig själva då tilliten till andra inte riktigt finns där.
Det går även att spela kannibaler, men spelet är mer skrivet utifrån ett annat perspektiv och man kan behöva tveka lite i reglerna för att få det att fungera.

Reglesystemet är simpelt och baseras på T100, dvs ett procent baserat system. Grundegenskaper är kasserat och stora delarna av system bygger på färdigheter och karaktärsdrag, där karaktärsdragen ger en bonus till en färdighet om den är relevant.

Boken innehåller även några exempel motståndare, både människor och djur men uppmuntrar spelledaren till att skapa egna motståndare. Då katastrofen inte är definerad så är det relativit enkelt att väva in övernaturliga element i settingen.

Överlag skulle jag säga att det är ett bra spel, men har svårt att se högt återspelningsvärde i det. Fungerar nog bäst i en one-shot eller kortare kampanj.

Betyg: 6/10
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,484
Spelt: Lyxfällan - the RPG

Av: Magnus Hedberg

När: 2019


Det här är det äckligaste rollspelet jag har sett på länge. Varenda del av det är ett vältrande i lyteskomik, förakt mot de mindre bemedlade och ableism. Vilket ju är ganska passande för något som försöker emulera tv-programmet. Men att göra slumptabeller för att rulla fram saker som ”Roliga handikapp”, ”Idiot utgifter” och ”Märkliga vanor” är lite väl magstarkt. Det är i linje med det tidigare ”Ullared - The RPG” som det här spelet är kompatibelt med, men det här spelet är ett steg värre.


Så spelet är indelat i en första fas där man får prompts och ska spela ut dessa i interaktioner med framslumpade NPC:er som spelas av resten av gruppen. Efter detta följer ett bisarrt spel moment som påminner om Rappakalja blandat med Charader för att samla ihop poäng för att lösa familjens problem bäst. Sedan spelar man ut lösningen fri form. Till skillnad från andra rollspel vinner alltså någon Lyxfällan, men om man inte samarbetar nog förlorar hela gruppen.


Även om spelet har en mekanik som är kul för ett party spel så är ämnet och approachen till ämnet vidrigt. Det är precis lika mycket lyteskomik som tv-programmet och det är vämjeligt.


1 av 5
 

Tant Ragnar

Gamle usling
Joined
23 Jun 2016
Messages
2,108
"Över Stockholm faller röd snö"

ÖSFRS är ett rollspel där man gestaltar sig själv som rollperson strax efter en apokalyps.

Vi snackar indieflum på hög nivå - spelledarlöst, inga tärningsslag (förutom för att välja plats för scener - se nedan), rollpersonen skall baseras helt och hållet på spelarens "riktiga" person.

Premissen till varje session är att Stockholm (eller stället du befinner dig på när du spelar) har drabbats av någon form av katastrof. De exakta detaljerna om anledningen till den fås fram med hjälp av slumptabeller och sökningar på internet (!!!). Vår grupp fick rätt spretiga förutsättningar - den första sessionen var det "torka" som valdes ut via kombinationen av internetsökning och slumptabell.

Just "torka" kändes som en ganska rimlig, påtaglig och obehaglig premiss för en miljö-kollaps, men den andra sessionen när vi skulle förhålla oss till "änder" som start för apokalypsen blev det mest komiskt.

Sedan väljs platsen för scener ut via slumptabeller - exempel kan vara "din senaste promenad", "där du senast handlade kläder", "din lågstadieskola" och liknande. Det är upp till gruppen att gestalta sig själva och platsen för scenen utifrån den utvalda premissen.

Målet är att besvara en fråga (återigen, från slumptabell) efter att alla spelare fått vars en scen. Exempel kan vara "vilken hemlighet avslöjades för en spelare under apokalypsen?", "hur dog en av karaktärerna?" och liknande. Jag är inte helt bekväm med kombinationen av att man spelar sig själv som karaktär och vissa av frågorna som kan vara ganska... explicita...

Själva boken är helt OK. Tunn, förklarar det den ska. Bilderna är svartvita, suddiga skisser vilket fungerar bra med att det kan vara så många olika anledningar till apokalypsen.

Med rätt grupp kanske det här kan vara bra. För mig och min grupp blev det krystat oftare än att alla bitar föll på plats.

