[Realism] När betalade din alv skatt sist?

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
19,905
Location
Ereb Altor
I min oerhört populära serie inlägg om realism i rollspel har vi nu kommit till allas favoritämne: skatter!

Och nej, inte de där högarna med guldmynt och magiskt bjäfs ni hittar i grottor och ruiner, utan den del av kakan som den lokale makthavaren, den suveräne monarken eller tempelföreståndaren vill åt. För märkligt nog verkar rollpersoner i fantasyvärldar nästan alltid kunna vandra runt med vapen, rustningar, hästar, handelsvaror och säckar med silver utan att någon myndighet, godsherre eller tullare visar minsta intresse. Det är ungefär lika realistiskt som om fyra tungt beväpnade främlingar idag dök upp i en småstad med en resväska kontanter och sa att de hade hittat alltihop i en övergiven bunker. Så frågan blir: vem beskattar egentligen äventyrarna, hur gör man det och vad händer om de vägrar?

Några tänkbara sätt att skilja rollpersonerna från deras surt förvärvade rikedomar:

Tull
På varor, hästar, vagnar och annat som förs över en gräns, genom en stadsport eller in i en hamn.

Väg-, bro- och färjeavgifter
Betalas för rätten att använda viss infrastruktur. Enklast möjliga sätt att beskatta folk som annars är svåra att få tag på.

Marknadsavgift
Vill ni sälja era surt förvärvade gobelänger, ädelstenar och orchiska stridsyxor får ni betala för privilegiet.

Skatt på byte och fynd
En viss andel av allt som hittas inom furstens territorium tillfaller fursten. Särskilt intressant för äventyrare. "Ni hittade drakskatten i MINA berg."

Bärgningsavgift
Kronan, templet eller jordägaren kan hävda äganderätt till fornfynd, skeppsvrak, gravgods och liknande. Upphittaren får kanske bara en andel.

Tionde
Templet kräver sin andel av inkomster eller byte. Ännu rimligare i en värld där gudarna faktiskt finns och förväntas märka om man fuskar.

Licensavgift
Skattletare, monsterjägare, legoknektar eller magiker måste köpa rätt att utöva sitt "yrke". Vill ni rensa den gamla dvärgruvinen på odöda? Absolut. Fyll i den här blanketten först.

Vapenavgift
Rätten att bära vissa vapen eller rustning inom en stad eller ett territorium kostar pengar eller kräver tillstånd.

Skyddspeng eller lejdeavgift
Betala för härskarens beskydd och rätten att färdas genom området. Skillnaden mellan skatt och beskyddarverksamhet kan ibland vara akademisk.

Inkvarterings- och stadsavgifter
Avgifter på värdshus, stall, stadsportar och liknande gör att även kringresande som inte äger jord ändå bidrar.

Personskatt
Varje vuxen, utlänning, icke-medborgare eller medlem av någon särskild grupp betalar ett fast belopp.

Folkslagsskatt
Alver, dvärgar, oknytt och andra främmande folkslag betalar extra skatt för att få bo, handla, äga egendom eller bedriva verksamhet i riket. Motprestationen kan förstås vara att härskaren garanterar deras rättigheter och beskydd.

Religionsskatt
Religionsfrihet råder naturligtvis! Mot en mindre avgift. Främmande kulter kan beskattas för rätten att uppföra tempel, hålla gudstjänster, genomföra processioner eller överhuvudtaget utöva sin religion. Den statsbärande kulten är förstås befriad.

Extraordinär skatt
"Orcherna har gått över gränsen. Hans Majestät behöver pengar." Tillfälliga krigsskatter har en märklig förmåga att bli mindre tillfälliga.

Och vem är det då som tar pengarna?

Kungen eller kejsaren kan ha fogdar, tullare och magistrater. Den lokale fursten kan ha sina egna tjänare. Staden kan ha tullare och stadsvakt. Templet kan ha präster och skrivare. Ett gille kan ha fått privilegium på viss verksamhet och kräva avgift av alla som ägnar sig åt den. Eller så har härskaren helt enkelt förpaktat skatten. Någon har köpt rätten att driva in en viss skatt och tjänar pengar på mellanskillnaden. Väldigt praktiskt för en härskare som behöver pengar nu och inte har någon större lust att bygga upp en skatteförvaltning.

