Mogger
Hipsteranka
Ok, hela den här blorben ger mig...Ja, en cool nytändning när det gäller spelteori. Jag tror att jag förstår blorben, dess syfte och metoder. Jag slog främst huvudet i att 2097 menade att blorben var mer verklig än annat spel, vilket kan vara svårt att hävda oavsett tekniker och principer eftersom en stor del av spelandet sker i olika individers huvuden. När jag istället såg blorben som en väg till att uppnå verklighet så blev det klarare. Och nu funderade jag på om det inte skulle gå att kombinera det som jag upplever som verkligt med det som blorben säger är verkligt?
Jag ska börja med en anekdot (och jag vet inte riktigt vart jag är på väg efter det för...ja, det är mycket att klura på här). Vi spelade en slags mashup mellan Gondica och 7th Sea för evigheter sedan. Långt innan Big Model och sånt. 90s games
Iaf, vi mötte en SLP ganska tidigt i kampanjen som var full som fan. Det kändes lite märkligt men vafan, en full SLP är knappast uppseendeväckande. iaf, det fanns ett mysterium och en elak fiende med paranormala egenskaper. Tankeläsning och liknande. Allt eftersom kampanjen fortskred kom vi (RP in game alltså) av någon orsak fram till att den elaka fienden inte kunde "se oss" om vi var fulla. Alkohol gjorde något med våra hjärnor som gjorde oss osynliga. Någon sa, "aha, nu förstår jag varför [SLP] var full hela tiden!" och bam! Spelet blev verkligt. Alltså, att något som etablerades väldigt tidigt visade sig ha bäring långt senare.
Jag tänkte på detta när spegel historien dök upp. Alltså att en hårt preppad dödsspegel fanns och var på riktigt vilket gav 2097 samma upplevelse.
Poängen här är jag inte vet om afUttermark hade preppat detta eller inte (och tveksamt om nån minns), och faktum är att det inte spelar någon roll. Det viktiga här är att det kändes verkligt. Eftersom allt tydde på att det var så det hängde ihop.
Så,
Blorb -> Verklighet
90s games -> Verklighet
Det här är inte en diskvalificering av blorben på något sätt, utan jag vill utforska om det inte kan vara så att det finns många vägar (eller flera iaf) till verkligheten.
Jag förutsätter här att detta är blorbens syfte. Och genom de principer och tekniker som finns så kan spelets deltagare alltid vid varje givet tillfälle vara säker på att spelet är verkligt. Jag påstår verkligen inte att 90s games skulle vara bättre än blorben på detta. Jag säger inte heller att detta är enda gången jag har upplevt det.
Blorben säger att vi ska hoppa över påhitt och impro för det dödar verkligheten. Men, frågan är om det inte finns annat som dödar verkligheten för andra?
Kanske var det detta som Leon var inne på tidigare? Om min immersion i spelet ger mig en total känsla av verklighet så kan knappast en annan metod att uppnå verklighet ge mig en mer verklig verklighet?
Dock, jag förstår helt och fullt blorbs fördelar här och detta är inte tänkt att vara ett enda inlägg, utan jag behöver förstå lite mer. Jag har ju inte upplevt dödsspegeln och fått den insikten. Jag måste ta en omväg.
Jag ska börja med en anekdot (och jag vet inte riktigt vart jag är på väg efter det för...ja, det är mycket att klura på här). Vi spelade en slags mashup mellan Gondica och 7th Sea för evigheter sedan. Långt innan Big Model och sånt. 90s games
Iaf, vi mötte en SLP ganska tidigt i kampanjen som var full som fan. Det kändes lite märkligt men vafan, en full SLP är knappast uppseendeväckande. iaf, det fanns ett mysterium och en elak fiende med paranormala egenskaper. Tankeläsning och liknande. Allt eftersom kampanjen fortskred kom vi (RP in game alltså) av någon orsak fram till att den elaka fienden inte kunde "se oss" om vi var fulla. Alkohol gjorde något med våra hjärnor som gjorde oss osynliga. Någon sa, "aha, nu förstår jag varför [SLP] var full hela tiden!" och bam! Spelet blev verkligt. Alltså, att något som etablerades väldigt tidigt visade sig ha bäring långt senare.
Jag tänkte på detta när spegel historien dök upp. Alltså att en hårt preppad dödsspegel fanns och var på riktigt vilket gav 2097 samma upplevelse.
Poängen här är jag inte vet om afUttermark hade preppat detta eller inte (och tveksamt om nån minns), och faktum är att det inte spelar någon roll. Det viktiga här är att det kändes verkligt. Eftersom allt tydde på att det var så det hängde ihop.
Så,
Blorb -> Verklighet
90s games -> Verklighet
Det här är inte en diskvalificering av blorben på något sätt, utan jag vill utforska om det inte kan vara så att det finns många vägar (eller flera iaf) till verkligheten.
Jag förutsätter här att detta är blorbens syfte. Och genom de principer och tekniker som finns så kan spelets deltagare alltid vid varje givet tillfälle vara säker på att spelet är verkligt. Jag påstår verkligen inte att 90s games skulle vara bättre än blorben på detta. Jag säger inte heller att detta är enda gången jag har upplevt det.
Blorben säger att vi ska hoppa över påhitt och impro för det dödar verkligheten. Men, frågan är om det inte finns annat som dödar verkligheten för andra?
Kanske var det detta som Leon var inne på tidigare? Om min immersion i spelet ger mig en total känsla av verklighet så kan knappast en annan metod att uppnå verklighet ge mig en mer verklig verklighet?
Dock, jag förstår helt och fullt blorbs fördelar här och detta är inte tänkt att vara ett enda inlägg, utan jag behöver förstå lite mer. Jag har ju inte upplevt dödsspegeln och fått den insikten. Jag måste ta en omväg.