3/5. Helt OK, men kräver rätt mycket av gruppen.
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,340
Location
Helsingborg
Den Lömske Prinsen

Det var bara en tidsfråga innan någon skulle försöka kapitalisera på Varulvsspelsvågen och publicera ett spel som Den Lömske Prinsen. Den lömske prinsen är en kombination av kort och intrigspel för upp till 7 personer. Premissen är ganska enkel, Sultanen är död, det är knivarnas natt och när natten är slut kommer bara en prins att vara Sultan. Spelarna tar rollerna av prinsar, vars personligheter är baserade på de sju dödssynderna.

Design
Spelet består av en intrigkortlek, sju personlighetskort och sju maktkort. Designen på varje kort är både snygg och evokativ.


Hur spelet går till
Spelet är både enkelt och ganska komplicerat. I början av spelet delas Intrigkortleken ut bland deltagarna, och korten har olika effekter baserade på prinsarnas personlighetskort. Dessa kort kan spelas ut för att påverka spelets gång. Under varje runda delas sedan Maktkorten ut, rankade från 1-7, där 7 är det mäktigaste. Om ingen påverkar spelet så åker personen med lägsta kortet ut. Men här börjar det intressanta. Spelarna kan både påverka spelet genom sina intrigkort, men prinsar kan också när som helst gå samman för att konspirera mot en annan prins (och lägger ihop sina maktkort). I varje runda finns tre förhandlingsfaser där en prins nominerar en annan prins för att förhandla, och när de tre förhandlingsfaserna är över så visas maktkorten och den svagaste prinsen från den svagaste alliansen slås ut. Sedan blandas maktkorten igen och spelet fortsätter med en spelare mindre.
När bara två spelare är kvar så är spelet slut. De drar två maktkort, vilka bestämmer vem som blir Sultan och vem som blir General (vissa intrigkort kan påverka resultatet). Men även här finns en twist. Om någon av spelarna har kortet den Lömske Prinsen, kortet som symboliserar den prinsen som förgiftade sultanen och startade processen, så vinner han automatiskt och den andre spelaren får inga poäng alls.

Slutbetyg
Överlag så är det ett väldesignat spel som åtminstone förtjänas att spelas nästa gång du är på konvent. Men det känns som om speldesignern har varit lite för ambitiös. Det är alltid svårt att balansera asymmetriska spel, och prinsarnas sju personlighetskort känns inte som de är särskilt välbalanserade. När min spelgrupp testade så vann Lättja åtminstone var tredje runda, medans Avundsjuka hade svårt att vinna alls.

Betyg: 4/5

P.S: Hoppas att det var okej att recensera ett "det här kunde ha spelats i Indie-rummet" spel.
 

Hellzon

Långsamma Vargen
Joined
22 Jan 2002
Messages
2,451
Location
Köping
"Rov och Ruiner"

Jag blev inhåvad i ett parti Rov och Ruiner i OSR-hörnan på Gothcon 2019, och det var så intressant att jag köpte med ett ex hem.

Själva boken är i A5-storlek, omslaget är en svartvit bild på en ruin med spelets namn i ett typsnitt som ser ut som kedjor. Ska jag säga något dåligt så är det ett riktigt vrinfult typsnitt, men det passar temat som jag kommer att komma till.

Spelet är vid första anblick en OSR-klon. Man väljer ras och klass bland de sedvanliga, slår fram stats och hitpoints och ger sig ut och utforskar ruiner, slåss med monster och hittar skatter. Läser man vidare hittar man dock ingen XP-tabell, utan här kommer spelets tema in.

Eftersom ingen vid sina sinnens fulla bruk ger sig ut och äventyrar frivilligt, och det är orealistiskt att levla, förväntas rollpersonerna använda de pengar, droger och bättre vapen de hittat för att supa ner och röva bort folk från civilisationen för att fylla ut sina led och ersätta fallna kamrater. Efterhand som man blir fler och bättre utrustade kan man ge sig in i exklusivare stadskvarter och röva bort mäktigare personer och på så vis levla utan att levla. På detta vis delas spelet upp i en ruinfas, där man äventyrar, och en rovfas där man rövar bort nya äventyrare.

Större delen av boken upptas av slumpmötestabeller med vilka individer man kan möta och röva bort i olika stadsdelar - hamnen, tempeldistriktet, magiuniversitetet osv. Ras slumpas alltid, vill rollpersonerna specifikt ha dvärgar får de ge sig iväg till en dvärgstad. Vilket de inte nödvändigtvis måste göra, då det inte finns några regler för konsekvenser av allt detta kidnappande.

Sista sidan är en lista på äventyrsmoduler som författaren rekommenderar eftersom det inte finns någon exempelruin i spelet. Det är ett beslut som jag kan förstå men det gör ju att spelet inte är spelbart utan en bok till eller lite efterforskningar på nätet.