Vem har rätt att beskatta rollpersonerna? Vem har faktiskt möjlighet att göra det? Och vem kommer efter dem om de stoppar drakguldet i sadelväskorna och rider åt andra hållet? Det är i grunden samma fråga som tidigare: vem har egentligen makten?
 
Skatterna är ju som döden, oundviklig. Så därför borde de hanteras på samma sätt av reglerna. Du har en pöl av poäng, SP (Smitarpoäng). Varje gång du gör något som borde leda till beskattning (får en stor inkomst, passerar gränsen mellan län, etc.) så slår spelledaren en T6 och du förlorar så många SP. När du har noll SP dör du tvingas du betala skatt. Du kan läka förlorade SP genom att anlita tjänsterna hos en mindre samvetsgrann advokat/revisor.
 
Känner du till magikerna som har lärt sig högnivå-besvärjelserna SKATTESMITNING, PENGATVÄTT, SKALBOLAG och DUBBEL BOKFÖRING?
Precis! Aldrig hört talas om dem, men det är de som har makten och är mest eftersökta! De som ingen drake någonsin skulle våga äta upp...
Alla Magikerakademier skulle såklart förneka att de överhuvudtaget finns, men samma akademier är av nån anledning alltid nolltaxerare!?

💰💰
//EvilSpook
 
Massa bra förslag, men kan kan även, om man tycker det blir mer kul, bara strunta i det, precis som man kan strunta i att räkna småpengar för mat mm om man vill och mat överhuvud taget (lite beroende på om man kör episk eller realistisk ton tycker jag)
Symbaroum har rätt coolt (/frustrerande) system med skattletarlicenser om man vi sno till andra spel.
 
Lol när fogden snor precis så mycket guldpengar att de inte levlar lmao even
 
Är man höglevel i D&D (beroende på utgåva) har gruppen mer våldskapital än hela länder. I det läget är svaret ”ingen”.
 
Är man höglevel i D&D (beroende på utgåva) har gruppen mer våldskapital än hela länder. I det läget är svaret ”ingen”.

Det där tror blandar ihop våldskapital med politisk makt lite för mycket.

Historiskt finns det gott om människor som haft mycket eget våldskapital och ändå betalat skatt och avgifter. Engelska baroner kunde ha borgar och gott om militära muskler men ändå betala Scutage. Tysk-romerska furstar var närmast självständiga småkungar med egna arméer men bidrog ändå till staten. I Venedig kunde staten kräva stora tvångslån av de rika patricier som de facto hade soldaterna.

Att man kan slå ihjäl tullaren är inte samma sak som att man kan strunta i skatten.

D&D-gruppen kan antagligen utan problem bunta ihop och slå ihjäl tullaren och stadsvakten. Men resultatet blir att de förklaras fredlösa, inte längre får komma in i städer, ingen köpman vågar handla med dem, deras egendom beslagtas och andra makthavare börjar betrakta dem som ett gemensamt problem blir det minst sagt jobbigt för gruppen. Lägg därtill att prästerskapet bannlyser dem så är blir det svettigt.

Historiskt har mycket våldskapital snarare betytt att man kan förhandla fram privilegier, undantag och inflytande över beskattningen, inte att man stod utanför hela systemet.

Det är inte tullaren eller fogden som är problemet, det är systemet. Det är antagligen lätt att slå ihjäl en tullare, men det är betydligt svårare att slå ihjäl systemet.

Sen har vi så klart även den moraliska biten samt heder att tänka på. Vad spelar man för rollperson egentligen om man är beredd att slakta en tullare för att slippa en avgift på några silverpenningar?
 
I min oerhört populära serie inlägg om realism i rollspel har vi nu kommit till allas favoritämne: skatter!

Och nej, inte de där högarna med guldmynt och magiskt bjäfs ni hittar i grottor och ruiner, utan den del av kakan som den lokale makthavaren, den suveräne monarken eller tempelföreståndaren vill åt. För märkligt nog verkar rollpersoner i fantasyvärldar nästan alltid kunna vandra runt med vapen, rustningar, hästar, handelsvaror och säckar med silver utan att någon myndighet, godsherre eller tullare visar minsta intresse. Det är ungefär lika realistiskt som om fyra tungt beväpnade främlingar idag dök upp i en småstad med en resväska kontanter och sa att de hade hittat alltihop i en övergiven bunker. Så frågan blir: vem beskattar egentligen äventyrarna, hur gör man det och vad händer om de vägrar?