Betyg: 4/5. OSR med en twist är den bästa OSR:en, men det finns potential för att utöka spelet.
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,679
Location
Värnhem, Malmö
Amongst the Thugs

Rollspel om organiserad brottslighet har aldrig varit en stor grej, även om det finns ett flertal exempel, från TSR:s Gangbusters (1982) till Tobias Radesäters hyllade Omertá (2006). Amongst the Thugs är förlagt i 1860-talets New York, och man ser tydligt inflytande från filmer som Gangs of New York (2002) och TV-serier som Copper (2012-2013). Spelarna tar rollen som antingen gängmedlemmar eller poliser, och den tighta spelmotorn driver till ständigt stegrande spänningar i form av lokala konflikter som oundvikligen leder till konfrontationer, gäng emellan eller gäng mot poliser. Spelet har stöd för såväl kampanjer där alla rollpersoner tillhör samma gruppering som mer antagonistiska kampanjer där poliser och rivaliserande gängmedlemmar blandas.

Författaren brinner för sina förlagor, och kapitlet som ger historisk bakgrund till det belastade distriktet Five Points är såväl mustigt skrivet som, så vitt jag kan bedöma, väl efterforskat. En bibliografi finns för den som ytterligare vill förkovra sig. Tyvärr uppstår här en spänning mellan regelverket och författarens passion. Reglernas fokus på eskalerande konflikter och rollpersonernas roll i dem gör att det inte finns mycket utrymme för att gestalta andra delar av livet i 1860-talets New York, vilket innebär att vissa delar av inspirationsmaterialet inte täcks. Om man vill spela ett societetslejon som Robert Morehouse eller en läkare som Matthew Freeman finns inte mycket utrymme för detta, vilket känns synd. Spelet hanterar historiska köns- och rasfrågor på ett ansvarsfullt sätt, men utan silkesvantar. Gatumiljön framställs som något som såväl ger möjligheter till normbrytande som en miljö behärskad av våldsam machokultur och etniska motsättningar.

Spelets författare har i och med miljön tillgång till en guldgruva av historiska illustrationer. Den enda illustration som tycks specifikt gjord för spelet är omslagsbilden, vilken visserligen är såväl stämningsfull som dynamisk i sin väl utförda klärobskyr. Sammanfattningsvis är spelet välgjort, och jag är benägen att rekommendera det som en resurs för alla som är intresserade att spela i denna miljö, men dess onödigt snäva fokus hindrar denna sida av det från att helt komma till sin rätt.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,718
Location
Göteborg
Döden i Grytan

Den här recensionen innehåller spoilers för de som ska spela DIG. Jag kan inte undvika det, för det känns omöjligt att kommunicera vad spelet handlar om utan att ge faktiska exempel.

Du ligger och sover. Utanför ditt fönster klättrar en grupp goblinlika varelser upp på fasaden och pumpar in en sövande dimma som försätter dig i en djup sömn. De bryter sig in hos dig, lyfter ut dig ur fönstret och forslar dig till ett hål i marken någonstans i Vitryssland. Där kastar de ner dig, och du vaknar, fallande, för att landa på vad som beskrivs som "en enorm, hårig finne" som tar emot ditt fall. Du är i Grytan. Tillsammans med dig finner du en grupp andra människor från världens alla hörn som likt dig kidnappats och kastats ned här. Ni har alla hjälpsamt fått en "viskande vårta" i örat som simultantolkar allt era kamrater säger.

Detta är inledningen i "Döden i Grytan", en av de mest bisarra rollspelsprodukter jag ens hört talas om, och ett sådant där spel man funderar på om det verkligen är tänkt att spelas. Men vi kommer till det. Vad som följer på denna inledning är ett grottkräl i en miljö som liknar en korsning mellan Alice i Underlandet och Ass-Goblins of Auschwitz. Miljön är smockfull av kroppsöppningar, fallosar och pubertala ordskämt. Rollpersonerna försöker att ta sig ut ur Grytan och inser snart att de har hamnat i en sorts bisarr dokusåpa, konstant filmade för goblinerna som skrattar hejdlöst åt deras tragiska öden. Det här spelet kan läsas som en parodi på både skräckspel fyllda med gore och chockerande sexualism, och gonzo-grenen inom OSR-rörelsen (för att inte tala om hela dokusåpa-genren).