Några tänkbara sätt att skilja rollpersonerna från deras surt förvärvade rikedomar:

Tull
På varor, hästar, vagnar och annat som förs över en gräns, genom en stadsport eller in i en hamn.

Väg-, bro- och färjeavgifter
Betalas för rätten att använda viss infrastruktur. Enklast möjliga sätt att beskatta folk som annars är svåra att få tag på.

Marknadsavgift
Vill ni sälja era surt förvärvade gobelänger, ädelstenar och orchiska stridsyxor får ni betala för privilegiet.

Skatt på byte och fynd
En viss andel av allt som hittas inom furstens territorium tillfaller fursten. Särskilt intressant för äventyrare. "Ni hittade drakskatten i MINA berg."

Bärgningsavgift
Kronan, templet eller jordägaren kan hävda äganderätt till fornfynd, skeppsvrak, gravgods och liknande. Upphittaren får kanske bara en andel.

Tionde
Templet kräver sin andel av inkomster eller byte. Ännu rimligare i en värld där gudarna faktiskt finns och förväntas märka om man fuskar.

Licensavgift
Skattletare, monsterjägare, legoknektar eller magiker måste köpa rätt att utöva sitt "yrke". Vill ni rensa den gamla dvärgruvinen på odöda? Absolut. Fyll i den här blanketten först.

Vapenavgift
Rätten att bära vissa vapen eller rustning inom en stad eller ett territorium kostar pengar eller kräver tillstånd.

Skyddspeng eller lejdeavgift
Betala för härskarens beskydd och rätten att färdas genom området. Skillnaden mellan skatt och beskyddarverksamhet kan ibland vara akademisk.

Inkvarterings- och stadsavgifter
Avgifter på värdshus, stall, stadsportar och liknande gör att även kringresande som inte äger jord ändå bidrar.

Personskatt
Varje vuxen, utlänning, icke-medborgare eller medlem av någon särskild grupp betalar ett fast belopp.

Folkslagsskatt
Alver, dvärgar, oknytt och andra främmande folkslag betalar extra skatt för att få bo, handla, äga egendom eller bedriva verksamhet i riket. Motprestationen kan förstås vara att härskaren garanterar deras rättigheter och beskydd.

Religionsskatt
Religionsfrihet råder naturligtvis! Mot en mindre avgift. Främmande kulter kan beskattas för rätten att uppföra tempel, hålla gudstjänster, genomföra processioner eller överhuvudtaget utöva sin religion. Den statsbärande kulten är förstås befriad.

Extraordinär skatt
"Orcherna har gått över gränsen. Hans Majestät behöver pengar." Tillfälliga krigsskatter har en märklig förmåga att bli mindre tillfälliga.

Och vem är det då som tar pengarna?

Kungen eller kejsaren kan ha fogdar, tullare och magistrater. Den lokale fursten kan ha sina egna tjänare. Staden kan ha tullare och stadsvakt. Templet kan ha präster och skrivare. Ett gille kan ha fått privilegium på viss verksamhet och kräva avgift av alla som ägnar sig åt den. Eller så har härskaren helt enkelt förpaktat skatten. Någon har köpt rätten att driva in en viss skatt och tjänar pengar på mellanskillnaden. Väldigt praktiskt för en härskare som behöver pengar nu och inte har någon större lust att bygga upp en skatteförvaltning.

Vem har rätt att beskatta rollpersonerna? Vem har faktiskt möjlighet att göra det? Och vem kommer efter dem om de stoppar drakguldet i sadelväskorna och rider åt andra hållet? Det är i grunden samma fråga som tidigare: vem har egentligen makten?

Mycket intressant inlägg.