Det är lätt att avfärda Döden i Grytan som ett dåligt skämt inte på allvar tänkt att spelas, men vad som gör spelet briljant är att allting tas på fullaste allvar. Grytan må ha både våldtäktsålar, "hallongrottan" (ja, bägge de saker det ordet får dig att tänka på är en korrekt association) och en bajsgolem, men skrattet fastnar alltid i halsen när dessa koncept utforskas på ett skrämmande verklighetsnära sätt. Detta kan ge både bokstavligt talat skitig realism (rollpersonerna kommer snart att lära sig att de måste vara försiktiga när de gör nummer två, då all avföring i Grytan animeras och springer iväg, och kommer att hämta bajsgolemen, som man inte vill möta) och svåra beslut (spelets namn är inte bara en hänvisning till Grytan som plats, utan även till att nästan all mat är förgiftad, och rollpersonerna blir tvugna att ta beslut om hur de ska testa maten för att se om den är säker att äta).

Allra tydligast blir detta när rollpersonerna möter en boliviansk man vid namn Marcelo Suarez som tack vare en tidsloop varit fast i Grytan i 20 år. Hans ansikte har förvandlats till en bakdel och han fiser istället för att prata, och hans händer är stora testiklar. Men det sätt boken beskriver hans smärta, ensamhet och skam över vad som hänt med honom är hjärtskärande, och det finns inte en tillstymmelse möjlighet till att skratta åt honom. Eller rummet med en videoskärm där rollpersoner som har barn ges möjligheten att tala med dem inifrån Grytan (vid det laget har de dessutom sannolikt genomgått diverse underliga förvandlingar och deras barn kanske inte ens känner igen dem).

Regelsystemet är inget särskilt; det är ganska standard OSR såvitt jag kan se (jag är ingalunda expert). Rollpersonsgenereringen innehåller en hel del slump, till exempel en T100-tabell med yrken som, även om det finns ett par udda som telenovelaskådis eller chakraterapeut, till största delen ger dig en vanlig medelsvensson från någonstans i världen. Det är högstadielärare, butiksbiträden och revisorer som kastas i Grytan, inte kommandosoldater och presidenter. Och om man inte får en TPK så kommer rollpersoner förr eller senare att återvända till den vanliga världen, traumatiserade, förändrade, och kanske med en fallos i pannan. Där slutar spelet, men man får känslan av att deras lidande bara börjat.

Döden i Grytan är allt på samma gång. Det är satir, det är grottkräl med mycket spelarskicklighet, det är hjärtskärande drama och allt är inpackat i ett omslag av könsdelar och avföring. Man kastas brutalt mellan fniss, vämjelse och ångest. Det är på många sätt en briljant text, men jag vet inte hur bra det skulle vara att spela. Och framförallt vet jag inte om jag vågar pitcha det för min spelgrupp. Jag finner det omöjligt att ge ett annat betyg är 5/5. Man kan argumentera om huruvida det här är ett spel som borde finnas. Men om det ska finnas så är det såhär det ska göras.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,009
Location
Ereb Altor
Svarte Faraonen;n322092 said:
Amongst the Thugs

Rollspel om organiserad brottslighet har aldrig varit en stor grej, även om det finns ett flertal exempel, från TSR:s Gangbusters (1982) till Tobias Radesäters hyllade Omertá (2006). Amongst the Thugs är förlagt i 1860-talets New York, och man ser tydligt inflytande från filmer som Gangs of New York (2002) och TV-serier som Copper (2012-2013). Spelarna tar rollen som antingen gängmedlemmar eller poliser, och den tighta spelmotorn driver till ständigt stegrande spänningar i form av lokala konflikter som oundvikligen leder till konfrontationer, gäng emellan eller gäng mot poliser. Spelet har stöd för såväl kampanjer där alla rollpersoner tillhör samma gruppering som mer antagonistiska kampanjer där poliser och rivaliserande gängmedlemmar blandas.

Författaren brinner för sina förlagor, och kapitlet som ger historisk bakgrund till det belastade distriktet Five Points är såväl mustigt skrivet som, så vitt jag kan bedöma, väl efterforskat. En bibliografi finns för den som ytterligare vill förkovra sig. Tyvärr uppstår här en spänning mellan regelverket och författarens passion. Reglernas fokus på eskalerande konflikter och rollpersonernas roll i dem gör att det inte finns mycket utrymme för att gestalta andra delar av livet i 1860-talets New York, vilket innebär att vissa delar av inspirationsmaterialet inte täcks. Om man vill spela ett societetslejon som Robert Morehouse eller en läkare som Matthew Freeman finns inte mycket utrymme för detta, vilket känns synd. Spelet hanterar historiska köns- och rasfrågor på ett ansvarsfullt sätt, men utan silkesvantar. Gatumiljön framställs som något som såväl ger möjligheter till normbrytande som en miljö behärskad av våldsam machokultur och etniska motsättningar.

Spelets författare har i och med miljön tillgång till en guldgruva av historiska illustrationer. Den enda illustration som tycks specifikt gjord för spelet är omslagsbilden, vilken visserligen är såväl stämningsfull som dynamisk i sin väl utförda klärobskyr. Sammanfattningsvis är spelet välgjort, och jag är benägen att rekommendera det som en resurs för alla som är intresserade att spela i denna miljö, men dess onödigt snäva fokus hindrar denna sida av det från att helt komma till sin rätt.
Haha, du har tamejfan recenserat mitt Revolver ganska exakt! (senaste upplagan, som dock är förlagd till "New York" 1890-ish). Omslaget missade du iofs, och jag har faktiskt luckrat upp eskaleringsfokuset! :)
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
6,439
Trollfabriken

Temat bakom trollfabriken känns inte så lockande. Social misär i Novosibirisk Oblast under en rysk autokrats hårda tumme (nej, det står inte uttryckligen att det är Putin). En giftig röra av politisk satir, socialrealism och kafkaesk misär. Utsiktslösa slackers som sitter i dåligt upplysta fabrikslokaler och programmerar bottar. Vem skulle vilja spela det?

Men det är här det briljanta i upplägget kommer in. De supande, grälande och trälande tangentbordsslavarna är inte vanliga ryska tjugonånting-hackers. De ÄR troll. Och älvor, kentaurer och alver. Christian Mehrstam har gjort det igen, men utan Oktoberlandets lätta romantiska skimmer. Trollfabriken är ett mytiskt ryssland som kraschlandat bland betongen, alkoholismen och rännstenen. Det är historien om maskrosbarn med magiska krafter i ett samvetslöst propagandsystems tjänst.

Fria Ligans nu närmast patenterade system lyfter fram trollens frustration och neuros, och tanken är att kampanjen, likt deras mutant-expansioner Maskinarium och Elysium, urartar mot brytning och revolt.

Det går inte att säga annat än att spelet är tilltalande - det är höga produktionsvärden, ett väl genomtänkt system och skoningslöst skrivet. Men samtidigt kommer inte den brutalistiska cover arten att tilltala alla, och jag misstänker att spelupplägget, djärvt som det är, kommer att kännas begränsande efter ett par spelkvällar. På många sätt är det mer ett statement och en konstbok än ett särskilt inbjudande rollspel. Men vilket statement!

Intryck/desgin 5/5
Innehåll 4/5
 
Joined
9 Aug 2009
Messages
849
Location
Västerås
NT



OK, efter ett PM så har det visat sig att jag missuppfattat tråden helt och hållet. Jag får be om ursäkt. Jag tar mitt inlägg och går till ny tråd.
 

skaraborgarn

Warrior
Joined
15 May 2019
Messages
386
Onding

Det nya rollspelet Onding har splittrat den svenska rollspelsrörelsen. En del tycker det är parodi och andra hyllar den för deras nyskapande perspektiv.
En intressant detalj är att spelandet utspelas i såväl fantasy, skräck och efter katastrofen. Man kan spela i nutid eller miljö inspirerad av vår egen nutidshistoria.
Vad är det nyskapande då?

Jo man spelar skurken, den onde. Man är inte Frodo, man är Sauron. Man är bödeln, inte offret.
Allt är i de ondas perspektiv och nu talar vi om ondska. För dessvärre så finns det inte någon glimten i ögat utan man ska vara ond.
Hur ska man ödelägga de fria länderna. Hur ska man dräpa alla alver. Hur mycket skatt kan man pressa ut ur de förslavade människorna?

Reglerna är ganska lätta. Fokus ligger på att hitta på illvilja och elände. Gör inte gott, gör ont.

Att spela ond och få skurkpoäng har gjort att många föräldrar klagat på spelet. Men Target-Spel som ligger bakom säger att det har en 18 års gräns. Man rekommenderar spelet till erfarna rollspelare.
Men ändå? Ska verkligen ett spel där man kan få skurkpoäng för att man torterar människor verkligen få säljas i vanliga leksaksbutiker?
Ja säger en hängiven spelare. Vi lever i ett konsensus samhälle så det kan vara bra att få lätta på trycket och inte vara så snäll och präktig jämnt.
Nej säger ordförande för Förenade ankor & troll, Sveriges största rollspelsklubb. Moralpaniken som fanns på 80-talet är tillbaka och det känns inte bra. Vi har arbetta hårt för att få rollspel accepterat och nu kommer detta.