Det finns ett par möjliga skatter till:
  • Jord- eller egendomsskatt om rollpersonerna äger någon mark eller fastighet av något slag. Och det borde de göra om de är så rika.
  • Förmögenhetsskatt om de är bofasta, vilket de antagligen är om de äger någon mark eller fastighet.
  • Punktskatt på vissa varor - lite samma som Vapenavgiften, men det kan vara lyxvaror, magiska ingredienser, etc. Men om härskaren behöver få in pengar så kan det vara på något vardagligt och nödvändigt, som till exempel på salt eller öl (nä, nu jäklar!). Det kan också vara något "utländskt" som man beskattar för att skapa inhemsk efterfrågan på något motsvarande.
  • Feodala extraordinära avgifter är lite besläktat med Punktskatt och Extraordinär skatt. Det är engångsskatter t.ex. när feodalherren ska få ihop till sin dotters hemgift, när sonen ska dubbas till riddare eller när länsherren själv ska lösas ut från fångenskap (vilket blir en del i plotten i Robin Hood).
  • Myntväxlingsavgifter. Rollpersonerna tror väl inte de kan betala direkt med de där 1 000 år gamla mynten som de hittade i drakskatten?
Vill man att skatter och avgifter ska fungera "realistiskt" så är det nog bra om rollpersonerna först integreras i samhället i stort. Ofta så känns det som att äventyrare "flyter ovanpå" samhället utan att faktiskt vara en del av den. Att betala skatt är naturligt, moraliskt rätt och eventuellt även rätt inför gudarna. Att fly från skatt orsakar utanförskap, vanära, lägre status, dåligt rykte och eventuellt reserverar man en plats i helvetet - eller tror sig göra det i alla fall.
 
Tull
På varor, hästar, vagnar och annat som förs över en gräns, genom en stadsport eller in i en hamn.
Om man tänker på tex någon form av tull för att komma in i en större stad, hur fungerade det och vad kan man ta med sig i en fantasyvärld?
Det kommer ett gäng äventyrare med 11st begagnade orchsvärd och en några magiska halsband, står det då någon värderare på plats eller betalar man en fast avgift för att svärden inte räknas som eget bruk utan antas kommer säljas?
Både en fråga om hur det faktiskt fungerade historiskt och hur man kan få in det i rollspel utan att det blir ett rollspel om balansräkningar.
 
Såg den här videon tidigare i veckan, känns passande för den här tråden:
Roman Taxes Were Pretty Weird

Med påminnelse om att bara för att en youtuber säger något behöver det inte vara sant. O jag är inte kunnig nog för att säga bu eller bä om informationen.
 
Om man tänker på tex någon form av tull för att komma in i en större stad, hur fungerade det och vad kan man ta med sig i en fantasyvärld?
Det kommer ett gäng äventyrare med 11st begagnade orchsvärd och en några magiska halsband, står det då någon värderare på plats eller betalar man en fast avgift för att svärden inte räknas som eget bruk utan antas kommer säljas?
Både en fråga om hur det faktiskt fungerade historiskt och hur man kan få in det i rollspel utan att det blir ett rollspel om balansräkningar.

Jag tror inte man ska föreställa sig att det står en antikhandlare eller magiker med Identify vid stadsporten och värderar varje föremål.

Medeltida tullar kunde vara fasta efter vara eller mängd (dvs Tariffer), typ "X per häst, tunna vin eller säck ull", men det förekom också tull som en procent av varans värde.

Man gjorde också skillnad på handelsvaror och sådant som inte skulle säljas. Det som inte skulle säljas behövde ofta inte förtullas.

Så det skulle kunna bli något i stil med: ”Svärdet i bältet är för personligt bruk. De 11 orchsvärden på mulan är uppenbart handelsvaror: ett silver per svärd i tull enligt vår lista.” Halsbandet går antagligen under personliga smycken om inte rollpersonerna är dumma nog att berätta att den ska säljas.

Det blir nog också bästa spellösningen, dvs att ha ett fåtal grova tullkategorier i stället för individuell värdering. Eller om man vill vara lite mer noggrann:
  • Vanliga personliga tillhörigheter: ingen tull.
  • Handelsvaror: fast tull per last, djur eller föremål.
  • Lyxvaror och riktigt värdefulla saker: procent av uppskattat värde.
Sedan kan tull och smuggling bli en intressant scen: ”De här sju magiska halsbanden? Familjeklenoder, herr tullare. Inte till salu.”

Sen får man väl fråga sig hur mycket bokföring man villa hålla på med. För min del är svaret: "Mycket lite" så jag brukar inte ha några tullar. Det finns andra sätt att få in det i spelet ändå, till exempel genom att det utspelas intressanta scener vid stadsportar eller broar i samband med tullning. Men det är utanför trådens ämne.
 
Back
Top