I Knäckbrödhults kommun har man beslutat att man inte får hyra ut lokaler till de som spelar Onding.

Trots allt så är Onding om man ser bortanför debatten ett bra spel. Troligen är det det bästa och mest genomtänkta spelsystemet någonsin.
Spelet får dock en fyra på T6:an för dess budskap. Ett annat minus är alla de hemska illustrationerna som är inspirerade av verkliga händelser som skedde under tredje världskriget.
 

skaraborgarn

Warrior
Joined
15 May 2019
Messages
386
Grisodlar'n;n322425 said:
Shit, nu är du i fel tråd. Klistra in det i min tråd rörande rollspel som inte finns (ännu).
Okej då:sad: Men är det inte bättre moderatorn gör det?
 
Joined
9 Aug 2009
Messages
849
Location
Västerås
skaraborgarn;n322426 said:
Okej då:sad: Men är det inte bättre moderatorn gör det?
Jo, det funkar nog också. Jag klistrade också in ett fejkat rollspel i den här tråden p g a att jag missuppfattade trådsyftet.
 

ÅkeZorkh

Problematisk fiskhandlare från Bretagne
Joined
16 Dec 2018
Messages
485
Recension: "I buom: Ett Fädbodsrolspel" av Thomas Gellert.

Intrycket sabbas direkt av den felstavade titeln. Som gammal anarkafeminist bär det mig dessutom emot att ens ta i en sådan här produkt med tång, då den "svenska synden" (falukorvsporr) stått modell för detta rolspel (sic!) i dubbel bemärkelse. Texten är tät och beskrivningarna av fäbodriften och fäbokulturen är påträngande och så målande att man under läsningen formligen känner lukten av gammal get, och ännu värre företeelser och potentiella doftkällor.

Regelverket är sparsmakat; det här känns som ett "rolspel" man ska klara av att hantera på en sjuttiofemma Brännvin Special - kanske är dess huvudsakliga funktion att kicka igång kvällen, med all allegorisk ostystning och "pull on the tit" (ja det är sant; Alex Hughes citeras i avsnittet om mjölkning) den kan innebära.

Det här "rolspelet" borde aldrig ha skrivits, och ännu mindre givits ut. Min primära ambition efter en genomläsning är att tvätta mitt innandöme med svinto och aldrig mer tänka en ekivok tanke.

Ni har blivit varnade!
 
Joined
9 Aug 2009
Messages
849
Location
Västerås
ÅkeZorkh;n322435 said:
Recension: "I buom: Ett Fädbodsrolspel" av Thomas Gellert.

Intrycket sabbas direkt av den felstavade titeln. Som gammal anarkafeminist bär det mig dessutom emot att ens ta i en sådan här produkt med tång, då den "svenska synden" (falukorvsporr) stått modell för detta rolspel (sic!) i dubbel bemärkelse. Texten är tät och beskrivningarna av fäbodriften och fäbokulturen är påträngande och så målande att man under läsningen formligen känner lukten av gammal get, och ännu värre företeelser och potentiella doftkällor.

Regelverket är sparsmakat; det här känns som ett "rolspel" man ska klara av att hantera på en sjuttiofemma Brännvin Special - kanske är dess huvudsakliga funktion att kicka igång kvällen, med all allegorisk ostystning och "pull on the tit" (ja det är sant; Alex Hughes citeras i avsnittet om mjölkning) den kan innebära.

Det här "rolspelet" borde aldrig ha skrivits, och ännu mindre givits ut. Min primära ambition efter en genomläsning är att tvätta mitt innandöme med svinto och aldrig mer tänka en ekivok tanke.

Ni har blivit varnade!
En strålande recension om jag får säga det! Jag tror det där "rolspelets" första och enda tryckta scenario hette "Kärleksön", kan det stämma?
 

ÅkeZorkh

Problematisk fiskhandlare från Bretagne
Joined
16 Dec 2018
Messages
485
Grisodlar'n;n322436 said:
En strålande recension om jag får säga det! Jag tror det där "rolspelets" första och enda tryckta scenario hette "Kärleksön", kan det stämma?
Huvet på spiken. Men det får bli föremål för en annan recension och en annan recensent. I'm done!
 
Top